Syftet med denna studie är att undersöka några pedagogers tankar kring utformandet av ateljén och hur barns kreativitet och skapande kan stödjas i förskolan. De frågeställningarna som behandlas i studien riktar sig till pedagogers tankar kring hur utformning, tillgänglighet och val av material kan påverka barns kreativitet och skapande. Studien baseras på besök i två ateljéer och kvalitativa intervjuer med tre förskollärare som arbetar mycket inne i ateljén. Resultatet visar att pedagogerna anser att det ligger stor vikt vid att erbjuda varierat material och vikten av en tydlig och bra placering i barns egen höjd. Pedagogerna har uppfattningen att detta skapar möjligheter för barnen att bli kreativa och självständiga i ateljén. Att barn känner trygghet till material och rummets utformning är mycket viktigt för kreativiteten, och pedagogers förhållningssätt och tydlighet till materialutbud är därför essentiellt. Rummet ska enligt pedagogerna vara en plats där skaparlust och nyfikenhet väcks.

Syftet med studien är att skapa kunskap om barns möjligheter till estetiska uttrycksformer i ateljémiljöer. För att kunna besvara detta har vi använt oss av en kvalitativ forskningsmetod. Vi har därför genomfört en fallstudie på en förskola som är Reggio Emilia-inspirerad, där vi har intervjuat två förskollärare samt två förskolebarn i femårsåldern. Vi har även observerat förskolans verksamma ateljémiljö. Vårt insamlade material presenterar vi sedan med hjälp av en tematisk analysmetod.   Våra forskningsfrågor som väglett oss genom studiens gång är: -         På vilket sätt utgör atlején i förskolan en plats där barn får möjlighet att behärska alla typer av tekniker som målning, teckning och arbete med lera? -         På vilket sätt utgör ateljén i förskolan en plats där förskollärare samt barnen i verksamheten blir inspirerade till att utforska tankar och idéer som uppstår i verksamheten?   I denna fallstudie har vi utgått från Nordin Hultman (2004) som är legitimerad barnpsykolog och filosofie doktor samt Vecchi (2010) som är en välrenommerad ateljerista inom Reggio Emiliafilosofin. Det finns även vissa inslag av det sociokulturella perspektivet.   Ett av resultaten i studien var att ateljéns placering på förskolan påverkade användandet av den. Av informanterna kom det fram att verksamheten påverkades av att ateljén inte ligger visuellt synlig och därför inte används i den grad man hade önskat. Det andra resultatet var att miljön i ateljén bör vara uppbyggd på ett tillåtande sätt. I den vetenskapliga forskningen framförs det att det är viktigt att materialet är placerat så att barnen själva kan ta av det samt att materialet synliggörs. Av informanterna framkom det att barnens möjligheter till estetiska uttrycksformer påverkas av materialets placering samt hur förskollärarnas inställning är till en tillåtande atmosfär.

Den här studiens syfte är att med hjälp av kvalitativa intervjuer med elever i årskurs fyra, femoch sex få veta vilka minnen de har från sin förskoletid utifrån det som varit roligt och lärande. I bakgrunden beskrivs tidigare forskning kring estetiska läroprocesser, ateljéns betydelse som pedagogiskt rum och dokumentation som ett verktyg för utveckling. Forskningsfrågorna i studien handlar om elevernas minnen, vad de säger att de har lärt sig och hur ateljén framträder som pedagogiskt rum. Utifrån analysen av 18 elevers berättelser beskrivs resultatet i tre delar: vad eleverna minns från ateljén, vad eleverna berättar att de har lärt sig och hur ateljén framträder som pedagogiskt rum. Att återvända till elever som varit barn i ateljén har gett möjligheter till fler utvecklingsområden än tidigare. Utifrån det eleverna berättat framträder friheten i den kreativa miljön i ateljén som det de minns mest och där de också anser sig kunna lära sig olika saker för framtiden. I framtiden behöver miljön och den fria leken i ateljén utvecklas och inte som det nu riskerar att bli, enbart de teman som genomförs.

