Bakgrund/Syfte: Ett av Folkhälsoinstitutets 11 målområden är fysisk aktivitet, målområdet innefattar att främja fysisk aktivitet bland befolkningen. Ett steg i detta arbete är att rekommendera fysisk aktivitet 30-60 minuter om dagen. Hallands Idrottsförbund bedriver olika projekt för att kunna erbjuda barn med särskilda behov möjlighet att bli fysiskt aktiv i en idrottsförening i samarbete med bland annat Barn och ungdoms psykiatri, Region Halland och habiliteringen. Syftet med studien var att beskriva erfarenheter av fysisk aktivitet som hälsofrämjande metod för barn och ungdomar med särskilda behov. Metod: En kvalitativ metod användes och 6 intervjuer genomfördes på olika arbetsplatser bland personer som jobbar med hälsofrämjande åtgärder och insatser för barn och ungdomar. Intervjuerna transkriberades från ljudfil till text och analyserades till en temaanalys. Resultat: Temaanalysen resulterade i tre olika teman. Det första temat var betydelsen av barn och ungdomars hälsofrämjande arenor, här visade det sig att skolan och föreningslivet är de två viktigaste arenorna för att nå ut till barn och ungdomar med hälsofrämjande arbete. Det andra temat var motivation och stöd till barn och ungdomar där det framkom att motiverande samtal är en tänkbar metod för att motivera äldre barn till fysisk aktivitet. Stöd från omgivningen är även en viktig komponent för att motivera barn och ungdomar till fysisk aktivitet. Det tredje temat var hinder och behov i arbetet. Här beskrevs fördelar och nackdelar inom det aktuella området exempelvis hur ekonomin kan vara ett hinder både för föräldrar och föreningar. Det framkom även att kompetensen hos de ledare som arbetar med barn och ungdomar behövs utvecklas. Implikation: Vi vill med hjälp av denna studie belysa olika hinder och behov samt vad som är viktigt att tänka på inom det hälsofrämjande arbetet med barn och ungdomar exempelvis utökade resurser inom föreningslivet och stöd från omgivningen. Ett steg i att hitta tänkbara lösningar för att gagna fortsatt arbete inom det aktuella området är att underlätta för föräldrar att erbjuda sina barn fysisk aktivitet genom ekonomiskt och praktiskt stöd.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Stockholms universitet, 2008. / Härtill 4 uppsatser.

Ungefär 2300 barn och ungdomar uppsöker akutmottagningar i Sverige på grund av en brännskada varje år.  En svår brännskada är ofta komplicerad, kan upplevas traumatisk och få följder senare i barn och ungdomars liv relaterat till en förändrad kropp och lidande. Svåra brännskador behandlas huvudsakligen på två specialistsjukhus i Sverige men brännskadepatienter träffar även allmänsjuksköterskor på akutmottagning eller vårdavdelning. Därmed är syftet med studien att belysa barn och ungdomars upplevelse av att leva med en svår brännskada genom en litteraturstudie och sammanställning av tidigare forskning. Detta för att öka kunskapen om vård vid brännskador men även barn och ungdomars upplevelser och erfarenheter av en svår brännskada. Resultatet visar att barn och ungdomar ofta möter existentiella frågor och söker en mening med traumat och ett nytt sammanhang. Den förändrade kroppen och smärtan gör att barn och ungdomar kan känna sig begränsade i det nya livet. Att vara ute bland människor upplevs ibland som skrämmande, samtidigt som en gemenskap är viktig, och en ny medvetenhet kring den skadade kroppen skapas. Sjuksköterskan kan genom att vårda patienten med ett helhetsperspektiv förbättra upplevelsen av vården i det akuta skedet och även vid senare vårdtillfällen. Att visa öppenhet för existentiella frågor och hur barn och ungdomar upplever traumat kan hjälpa dem att skapa en ny identitet, en ny mening och ett nytt sammanhang.

