Syftet med denna studie var att få mer kunskap om hur digitala verktyg används i estetisk undervisning i förskolan idag. För att uppnå syftet valdes en kvalitativ ansats där vi använt oss av semistrukturerade intervjuer av ateljeristor verksamma i förskolan. Studien utgår från ett designteoretiskt perspektiv. I studien visar det sig att de digitala verktygen ska väljas ut på ett ändamålsenligt vis utifrån den valda aktiviteten. En utmaning är att kunna följa med den digitala utvecklingen kunskapsmässigt och i att föra in verktygen i undervisningen på ett genomtänkt sätt. Den didaktiska potentialen i digitala verktyg visar sig genom att estetiska uttrycksformer kan undersökas på olika sätt för att stimulera barnens olika sinnen.

I den här uppsatsen undersöks vilka förutsättningar fyra ateljeristor har i förskolan att bedriva sitt arbete och vilket innehåll den bildpedagogiska undervisningen har. Undersökningen söker också svar på vad och hur ateljeristorna undervisar och handleder i bildpedagogiska aktiviteter, visuell kultur, visuell kommunikation samt i frågor om arbete med IKT. Genom att använda tematisk innehållsanalys och utifrån ett sociokulturellt teoretiskt ramverk analyseras intervjuer med de fyra ateljeristorna. Resultaten visar att innehållet i undervisningen och därmed också handledningen handlade om bildframställning och undervisning i olika bildpedagogiskt material, men också tekniker och metoder, hur man använde digitala verktyg och visuell kultur i undervisningen. Med dessa artefakter och genom ett utforskande förhållningssätt kunde man erbjuda andra förståelser. Ateljeristans ämneskunskap och mästarroll kunde genom styrning och guidning handleda pedagoger i bildpedagogiska aktiviteter vilket bidrog till verksamhetsutvecklingen i förskolan. Förutsättningarna såg väldigt olika ut och det kunde bero på i vilket sammanhang ateljeristorna befann sig i, om förskolan tagit ställning för att arbeta Reggio Emiliainspirerat, om förskolan hade en idé om vad och hur ateljeristan skulle arbeta, det kunde handla om tid och organisation, styrning eller ekonomi.

Uppsatsens syfte är att synliggöra och jämföra ateljeristors och förskollärares syn på de förutsättningar som ges för barns bildskapande, samt deras perspektiv på tillgängligheten och tillgången till material i ateljén. De frågeställningar som besvaras är (1) Hur resonerar förskollärare och ateljeristor om ateljéns tillgänglighet och tillgången till material? och (2) Hur resonerar förskollärare och ateljeristor om förutsättningarna barn ges till bildskapande i ateljén? Det teoretiska ramverk som använts för uppsatsen är Reggio Emilias pedagogiska filosofi där fokus ligger på att barn föds intelligenta och har en vilja att utforska världen. För att undersöka uppsatsens forskningsfrågor användes semistrukturerade intervjuer som metod där fyra ateljeristor och fyra förskollärare intervjuades. Analysen av det insamlade materialet har gjorts med hjälp av en tematisk analys. Resultatet i uppsatsen visar att ateljeristorna och förskollärarna hade olika syn på det kompetenta barnet, barnens tillgång till material och ateljéns tillgänglighet. Slutsatsen som dras är att ateljeristorna besitter på högre kunskap om barn bildskapande och enklare applicerar synsättet det kompetenta barnet i undervisningen i ateljén.

Den här undersökningen tar utgångspunkt i att forskning kring skapande kopplat till litteracitet är begränsad. Litteracitet är ett begrepp som kommer från eng. literacy och betyder i första hand läs- och skrivkunnighet, men kan också ses ur ett vidare perspektiv, vilket även innefattar sociala samspel (Axelsson, 2005). Studiens övergripande syfte var att undersöka och beskriva hur och på vilka sätt skapande aktiviteter i ateljén kan erbjuda möjlighet till barns litteracitetsutveckling. Syftet var tvådelat, att synliggöra vilka litteracitetshändelser som uppstod samt vilka multimodala resurser som deltagarna använde. Vi har med utgångspunkt i läroplanen valt tidigare forskning som presenterar skapandets betydelse i barns vardag och lärande samt forskning som kopplar detta till litteracitetsutveckling och multimodalitet. I de metodologiska valen var vår utgångspunkt att göra en mindre studie med en etnografisk ansats. En minietnografi användes och i undersökningen tillämpades videoobservation, i tre olika ateljéer (på två förskolor och i en privat fristående pedagogisk verksamhet), där vi observerat förskollärare/ateljeristor och barn i det skapande arbetet i ateljén.  Resultatet visar att det uppstår olika sorters litteracitetshändelser i ateljén och att dessa är sammanlänkade med det sociala sammanhanget. De multimodala resurser, så kallade modes, som litteracitetshändelserna analyseras med hjälp av är; verbalt språk, kroppsspråk, skrift, bild och sång. Det mode som visade sig mest framträdande var verbalt språk, vilket ofta förstärks med hjälp av kroppsspråk. Slutsatsen är att många olika modes används i de sociala sammanhangen, i litteracitetshändelserna. Vi kan också se att olika modes används och tillämpas olika i våra exempel.  Sammantaget framkommer att skapande kan stödja barns litteracitetsutveckling och att det med fördel sker i sociala sammanhang, såsom i ateljén. Då det finns begränsad forskning kring praktisk undervisning om hur barn kan erövra litteracitet, menar vi att denna studie kan komma att bidra inom detta område.

