The United Nations Convention on the Rights of the Child (UNCRC) was ratified by Sweden in 1990. Among its principles is devotion to the best interests of the child (article 3). This principle is hard to define, and it is difficult to find studies on how children express themselves about how the convention should be realized. The Swedish government wants local councils to introduce routines that follow the proposed rights. The Swedish school system is an important arena where UNCRC’s rights can be put into practice. This study’s purpose is to discover how the Swedish upper secondary schools follow article 3, using pupils’ description of what is best for them as a starting point. Two pupil focus-group interviews have been used to obtain this description, and the pupils views were divided into four main themes: Security, Reception, Studies and development and Influence. These were converted into questionniares for two schools. The result was analyzed using empowerment and SOC (sense of coherence) as theoretical perspectives. Some answers differed between the schools as to how the principle of article 3 is fulfilled. The majority of the pupils are happy with their schools, in spite of difficulties with structural conditions and that life at school isn’t always on the pupils’ conditions.

The child perspective is a complex area primarily because of its many ways of interpretation but also because children are considered to be less competent than adults. Our hypothesis was that adults in court-proceedings make decisions in the child’s place. The aim of this study was to investigate the judicial meaning of the child perspective in “Socialtjänstlagen” (SoL) and “lag om särskilda bestämmelser om vård av unga” (LVU). The purpose was also to explore how the child perspective was presented in rulings from the Public Court according to LVU 3§, in the prerequisite “annat socialt nedbrytande beteende”. The choice of method was based on our main purpose and therefore the legal dogmatic and the qualitative methods were applied. The child perspective in Swedish legislation emphasizes the child’s best interest and the child’s right to be heard. There have been problems recognizing children’s legitimate interests which are one of the reasons why adults are considered to protect those interests by speaking for the child although they may have different interests. The result was that the child’s voice was inadequately asserted in legal processes which indicated that the child perspective wasn’t used as intended according to the law and government bill.

Sammanfattning Vi har gjort en kritisk diskursanalys av AC:s (Adoptionscentrum) medlemstidning under perioderna; 1975-1985, 1986-1996, 1997-2006. Frågeställningen lyder: Hur konstitueras diskursen om ”det goda adoptivföräldraskapet” genom AC:s medlemstidning? Vilka är möjlighetsvillkoren och vilka konsekvenser innebär diskursen? Vårt syfte har varit att förstå diskursen om ”det goda adoptivföräldraskapet”. Vi har utgått ifrån socialkonstruktioniskt, poststrukturalistiskt perspektiv och språkfilosofi. Vårt huvudsakliga resultat har visat sig vara att AC konstituerar diskurser som producerar och reproducerar ett antal normativa föreställningar om föräldraskap, familj och individer som bygger på socialt konstruerade föreställningar om vad som är en ”riktig” familj, bra föräldraegenskaper och barnets bästa. Diskursen ”det goda adoptivföräldraskapet” uppnås genom aktivt medlemskap i adoptionsorganisationen AC. Begreppet ”barnets bästa” har visat sig vara en flytande signifikant för att konstituera olika diskurser som alla handlar om att etablera eller upprätthålla AC som organisation. Genom barnets bästa har AC fått möjlighet att legitimera sina egna verksamhetsområden, styra över vem som är lämplig förälder, vem som får bilda familj och vika barn som är tillgängliga för adoption. Ytterligare resultat har visat på att AC under perioden fått ökad makt genom att förmedlingen av adoptivbarn har övergått till adoptivorganisationerna. Således har statens makt och inflytande fördelats över ytterligare en instans. / Abstract This essay is a critical discourse analysis on AC’s (Adoption Centre Organisation, Sweden) magazine for members during three periods; 1975-1985, 1986-1996, 1997-2006. Our main question is how discursive statements are made on “the good adoptive parenthood” in this magazine? What possible changeable meanings and truths are given by the discourses? Our aim is to understand the discourse “the good adoptive parenthood”. The theoretical framework consists of knowledge of social constructivism, post structural perspective and philosophy of language. Our main results are that AC constitutes discourses that produce and reproduce a number of assumptions about parenthood, family and individuals as normative and influenced by social constructed assumptions about what is; a “real” family, a good parenthood or “the child’s best interest”. The discourse of “the good adoptive parenthood” is gained through membership in the adoption organisation AC. The claim of “the child’s best interest” has in this essay being found as a fluent significant to constitute a variety of discourses, which all aim to establish and maintain the organisation. Through the principle of “the child’s best interest”, AC has found a way to legitimate their own fields, to decide who is a suitable parent, who shall form a family, and which child will be available for adoption. Further result shows that AC during the studied period has gained increased legal and governmental power in the field of adoption. As a result, the governmental power and influence in the adoption field has been divided through additional authorities.

