ABSTRACT: Denna studie är en kvalitativ komparativ forskningsdesign. En jämförande metod för att analysera likheter och skillnader mellan studieobjekten men också i relation till tidigare forskning. Syftet med studien var att undersöka kunskapsläget samt hur kompetenssatsningen ser ut i Jämtlands kommuner bland socialtjänsthandläggare kring neuropsykiatrisk funktionsnedsättning ur ett förvaltningsetiskt och professionsetiskt perspektiv. Studien visar att de kommuner som ingått i studien är medvetna om dessa funktionsnedsättningar och har en mer eller mindre utarbetad strategi i bemötandet av personer med NPF och att de respondenter som hade goda kunskaper i ämnet ansåg att de behövde mer kunskap och kompetenssatsning, vilket Socialstyrelsen har efterfrågat i ett flertal utvärderingar och vägledningsdokument.

Ambulanssjuksköterskor möter i sitt yrke ofta föräldrar när de ska ta hand om barn som har råkat ut för sjukdom eller olycka. Syftet med examensarbetet var att undersöka vad ambulanssjuksköterskorna anser vara ett bra bemötande av föräldrar till sjuka barn. Studien genomfördes som en semistrukturerad intervjustudie. Nio ambulanssjuksköterskor intervjuades och intervjuerna har analyserats med en kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i fyra kategorier. Studiens informanter betonade vikten av att vara kompetent och professionell. Vidare kunde ambulanssjuksköterskorna ofta använda sig av humor och sitt kroppspråk i bemötandet av föräldrarna. I intervjuerna framkom också vikten av att informera föräldrarna, att försöka få dessa delaktiga i vården samt att som ambulanssjuksköterska ha ett helhetsperspektiv. Den underliggande meningen i kategorierna tolkades som ett tema: Ambulanssjuksköterskornas bemötande av föräldrar. Resultatet visar att när ambulanssjuksköterskorna ankommer till ett larm försöker de lugna föräldrarna med hjälp av tidigare nämnda faktorer. Deltagarna menade att fokus bör ligga på patienten, men att man ändå måste försöka bemöta föräldrarna på något sätt. Diskussionen menar att som ambulanssjuksköterskorna bör kommunicera med föräldrarna, samtidigt som det är vissa egenskaper som är önskvärda att ha. Vidare bör föräldrarna få känna sig delaktiga i vården av deras barn. Resultaten jämförs med tidigare forskning inom området. Slutsatsen visar att ett tidigt bra bemötande lägger en stabil grund för ett vidare positivt möte mellan föräldrar och personal.

Årligen rapporteras det in ungefär 320 fall av cancertumörer bland barn och ungdomar mellan åldrarna 0-18 år. I vården av cancersjuka barn är förutom barnen, även föräldrarna i stort behov av stöd. För att öka vårdkvalitén behöver föräldrarnas upplevelser av stöd när barnet har en cancerdiagnos belysas. Syftet med denna studie var att belysa föräldrarnas upplevelser av stöd när barnet har en cancer diagnos. Metoden som användes var en systematisk litteraturstudie där resultatet av 11 vetenskapliga artiklar sammanställdes. Tre kategorier framkom: Information till föräldrarna, Delaktighet för föräldrarna samt Bemötande gentemot föräldrarna. Upplevelser av stöd under barnets sjukdomstid var individuella men majoriteten av föräldrarna fann stöd i att samtala med vårdpersonal samt andra föräldrar till cancersjuka barn. Ytterligare upplevde föräldrar stöd i att få lov att vara med sitt barn på sjukhuset. Det behövs mer forskning kring hur kvalitén på stödjande åtgärder till föräldrarna kan utvecklas

