SAMMANFATTNING Bakgrund Långvarig smärta är en komplex problematik som återfinns hos 40 till 50 procent av befolkningen. Den orsakar ofta stort lidande och minskad livskvalitet för de drabbade och kräver behandling med multidisciplinära insatser. Tidigare forskning visar att många patienter med långvarig smärta är missnöjda med det bemötande de får av hälso- och sjukvården samtidigt som sjuksköterskor beskriver ett flertal hinder som försvårar möjligheten att ge denna patientgrupp en god omvårdnad. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att bemöta patienter med långvarig smärta. Metod Författarna valde att genomföra en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie med öppna frågor då detta tillvägagångssätt ansågs bäst lämpat för att fånga varje enskild deltagares upplevelse av att bemöta patienter med långvarig smärta. I studien deltog sju sjuksköterskor från olika somatiska vårdavdelningar på fyra av Stockholms akutsjukhus. Resultat Ett flertal faktorer som påverkade sjuksköterskornas möjlighet att ge patienterna ett gott bemötande identifierades. Sjuksköterskorna och avdelningsläkarna upplevdes i många fall ha bristande kunskap om långvarig smärta men fortbildning på arbetsplatsen, kontakt med smärtkonsulter och upprättandet av tydliga behandlingsplaner ansågs ha positiv inverkan på omvårdnaden. Läkemedelsberoende hos patienterna, underbemanning, stress, tidsbrist och negativa attityder i personalgruppen påverkade istället omvårdnaden negativt. Sjuksköterskorna uppgav att de ofta kände sig otillräckliga och maktlösa när de inte kunde hjälpa sina patienter. Patienternas beteende, som ibland upplevdes som krävande och påfrestande, försämrade även relationen och samarbetet mellan sjuksköterskan och patienten och ledde ofta till irritation och frustration hos sjuksköterskorna. Slutsats En ökad förståelse för sjuksköterskans perspektiv är nödvändig för att få en helhetsbild av detta komplexa omvårdnadsproblem. Genom att identifiera och på sikt även åtgärda de hinder som beskrivs av sjuksköterskorna kan omvårdnaden och bemötandet av patienter med långvarig smärta förbättras.

SAMMANFATTNING Bakgrund Symtom på emotionell instabil personlighetsstörning innefattar impulsivt beteende, affektiv instabilitet samt ofta självskadebeteende och suicidalitet. Personer med denna diagnos har visats uppleva ett negativt bemötande i sina kontakter med hälso- och sjukvården då de uppfattas som svårhanterliga av vårdpersonalen på grund av svårigheten att hitta rätt behandlingsmetod på rätt vårdnivå. Syfte Att belysa vårdpersonalens bemötande av patienter med emotionell instabil personlighetsstörning (borderline personality disorder), både ur vårdpersonalens och patientens perspektiv. Metod En litteraturöversikt med systematisk ansats presenteras i föreliggande studie. Femton artiklar inkluderades vilka svarade mot författarnas syfte att belysa vårdpersonalens bemötande av patienter med emotionell instabil personlighetsstörning. Resultatet baserades på vetenskapliga artiklar av både kvantitativ och kvalitativ metodik. Dessa artiklar granskades och analyserades av författarna för att svara mot den förväntade vetenskapliga kvalitet som erfordras för att säkerställa adekvat vetenskaplig nivå. Resultat Resultatet visade att vårdpersonalen generellt uppvisar negativa attityder gentemot patienter med emotionell instabil personlighetsstörning, då de upplever dem som krävande och svårhanterliga. Dessa negativa attityder avspeglar sig även i hur patienterna upplever sig bli bemötta i sina kontakter med hälso- och sjukvården. Vårdpersonalen anser sig behöva mer vidareutbildning och handledning för att stärka sin kompetens och medvetenhet om diagnosen emotionell instabil personlighetsstörning. Slutsats Patienter med emotionell instabil personlighetsstörning återkommer inom hälso- och sjukvården men upplever sig bli dåligt bemötta av vårdpersonalen som i sin tur i många fall uppvisar negativa attityder gentemot patientgruppen. Problemet torde härstamma från upplevelser hos vårdpersonalen att patienterna är svårhanterliga, svårigheten att hitta adekvat behandlingsmetod och på rätt vårdnivå samt brist på kompetens och handledning för vårdpersonalen. De negativa attityder vårdpersonalen innehar mynnar ut i ett dåligt bemötande gentemot patienterna vilket till dessa i sin tur påför onödigt vårdlidande.