Utgångspunkten för denna studie är min iakttagelse av barn och ungdomars rörelse. Jag vill undersöka hur det ser ut på en liten ort i Norrland. Studiens syfte är att få fram hur mycket barnen rör sig och se om det finns önskemål från dem på aktiviteter och mötesplatser som skapar mer rörelse. En kvalitativ forskningsmetod med semistrukturerade intervjuer har använts för att söka svar på studiens syfte och frågeställningar. Studiens resultat visade att det är olika faktorer som gör att rörelsen blivit mindre bland barn och ungdomar. Detta beror bland annat på ökad användning av dator, telefoner, och Ipads. Tiden framför dessa skärmar ägnas åt att ha koll på sociala medier, spela online spel och se på Youtube samt diverse serier. Många av barnen utrycker att det är mycket läxor som gör att de inte orkar med fritidsaktiviteter samt att de saknar större utbud av olika idrottsaktiviteter på orten. Studien visar att de yngre barnen rör sig mer än de äldre. Generellt rör sig barn och ungdomar för lite på en mindre ort i Norrland. Studien visar även att det finns ett behov av fler fysiska aktiviteter under skol- och fritid.

Sammandrag/Abstrakt   Vår kunskapsöversikt har haft fokus på individers motoriska förmåga inom idrott och hälsa. Syftet med vår kunskapsöversikt är att skapa en förståelse för hur motoriken kan påverka barn och ungdomar. Även olika metoder som pedagogen kan använda sig av i idrott och hälsa för att utveckla barn och ungdomars motoriska förmåga kommer att undersökas. Våra frågeställningar som har stått i centrum har varit: Varför är motoriken viktig för barn och ungdomar? Hur kan vi pedagoger påverka elevers motoriska förmåga i idrott och hälsa? Sökprocessen har bestått utav sökningar i databaser för att finna relevanta vetenskapliga källor. Vi har även använt oss utav kurslitteratur för att förstärka resonemangen. Utifrån vår sammanställning kan vi se att motoriken har en stor betydelse för individen och för skolvärlden. Ur ett elevperspektiv kan vi se att motoriken kan hjälpa eleven inom flera områden, bland annat den sociala aspekten samt en ökad prestation i de övriga ämnena. Genom flera arbetsformer och varierade instruktioner kan pedagoger ge eleverna rätt förutsättningar och utifrån det skapa möjligheter till en ökad motorisk utveckling. Det kan leda till allt fler elever känner sig mer inkluderade i undervisningen eftersom alla lär sig på olika sätt och behöver olika utmaningar.

Bakgrund: Övervikt och fetma ökar risken för ohälsa, inte enbart kroppsligt utan också själsligt. En osund kroppsuppfattning kan leda till vantrivsel med sin kropp och minskad självkänsla. Många olika faktorer inverkar på övervikt,både fysiologiska och psykologiska. Exempelvis aptit, ätbeteende och fysisk aktivitet. Överviktigabarn har ökad risk för lågsjälvkänsla vilket riskerar att förknippas med dålig mentalhälsa senare i livet. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka barn och ungdomars uppfattning av sin självkänsla, kroppsuppfattning och psykiska hälsa efter deltagande i interventionsstudie mot övervikt. Metod: En allmän litteraturstudie av 15 randomiserade kvantitativa studier. Resultat: Kroppsuppfattningenförbättrades vid överviktsintervention, vilkenvar relateradtill fysisk aktivitet. Självkänslanspåverkan vid överviktsinterventionär tvetydig. Skillnaderna i självkänslans påverkan vid överviktsintervention skulle däremot kunna ha att göra med skillnader i utveckling mellan ålder och kön. Depressiva besvär förbättrades vilket var relaterattill kroppsuppfattning. Överviktsinterventioner verkar inte ha någon negativ påverkan på barn och ungdomars psykisk hälsa. Slutsats: Självkänslan och det psykiska måendet påverkas inte negativt av deltagande i interventioner mot övervikt, resultat från undersökta studier påvisar att det istället kan leda till förbättring. Interventioner som innefattade en komponent av fysisk aktivitet kan ha stärkande betydelseför den psykiska hälsanoch dessutom leda till en förbättrad kroppsuppfattning. / Background: Being overweight and obese increases the risk to suffer from ill health, not only physically but also mentally. An unhealthy body perception can lead to body discomfort and reduced self-esteem. Many different factors affect overweight, both physiological and psychological. For example, appetite, eating behavior and physical activity. Overweight children have an increased risk of low self-esteem, which risks being associated with poor mental health later in life. Purpose: The purpose of this literature study is to investigate the self-esteem, bodyimage and mental health of children and adolescents after participating in intervention studies against obesity. Method: A general literature study of 15 randomized quantitative studies. Results: Body perception was improved by overweight interventions, which was related to physical activity. However, it is ambiguous if self-esteem is affected. The differences in the effect of self-esteem during interventions against overweight could have to do with differences between age and gender.Depressive disorders improved which was related to body perception. Overweight interventions do not appear to have a negative impact on the mental health of children and adolescents. Conclusion: Participation in interventions against overweight does not have a negative impact on self-esteem and mental-health, some of the results instead show that it can lead to improvement. Interventions involving a component of physical activity appear to be of importancefor the mental healthand lead to improved bodyimage.