BakgrundVi har valt att belysa bildpedagogikens framväxt i Sverige och ge en överblick av viktiga föregångsgestalter och deras pedagogiska synsätt. Reggio Emilias pedagogiska filosofi presenteras, där idén om att använda en ateljerista i den pedagogiska verksamheten startade. Några av Loris Malaguzzis tankegångar kommer även synliggöras. Vidare belyser vi hur Reggio Emilias pedagogiska filosofi kom till Sverige, estetiska lärprocesser och läroplaner. Vår teoretiska utgångspunkt är Vygotskijs sociokulturella teori.SyfteDenna undersökning har gjorts i syfte att få en ökad förståelse för några ateljeristors förhållningssätt till barns bildskapande.MetodVår studie har en hermaneutisk ansats. Vi har valt att använda oss av kvalitativ strukturerad intervju för att få inblick om hur verksam ateljerista och blivande ateljeristor tänker om sin yrkesroll.ResultatInformanterna upplever att de blivit tryggare och friare i sin yrkesroll genom sin ateljeristautbildning. De framhåller vikten av de estetiska uttryckssätten och att barnens ”hundra språk” stimuleras. Processen ses som central och ateljeristorna vill ge barn frihet inom ramarna i deras bildskapande. Barnen ska få möjlighet att arbeta med olika tekniker och material, utforska och nyttja närmiljön i lärandet. Informanterna arbetar gärna projektinriktat med mindre grupper, utifrån barnens idéer och intressen. / Program: Lärarutbildningen

Sammanfattning    Den här undersökningen tar utgångspunkt i att forskning kring skapande kopplat till litteracitet är begränsad. Litteracitet är ett begrepp som kommer från eng. literacy och betyder i första hand läs- och skrivkunnighet, men kan också ses ur ett vidare perspektiv, vilket även innefattar sociala samspel (Axelsson, 2005). Studiens övergripande syfte var att undersöka och beskriva hur och på vilka sätt skapande aktiviteter i ateljén kan erbjuda möjlighet till barns litteracitetsutveckling. Syftet var tvådelat, att synliggöra vilka litteracitetshändelser som uppstod samt vilka multimodala resurser som deltagarna använde. Vi har med utgångspunkt i läroplanen valt tidigare forskning som presenterar skapandets betydelse i barns vardag och lärande samt forskning som kopplar detta till litteracitetsutveckling och multimodalitet.   I de metodologiska valen var vår utgångspunkt att göra en mindre studie med en etnografisk ansats. En minietnografi användes och i undersökningen tillämpades videoobservation, i tre olika ateljéer (på två förskolor och i en privat fristående pedagogisk verksamhet), där vi observerat förskollärare/ateljeristor och barn i det skapande arbetet i ateljén.    Resultatet visar att det uppstår olika sorters litteracitetshändelser i ateljén och att dessa är sammanlänkade med det sociala sammanhanget. De multimodala resurser, så kallade modes, som litteracitetshändelserna analyseras med hjälp av är; verbalt språk, kroppsspråk, skrift, bild och sång. Det mode som visade sig mest framträdande var verbalt språk, vilket ofta förstärks med hjälp av kroppsspråk. Slutsatsen är att många olika modes används i de sociala sammanhangen, i litteracitetshändelserna. Vi kan också se att olika modes används och tillämpas olika i våra exempel.    Sammantaget framkommer att skapande kan stödja barns litteracitetsutveckling och att det med fördel sker i sociala sammanhang, såsom i ateljén.   Då det finns begränsad forskning kring praktisk undervisning om hur barn kan erövra litteracitet, menar vi att denna studie kan komma att bidra inom detta område.