Denna uppsats är skriven om organisationen Ungdomar för trygghet, en organisation som är en del av räddningstjänsten i Karlstad kommun. Ungdomar för trygghet arbetar med att skapa en tryggare tillvaro och att vara förebilder till ungdomar i Karlstads kommun. Denna uppsats undersöker hur organisationen genom kommunikation försöker skapa en relation, vara förebilder för- och undvika personliga kriser hos elever på de högstadieskolor som de besöker två gånger i veckan. De skolor som undersöks i denna studie är Vålbergsskolan, Frödingskolan, Rudsskolan och Hultsbergsskolan i Karlstad. Syftet med studien är att undersöka vad Ungdomar för trygghet vill uppnå med sitt kommunikativa arbete både i skolorna och via sociala medier samt att undersöka om de får ut det de vill till de skolor som studien är avgränsad till. Studien är både en kvalitativ och en kvantitativ studie som inleddes med fokusgruppsintervjuer med ungdomarna som arbetar på organisationen, där syfte var att ta reda på vad organisationen vill uppnå med sitt kommunikativa arbete. Utifrån de svar som framgick i intervjuerna sammanställdes en enkät som gavs ut till eleverna på de fyra högstadieskolorna för att på så sätt ta reda på om Ungdomar för trygghet lyckas nå ut med det som organisationen önskar. Den kvantitativa delen av studien undersöker hur god medvetenhet eleverna har till Ungdomar för trygghet och elevernas allmänna åsikter kring sin relation till dem. Vidare undersöker den kvantitativa delen av studien också vad eleverna tycker om organisationens arbete med sociala medier och om informationen via de sociala medierna når ut till eleverna. Teoretiska utgångspunkter som denna uppsats kommer att beröra är kriskommunikation, organisationslärande, sociala medier, kommunikativa synsätt, interpersonell kommunikation och bemötande. I teoriavsnittet presenteras de teoretiska utgångspunkterna som är mest relevanta i Ungdomar för trygghets arbete. I resultatdelen redovisas de resultat som framkommit när studien sammanställts. Några exempel på de resultat som framkom i studien är att av alla svarande på den kvantitativa enkäten så låg de allmänna åsikterna om relationerna med Ungdomar för trygghet ett medel på fyra på en femgradig skala. Åtta av tio svarande har någon gång haft kontakt med Ungdomar för trygghet på sin skola. Cirka 83 procent uppger att de skulle våga ta kontakt med ungdomar för trygghet. De allmänna åsikter kring Ungdomar för trygghets arbete, både i skolorna och via de sociala medierna stödjer det som organisationen vill åstadkomma med sitt arbete. Undersökningen jämför också skillnader mellan de olika skolorna där Hultsbergsskolan ger Ungdomar för trygghet högst betyg och Rudsskolan ger dem ett lägre betyg. Alla resultat ligger relativt högt på skalan mellan ett och fem, vilket visar att de når ut med det som de vill med sitt arbete. Studien kommer att gå in djupare på och analysera de resultat som studien har gett. I studiens analys- och diskussionsdel kopplas de teorier som redovisats i teoridelen ihop med de resultat som studien visat samt med de frågeställningar som finns i studien.

<p>Syfte: Att belysa patienters tillfredsställelse med sjuksköterskans bemötande på Vårdcentral.</p><p>Metod: En systematisk litteraturstudie som inkluderade 10 vetenskapliga artiklar. Databassökning gjordes i Cinahl, PubMed och PsychInfo. Artiklarna kvalitetsbedömdes utifrån bedömningsmallar för kvalitativa och kvantitativa studier och innehållet analyserades induktivt och sammanställdes till flera kategorier.</p><p>Resultat: Artiklarnas resultat visade att tillfredsställelsen med sjuksköterskans bemötande var god. Tillfredsställelsen med bemötandet delades in i kategorier som var av betydelse för patienterna. Dessa handlade om tillgänglighet, förtroende och tillit, kommunikation, sjuksköterske- och patientrelation, kontinuitet och tid samt patienters uppfattning om sjuksköterskans yrkesroll.</p><p>Slutsats: De flesta patienterna upplevde bemötandet från sjuksköterska på Vårdcentral som tillfredsställande. Tillfredsställelsen av bemötandet var kopplad till den relation som patienterna hade till sjuksköterskan och de förväntningar de hade inför besöket.</p>