SAMMANFATTNING Bakgrund Transsexualism bedöms idag vara en psykiatrisk diagnos. Diagnosen ställs av en psykiatriker och därefter remitteras individen vidare för att genomgå en könsutredning. För ett juridiskt könsbyte måste en ansökning göras till Rättsliga rådet vilket är en del av Socialstyrelsen. Mellan år 1992 och år 2009 har det totalt inkommit 540 ansökningar om ändrad könsidentitet till Rättsliga rådet. De senaste åren har antalet ansökningar ökat successivt. Tidigare forskning har visat att kunskapsnivån om transsexualism hos hälso- och sjukvårdspersonal är låg samt att bemötandet är bristande. Vidare framkommer att stigmatisering och diskriminering förekommer inom hälso- och sjukvård gentemot transsexuella personer. Syfte Syftet var att beskriva transsexuella personers upplevelse av bemötande inom hälso- och sjukvård. Metod En kvalitativ design användes. Sju personer som idag lever i motsatt kön till det de tilldelades vid födseln intervjuades med semistrukturerad metod. En intervjuguide användes vid samtliga intervjuer. En kvalitativ innehållsanalys användes vid analysen av all data. Resultat I studien framkom att transsexuella personer bemöts otillfredsställande inom svensk hälso- och sjukvård. Även kunskapen om transsexualism är bristfällig. Ökad kunskap är önskvärt. Vidare framkom att det föreligger skillnader i kunskap och bemötande mellan olika vårdinstanser. Att benämnas med felaktigt pronomen samt utsättas för irrelevanta frågor i vårdsammanhang upplevs som kränkande. Slutsats Studien visade att förbättringar gällande bemötande av transsexuella personer inom svensk hälso- och sjukvård är nödvändigt. Kunskap inom transsexualism visade sig ha ett visst samband med bemötandet.

Bakgrund Endometrios är en kronisk gynekologisk sjukdom som drabbar fem till tio procent av alla kvinnor i fertil ålder. Symtombilden innefattar kronisk buk- och bäckensmärta, kraftiga menstruationssmärtor orsakade av endometrios (sekundär dysmenorré), samlagssmärtor (dyspareuni) samt infertilitet. Tidigare forskning visar att endometrios påverkar kvinnornas livskvalitet. Trots att det är en av de vanligaste gynekologiska sjukdomarna idag råder en generell okunskap om endometrios. Syfte Syftet med denna studie var att beskriva kvinnors upplevelse av att leva med endometrios och hur det påverkar deras livskvalitet. Metod Kvalitativ semistrukturerad intervjustudie valdes som metod. Sammanlagt intervjuades sex kvinnor i åldern 21-36 med diagnosen endometrios. Vid analysen av det insamlade materialet användes en induktiv kvalitativ innehållsanalys. Resultat Huvudfyndet var att kvinnornas livskvalitet påverkades negativt av de begränsningar symtomen medför. Smärtan upplevdes göra inskränkningar både i deras vardag och på relationer. De ansåg att bemötandet från vården ej tillgodosåg deras förväntningar och behov. Tiden mellan debutsymtom och diagnos var fördröjd och information om sjukdomen upplevdes vara bristfällig. Det framkom vidare att bristen i bemötandet från vården och övrig omgivning upplevdes leda till en försämrad livskvalitet. En smärtfri vardag till följd av god behandling bedömdes däremot höja livskvaliteten för kvinnorna. Slutsats Det råder okunskap kring endometrios, vilket är en bidragande faktor till fördröjd diagnos, bristande behandling samt oförståelse från vård och omgivning. Dessa faktorer i samband med symtombilden leder till en försämrad livskvalitet för kvinnor med sjukdomen. Nyckelord Endometrios, Upplevelse, Livskvalitet, Kronisk smärta, Bemötande, Okunskap.

Background: Homeless persons who suffer of mental illness are one group which is marginalized worldwide. Homeless people have a fragmentary contact with healthcare and many of those who have drug abuse problems and mental illness are still undiagnosed. Still, this is not their only issue when various state agencies argue about who will take responsibility for this persons. Aim: To describe the factors that are perceived supportive or restrictive by homeless people with mental illness. Method: The material has been gathered via systematic and unsystematic searches and the study was designed as a literature review. The articles which responded to the aim of this study were included and it resulted in twelve articles. Results: The approach and attitudes of the healthcare workers is experienced negatively by the homeless persons because of their discrimination and stigmatization. Experiences suck as lack of coordination and cooperation between healthcare, lack of health insurance, social isolation and poor paid jobs or no jobs at all are also common. Still, there were some positive experience such as healthcare workers and staff who listened, care and implicated themselves in the homeless person’s problems and situation, they gave them presents or made jokes. Conclusion: The healthcare workers needs knowledge about homeless people’s experience of various factors that promote or sets limits in promoting health. This knowledge is needed in order to improve the healthcare workers approach.

