Bakgrund: Sepsis klassificeras som en systemisk, livshotande överreaktion på en infektion där kroppens eget försvar leder till skador på människans vävnader och organ. Vanligaste symtomen på sepsis är förändrad andningsfrekvens, hög puls, sänkt blodtryck och en hög eller låg kroppstemperatur. I Sverige drabbas cirka 40,000 människor av sepsis varje år, varav 4000–6000 avlider. Det har visat sig att tidig identifiering av tillståndet och snabb start av behandling sänker mortaliteten. Syfte: Syftet med denna studie var att kartlägga bedömningsinstrument och dess förmåga att identifiera sepsis hos vuxna utifrån sensitivitet och specificitet. Metod: Denna litteraturstudie använde sig av åtta artiklar med kvantitativ metod. Artikelsökningarna har gjorts via databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna har därefter granskats enligt Olsson och Sörensens bedömningsmall för kvantitativa studier. Resultat: Nio bedömningsinstrument identifierades. Resultatet visade att SOFA har högst sensitivitet och specificitet samtidigt. Konklusion:  Denna litteraturstudie visade på att ingående instrument har en stor spridning i sensitivitet och specificitet. Resultaten visar att mer forskning behövs för att utforma ett bedömningsinstrument som fungerar i fler vårdmiljöer. / Background: Sepsis is classified as a systemic, life-threatening overreaction to infection, were the body’s own defences lead to damages to human tissue and organs. The most common symptoms are altered respiratory rate, elevated heart rate, hypotension and an increase or decrease in temperature. The incidence in Sweden is 40,000 annually, of which 4000–6000 do not survive. It has been shown that early identification and prompt start of treatment lowers mortality. Aim: The aim of this study was to map the assessment instruments used to identify sepsis in adults and their abilities from a sensitivity and specificity standpoint. Methods: This study used a quantitative literature review approach based on eight articles. The searches were conducted with the use of search engines CINAHL and PubMed. The articles were then examined with use of Olsson & Sörensens template for quantitative article review.  Results: The study found nine assessment instruments for sepsis. The results show that SOFA had the highest sensitivity and specificity simultaneously. Conclusion: The results of this study found that the instruments showed extensive distribution in sensitivity and specificity. More research is required to create an instrument that works in more caregiving facilities.

Introduktion/Bakgrund: I alla olika vårdsammanhang finns patienter med risk för att begå suicid, därmed är det av vikt att sjuksköterskan utför bedömningar för att identifiera suicidrisken. Det finns flera olika riskbeteenden och skyddande faktorer för suicid och dessa bör uppmärksammas av sjuksköterskan. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskans bedömning av suicidrisk hos vuxna patienter. Metod: En systematisk litteraturstudie utfördes. CINAHL och PsycInfo användes som databaser. Granskning av artiklar utfördes med hjälp av granskningsmallar i bilaga 3 och 4 (Forsberg & Wengström, 2016). Databearbetning samt analys utfördes genom tematisering av de åtta artiklar som inkluderades i resultatet.Resultat: Fyra teman identifierades för att utföra bedömningen av suicidrisk; bedömningsinstrument, kommunikation, sjuksköterskans kompetens samt utskrivningsprotokoll. Slutsats: Det finns fler användbara metoder för att bedöma suicidrisk men även vissa utmaningar för att implementera dessa som exempelvis brist på tid eller utbildning. Det finns ett flertal tillvägagångssätt för sjuksköterskans bedömning av suicidrisk som fördelaktigt kan användas tillsammans för stärkt bedömning. Detta kan minska suicidrisk. Vidare forskning krävs om tidsbrist som påverkande faktor på utförandet av suicidbedömning, samt om en lösning kan vara datorprogram för suicidbedömning. Fortsatt forskning behövs även för implementering i svensk vård samt översättning till svenska.