<p>I denna uppsats undersöks begreppet ”barnets bästa” med utgångspunkten att granska vilka olika föreställningar som finns och har funnits kring vad detta innebär. Detta begrepp är inte nytt för vår tid, men det har debatterats mer efter tillkomsten av Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter som antogs 1989. Barnets bästa är dock en social konstruktion och innebörden av begreppet förändras därför ständigt.</p><p>Metoden som ligger till grund för denna uppsats är dels en genomgång av litteratur och dels en textanalys av två historiska källmaterial bestående av en proposition från 1924, prop. 1924:150, och en av statens offentliga utredningar från 1997, SOU 1997:116. Genom denna textanalys framkommer både likheter och skillnader mellan samhällets syn på barnets bästa.</p><p>Det kan konstateras att föreställningarna kring vad barnets bästa innebär har förändrats sedan början av 1900-talet. Utvecklingen av barnets bästa hänger samman med en mängd faktorer såsom synen på barn, rådande kultur, normer, värderingar, kunskap, ekonomi, politiska idéer, reformer och genusföreställningar. Slutsatsen är att vuxna såg till barnets bästa även i början av 1900-talet, men att begreppet då hade en annan innebörd. Därmed kan det konstateras att barnets bästa har varit, är och förblir ett begrepp i förändring.</p> / <p>In this paper the conception “the best interest of the child” examines with the starting-point to study which different ideas that exists and have existed about what this means. This conception is not new for today, but it has been debated more frequently after the creation of the United Nations Children’s Convention which was accepted in 1989. However, the best interest of the child is a social construction and therefore the meaning of the conception changes constantly.</p><p>The method that lays the foundation of this paper is partly an exposition of literature and also a text analysis of two historical sources consisting of a government bill from 1924, prop. 1924:150, and one of the States official reports from 1997, SOU 1997:116. Through this text analysis emerges both similarities and differences between the society’s views on the best interest of the child.</p><p>The statement is that the conceptions of what the best interest of the child mean have changed since the beginning of the twentieth century. The development of the best interest of the child is connected to many factors such as the view of the child, existing culture, norms, values, knowledge, economy, political ideas, reforms and gender conceptions. The conclusion is that grown-ups tried to fulfil what was best for the children even in the beginning of the twentieth century, but the conception had a different meaning at the time. Therefore the conclusion is that the best interest of the child has been, is and will be a conception in change.</p>