Syftet med min studie är att undersöka hur elever i årskurs 6-7 upplever sin placering på resursskola. Jag använde mig av den kvalitativa forskningsintervjun med en fenomenologisk ansats som metod för att få reda på hur eleverna upplever sin placering på resursskola. Arbetet ger en översikt av tidigare forskning om resursskolor, inkludering och exkludering och vikten av relationer samt en koppling till aktuella styrdokument. Resultatet pekar på att elevernas upplevelse av resursskola kan delas in i tre kategorier, bekräftelse, social gemenskap och bemötande. Dessa samverkar och bidrar till att eleverna upplever en tillhörighet, ett sammanhang, inom resursskolan vilket de har saknat på sina hemskolor. En nackdel som lyfts fram är bristen på positiva elevförebilder inom resurskolan. Sammanfattningsvis så pekar slutsatsen på att det är viktigt för lärare att bygga goda relationer för att elever ska känna sig delaktiga, meningsfulla och kunna utvecklas inom de ramar som styrdokumenten anger.

Inledning: Självskadebeteende är inte en ny företeelse och på senare tid har en ökning av fenomenet uppmärksammats. Självskadebeteende innebär att en person orsakar sig själv skada genom att skära sig för att lindra ångest eller annan psykisk smärta. Beteendet är vanligare hos flickor än hos pojkar. Syfte: Var att belysa sjuksköterskors och patienters beskrivna upplevelser av självskadebeteende i vården. Metod: En litteraturöversikt med innehållsanalys har genomförts. Resultat: Det framkom att patienterna inte kände sig sedda som en människa utan upplevde att personalen såg dem som en börda. Det upplevdes positivt när personalen tog sig tid för dem. Sjuksköterskorna hade en något negativ attityd gentemot patienterna och såg dem som uppmärksamhetssökande. Det framkom att personalen såg arbetet med patienter med självskadebeteende som utmanande men psykiskt påfrestande. Diskussion: Det är viktigt med gemensamma riktlinjer hos personalen så de arbetar på liknande sätt och känner samhörighet och stöd i arbetsgruppen. För att vården och samarbetet ska fungera bra är det viktigt att patienter känner förtroende för personalen. Slutsats: Personalen behöver få mer utbildning om självskadebeteende för att få ökad kunskap och förståelse för denna patientgrupp. Det behövs mer forskning inom området för att förbättra omvårdnaden.

Syftet med den här studien var att undersöka hur pedagoger interagerar och bemöter barn under vuxenledda aktiviteter på förskolan utifrån ett genusperspektiv. Samt om det skiljer sig åt mellan förskolorna beroende på huvudmannaskap, privat eller kommunalt. Designen som användes är en kvalitativ, semi-strukturerad observationsstudie. Observationerna genomfördes på två förskolor, en privat och en kommunal, med barn i åldrarna fyra till sex år. därefter analyserades resultaten utifrån tidigare forskning författarna tagit del av. Resultaten visade att på den privata förskolan förekom mer omedvetet könsskapande från pedagogerna i det att pojkarna tilläts ta mer plats i aktiviteterna. Resultaten från den kommunala förskolan var mer svårtolkade då inget tydligt bemötande utifrån könsstrukturerna förekom. Istället för pedagogernas bemötande av barnen valde författarna att också tolka barnens beteende utifrån tidigare forskning.

I läroplan för förskolan (Skolverket, 2010) står att förskolan ska behandla alla barn som individer. Alla som arbetar inom förskola ska således arbeta med bland annat ur genusperspektiv. Genus är det socialt skapade könet (Svaleryd, 2002). Med det menas att vi formas av samhällets förväntningar på hur vi som kvinnor eller män ska vara.  Syftet med denna studie är att ur ett genusperspektiv se hur pedagogerna interagerar med barnen under förskolans frukost. Systematisk observation har skett vid frukosttid på två förskolor i en liten kommun i Mellansverige. Deltagarna i observationen är bland annat genuspedagog samt en förskollärare med uttalat intresse för genusarbete. Resultatet visar inte att pedagogerna använder flickor som hjälpfröknar eller stöttepelare för att lugna stökiga pojkar (Hedlin, 2006). Vid några situationer syns skillnad i förhållningssätt mot flickor respektive pojkar. I de flesta tillfällen får barnen ögonkontakt med pedagogerna. Övervägande är det pojkar vars ögonkontakt uteblir.