Bakgrund Övervikt och fetma är en folksjukdom och ett av de största globala hälsoproblemen i vår tid. Det är den femte största orsaken till dödsfall världen över och är en riskfaktor för utvecklandet av ett flertal kroniska sjukdomar. I USA har fetma ökat i epidemiska proportioner bland både barn och vuxna och Mississippi är den delstat med störst prevalens. Delstaten har en befolkning på nästan tre miljoner invånare och hälften av befolkningen lider av fetma. Skolan har identifierats som en fördelaktig plats att arbeta med förebyggande och tidig identifiering av övervikt och fetma. Skolsjuksköterskor kan hjälpa barn och ungdomar att utveckla och underhålla en hälsosam livsstil genom att informera och undervisa samt främja fysisk aktivitet och en balanserad nutrition. Syfte Syftet var att beskriva skolsjuksköterskors erfarenheter av preventivt arbete mot övervikt och fetma hos barn och ungdomar i Mississippi. Metod En deskriptiv kvalitativ metod användes, då denna metod är att föredra när forskaren önskar söka kunskap om människors erfarenheter. Studien innefattade sex intervjuer i halvstrukturerad form med skolsjuksköterskor i Mississippi. En kvalitativ innehållsanalys användes sedan i bearbetningen av den insamlade data. Resultat Skolsjuksköterskor spenderade mycket tid på preventivt arbete med fokus på att främja fysisk aktivitet och att undervisa om nutrition. Det framkom att nyckeln till ett framgångsrikt preventivt arbete var undervisning av barn och ungdomar. Body mass index användes av fem skolsjuksköterskor i sitt arbete med att identifiera barn och ungdomar i riskzonen för övervikt och fetma. Verktyget användes dock i varierande utsträckning bland annat på grund av brist på resurser samt motstånd från föräldrar. De största hindren i det preventiva arbetet var matkulturen i Mississippi, föräldrars motstånd, brist på engagemang samt det låga antalet skolsjuksköterskor i förhållande till antalet barn och ungdomar. Slutsats Övervikt och fetma kan leda till konsekvenser för både den fysiska och psykiska hälsan. Att i ett tidigt skede identifiera risk för övervikt och fetma kan förebygga att barn och ungdomar drabbas. Problematiken med övervikt och fetma är ett komplext problem som kräver åtgärder från flera håll. Skolsjuksköterskor kan ha en betydande roll i det preventiva arbetet genom att kunna påverka barn och ungdomar i tidig ålder till en hälsosam livsstil. Skolsjuksköterskors roll bör dock få större utrymme i det preventiva arbetet och prioriteras för att på så sätt kunna vända den negativa trenden vad gäller barn och ungdomars hälsa.

Introduktion: Smärta rapporteras av upp till 75% av barnen med cerebral pares och är därmed en vanlig komplikation till följd av den primära skadan. Tidigare studier har undersökt fördelningen av fysioterapeutiska insatser hos barn med cerebral pares men inte specifikt fysioterapeutisk insats för smärta.  Syfte: Att undersöka sambandet mellan fysioterapeutisk insats mot smärta hos barn och ungdomar med cerebral pares och ålder, kön, grovmotorisk funktionsnivå respektive sjukvårdsregion.  Metod: Registerstudie baserad på data från nationella kvalitetsregistret för cerebral pares, CPUP, för åren 2018 och 2019 (n=2484). Sambandet mellan fysioterapeutisk insats för smärta och ålder, kön, grovmotorisk funktionsnivå respektive sjukvårdsregion analyserades med bivariat regression samt multivariat logistisk regression, där resultatet justerades för grovmotorisk funktionsnivå. Referensnivåer var GMFCS-E&R-nivå I samt Sydöstra sjukvårdsregionen, båda med lägst andel som fått fysioterapeutisk intervention för smärta. Resultat: Signifikanta samband sågs mellan fysioterapeutisk insats för smärta och ökad ålder (OR=1.06, CI 95% 1.03-1.09), GMFCS-E&R-nivå III (1.89, 1.29-2.78), IV (2.26, 1.67-3.07), V (4.42, 3.35-5.82) samt Norra Sjukvårdsregionen (1.67, 1.02-2.75) och Uppsala-Örebro sjukvårdsregion (2.16, 1.44-3.25). För kön sågs inga samband. Sambanden var oberoende av grovmotorisk funktionsnivå.  Slutsats: Studien visar signifikanta samband mellan ålder, grovmotorisk funktionsförmåga respektive sjukvårdsregion och fysioterapeutisk insats för smärta. Vidare forskning bör undersöka skillnader i fysioterapeutisk insats framför allt mellan sjukvårdsregioner för att säkerställa en jämlik vård.

