Lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) genomgick år 1990 en uppdatering. Rekvisiten som behöver föreligga för att lagen ska kunna tillämpas ändrades från att ha behövt uppnå graden fara och allvarlig fara för den unges hälsa och utveckling, till att endast behöva uppfylla påtaglig risk för den unges hälsa och utveckling. Denna förändring medförde att det idag inte krävs lika allvarliga omständigheter för att ett beslut om LVU ska kunna fattas, vilket påverkar beskrivningarna av ärendena i sig men även beskrivningarna av barnen och föräldrarna. Syftet med denna studie är att utifrån ett jämförande perspektiv belysa likheter och skillnader i LVU-domar från två olika årsperioder, 1985-1989 och 2012-2016. Studien utgår från en kvalitativ forskningsansats med avstamp i det socialkonstruktivistiska perspektivet. Teorierna som studien utgår från är diskursteori och barndomssociologi. Det empiriska materialet består av LVU-domar som har inhämtats från en förvaltningsrätt i en medelstor svensk kommun. Det empiriska materialet har bearbetats genom kodning vilket har resulterat i fyra genomgående teman: Barnets beteende, Barnets behov och barnets vilja, Föräldraförmåga och Domstolens bedömning av samtyckets tillförlitlighet. Materialet har analyserats med hjälp av diskursanalys och studiens resultat presenteras i resultatkapitlet. Det som framkommit i resultatet visar på både likheter och skillnader i domarna mellan tidsperioderna. Diskursen och språket i domarna gällande barnet, föräldrarna och deras föräldraförmåga samt den språkliga framställningen av föräldrarnas och barnets vilja skiljer sig åt mellan tidsperioderna. De likheter som framkommit mellan informationen i domarna gäller bland annat den normativa synen på vad som är ett avvikande problembeteende. De skillnader som framkommit gäller bland annat att i de nyare domarna får barnet och föräldrarna mer utrymme att uttrycka sin åsikt. Likaså ger även språkbruket en mer uttömmande beskrivning av barnets och föräldrarnas situation.

No description available.

The aim of this study was to examine socialworkers reflections around their own cultural belonging in relation to childcare investigations involving families with a different cultural background. The study was based on semi-structured interviews with five socialworkers and was conducted in order to explore their reasoning surrounding their work as investigators within social services, from the perspective of both the workers and their clients cultural identity. My sources were of different age and different level of experience. The data from the interviews has been interpreted with the help of previous research and theories about cultural belonging and the meeting of cultures aswell as ideas relevant to the study. My sources expressed awareness of their own cultural belonging and the influence this has in their work. Most of them expressed feeling frustration over the limitations and difficulties in communicating with families with a different cultural background. My informants thoughts and reflections on the subject indicate that socialwork concerning children and families with a different cultural background need an added emphasis on cultural sensitivity.

In Sweden the divorce rates has increased during the latter part of the 20 th century. For many children it’s everyday life growing up with parents no longer living together. The Parental Code states that "The child's best interests must be central to any decision in custody, residence and access." But what does the child’s best interest really mean and how do we investigate it? We decided to investigate its meaning by interviewing social workers regarding their interpretations of the child's best interests from a family law perspective. We also wanted to examine what they’re doing to protect the child's perspective in custody investigations. Our study is based on seven qualitative interviews with social workers dealing with family law matters. The interviews were based partly on our interview guide, but also on three fictitious cases that the social workers had to discuss and think about. Our theoretical starting point is based on Foucault's analysis of knowledge and power, Sannerstedt´s theory of implementation and Lipsky's theory of street – level bureaucrats and their discretion. Our study shows that social workers believe that the child's best interests are difficult to define and open to a variety of interpretations. Our results also shows that all social workers assume that the child's best interests shall be crucial to any decision concerning custody, residence and access, but illustrates the problem with the child's best interests are individualized for each child and is open to interpretation. It’s important to see from the child's point of view and trying to get acquainted with the child's situation. Research and experience are two important pieces which form the basis for the judgments they make.

<p>In Sweden the divorce rates has increased during the latter part of the 20</p><p>th century. For many children it’s everyday life growing up with parents no longer living together. The Parental Code states that "The child's best interests must be central to any decision in custody, residence and access." But what does the child’s best interest really mean and how do we investigate it? We decided to investigate its meaning by interviewing social workers regarding their interpretations of the child's best interests from a family law perspective. We also wanted to examine what they’re doing to protect the child's perspective in custody investigations. Our study is based on seven qualitative interviews with social workers dealing with family law matters. The interviews were based partly on our interview guide, but also on three fictitious cases that the social workers had to discuss and think about. Our theoretical starting point is based on Foucault's analysis of knowledge and power, Sannerstedt´s theory of implementation and Lipsky's theory of street – level bureaucrats and their discretion. Our study shows that social workers believe that the child's best interests are difficult to define and open to a variety of interpretations. Our results also shows that all social workers assume that the child's best interests shall be crucial to any decision concerning custody, residence and access, but illustrates the problem with the child's best interests are individualized for each child and is open to interpretation. It’s important to see from the child's point of view and trying to get acquainted with the child's situation. Research and experience are two important pieces which form the basis for the judgments they make.</p>

