<p>Bakgrund; Smärta är en obehaglig upplevelse. Upplevelsen av smärta är unik och beskrivs utifrån individens erfarenheter. Att förmedla smärta kan ske både verbalt och icke verbalt. Individens förmåga att kommunicera verbalt kan påverkas av demenssjukdom, vilket kan medföra svårighet att identifiera smärta hos denna grupp av personer.</p><p>Syfte; Syftet med denna litteraturstudie var att belysa hur smärta hos äldre personer med demenssjukdom identifieras.</p><p>Metod; Författarna har gjort en systematisk litteraturstudie där sökningar gjorts i databaserna Cinahl och PubMed. Sammanlagt sex artiklar, både av kvalitativ och av kvantitativ karaktär, är inkluderade i denna litteraturstudie. Artiklarnas resultat gicks igenom systematiskt och tre kategorier skapades som låg till grund för denna litteraturstudies resultat.</p><p>Resultat; Resultatet i denna litteraturstudie belyser tre sätt att identifiera smärta hos äldre personer med demenssjukdom. Identifiering kan ske genom användning av bedömningsinstrument, genom observation av ansiktsuttryck eller genom observation av beteendeförändringar.</p><p>Slutsats; Slutsatsen är att det finns flera olika sätt att identifiera smärta. Metoden som används vid smärtidentifiering styrs utifrån situationen som personen med demenssjukdom befinner sig i och utifrån personen själv. Personer som känner den demenssjuka väl, till exempel nära vårdpersonal och anhöriga, är en stor resurs vid identifiering av smärta.</p>

Syftet med uppsatsen är att öka kunskapen om biståndshandläggares erfarenheter av utredningar av insatsen vård- och omsorgsboende för äldre. Biståndshandläggningen inom äldreomsorgen i Stockholms stad har genomgått flera förändringar de senaste åren. De förändringar vi koncentrerat oss på att studera, är införandet av kartläggnings- och bedömningsinstrumentet som biståndshandläggarna använder för att utreda äldres ansökningar om vård- och omsorgsboende enligt socialtjänstlagen 4 kap. 1 §, samt den centrala köhanteringen som används vid placering av äldre på vård- och omsorgsboende. Vår avsikt har varit att ta del av biståndshandläggarnas erfarenheter av dessa förändringar, hur de ser på ärendedragning eller så kallade boråd, samt vilket inflytande de anser sig ha över besluten. Vi har intervjuat åtta biståndshandläggare i Stockholms stad och har använt oss av induktiv ansats. Det insamlade materialet har analyserats med hjälp av tidigare forskning gällande lagstiftning och valda teorier om gräsrotsbyråkraten, handlingsutrymme och ålderism.

Bakgrund: Att vara 65 år eller äldre ökar risken för att drabbas av undernäring, vilket kan ge uppkomst till många hälsoförsämrande tillstånd. Det finns en lång rad faktorer som kan leda till undernäring om dessa inte åtgärdas, bland annat sjukdomar. Sjuksköterskan har en viktig roll när det kommer till att identifiera och åtgärda undernäring. Syfte: Syftet var att beskriva metoder för att som vårdpersonal kunna identifiera äldre med undernäring. Metod: En litteraturöversikt har genomförts. Datainsamlingen utfördes i databaserna Cinahl och PubMed och resulterade i 24 vetenskapliga artiklar som kvalitetsgranskades. Dessa reducerades ner till åtta artiklar varav alla var av kvantitativ ansats. En manifest innehållsanalys användes i analysprocessen.  Resultat: Resultatet identifierade tio bedömningsinstrument, vilka är anpassade för olika åldersgrupper och miljöer. Bedömningsinstrument speciellt anpassade mest användbara för den äldre befolkningen är MNA, MNA-SF, MUST och NUFFE. Slutsats: För att kunna främja den äldres hälsa är det av stork vikt att identifiera äldre med eller som är i riskzon för undernäring. Med hjälp av bedömningsinstrument som är anpassade för rätt miljö och åldersgrupp går det att identifiera dessa äldre.