Bakgrund: Inom arbetsterapi ses människan som aktiv, där målet med arbetsterapi är att öka aktivitetsförmågan hos personer som drabbats av en funktionsnedsättning. Till följd av en funktionsnedsättning får personen svårigheter att klara av och hantera vardagen. Autismspektrumtillstånd är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som främst visar sig genom nedsatt social förmåga. För barn och ungdomar med autism är den främsta arbetsterapeutiska interventionen sociala gruppinterventioner. Arbetsterapeutiska interventioner för barn med autism innebär främst lek i grupp. Interventionen utförs även i samråd med föräldrar och i vissa fall lärare. Det saknas studier som analyserat sociala gruppinterventioner utifrån en arbetsterapeutisk referensram med centrala arbetsterapeutiska begrepp, person, aktivitet och miljö. Syfte: Syftet är att kartlägga och beskriva arbetsterapeutiska sociala gruppinterventioner för barn och ungdomar med autism, utifrån Canadian Model of Occupational Performance-Engagement (CMOP-E). Metod: En systematisk litteraturstudie med en kvantitativ och deduktiv ansats. Litteratursökningen utfördes i databaserna “CINAHL With full text” och “Pubmed”. Resultat: Resultatet från studierna visade att arbetserapeutiska sociala gruppinterventioner är viktiga för att barn och ungdomar med autism ska utveckla social förmåga, samt ökad aktivitetsförmåga i vardagliga aktiviteter. Genom aktivitetsträning som lek och rollspel lär barn sig att hantera sina svårigheter och uppnår därmed ökad delaktighet i vardagliga aktiviteter. Slutsats: Barn och ungdomar med autism har livslånga sociala svårigheter. Däremot kan de förbättra den sociala förmågan med rätt interventioner. Med rätt stöd och anpassning kan de klara av vardagen och leva ett värdigt liv.

Sjuksköterskor förväntas ge god vård till alla oavsett ålder, men vården av barn och ungdomar är mer komplicerad än vården av vuxna. År 2020 upphöjdes barnkonventionen till lag vilket stärker barn och ungdomars rättigheter i samhället ytterligare och hälso- och sjukvårdslagen är tydlig med att alla oavsett ålder har rätt till god sjukvård. De förväntningar som sjuksköterskor har på sig stämmer väl överens med det vårdvetenskapliga patientperspektivet som lärs ut på sjuksköterskeutbildningen och denna kunskap borde därför prioriteras i både sjuksköterskeutbildningen som i klinisk verksamhet. Vi vill med denna studie belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda barn och ungdomar med cancer genom att genomföra en litteraturöversikt. Studiens resultat baseras på en analys av åtta vetenskapliga artiklar och visar på tre teman, Det behövs tid, Vården påverkas av teamarbete och Komplext vårdande. Sjuksköterskor upplever vården av barn och ungdomar med cancer som komplex och utvecklande över tid där vården bygger på ett samarbete mellan patient, vårdgivare och anhöriga. De behöver också lära sig att handskas med de svåra känslorna de upplever i sitt yrke. Slutligen diskuteras att utbildningens omfattning inte upplevs påverka sjuksköterskors upplevelser av att vårda utan mer att erfarenhet upplevs fungera som en typ av utbildning. Vidare diskuteras att det förväntas av sjuksköterskan att ta hand om och vårda hela familjen när ett barn eller ungdom insjuknar i cancer, då de anhöriga är viktiga för både de som vårdar och den som får vård.