Vår studie syftar till att undersöka om barn har möjlighet till eget aktörskap i förskolans ateljé. I vår studie utgår vi från ett barndomssociologiskt perspektiv. Vi betraktar barn som aktiva aktörer då de, utifrån egen förmåga, kan handla och reflektera. Vi ser barn som kompetenta och sociala individer som genom erfarenheter och möjligheter kan utveckla, utnyttja sitt aktörskap i förskolans ateljémiljö. För att uppnå vårt syfte har vi observerat två förskolor för att kunna se om barn har möjlighet till att ta egna initiativ i ateljén. Vi observerade situationer utifrån ett observationsschema där vi kategoriserade barns initiativtagande i möjlighetssituationer där barnet, pedagogen och rummet var viktiga faktorer. Vi observerade även när barnen förhindrades att ta eget initiativ. Vi har också fotograferat delar av ateljén för att med stöd av bilder kunna titta på bland annat åtkomlighet av material för barn. Vi kom fram till att barnen gjorde aktiva val, samt erbjöds möjligheter, för att utöva och utveckla sitt aktörskap. I många situationer har barnens aktörskap visat sig genom att barnen exempelvis fått komma med åsikter och blivit hörda. Där av har de kunnat påverka sin situation i ateljén.

Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare beskriver ateljén som en miljö för barns utveckling och lärande. Vi har i denna kvalitativa studie intervjuat åtta förskollärare från förskolor med olika inriktningar, för att få insikt i förskollärares förhållningssätt, tankar, och erfarenheter kring de aktiviteter som sker i ateljén. Resultatet synliggör tre teman; ateljéns fysiska rum, ateljéns möjligheter och förhållningssätt. Förskollärarna i studien beskriver ateljén som en betydelsefull miljö för barns lärande och utveckling där pedagoger och barn samspelar, inspirerar och utmanar varandra. En inbjudande och tillåtande miljö i ateljén med rikt och stimulerande material beskrivs av förskollärarna som viktiga delar för att främja flera olika aspekter av barns utveckling och lärande.

Denna studie syftar till att undersöka förskolepedagogers uttryckta tankar om ateljéns fysiska utformning och dess eventuella betydelse för barns bildskapande i förskolan. Undersökningen har gjorts genom intervjuer med fyra pedagoger. Resultaten visar att pedagogerna anser att den fysiska miljön har betydelse för barns bildskapande. Pedagogerna berättar att de försöker anpassa ateljén så mycket som möjligt utifrån barnens behov. Pedagogerna uttrycker också att det är viktigt att barnen erbjuds ett brett urval av tillgängliga material. Tidigare forskning visar att bildskapandet i förskolan handlar ofta om fria och kollektiva aktiviteter som ska vara frivilliga. Dock blir dessa bildaktiviteter mer kontrollerade när det är planerade och lärarstyrda aktiviteter. Slutsatsen är att pedagoger menar att hur de väljer att organisera miljön och bildaktiviteter har betydelse för barns bildskapande på förskolan

BakgrundHär presenteras tidigare forskning och litteratur som berör barns skapande aktiviteter och de förutsättningar som möjliggör och stöttar barns utveckling i förskolan. I detta avsnitt lyfts bland annat betydelsen som skapande kan ha för barn och deras utveckling, hur pedagogens förhållningssätt påverkar tillgänglighet till skapande samt val av material. Dessutom beskrivs hur miljön kan påverka och möjliggöra en tillåtande, utforskande och utvecklande verksamhet.SyfteSyftet med den här studien är att undersöka små barns möjligheter till skapande genom ett utvecklingsarbete.MetodVi har valt att genomföra en kvalitativ studie i form av ett utvecklingsarbete med inspiration från etnografin. Observationer användes för att undersöka barnens skapande möjligheter. Därefter planerades och iordningsställdes en ateljé som sedan introducerades för barn och pedagoger under två veckor. Sedan observerade vi för att se om det skett några förändringar.ResultatStudiens resultat visar att det har skett en förändring i barnens skapande efter utvecklandet av ateljén. Aktiviteterna skedde mer på barnens initiativ och förutsättningar och pågick under dubbelt så lång tid. Interaktionen barnen emellan skiljde sig åt före och efter utvecklingsarbetet. / Program: Lärarutbildningen