Att drabbas av stroke innebär en livsomvälvande händelse både för den drabbade och för dennes anhöriga. Stroke orsakar stort lidande både psykiskt och fysiskt med eventuell invaliditet och död som följd. Sannolikheten att möta denna patientgrupp som ambulanssjuksköterska är hög. Sjuksköterskan har en central roll genom hela vårdkedjan och det ställs stora krav på kompetens och bemötande. Att snabbt kunna känna igen strokesymptom och följa upp med åtgärder är betydande för de slutliga konsekvenserna för den strokedrabbade. Syftet med studien var att granska fall där Stroke/TIA av någon anledning inte har identifierats av ambulanssjukvården och klargöra eventuella orsaker till detta. Resultatet av denna bristfälliga identifiering har blivit att patienterna har bedömts av en ambulanssjuksköterska men transporterats till sjukhus på annat sätt än med ambulans. Studien utfördes med en kvantitativ ansats och 25 journaler hämtades från perioden 2013–2015 och granskades under februari och mars 2017. Resultatet visar att symptomen hos de strokedrabbade som av någon anledning inte har åkt med ambulansen in till sjukhus många gånger har varit diffusa och lätt vilseledande. Återkommande symptom bland patienterna i studien har varit yrsel och balanssvårigheter och i flera fall har stroke inte ens varit en differentialdiagnos. Med kontinuerlig utbildning och lättförståeliga styrdokument för ambulanssjukvården kanske även dessa patienter hade erhållit misstanke om stroke med ett snabbt och effektivt omhändertagande samt minskat lidande som följd. Att bli sedd och hörd vid sjukdom är essentiella delar.

Bakgrund/Introduktion: Smärta är ett vanligt problem hos patienter med demenssjukdom. Det kan i många fall vara komplicerat att identifiera smärta eftersom patienten ofta har nedsatt kommunikationsför- måga vilket ökar risken för onödigt lidande för dem. Det är därför väsentligt att smärta identifieras och sjuksköterskan har en central roll i det arbetet. Syfte: Syftet var att beskriva hur sjuksköterskor kan identifiera smärta hos patienter med demenssjukdom. Metod: Metoden var en litteraturstudie och utgick från Polit och Becks (2017) nio steg. Databassökningar gjordes i CINAHL och PubMed. Efter kvalitetsgranskning med Polit och Becks (2017) granskningsmallar återstod elva artiklar, åtta kvantitativa och två kvalitativa artiklar samt en med mixad metod. Två teman framkom och ett resultat sammanställdes. Resultat: Litteraturstudiens resultat visade att identifiering av smärta kunde göras genom klinisk bedöm- ning och bedömningsinstrument. Sjuksköterskan använde sin kliniska blick för att observera patientens ansiktsuttryck, röst, kroppsspråk och beteende. Bedömningsinstrument utvecklade för patienter med de- menssjukdom fanns och kunde användas för att systematiskt observera tecken på smärta i bland annat an- siktsuttryck, rösten, kroppsspråket och beteendet. Självskattningsskalor borde användas med försiktighet på patienter med demenssjukdom. Slutsats: För att identifiera smärta krävs det att sjuksköterskan har kunskap om hur smärta hos patienter med demenssjukdom kan uttrycka sig.