The aim of the study was to examine collaboration and professional perspectives on the best interest of the child in regards to working with unaccompanied asylum seeking children. Firstly, our result show that counselling is available for the unaccompanied children from case workers, staff, school counsellors and emergency psychiatric care. All of the participants in this study describe the need for long-term counselling for unaccompanied children, however, providing the long-term counselling is not the primary purpose of the organisations in question. Therefore an additional service-provider working with counselling is a necessity. Secondly, the study explores the participants’ professional perspectives on the best interest of the child. The participating professionals work with the best interest of the child in accordance with their level of education and professional role. At the same time, they stress the fact that time, resources and other factors have an influence on their ability to keep the best interest of the child in focus. Finally, the study addresses collaboration between the service providing organisations. Collaboration does exist, but the participants wish for a development and transparency in the collaboration in order to clarify the responsibilities of each organisation. / Studiens syfte var att undersöka samverkan och professionellas perspektiv på barnets bästa i arbetet med ensamkommande barn genom besvarandet av tre frågeställningar. Den första frågeställningen rör de möjligheter till psykosocialt stöd som finns för ensamkommande barn. Vårt resultat visar att möjligheter finns i form av stöd hos handläggare, personal och skolkurator samt BUPs akutmottagning. Verksamheternas primära syfte är dock inte långsiktigt behandlande stödsamtal, vilket är något som samtliga respondenter anser att många ensamkommande barn är i behov av. Det behövs alltså ytterligare en aktör vars syfte är att arbeta med psykosocialt stöd för dessa barn. Den andra frågeställningen undersöker hur respondenterna ser på begreppet barnets bästa utifrån sitt professionella perspektiv. Samtliga respondenter har uppgett att de arbetar efter bästa förmåga i relation till sin yrkesroll och utbildningsnivå. Respondenterna påtalar samtidigt att tid, resurser och andra omgivningsfaktorer påverkar deras möjligheter att arbeta för barnets bästa. Studiens sista frågeställning berör samverkan mellan de verksamheter som tagit del i studien. Resultatet belyser att samverkan mellan verksamheterna existerar, men att respondenterna önskar en utveckling och transparens i samverkan för att tydliggöra samtligas uppgifter.

The aim of this study was to examine the District Court´s argumentations about the children´s best interests in rulings regarding custody of children, and to analyse the argumentation from a gender perspective. Rulings from the District Court from 2012 have been the basis for this study and a qualitative method has been used, argumentations analysis. The study shows that cooperative problems between the parents are the main reason why the District Court finds joint custody to be excluded. There are also argumentation regarding parent´s ability to ensure the children’s safety. The presumption of joint custody is known to be emphatic in Swedish law and in those cases the District Court finds it in the best interest of the child for the joint custody to remain, the parents still have problems cooperating but not sufficiently to repeal the importance of both parents in the child´s life. In the rulings leading up to both joint and sole custody conceptions of female and male attributes can be found, and differences regarding what´s considered good and bad attributes. The study shows differences in how we expect women and men to be parents. Conceptions of class- and ethnicity however, are rarer. The analysis also shows views of parenthood as being gender complementary, where the father´s presence is seen as a complement to the mother´s main caring responsibility. Finally, the study shows a guiding from the District Court to the fathers about getting them more involved in their children´s life, and of the importance of the Social Services Custody Report regarding the verdict.

The purpose of this paper is to determine the established law and make researches into non-institutional compulsory care (“mellantvång”) paragraph 22 The Care of Young Persons (Special Provisions) Act (from now on called LVU) and examine whether the administration of the law is in harmony with the best interests of the child. This paper combines two methods : traditional judicial method and a social science method. In the juridical part the sources of law have been studied and in the social sciences part semi-structured interviews have been conducted with five respondents. The theoretical framework consists of ideas and theories about the best interests of the child, a concept which is one of the UN Convention on the Rights of the Child's core principles. This study shows that the legislator has identified a problem and an existing need and found a solution to this by introducing a non-institutional compulsory care, paragraph 22 LVU. The problem is that Social Services do not make use of the restraint. Only 30 decisions under § 22 LVU are taken annually in Sweden. For the legal rights of the individual and the best interests of the child, the Social Services are required to make decisions under this article instead of the current use of the informal threat of non-institutional compulsory care.

No description available.