Detta examensarbete handlar om LUS, läsutvecklingsschema, vad det innebär, hur det används inom skolverksamheten och om det kan stödja barns läsutveckling. Vi tycker att detta är viktiga frågeställningar då vi upplever att bedömningsinstrumentet LUS är vanligt förekommande ute på skolorna i dag.I våra empiriska undersökningar har vi använt oss av kvalitativa intervjuer som metod.Vårt resultat visar hur LUS används på de skolor som vi besökt, och vad det innebär för barn och pedagoger i arbetet med läsutveckling. / Reading development scheduleas an instrument of assessment whitin school

Bakgrund: Andelen äldre i Sverige ökar och därmed samhällets vård- och omsorgskostnader. Det medför ett ökat behov av att främja ett hälsosamt åldrande i det egna hemmet. Samtidigt råder det brist på bedömningsinstrument som dels identifierar problem i aktivitetsutförandet utifrån hela aktivitetstriaden, person, uppgift och miljö, men även utvärderar effekten av interventioner i den fysiska miljön. Dessa faktorer gör In-Home Occupational Performance Evaluation (I-HOPE) till ett intressant alternativ. Syfte: Syftet med studien var att beskriva om aktivitetskorten i I-HOPE motsvarar äldre personers aktiviteter i hemmet utifrån svenska förhållanden samt identifiera behov av att komplettera med ytterligare aktiviteter. Metod: En tvärsnittstudie med en kvantitativ ansats valdes. Totalt deltog 21 personer i studien, 13 kvinnor och åtta män. Den genomsnittliga åldern var 70, 1 år med standardavvikelse 2,7. En elektronisk enkät skapades för att besvara frågor kring aktivitetskorten samt om deltagarna önskade tillföra ytterligare aktiviteter till I-HOPE. Deskriptiv analys av data har tillämpats där tre kategorier togs fram för förtydligande av resultatet som presenterats i löpande text, figur och frekvenstabell. Resultat: Samtliga deltagare upplevde sig självständiga i aktiviteter och majoriteten självskattade sin hälsa som god eller mycket god. Totalt behövde tolv aktivitetskort revideras, åtta på grund av kulturella skillnader och fyra på grund av aktivitetskortens otydlighet. Vidare önskade deltagarna addera totalt tio ytterligare aktivitetskort. Konklusion: Om de tolv aktivitetskorten kan revideras för att tydligare beskriva typiskt svenska aktivitetsformer och de tio önskade aktiviteterna adderas, har I-HOPE ett brett spektrum av aktiviteter att tillgå vid arbetsterapeutiska utredningar i Sverige.

Ökningen av antalet verksamma arbetsterapeuter inom skolverksamheten i Sverige har ökat jämfört med tidigare år, dock är det fortfarande få kommuner som erbjuder arbetsterapeutiska insatser inom skolan. Arbetsterapeuten med sin kompetens i skolan kan bidra med stödjande insatser för att öka elevens delaktighet i aktivitet. Syftet med studien var att undersöka arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta i skolan. I studien genomfördes sex kvalitativa intervjuer med legitimerade arbetsterapeuter som är verksamma inom skolan. En kvalitativ innehållsanalys utfördes vid analysering av intervjuerna. I resultatet framkom det att arbetsterapeuterna kan förbättra elevens skolmiljö och underlätta skolpersonalens arbete. Det framgick att samarbetet med elever, vårdnadshavare och skolpersonal fungerade oftast väldigt bra. Arbetsterapeutiska bedömningsinstrument användes för att undersöka bland annat den fysiska och sociala tillgängligheten i klassrummet. Utifrån studiens resultat går det även dra slutsatsen att samtliga arbetsterapeuter upplevde att deras insatser underlättar för eleverna att nå kunskapskraven. Slutligen tycker författarna att arbetsterapeutens roll bör vara lika självklar som exempelvis sjuksköterskans roll på skolan.