Syftet med denna studie var att få en ökad förståelse för hur och varför personalen på en institution som drivs av Statens institutionsstyrelse, bemöter ungdomar olika utifrån kön och vilka faktorer som spelar in i dessa skillnader. Vidare så ville jag även fördjupa mig i hur reflektion som verktyg kan användas till ett ökat lärande och utveckling hos personalen. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer med åtta anställda har genomförts samt ett observationstillfälle på vardera avdelningen. För att tolka resultaten har en hermeneutisk ansats använts. Resultatet visar på att personalen bemöter ungdomarna olika beroende på kön och vilken avdelning personalen arbetar på. Det finns gamla föreställningar och förhållningssätt som skapar skillnader i bemötandet av ungdomarna och också en medvetenhet kring dessa. Att använda reflektion som ett verktyg för lärande och utveckling är effektivt men kräver struktur, nyskapande och en tydlighet från ledningshåll. Lärandet och förändringen finns också att finna i interaktionen mellan personal och ungdomar.

Barns tankar om döden är olika beroende på deras mognadsnivå. I arbetet har familjen betraktats som kontext och det cancersjuka barnet som klient i sjuksköterskans bemötande av svåra frågor om döden. Syftet var att beskriva sjuksköterskans kliniska erfarenheter som kan vara vägledande vid bemötande av cancersjuka barns frågor om döendet och döden. Frågeställningarna var "Vilka förutsättningar påverkar sjuksköterskans möjlighet att tala med barn om döden?", ?Hur bemöter sjuksköterskan barnets frågor om döendet/döden?? och "Hur utvecklas sjuksköterskan i sin yrkesroll i omvårdnaden av cancersjuka barn?" Vi använde oss av litteraturgranskning som metod p.g.a. begränsat antal verksamma sjuksköterskor inom barnonkologi i Blekinge. Studien grundade sig mestadels på kvalitativa ansatser. I resultatet framkom att observationer av barn på onkologiavdelningar visade att öppen och tydlig kommunikation är viktigt vid bemötande av frågor om döden som tas upp av barnet själv. Det finns ett flertal specifika strategier som kan vara till hjälp vid bemötandet. Medvetenhet om vård av cancersjuka barn erhålls av sjuksköterskan genom en anpassningsprocess. Att sjuksköterskan förklarar död och sjukdom öppet, direkt och sanningsenligt utan omskrivningar tror vi är en väldigt viktig del i omhändertagandet av ett cancersjukt barn som har funderingar om döden. Vi anser att det är av betydelse att som sjuksköterskor lära oss att vi inte har några definitiva svar att ge barnen, vi kan inte heller lära oss att ge de exakt rätta svaren. Konsten är att våga samtala, våga möta barnens frågor. / Charlotte hem 0456-50171 Petra hem 0454-46478

Bakgrund: Kronisk smärta är idag vanligt förekommande hos befolkningen. Det innebär att det ställs höga krav på vårdpersonalens förmåga att hantera dessa möten så att individen känner tilltro till vården. Kommunikation är en förutsättning för en relation och att få personen att känna sig delaktig i sin vård. Syfte: Studien gjordes för att belysa hur patienter med kronisk smärta upplever mötet med vårdpersonalen. Metod: Vi använde oss av en kvalitativ litteraturstudie. Studien är baserad på nio vetenskapliga artiklar som utifrån Burnards innehållsanalys har analyserats och bearbetats. Resultat: Patienter med kronisk smärta upplevde att de inte blev trodda av vårdpersonalen. Patienterna kände även en misstro mot vårdpersonalen vilket medförde att patienterna kände sig ignorerade och osynliga. Diskussion: Det framkom att patienterna tyckte det var viktigt att vårdpersonalen inte bara skulle se fasaden, utan att verkligen se det som finns bakom den och inse att personen kan må dåligt även om det inte syns. Det är betydelsefullt för patienterna att de blir sedda, respekterade och accepterade för de personer de är.

