In this study we have investigated how care users in a nursing home experience their possibilities for influence and treatment from the staff. The study was conducted through focus group interviews with six participants who we met on four occasions. Questions the study departs from are: How do users experience their opportunity to influence? How do the users experience the treatment from the staff? The study has a qualitative approach and has been analyzed by means of symbolic interactionism, with an emphasis on the Self. Our results demonstrate that in situations of good treatment there is also a good influence. The two concepts are interdependent. Care users generally experience a good treatment from staff. What contribute to a poorer treatment are situations of stress or when the users' self-image is at stake. They would rather not talk about occasions of inferior treatment and chose to focus on what was good to be able to deal with the bad. When it came to influence the users sometimes lacked important information needed to make a decision and left decision-making over to the staff. / I denna studie har vi undersökt hur brukare på ett servicehus upplever sin möjlighet till inflytande och bemötandet från personalen. Studien har genomförts genom fokusgruppsintervjuer med sex deltagare som vi träffade vid fyra tillfällen. Frågor som undersöks i studien är: Hur upplever brukarna sin möjlighet till inflytande i omsorgen? Hur upplever brukarna bemötandet från personalen? Studien har en kvalitativ ansats och har analyserats med hjälp av symbolisk interaktionism med betoning på Självet. Studiens resultat visar att i situationer av gott bemötande finns också ett gott inflytande. Begreppen är beroende av varandra. Brukarna upplever i stort sett ett bra bemötande från personal. Det som bidrar till ett sämre bemötande är situationer av stress eller när brukarnas självbild står på spel. De pratade helst inte om tillfällen av sämre bemötande och brukarna valde att fokusera på det som var bra för att kunna hantera det dåliga. Brukarna upplevde att de ibland saknade viktig information för att kunna ta ett beslut och oftast lämnades beslutanderätten över till personalen.

Abstrakt Studien har sitt fokus på föräldrars upplevelse av kommunikation och bemötande i förskolans utvecklingssamtal. Genom att ta del av hur föräldrar uttrycker sig på olika internetsidor har det visat sig att utvecklingssamtal upplevs mycket olika av föräldrarna. Intresset är därför riktat mot att närma sig en djupare förståelse av hur föräldrar upplever kommunikation och bemötande i utvecklingssamtalen. Frågan som fokuseras är Hur upplever föräldrar kommunikation och bemötande i förskolans utvecklingssamtal?  Det teoretiska ramverket utgörs av Deweys tankar om kommunikation som ett innehåll, Meads sätt att se på kommunikation som något som händer i mötet mellan människor och Bernsteins sätt att se på den styrning som sker i kommunikationen. För att få svar på föräldrars upplevelser användes semistrukturerade intervjuer. I analysen av resultatet framkommer att kommunikationen i utvecklingssamtalet oftast sker genom informationsutbyte. När personal och föräldrar ser varandra som två subjekt som båda är ansvariga för utvecklingssamtalet sker ett bemötande i en delad livsvärld. När det gäller styrning så framträder den som delvis stark och delvis svag. Personalens sätt att agera i utvecklingssamtalet påverkar föräldrarnas upplevelse allra mest. Detta leder till att studiens slutdiskussion uppmärksammar tankar om personalens förmåga att leda utvecklingssamtal samt förskollärarutbildningens avgörande betydelse när det gäller att konkretisera examensmålens begrepp som ”självkännedom”, ”empatisk förmåga” och ”professionellt förhållningssätt”.

Att arbeta som kriminalvårdare kan verka både spännande och farligt. Många människor är nog av uppfattningen att det endast är stora starka män som är mest lämpade för den typen av arbete. Hur är det egentligen då att vara kvinna och arbeta inom Kriminalvården? Tidigare forskning om kvinnliga kriminalvårdare visar att säkerhetsupplevelsen i många fall är relaterad till utrustning och att bemötandet kvinnorna får uppleva är kopplat till nedvärdering, både från intagna och kollegor. Vårt syfte med uppsatsen är att synliggöra hur kvinnliga kriminalvårdare upplever sin säkerhet i sin yrkesutövning. Vi vill skapa en större förståelse för vilka situationer en kvinnlig vårdare kan komma att utsättas för. Den teoretiska utgångspunkten som denna uppsats har utgått ifrån är maktteori, dramaturgisk rollteori och genus. Genom att intervjua sex informanter både via mail och vid fysiska möten har vi fått fram material som tyder på att kvinnorna upplever säkerheten i vissa situationer som bristfällig och att bemötandet varierar beroende på intagen och kollega. Resultatet visar att kvinnornas upprätthållande av roll är viktig för att tydliggöra vem som har makten av vårdare och intagen. Slutligen visar vår uppsats att brister inom Kriminalvården existerar och bör förebyggas för att skapa en säkrare miljö.