Att hantera sitt vardagliga liv är idag en stor utmaning för många människor i samhället. Krav och långvarig stress där människan inte tillåts återhämtning sliter på kroppen vilket kan resultera i stressrelaterade symtom. Kvarstår de stressrelaterade symtomen kan det utvecklas till både mindre- och mer allvarliga stressrelaterade psykiska sjukdomar såsom depression och utmattningssyndrom. Detta kan i sin tur resultera i sjukskrivning. Syftet med studien är att undersöka arbetsterapeuters erfarenheter av att genomföra insatser inom primärvård för patienter sjukskrivna på grund av stressrelaterad psykisk sjukdom. Studien utgår från en kvalitativ metod där telefonintervjuer genomfördes med sex arbetsterapeuter verksamma inom primärvård och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att arbetsterapeuterna utreder problem och behov med hjälp av olika bedömningsinstrument, förskriver hjälpmedel och vägleder patienten att finna strategier för att klara av vardags- och arbetslivet. Det kan ge stöttning och vägledning för arbetsterapeuter verksamma inom primärvården då många insatser som framkommit inte kunnat hittas i tidigare forskning. Förebyggande arbete mot sjukskrivning är angeläget då psykisk sjukdom ökar. Ytterligare studier behövs för att se effekten av arbetsterapeutiska insatser vid rehabilitering av personer med stressrelaterade psykiska sjukdomar.

<p>Hand-arm vibrationssyndrom (HAVS) är ett tillstånd som inte är så välkänt trots att det är ett relativt vanligt tillstånd bland flera yrkesgrupper. Ökad kunskap inom området kan vara ett redskap för arbetsterapeuter i mötet med patienter med HAVS. Syfte: Syftet var att beskriva den vetenskapliga dokumentationen om hand-arm vibration syndrome (HAVS). Metod: En systematisk litteraturstudie gjordes med sökningar i databaserna AMED, Cinahl och Medline. Nio artiklar valdes till resultatet. Resultat: Beskrivning av vilka bedömningsinstrument som används för bedömning av HAVS, samt vilka konsekvenser HAVS har på aktivitetsförmågan. I en av studierna genomfördes en behandlingsmetod. Flera av artiklarna beskriver svårigheter med ADL. Diskussion: Eftersom HAVS är svårt att diagnostisera och kan yttra sig på så många olika sätt, samt att det inte alltid ger tydliga symtom krävs många olika typer av instrument för att bedöma HAVS. Då gripförmågan ofta blir påverkad yttrar sig detta genom svårigheter att utföra ADL-aktiviteter. Det finns inte några effektiva behandlingsmetoder för personer med HAVS. Slutsats: En arbetsterapeut är viktig för denna grupp, eftersom arbetsterapeuten kan hjälpa till med förebyggande arbete bland annat genom ergonomiska råd. Även efter att skadan uppkommit kan en arbetsterapeut hitta strategier för att underlätta dagliga aktiviteter för personer med HAVS.</p>

Hand-arm vibrationssyndrom (HAVS) är ett tillstånd som inte är så välkänt trots att det är ett relativt vanligt tillstånd bland flera yrkesgrupper. Ökad kunskap inom området kan vara ett redskap för arbetsterapeuter i mötet med patienter med HAVS. Syfte: Syftet var att beskriva den vetenskapliga dokumentationen om hand-arm vibration syndrome (HAVS). Metod: En systematisk litteraturstudie gjordes med sökningar i databaserna AMED, Cinahl och Medline. Nio artiklar valdes till resultatet. Resultat: Beskrivning av vilka bedömningsinstrument som används för bedömning av HAVS, samt vilka konsekvenser HAVS har på aktivitetsförmågan. I en av studierna genomfördes en behandlingsmetod. Flera av artiklarna beskriver svårigheter med ADL. Diskussion: Eftersom HAVS är svårt att diagnostisera och kan yttra sig på så många olika sätt, samt att det inte alltid ger tydliga symtom krävs många olika typer av instrument för att bedöma HAVS. Då gripförmågan ofta blir påverkad yttrar sig detta genom svårigheter att utföra ADL-aktiviteter. Det finns inte några effektiva behandlingsmetoder för personer med HAVS. Slutsats: En arbetsterapeut är viktig för denna grupp, eftersom arbetsterapeuten kan hjälpa till med förebyggande arbete bland annat genom ergonomiska råd. Även efter att skadan uppkommit kan en arbetsterapeut hitta strategier för att underlätta dagliga aktiviteter för personer med HAVS.