Introduktion: Fallolyckor bland äldre orsakar stora samhällskostnader och bidrar även till stort lidande i det vardagliga livet. Bortsett från fysiska skador så är fallrädsla även ett stort folkhälsoproblem. Fallrädsla defineras som en upplevd frånvaro av trygghet för att hålla balans vid aktiviteter, som resulterar till en mängd olika hälsoproblem. Vanligtvis används Fall Efficacy Scale - International (FES-I) och Activities-specific Balance Confidence Scale (ABC-scale) som bedömningsinstrument för självskattning av fallrädsla. Däremot så saknas utvärdering av fallrädsla utifrån ett funktionellt perspektiv. Late-Life Function and Disability Instrument (LLFDI) är ett självskattningsformulär som ursprungligen utformats för bruk vid intervjuer för äldre 60 år och uppåt.Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka om det finns ett samband mellan självskattad funktionsnivå enligt LLFDI samt självskattad fallrädsla enligt Iconographical - Falls Efficacy Scale (Icon-FES) och ABC scale bland äldre personer över 70 år. Delsyftet var att undersöka korrelationen bland de tre domänerna i LLFDI för att se vilka nedsättningar som korrelerar bäst med fallrädsla. Metod: Sambandet mellan skattad funktion enligt LLFDI samt upplevd fallrädsla enligt ABS-scale och Icon-FES undersöktes med Spearmans Rho i ett datamaterial med 67 deltagare över 70 år som deltagit i en tidigare studie av fallpreventiv träning. Resultat: En hög statistisk signifikant korrelation enligt Hinkel hittades mellan de funktionella domänerna hos LLFDI och ABC-scale (FU och GNE) och Icon-FES (FU och ANE). Måttliga korrelationer observerades även mellan LLFDI och ABC-scale (ANE) och Icon-FES (GNE). Enbart en domän övre extremitet visade väldigt låg korrelation med fallrädsla.  Slutsats: Eftersom hög korrelation kundes ses bidrar resultat stärker det sambandet mellan självskattad funktion och fallrädsla bland äldre som bor i en hemmiljö. Framtida studier bör undersöka resultatet bland ett könsuppdelat stickprov i form av en tvärsnittsstudie för att mäta prevalens av fallrädsla samt exponering av fysisk inaktivitet os deltagarna.

Stroke är den tredje vanligaste dödsorsaken i Sverige och står för flest vårddagar på svenska sjukhus. Senaste 2018 drabbades ca 21.000 människor av stroke i Sverige. Ambulanssjuksköterskan måste i ett tidigt skede kunna identifiera patienter med misstänkt stroke, prioritera och snabbt transportera dessa patienter till sjukhus. Det är av vikt att påskynda behandlingen för patienter med stroke. För varje minut som dröjer till behandling dör flertalet hjärnceller. Som stöd i handläggningen av dessa patienter har ambulanssjuksköterskan behandlingsriktlinjer och bedömningsinstrument. Syfte: Syftet med studien var att belysa faktorer som är av betydelse för identifiering av misstänkt stroke prehospitalt och dessa faktorers betydelse för patientens fortsatta vård. Metod: En litteraturöversikt genomfördes med ett systematiskt tillvägagångssätt. Dataanalys genomfördes utifrån en integrerad analys där kategorier identifierades. Totalt inkluderades 15 vetenskapliga artiklar av kvantitativ och mixad metod publicerade mellan 2012 - 2017. Artiklarna inhämtades från CINAHL och Pubmed. Resultat: Den integrerade analysen resulterade i tre kategorier: patientkarakteristika, regelverket och förutsättning för lärande. Under dessa redovisades även sju underkategorier. Patient karakteristika handlade om patientens uppvisade symtom som kunde delas in i klassiska och atypiska symtom, även patientens bakgrundsjukdomar hade betydelse vid strokemisstanke. Regelverket handlade om bedömningsinstrument, dokumentation och riktlinjer. Etablerade bedömningsinstrument och fastställda riktlinjer underlättade diagnosen av stroke samt att dokumentation var en viktig faktor för patientens fortsatta vård och kommande behandling på sjukhus. Slutsats: Det behövs utbildning, nationella behandlingsriktlinjer, tydliga riktlinjer gällande dokumentation och bedömningsinstrument med hög träffsäkerhet för att förbättra att misstanke om stroke väcks hos ambulanspersonalen.