Idag lever cirka 34 000 personer i Sverige som hemlösa. Enligt socialstyrelsen finns det fyra kategorier som beskriver olika former av hemlöshet. Detta examensarbete inriktar sig på de personer som befinner sig i kategori ett; vilket innebär akut hemlöshet. Det innefattar personer som bor på ett akutboende, sover utomhus, på härbärgen eller på ett jourboende. Personer som lever i hemlöshet löper 50 % större risk att vårdas på sjukhus på grund av ohälsa, fysiska sjukdomar och skador. De har även i genomsnitt längre vårdtid än övriga befolkningen. Syftet med denna litteraturöversikt är att undersöka hemlösa personers upplevelser och erfarenheter av hälso- och sjukvården samt hur de upplever sin hälsa. Resultatet visar att hemlösa upplever en negativ spiral på grund av att de lever i en miljö som inte främjar hälsan. För att uppnå hälsa behövs nödvändiga förutsättningar som att ha tillgång till kläder, mat och någonstans att sova. Hemlösa beskrev att de ofta kände sig dåligt bemötta av vårdpersonalen och att de därför drog sig för att söka sjukvård. De upplevde sig som ett objekt och att det många gånger var svårt att få den hjälp de önskade. Men det fanns även tillfällen när vården upplevdes som vårdande och känslan av stöd, omsorg, empati, acceptans och respekt existerade. I diskussionen framkommer det en skillnad mellan hur hemlösa personer och sjuksköterskor upplever mötet i vården. Det beskrivs även hur hemlösa kan drabbas av stigmatisering och ett socialt utanförskap på grund av sin livssituation.

Syftet med denna studie är att undersöka de manliga och kvinnliga fritidspedagogernas yrkesroll. Vi har undersökt vilka aktiviteter det planeras och genomförs på olika fritidshem, hur de manliga och kvinnliga fritidspedagogerna samarbetar med varandra och om de bemöter barnen utifrån en genusmedvetenhet i sitt arbete. Följer fritidspedagogerna skolans styrdokument i arbete mot traditionella könsmönster? Detta har gjorts genom en kvalitativ studie, där vi har genomfört intervjuer med olika fritidspedagoger för att samla in ett empiriskt material. Det empiriska materialet har analyserats utifrån olika teorier och diskuterats utifrån de tidigare ämnesrelaterade forskning. Det resultat som vi har fått visar tydligt på att det finns skillnader när det gäller vilka aktiviteter det planeras och genomförs av manliga respektive kvinnliga fritidspedagoger. Bemötandet av barnen har även skiljt sig beroende på om det har varit en flicka eller en pojke. Fritidspedagogernas uppfattning av genus och deras genusmedvetenhet har även sett olika ut.

Alla pedagoger oavsett yrkestillhörighet, stadie eller skolform har någon gång mött problemskapande beteende.  Pedagogernas upplevelse, attityd och värderingar av problemskapande beteende påverkar inte sällan bemötande, relationen samt strategier vilket kan avgöra hur väl en elev kommer att lyckas eller inte i skolan. Syftet med föreliggande studie är att kartlägga och synliggöra pedagogernas upplevelser av problemskapande beteende, bemötande samt strategier i grundskolan samt träningsskolan. Frågeställningar jag vill ha svar på i arbetet är: Vad är ett problemskapande beteende? Hur upplever pedagogerna problemskapande beteende?
Hur tänker pedagogerna om strategier samt bemötande av problemskapande beteende?
Vilka hinder och möjligheter upplever pedagogerna vid arbete med problemskapande beteende? Studien är kvalitativ och har en fenomenologisk ansats, vilket ger möjlighet att erhålla informanternas subjektiva åsikter om deras verklighet, förstå hur pedagogerna ser på problemskapande beteende, vad det innebär för dem och vad de tolkar in i detta. Fokus är att hitta mönster i pedagogernas uppfattningar om problemskapande beteende och undersökningsmetoden som valts är intervjuer. En kvalitativ intervju ger möjlighet att som intervjuare anpassa sig utifrån hur samtalet utvecklas, ställa följdfrågor, avläsa mimik, kroppsspråk samt kontrollera att jag uppfattat pedagogen korrekt. Jag finner mer likheter i förhållningsätt och tankemönster än skillnader trots olika erfarenheter och utbildning. Deras förhållningssätt utgår ifrån det relationella perspektivet där fokus är bemötande och anpassad inlärningsmiljö. Studiens resultat pekar på att pedagogerna arbetar med det problemskapande beteendet på individ, grupp samt organisationsnivå och att det inte fordras en specialpedagogisk utbildning för att kunna möta det problemskapande beteende på ett bra sätt utan det centrala tycks vara pedagogens attityder, värderingar samt intresse för att hitta goda strategier och lösningar.