Bakgrund: Personer under cancerbehandling drabbas av många sidoeffekter, det finns behov av kontinuerliga bedömningar av rehabiliteringsbehov. Uppfattningen är att kommunikationen inte alltid fungerar bra. Flera bedömningsinstrument, för att underlätta symtomhantering och egenvård finns tillgängliga, ett av dessa är distresstermometer med tillhörande problemlista. Det finns idag flera studier om hur vårdpersonal uppfattar instrumentet, men bara enstaka studier om patienternas upplevelse av detsamma. Patienternas villighet att fylla i bedömningsinstrument är stor. Syfte: Att kartlägga patienters uppfattning om distresstermometern och tillhörande problemlista när den används vid bedömning av rehabiliteringsbehov i samband med cytostatikabehandling. Design: Tvärsnittsstudie med kvantitativ design. Metod: Data insamlades med enkäter, som ifylldes av 58 individer, mellan 13 mars-13 april 2015. Resultat: Uppfattningen om distresstermometer och problemlista var positiv. Fysiska och känslomässiga problem angavs vara viktigast, de under 65 år angav oftare existentiella och familjerelaterade som viktiga. För cirka 40 procent tillförde samtalet efteråt något ytterligare som inte skulle kommit fram utan distresstermometer och problemlista. Ungefär hälften angav att någon åtgärd påbörjades efter samtalet, de högre utbildade svarade oftare ja på detta. De flesta angav att distresstermometer och problemlista kan vara till nytta för dem. Slutsats: Bedömningen bör ske i en process från ifyllandet av distresstermometer och problemlista till samtalet och förverkligandet av detta. Resultaten bekräftar vikten av att bedömning utformas individuellt. En lyckad process kan skapa ett mervärde för patienten med ökad delaktighet som följd.

Bakgrund; Smärta är en obehaglig upplevelse. Upplevelsen av smärta är unik och beskrivs utifrån individens erfarenheter. Att förmedla smärta kan ske både verbalt och icke verbalt. Individens förmåga att kommunicera verbalt kan påverkas av demenssjukdom, vilket kan medföra svårighet att identifiera smärta hos denna grupp av personer. Syfte; Syftet med denna litteraturstudie var att belysa hur smärta hos äldre personer med demenssjukdom identifieras. Metod; Författarna har gjort en systematisk litteraturstudie där sökningar gjorts i databaserna Cinahl och PubMed. Sammanlagt sex artiklar, både av kvalitativ och av kvantitativ karaktär, är inkluderade i denna litteraturstudie. Artiklarnas resultat gicks igenom systematiskt och tre kategorier skapades som låg till grund för denna litteraturstudies resultat. Resultat; Resultatet i denna litteraturstudie belyser tre sätt att identifiera smärta hos äldre personer med demenssjukdom. Identifiering kan ske genom användning av bedömningsinstrument, genom observation av ansiktsuttryck eller genom observation av beteendeförändringar. Slutsats; Slutsatsen är att det finns flera olika sätt att identifiera smärta. Metoden som används vid smärtidentifiering styrs utifrån situationen som personen med demenssjukdom befinner sig i och utifrån personen själv. Personer som känner den demenssjuka väl, till exempel nära vårdpersonal och anhöriga, är en stor resurs vid identifiering av smärta.