Syftet i denna uppsats var att undersöka hur yrkesverksamma inom socialtjänsten, fältarbetare och polis arbetar med ungdomar i kriminalitet och hur de gör bedömningar i enlighet med barnkonventionen. Studien utgick från kvalitativ metod som bestod av sex intervjuer. Empirin bearbetades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Med hjälp av teoretisk referensram har resultatet analyserats för att besvara studiens forskningsfrågor. De teorier som använts är organisationsteori via begreppen “people processing”, “people changing” och “people sustaining” samt samverkansteori. Resultatet visade att samverkan var en avgörande faktor i det förebyggande arbetet med ungdomar i kriminalitet. Trots den eniga synen på tonvikten av samverkan visade resultatet att utförandet av samverkan kunde innebära olika beroende på vilken verksamhet informanterna representerade. Dessutom kunde kommunikationen till följd av sekretessbestämmelser vara ett hinder för samverkan. Vidare framkom det i studien att informanterna inte använde sig av bedömningsinstrument trots att även det kunde vara verkningsfullt i arbetet med ungdomar i kriminalitet. I resultatet framkom det att man inte använder barnkonventionen som helhet och att det råder delade meningar om huruvida barnkonventionen ser till barnets bästa när det handlar om ungdomar i kriminalitet. Slutsatsen är att det krävs tydlig arbetsfördelning med tilldelade ansvarsområden samt lättade sekretessbestämmelser för en fungerande samverkan och förebyggande arbete. För att yrkesverksamma inte ska förhålla sig till enskilda artiklar i barnkonventionen krävs kompetensutveckling så att de kan tillämpa barnkonventionen som helhet. / The purpose of this paper was to study how professionals in social services, field workers and the police, work with adolescents involved in criminality, and how they make assessments in accordance with CRC (the Convention on the Rights of the Child). A qualitative research method was applied in this study, which consists of six interviews. Empirical observations were processed through a qualitative content analysis. The findings have been analysed by applying a theoretical frame of reference, to answer the research questions of this paper. The theoretical frameworks that have been applied in this paper are collaboration theory and organisational theory through the concepts “people processing”, “people changing” and “people sustaining”. The findings indicated that collaboration was a determining factor in preventive work with adolescents involved in criminality. The results of the interviews suggest that the concept of collaboration can be interpreted differently depending on which organisation the interviewees represented, despite the consensus around the importance of collaboration. Communication between the organisations, impaired by confidentiality provisions, can also have a negative impact on collaboration. Another finding was that the interviewees did not use assessment instruments, even though they can be effective in the prevention work with adolescents involved in criminality. The findings indicate that social workers do not use CRC as a whole, and that there is no professional consensus about whether CRC is protecting the child’s rights when it comes to adolescents involved in criminality. The conclusion of the study is that a clear division of areas of responsibility, and eased confidentiality provisions are essential to achieve well functioning collaboration and preventative work. Professional social workers require competence development, to be able to apply CRC as a whole, instead of applying individual paragraphs of the convention.

Introduktion: Arbetsskador är förekommande i världen och Sverige när det gäller yrken som inkluderar handintensivt arbete, t.ex. brevbärare, kassabiträde och lagerarbetare. Vanliga skador som ofta drabbar dessa yrkeskategorier är karpaltunnelsyndrom och lateral epikondylit. Med hjälp av riskbedömningsinstrumentet The Distal Upper Extremity Tool (DUET) kan man beräkna skaderisken vid handintensivt arbete. I DUET inkluderas instrumentet OMNI-Resistance Exercise Scale (OMNI-res) som är en skattningsskala för upplevd ansträgning. OMNI-res finns i nuläget inte på svenska och är inte heller anpassat för handintensivt arbete.   Syfte: Syftet med studien var att översätta och kulturellt anpassa OMNI-res från engelska till svenska, samt anpassa den till handintensivt arbete.   Metod: Med hjälp av en mall från Beaton et al. har detta arbete följt en arbetsordning. Det ingick en översättning från originalspråket engelska till svenska och sedan en ny tillbakaöversättning från svenska till engelska. Därefter diskuterades sammanställningar av översättningarna med en expertgrupp samt en anpassning av instrumentet skapades för handintensivt arbete, både språkligt och bildligt.    Resultat: Resultatet blev en översatt och kulturellt anpassad OMNI-res samt en anpassad OMNI-Scale Hand (OMNI-S Hand) för handintensivt arbetet. OMNI-S Hand anpassades både i text och bild för att passa in för bedömning av handintensivt arbete i Sverige.   Konklusion: En översatt och kulturellt anpassad OMNI-res, både till svenska och handintensivt arbete, kan vara behjälpligt för yrkesprofessioner som arbetar med att bedöma och testa risken för uppkomsten av arbetsskador kopplat till handintensivt arbete. Vidare forskning behövs gällande test av reliabilitet och validitet i verkliga arbetsmiljöer innehållande hanintensivt arbete för att undersöka och testa hur väl instrumentet fungerar i kliniskt syfte.