Fibromyalgi är en sjukdom som präglas av långvarig smärta och trötthet. Det finns i nuläget ingen kurativ behandling utan fokus ligger på symtomlindring. Sjukdomen syns inte på utsidan och har än så länge en oklar etiologi vilket gör att personer som lever med sjukdomen ofta upplever sig vara misstrodda och ifrågasatta. Mötet med sjukvården beskrivs av personer med fibromyalgi som bristfälliga då deras behov sällan tillfredställs. Syftet med denna litteraturöversikt är att sammanställa aktuell forskning för att beskriva de upplevelser personer med fibromyalgi erfar i det dagliga livet. Ett delsyfte är att öka medvetenheten om förutsättningarna för ett vårdande möte. I denna litteraturöversikt har åtta vetenskapliga artiklar analyserats. Utifrån dessa artiklar har tre teman och sju subteman identifierats och beskrivits. Resultatet visar att fibromyalgi har en stor inverkan på det dagliga livet och att det krävs strategier för att hantera symtomen i vardagen. Det sociala livet samt upplevelser av identitet kan förändras till följd av sjukdomen och omgivningens misstro. Personer med fibromyalgi upprättar en fasad av välmående som döljer deras symtom. Slutligen diskuteras behovet av stöd från omgivningen, meningsfulla möten och den upprättade fasadens komplexitet.

Bakgrund: I Sverige vårdades år 2011 drygt 7700 personer på sjukhus för självskador. Självskadebeteendet används ofta som en copingstrategi för att hantera och lindra psykisk smärta och ångest, men kan även vara ett rop på hjälp. Handlingarna väcker ofta starka känslor, såsom ilska, maktlöshet och antipati, hos sjukvårdspersonal. Patientgruppen upplevs ofta svår att ge bra vård till och patienterna utsätts för mycket tvångsvård och tvångsåtgärder. Syfte: Syftet är att belysa hur patienter med självskadebeteende upplever bemötandet i vården. Metod: Studien, en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats, har utförts medelst analysering av tre självbiografier skrivna av personer med ett tidigare självskadebeteende. Resultat: Självbiografiförfattarnas upplevelser av bemötandet i vården delades in i två huvudkategorier; positiva respektive negativa upplevelser. Under positiva upplevelser utkristalliserades fyra kategorier; Trygghet och tillit, Erhålla information, Bli tagen på allvar och känna sig förstådd respektive Omtanke och stöd. Under huvudkategorin negativa upplevelser hittades kategorierna Utlämnad och maktlös, Ej bli tagen på allvar och ej känna sig förstådd, Ej känna sig värdig vård samt Bristande information. Slutsats: Bemötandet inom vården är avgörande för relationen mellan vårdare och vårdtagare. Då patienterna hade positiva upplevelser av bemötandet grundlades en tillitsfull relation. Ett dåligt bemötande bidrog till ett vårdlidande för patienterna. Klinisk betydelse: Resultatet kan ge vårdpersonal en ökad kunskap och bättre förståelse för vad i bemötandet som upplevs positivt respektive negativt av patienten. Detta kan leda till ett förbättrat och mer professionellt bemötande av dessa patienter, vilket är viktigt för ett gott tillfrisknande. / Background: During 2011 more than 7700 people were hospitalized for self-injuries in Sweden. Self-injury behavior is often used as a coping strategy to manage and relieve mental pain and anguish, but can also be a cry for help. The actions often generate strong emotions, such as anger, powerlessness and antipathy, among health care staff. This group of patients is often perceived difficult to provide good care for and the patients are exposed to many coercive measures. Purpose: The purpose is to illustrate how patients with self-injury behavior experience their treatment. Method: The study, a qualitative content analysis with an inductive approach, has been performed by analyzing three autobiographies written by persons with a previous self-injury behavior. Result: The patients/authors experiences of their treatment were divided into two main categories; positive and negative experiences. Under positive experiences four categories crystallized; Security and trust, Receive information, Be taken seriously and feel understood and Care and support. Under the main category negative experiences four categories were developed; Left out and powerlessness, Not be taken seriously and not feel understood, Not feel worthy of care and Lack of information. Conclusion: The treatment in health care is critical to the relationship between caregiver and care recipient. When the patients´ had positive experiences of the treatment from the staff a trusting relationship was founded. A bad attitude contributed to patients suffering. Clinical significance: The results may give health care professionals a better knowledge and understanding of the treatment that is perceived positively or negatively by the patient. This can lead to an improved and more professional treatment of these patients, which is important for a good recovery.