Denna uppsats syftar till att undersöka hur två av barnkonventionens fyra grundläggande principer, nämligen barnets bästa och barnets rätt till delaktighet, tillämpas i asylärenden. Det ingår även i syftet att undersöka ifall det går att urskilja några mönster i bedömningen från före och efter barnkonventionens inkorporering i svensk nationell lagstiftning sedan år 2020. Materialet har omfattats av fem domstolsbeslut, relevanta delar från barnkonventionen och utlänningslagen, samt relevant tidigare forskning som kopplar an väl till uppsatsens syfte och frågeställningar. För att besvara syfte och frågeställningar har en rättsdogmatisk metod valts för att granska de fem domstolsbesluten från Migrationsöverdomstolen och Migrationsdomstolen utifrån gällande rätt. Studiens huvudsakliga resultat har visat på en diskrepans mellan lagstiftning och policydokument med avseende hur barnets bästa och barnets rätt att komma till tals tillämpas i praktiska sammanhang. En slutsats som dras är att genom att belysa frågan från ett MR-perspektiv med en rättsdogmatisk ansats, har detta bidragit till att belysa diskrepansen mellan mer abstrakta lagar och dess tillämpning inom asylärenden. / This paper aims to examine how two of the four fundamental principles of the Convention on the Rights of the Child, namely the best interests of the child and the child's right to participation, are applied in asylum cases. The objective also includes investigating whether patterns in assessment can be discerned before and after the incorporation of the Convention into Swedish national legislation since 2020. The material encompasses five court decisions, relevant sections from the Convention on the Rights of the Child and the Aliens Act, as well as pertinent previous research that aligns well with the purpose and questions of the paper. To address the objectives and questions, a legal dogmatic method has been chosen to scrutinize the five court decisions from the Migration Court of Appeal and the Migration Court based on prevailing law. The main results of the study have revealed a disparity between legislation and policy documents regarding how the best interests of the child and the child's right to participation are applied in practical contexts. A conclusion drawn is that by illuminating the issue from a human rights perspective with a legal dogmatic approach, this has contributed to highlighting the disparity between more abstract laws and their application in asylum cases.

I Sverige överlever de flesta av de ungefär 300 barn som årligen drabbas av cancer. Vägen till att bli frisk är lång och krävande med många och påfrestande behandlingar och biverkningar. Barnen är på förskolan som sina jämnåriga kompisar men de har andra upplevelser och erfarenheter med sig. De går på kontroller och undersökningar inom hälso- och sjukvården under lång tid. Enligt barnkonventionen ska arbetet med barn genomsyras av barnets perspektiv och sjuksköterskan har en central roll genom att ta till vara på barnets erfarenheter. Endast få studier är gjorda på barns egna upplevelser av att genomgå och leva med en cancerdiagnos. Syfte var att beskriva barns upplevelser av sin vardag, tre år efter att de fått sin cancerdiagnos. Sex intervjuer med barn och deras föräldrar med fokus på barnens upplevelser transkriberades och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet mynnade ut i tre kategorier: Barnen lever ett liv där cancern inte är central, Barnen lever ett socialt liv och Föräldrarna lever fortfarande med cancern. I diskussionen berörs barnens medvetenhet om att de har haft cancer men har svårt att minnas att de varit sjuka. De visar tydligt att de vill vara med i sociala sammanhang där de kan leka, lära och utvecklas. Föräldrarna har ett stort behov att få fortsatt stöd. Hälso- och sjukvården ska arbeta så att barnen och barnens bästa står i fokus för vården.

Syftet med denna studie är att undersöka ett antal familjehemsföräldrars erfarenheter av att befinna sig i en juridisk process, där det placerade barnets biologiska förälder gjort en hemtagningsbegäran och yrkat på att vården enligt LVU skall upphöra. Mer specifikt avser studien att beskriva hur familjehemsföräldrarna upplever den juridiska processen avseende de placerade barnens känslomässiga, beteendemässiga och sociala utveckling, sin egen relation med barnen, kontakten med barnens biologiska föräldrar samt kontakten med barnets omgivande professionella nätverk. Studien bygger på kvalitativa halvstrukturerade intervjuer med åtta familjehemsföräldrar i fyra olika familjehem. Familjehemmen är geografiskt åtskilda och belägna på olika platser i Sverige. Som teoretiska ramverk har ett anknytningsteoretiskt perspektiv och teorier om barn och trauma använts. Tidigare studier och forskning visar på att de familjehemsplacerade barnen är en särskilt utsatt grupp i samhället och att barnens rättsskydd är mycket begränsat. Resultatet i denna studie utgör inget undantag. Intervjupersonerna beskriver att barnen under den juridiska processen är utsatta för mycket stark psykisk stress. Barnen uppvisar svåra psykiska symptom som tydligt följer den juridiska processens faser. I den stund de nås av hotet om uppbrott så ökar barnens symptom med dissociation, tilltagande mardrömmar samt svårigheter att hålla urin och avföring. Studien bekräftar således tidigare forskning som visar på att placerade barn ständigt omges av en oro och osäkerhet kring placeringens varaktighet och stabilitet i tillvaron. Även familjehemsföräldrarnas situation är utsatt. Flera av intervjupersonerna beskriver att de mått mycket dåligt under de omständigheter som den juridiska processen medför. Familjehemsföräldrarna upplever en känsla av maktlöshet och att de sviker barnen. Maktlösheten uppkommer också utifrån familjehemmens svaga rättsliga ställning som innebär att de inte är någon part i de rättsliga processerna och kan således inte driva barnens intressen. Resultatet visar också på brister i stödet, både till familjehemmen och barnen. Barnen som är i stort behov av terapeutisk behandling förvägras detta då det terapeutiska arbetet förutsätter stabilitet, vilket paradoxalt nog är det som saknas i dessa barns tillvaro. Utifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv så innebär otryggheten och avsaknaden av förutsebarhet under placeringen att barnen varken får möjlighet att knyta an till familjehemsföräldrarna eller hjälp med att separera från de biologiska föräldrarna.

No description available.

No description available.