Av alla registrerade graviditeter slutar ungefär 20 % i missfall. När allmänsjuksköterskan möter dessa kvinnor och en eventuell partner i sjukvården har de ett stort behov av emotionellt stöd. Ett missfall innebär oftast en förlust av ett barn som föräldrarna drömt om och väntat på, förlusten medför känslor av sorg, ångest, hjälplöshet och ibland även skuld. I den känslomässigt påfrestande situation som ett missfall innebär behöver föräldrarna emotionellt stöd genom bekräftelse, information samt genom att få empati och förståelse från sjuksköterskan. Litteraturstudiens syfte var att undersöka om det upplevs brister i omvårdnaden efter missfall med fokus på emotionellt stöd. Efter granskning av 11 vetenskapliga artiklar framkom brister i omvårdnaden vilka redovisas under fyra teman: brister i bemötande, terminologins konsekvenser, brister i kommunikationen samt brist på uppföljning. Bristerna innebar ett ökat lidande då föräldrarna upplevde att sjukvårdspersonalen förminskade deras förlust och såg inte deras individuella omvårdnadsbehov ur ett helhetsperspektiv. För att undvika att brister i det emotionella stödet sker kan verktyg som Swansons Theory of Care implementeras i omvårdnaden. Vidare påvisar resultatet att sjuksköterskan har ett stort behov av ökad kompetens och beredskap inför möten med föräldrar som upplevt missfall. Genom kunskap om upplevda brister i omvårdnaden kan sjuksköterskan i framtiden bli bättre på att identifiera och tillfredsställa de emotionella behov som uppstår efter missfall. / Of all registered pregnancies about 20% end in miscarriage. When a nurse meets these women and a potential partner in health care, they have a great need for emotional support. A miscarriage can be a loss of a child that the parents wanted and waited for, the loss involves feelings of sadness, anxiety, helplessness, and sometimes guilt. In the emotionally stressful situation that a miscarriage means parents need emotional support through confirmation, information, and by gaining empathy and understanding from the nurse. The aim of this study was to examine the perceived deficiencies in nursing care after a miscarriage with a focus on emotional support. By examining 11 research articles four themes emerged which revealed shortcomings in the care: deficiencies in interactions, consequences of terminology, deficiencies in communication and lack of follow-up. The shortcomings that emerged in the result means an increase in suffering when parents felt that medical staff diminished their loss and did not see their individual care needs from a holistic perspective. To avoid shortcomings in the emotional support Swanson’s Theory of Care can be implemented as a tool in nursing care. Furthermore, the results indicate a great need for improved skills so that the nurse can be prepared to meet parents who have experienced miscarriage. Through knowledge of the perceived deficiencies, can the nurse in the future be better at identifying and satisfying the emotional needs that arise after a miscarriage.

Syftet med uppsatsen är att erhålla kunskap om och förståelse för elever med koncentrationssvårigheter. Detta för att kunna bemöta dem med genomtänkta strategier i och utanför undervisningssituationen. Jag har studerat litteratur i ämnet och funnit att det finns en stor mängd att tillgå om man vill läsa om elever som har diagnos. Om man däremot vill läsa om elever med koncentrationssvårigheter utan diagnos finns det betydligt mindre material. Litteraturgenomgången är koncentrerad till en begränsad mängd av det material jag gått igenom. Jag har i den empiriska delen genomfört ostrukturerade intervjuer med standardiserade intervjufrågor. Jag har valt att intervjua personer som är insatta i problematiken med elever med koncentrationssvårigheter på olika sätt. Intervjuerna spelades in för att sedan skrivas ut så noggrant som möjligt för ett tillfredställande resultat. Min uppfattning är att jag har uppnått syftet med uppsatsen tillfredställande och att jag har fått svar på min frågeställning. Skolan måste göra det bästa möjliga för samtliga involverade med de begränsade resurser som faktiskt erbjuds i dag. Medvetenheten finns, medan kunskap och förståelse måste öka. Man måste lära sig att förebygga och hantera problemen.