Barnets bästa beskrivs av forskare som ett svårdefinierat begrepp. Trots detta är begreppet lagstadgat och ska vara avgörande för alla beslut kring vårdnad, boende och umgänge. Syftet med studien har varit att undersöka Gävle tingsrätts diskussion av barnets bästa i vårdnads-, boende- och umgängesdomar under åren 1992, 2002 och 2012 samt om det skett någon förändring över tid. En form av textanalys användes för att analysera empirin som sedan studerades med socialkonstruktionistisk och rättssociologisk teori. Det mest framträdande resultatet var att tingsrättens diskussion kring barnets bästa oftast skett indirekt, där ingen direkt motivering har gjorts huruvida en viss situation är till barnets bästa eller inte. Emellertid har direkta referenser till begreppet barnets bästa ökat, främst i domarna från år 2012. Resultatet kan antas härröra ur de reformer som gjorts i föräldrabalken år 2006. En annan viktig slutsats vi kommit fram till rör hur barnets bästa alltid verkar vara situationsbundet. / The child's best interest is described by researchers as elusive. Despite this, the concept is statutory and should be essential to decisions regarding custody, residence and contact. The purpose of this study was to inquire Gävle district court's discussion of the child's best interest in custody, residence and contact judgments in 1992, 2002 and 2012, and to study whether the arguing changed over time. Text analysis was applied to analyze data which then was studied by perspectives of socialconstructionism and sociology of law. A prominent result was that the district court's discussion of the child’s best interest is usually made indirectly. However, direct references to the concept of the child’s best interest increased, mainly in the judgments from 2012. This result might derive from the reforms made in the Swedish Parental Code in 2006. Another important conclusion we have come to concern is that the child’s best interest seem to be inconstant.

En av de mest ingripande åtgärder det offentliga kan vidta mot en enskild är att omhänderta ett barn. Det krävs därför omfattande skyddsmekanismer för att beslutet om omhändertagande inte blir fattat utan rättslig grund. Saknas samtycke från vårdnadshavare eller den unge om denne är över 15 år, krävs att domstol fattar beslut om omhändertagande i enlighet med lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga [cit. LVU]. Processen i förvaltningsrätten är en flerpartsprocess som är upplagd kontradiktoriskt, vilket innebär att socialnämnden går in som part mot barnet eller den unge och/eller vårdnadshavaren, och var och en av parterna ska ha tillfälle att yttra sig över allt material som motparten inger till domstolen, samt ha samma möjligheter att utveckla sin talan och åberopa bevisning. Den enskilde ska därmed tillförsäkras en likvärdig partsställning som socialnämnden. För att säkerhetsställa detta tillförordnas den enskilde ett offentligt biträde, vars huvudsakliga uppgift är att garantera den enskildes rättsliga ställning genom att ge barnet eller den unge och/eller vårdnadshavaren den hjälp som krävs för att utredningen ska bli så fullständig som möjligt. Uppsatsen syftar huvudsakligen till att utreda och analysera på vilket sätt processen i LVU-mål tillgodoser kraven på en likställd process - där parterna får samma möjligheter att utveckla sin talan och åberopa bevisning. För att finna ett svar måste utredningsskyldighet, beviskrav och bevisbördan samt det offentliga biträdets roll i processen utredas. Utgångspunkten är att söka svar genom en rättsdogmatisk metod och undersöka rättskällor såsom lagstiftning, förarbeten, prejudikat och doktrin. Den utförda analysen påvisar att en långtgående utredningsskyldighet för både socialnämnden och domstolen finns, men att det inte förekommer samma möjlighet för parterna att utreda omständigheterna i målet. Det finns ett högt ställt beviskrav, dock ges parternas utsagor olika bevisvärde. Där sakkunniga och utsagor från det offentliga värderas generellt högt, jämfört med utsagor från enskilda och i synnerlighet barn som värderas lågt. Bevisbördan åligger på socialnämnden. Slutsatsen är att den enskilde parten inte tillförsäkras en likställd partsställning i processen, utan den enskilde partens rätt bör stärkas genom att det offentliga biträdets uppdrag specificeras i lag och att deras befogenheter utökas, samt att sakkunniga används i större utsträckning för att öka domstolens kompetens angående barn och unga.