Projektet består av en tillbyggnad till Nationalmuseum. Tillbyggnaden är främst en plats för förvaring av och arbete med konst och innehåller bland annat magasin, konserveringsateljéer, kontor och vissa publika funktioner. Målet med projektet har varit att undersöka hur man, genom byggnadens placering, kan förbättra parken som omger Nationalmuseum, genom att förtydliga denna. Projektet har också velat undersöka hur en byggnad kan kopplas ihop och koncentreras till kring ett tomrum och hur detta kan aktiveras. Byggnadens huvudsakliga rörelse är förlagd till det gemensamma tomrummet, atriet, medan funktionerna är ordnade i kringliggande volymer. Funktionerna har ordnats efter några olika principer. Vissa funktioner behöver ha en nära koppling till varandra och även vara kopplade till Nationalmuseum. En transporthiss länkar samman de olika funktionerna som rör konsten. Rummen har också ordnats vertikalt efter hur mycket och vilken sorts ljus de behöver. / The project consists of an annex to Nationalmuseum. The main purpose of the annex is to store and work with art, and it contains a storehouse, conservatories, offices and some public functions, amongst other things. The object of the project has been to investigate how the placing of the building can improve the surrounding park and city scape. The project also tries to investigate how a building can be arranged around a void and how this void can be activated. The movement in the building is located in the void while the different functions are placed in the surrounding volumes, according to certain principles. Some functions need to have a close connection to each other and also to Nationalmuseum. A transport elevator connects the different functions that deal with the art. The rooms are also ordered vertically according to how much and what sort of light they acquire.

Jag har i min studie undersökt en förskolas skapande miljö – alltså deras ateljé. På förskolan pågår det en förändring i två av de tre avdelningarnas ateljéer. Jag har försökt att följa pedagogernas reflektioner och tankar under förändringsarbetets gång. I studien undersöker jag hur barnen interagerar med material och vad som händer när ett nytt material som barnen vanligtvis inte har tillgång till tillkommer. Jag använder mig av intervjuer och utför en observation. Intervjuerna är kvalitativa och genomförs med pedagogerna. Pedagogerna som intervjuvas är tre stycken, en från varje avdelning. Observationen sker med fyra barn och en pedagog under en timme i en av ateljéerna. Då tittar jag mycket på materialet och hur barnen interagerade med det. Efter observationen utför jag samtal med barnen om deras skapande och deras tankar kring materialet. Den största slutsatsen jag drar utifrån min studie är att förändringsarbetet inte är klart och att ingen av de pedagoger jag intervjuade känner sig nöjda med hur det ser ut just nu. Jag uppfattar att problemet är att pedagogerna är överens om att det vill att det skall ske en förändring i ateljéerna men de är inte överens om vad de vill att förändringen skall vara.

Den här studien är genomförd som en etnografisk undersökning av två visuella händelser i en förskolas ateljé under gemensamt bildskapande. Målet med undersökningen är att söka svar på vilka diskurser som finns i rörelse i ateljén samt vilka subjektspositioner dessa diskurser erbjuder de deltagande barnen. Barnens handlande och motivval har undersökts utifrån ett genusperspektiv och analysen av det empiriska materialet har genomförts med verktyg lånade från diskurspsykologin och med hjälp av socialkonstruktionistisk teoribildning. Som forskare väljer jag att i analysen av materialet byta subjektsposition, och talar om mig själv som den vuxna. Detta medför att också forskarens subjektspositioner delvis blir synliga. I resultatet visar det sig bland annat att det finns tre samtidigt pågående diskurser i ateljén och att dessa erbjuder såväl låsta som öppna subjektspositioner för barnen. Resultatet visar också att förskolan i denna undersökning är mer öppen för genusöverskridande byten av subjektspositioner än för utmaningar av den vuxnas auktoritet. Barnens motivval och handlingar överensstämmer inte riktigt med de mönster som presenteras under rubriken tidigare forskning, vilket i sig är ett av de intressanta resultat som detta arbete presenterar.