<p>En graviditet innebär stora förväntningar. Vid ett missfall byts det ut mot grusade drömmar, skuldkänslor, och sorg. Vårdgivaren har ett viktigt arbete med att ge kvinnan god omvårdnad och hjälp att komma vidare. Syftet med denna studie är att kartlägga kvinnors behov av omvårdnad vid ett missfall för att som sjuksköterska få en bättre förståelse för denna patients vårdbehov. Metoden som använts är en litteraturstudie enligt Polit och Hungler (1999). Studien är baserad på nio vetenskapliga artiklar. I resultaten framgår omvårdnadsbehov hos kvinnor vid missfall; behov av att få bekräftelse, empatiskt bemötande och stöd vid den unika händelsen samt behov av adekvat information om missfall och möjlighet att ställa frågor samt få specifika svar. Det framträder även brister i omvårdnaden av dessa kvinnor. Vårdgivaren uppvisar brister i bemötande och i uppföljningsrutiner samt att informationen är otillfredsställande. Att vårda en kvinna vid ett missfall är en komplex situation där sjuksköterskan skall ha medicinsk kunskap om missfall, vara emotionellt närvarande, kunna förklara och informera samt hjälpa kvinnan vidare. Kvinnan skall betraktas som unik och förståelse skall finnas för att varje missfall har olika betydelse för olika individer.</p>

Syftet med uppsatsen var att undersöka hur förskollärare beskriver sitt arbete för att möta alla barn i förskolan. Det undersöktes även hur förskollärare beskriver vilka barn som är i behov av särskilt stöd och vad som kan påverka denna bedömning. Uppsatsen utgår från en fenomenografisk forskningsansats och genom intervjuer har jag tagit del av förskollärares tankar kring frågeställningen.   Förskollärarna beskriver arbetet med att försöka nå och anpassa verksamheten utifrån alla barn som finns i den. De beskriver även vilka svårigheter detta kan innebära. I resultatet framkom fyra kategorier av svårigheter som förskollärare beskrev att barnen kan ha. De svårigheter som framkom var språkliga, sociala &amp; känslomässiga, motoriska och funktionsnedsättningar. Förskollärare belyser att det är svårt att få extra resurser till barngruppen. I resultatet framkom också hur förskollärarna upplever kontakten med speciallärare. Förskollärarnas beskrivningar har sedan analyserats och kategoriserats utifrån ett punktuellt och relationellt perspektiv och vad det kan innebära för verksamheten.

Bemötandet har en central roll inom den palliativa vården. För sjuksköterskan är det viktigt att ha kunskap om bemötandet och dess betydelse gentemot patienten som vårdas i livets slut. Målet med den palliativa vården är att vara lindrande samt att främja patienten och närståendes livskvalitet. Sjuksköterskan har en ledande roll inom teamet och ska ha förmåga att bemöta patienten efter det som denne är i behov av. Problemet är att om sjuksköterskan inte har tillräckligt med kunskap om bemötandet inom palliativ vård kan det leda till försämrad livskvalitet hos patienten och dennes anhöriga. Syftet är att studera betydelsefulla faktorer som sjuksköterskan bör beakta i bemötandet av palliativa patienter. Metoden är en litteraturstudie. Elva vetenskapliga artiklar ligger till grund för resultatet och samtliga artiklar har kvalitetsgranskats. Resultatet sammanställdes och ur detta framkom tre huvudteman nämligen; En god relation, En god kommunikation och En god omvårdnad. Samtliga teman har tillhörande subteman. Subteman för En god relation är; Skapa förtroende och Skapa förtroende till närstående. En god kommunikation har; Våga kommunicera, Tillämpa verbal kommunikation och Vara öppen för icke-verbal kommunikation, som subteman. Subteman för En god omvårdnad är; Vårda utifrån en helhetssyn och Främja Hopp. Avslutningsvis diskuteras två faktorer ur resultatet som författarna ansåg vara viktiga att uppmärksamma och studera närmare.

Idag lever cirka 6800 personer i Sverige med en positiv HIV-diagnos. Trots en utveckling inom kunskapen kring sjukdomen HIV, och dess smittvägar, finns fördomar och diskriminering kring personer som lever med HIV. Syftet med studien var att beskriva hur personer som lever med HIV i i-länder upplever bemötandet i den icke HIV-specifika vården. I litteraturstudien granskades nio artiklar, både kvalitativa artiklar och artiklar med mixed method. Dessa är granskade enligt Axelssons (2012) beskrivning av tillvägagångssätt vid en litteraturstudie. Resultatet av de nio artiklarna visade att de flesta personer som lever med HIV i i-länder har upplevt någon form av stigmatisering inom vården. Nekad vård, bristande tystnadsplikt, bristande kunskap hos vårdpersonal och beskrivningen av ett skapat vårdlindande hittades i resultatet. Vissa artiklar visade även på positiva upplevelser av mötet med vården och att en viss utveckling i bemötande inom sjukvården fanns. Idag finns kunskapen kring HIV att tillgå och det ligger på vårdpersonalens ansvar att tillgodose sig med korrekt kunskap för att undvika att skapa ett vårdlidande för personer som lever med HIV.