Bakgrund: Ett av sjuksköterskans ansvarsområden är omvårdnaden för nutrition till äldre i särskilt eller ordinärt boende. Flera studier visar att det råder risk för undernäring bland äldre vilket bland annat orsakas av bristande födointag, sämre munstatus, flertal mediciner. För att utreda nutritionstatus hos de äldre kan sjuksköterskan eller annan hälso- och sjukvårdspersonal använda ett bedömningsinstrument. För att de äldre ska bibehålla god nutritionsstatus bör bland annat ett välfungerande samarbete mellan olika professioner finnas. Syfte: Var att undersöka hur sjuksköterskan bedömer, åtgärdar och följer upp nutritionsstatus hos äldre i särskilt och ordinärt boende. Metod: Studien är en tvärsnittsstudie som redovisas med beskrivande statisstik. Populationen var sjuksköterskor som arbetade mot särskilt och ordinärt boend. Enkäter lämnades ut till 112 sjuksköterskor varav 65 besvarades.   Resultat: Studien visade att få av respondenterna var specialist mot distrikt eller äldresköterska. Det förekom bristfälligt utbildning inom nutrition, och en stor andel av sjuksköterskorna beskrev att chefen inte arbetar tillräckligt avseende nutritionsfrågor. Bedömningsinstumentet MNA användes i de flesta fall. Det saknades rutiner för överrapportering av risken för undernäring. Samarbete mellan sjuksköteskorna i studien och dietist ansågs vara litet. Slutsats: Det finns ett behov av att hälso- och sjukvårdspersonal erbjuds utbildning i ämnet nutrition. Det framkommer att det finns ett behov av mer stöd ifrån organisationen vad gäller bland annat rutiner för överrapportering mellan olika vårdinstanser vid risk för undernäring. För att behålla god nutritionstatus hos de äldre är det viktigt med ett gott samarbete mellan de olika professionerna. / Abstract   Background: One of the nurse's responsibilities include the care of nutrition for older people in special or regular housing. Several studies show that there is a risk of malnutrition among older people, due to for example, lack of food intake, poor oral status, multiple medications. To investigate the nutritional status in older people, nurses or other health professionals should use an assessment instrument. In order to maintain good nutritional status among older people, a well-functioning cooperation between different professions is necessary. Aim: Was to investigate how the nurse assesses, addresses and monitors the nutritional status of older people living in particular and ordinary housing. Method: The study is cross-sectional and is reported by descriptive statistics. The population was nurses who worked in special and regular housing. Questionnaires were sent to 112 nurses of which 65 were answered. Results: The study showed that few of the respondents were district nurses. There was inadequate training in nutrition, and a large proportion of the nurses described that their managers did not work enough with nutrition issues. The assessment instrument MNA is used in most cases. Lack of procedures regarding reporting of risk of malnutrition was described. Cooperation between nurses and dietitians was considered small by respondents. Conclusion: There is a need of education in nutrition for health care professionals.  There is a need for more support from the organization such as procedures/guidelines of how risk of malnutrition should be reported between different care institutions. To maintain good nutritional status in older people  it is important to have a good cooperation between various professional categories.