No description available.

Syftet med studien är att se hur pedagoger bemöter HBTQ-familjer i förskolan, samt visa hur pedagoger kan arbeta med HBTQ-frågor i förskolan för att inkludera alla familjeformer. Pedagogers egna synsätt kring begreppet kön spelar stor roll för hur bemötandet av olika familjeformer blir i förskolan, samt för om förskolan blir en plats för inkludering av barn och föräldrar. Studien baseras på kvalitativa intervjuer och frågeformulär som har genomförts med nio pedagoger i olika verksamheter. Studien behandlar även tidigare forskning som styrker vikten av att ha ett öppet förhållningssätt för att barn ska få en större acceptans till det som inte anses tillhöra normen. Studien utgår från queerteorin som ifrågasätter den heteronorm som finns i samhället. De flesta pedagoger i studien har i någon form pratat om olika familjeformer med barnen medan ett fåtal pedagoger har valt att inte lyfta ämnet då de inte har några HBTQ-familjer i barngruppen. Resultatet av studien visar att de förskolor som är HBTQ-certifierade har en större medvetenhet kring inkludering, jämfört med de förskolor som inte är HBTQ-certifierade. Många pedagoger i studien menar att det är av betydelse att kunna diskutera familjers olikheter med såväl barn som föräldrar för att skapa acceptans. En pedagog lyfter vikten av att vara normkritisk och inte anta att alla lever enligt heteronormen.

Studiens syfte var att undersöka trans- och queerpersoners upplevelser av det professionella bemötandet vid kontakt med socialtjänsten. Av tidigare forskning och rapporter inom området framgår det att HBTQ-personer är en särskilt utsatt grupp i samhället. De drabbas i högre grad än andra av våld, hot om våld och diskriminering. Dessutom tydliggörs det att klienter anser att ett positivt bemötande är viktigt för att utveckla en god och trygg relation till den professionella, samt att intersektionalitet kan användas för analysera olika grader av förtryck och identitetsformering. Även de teoretiska perpektiven intersektionalitet, queerteori och erkännande har tillämpats i studien. Därefter genomfördes sex kvalitativa intervjuer med personer som identifierade sig själva som transpersoner och/eller queerpersoner som i någon utsträckning varit i kontakt med socialtjänsten. I resultatet framgick det att samtliga respondenter i någon grad upplevde brister i bemötandet. Detta visade sig bland annat genom felkönande, oförståelse för respondenternas könsidentitet och okunskap gällande normavvikande könsidentiteter. Dessutom upplevde respondenterna att heteronormen inte var lika förtryckande som cisnormen. De ansåg att de professionella inom socialtjänsten behöver utöka sina kunskaper om HBTQ-personer samt vara mer normkritiska i sitt arbete.

Studiens syfte var att undersöka trans- och queerpersoners upplevelser av det professionella bemötandet vid kontakt med socialtjänsten. Av tidigare forskning och rapporter inom området framgår det att HBTQ-personer är en särskilt utsatt grupp i samhället. De drabbas i högre grad än andra av våld, hot om våld och diskriminering. Dessutom tydliggörs det att klienter anser att ett positivt bemötande är viktigt för att utveckla en god och trygg relation till den professionella, samt att intersektionalitet kan användas för analysera olika grader av förtryck och identitetsformering. Även de teoretiska perpektiven intersektionalitet, queerteori och erkännande har tillämpats i studien. Därefter genomfördes sex kvalitativa intervjuer med personer som identifierade sig själva som transpersoner och/eller queerpersoner som i någon utsträckning varit i kontakt med socialtjänsten. I resultatet framgick det att samtliga respondenter i någon grad upplevde brister i bemötandet. Detta visade sig bland annat genom felkönande, oförståelse för respondenternas könsidentitet och okunskap gällande normavvikande könsidentiteter. Dessutom upplevde respondenterna att heteronormen inte var lika förtryckande som cisnormen. De ansåg att de professionella inom socialtjänsten behöver utöka sina kunskaper om HBTQ-personer samt vara mer normkritiska i sitt arbete.