Abstrakt Bakgrund: När en familj befinner sig i den pediatriska palliativa vården genomgår de en kris. Därför är det av stor vikt att sjuksköterskan har ett familjefokuserat bemötande. Att ge stöd och inge trygghet ska ingå i omvårdnaden. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa omvårdnaden av barn och deras familjer inom den palliativa vården. Metod: Litteraturstudien utfördes genom litteratursökning i databaserna PubMed och Cinahl. En innehållsanalys gjordes av sjutton relevanta artiklar och dessa inkluderades i resultatet. Resultat: Det som familjerna ansåg som viktigt var kunskap angående sitt barns sjukdom, en rak, ärlig och samstämmig kommunikation samt en god relation med personalen som stöd. Diskussion: För att sjuksköterskan ska kunna bemöta och stödja dessa familjer måste en god relation uppnås så att kommunikationen underlättas. Slutsats: Sjuksköterskans omvårdnad ska ske utifrån familjens behov.

Bakgrund Vi spenderar ungefär en tredje del av vårt liv sovandes, trots det är det inte fullt klarlagt varför vi sover och vad som sker i kroppen när vi sover. Sömn är ett grundläggande fysiologiskt behov hos människan och är viktigt för att vår kropp skall fungera optimalt. Sömnbrist har en rad negativa konsekvenser och omvårdnadspersonal behöver därför kunskap om sömn. Att skapa en miljö som möjliggör för patienten att uppleva välbefinnande och trygghet i, hjälper den som är sjuk att slappna av vilket är förutsättningar för att kunna somna. Sjuksköterskan är vanligen den profession som först uppmärksammar sömnproblem hos patienten och är betydelsefull för patientens möjlighet att få hjälp med sina sömnproblem. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenhet av vårdmiljöns påverkan och betydelse för att främja sömn hos personer som vårdas inom slutenvård. Metod En kvalitativ intervjustudie med utgångspunkt i sjuksköterskors erfarenheter. Sex intervjuer utfördes med stöd av en semistrukturerad intervjuguide med stödfrågor. All data bearbetades och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Att känna trygghet är den faktor som sjuksköterskor erfar att patienterna upplever som viktigast för att känna lugn och kunna sova. Sjuksköterskor beskriver att de genom sitt beteende påverkar vårdmiljön i stor utsträckning. Det är önskvärt att patienterna kan sova, det är en förutsättning för välbefinnande och tillfrisknade. Slutsats Det framkommer att sjuksköterskor genom personlighet, erfarenhet och arbetssätt påverkar vårdmiljön i stor utsträckning. Förmågan att förmedla trygghet till patienterna beskrivs som eftersträvansvärd. Att sjuksköterskan värnar om patientens integritet och är närvarande både fysiskt och mentalt vid utförandet av omvårdnadshandlingar ökar patientens upplevelse av trygghet. Samtalets värde och att involvera patienten i omvårdnadsplaneringen är betydelsefullt. Enkelrum är önskvärt för att minska störande faktorer. Likvärdig information om sömn bör eftersträvas därför behövs utbildning om sömnens betydelse och standardinformation utformas.

Bakgrund Endometrios är en kronisk gynekologisk sjukdom med en prevalens på upp till 15 procent. Den uppstår när vävnad som liknar livmoderslemhinnan fäster utanför livmodern och orsakar inflammation. Det främsta symtomet är smärta i bäcken och buk. Symtomen kan vara diffusa. Den säkraste metoden för att ställa diagnos är laparoskopi. Det är svårt att ställa diagnos enbart med ultraljud. Differentialdiagnoser är gynekologiska sjukdomar som orsakar smärta och menstruationssmärta. Symtomen behandlas med hormonpreparat, smärtlindring och kirurgi. Upp till 50 procent har nedsatt fertilitet till följd av sjukdomen. Endometrios kan påverka kvinnorna negativt, både fysiskt och psykiskt. Att få diagnos kan ta flera år, delvis på grund av okunskap inom hälso- och sjukvården, men även bland allmänheten och kvinnorna själva. Syfte Syftet var att beskriva hur kvinnor upplever bemötande från hälso- och sjukvårdpersonal i samband med vårdbesök före och efter att de erhållit diagnosen endometrios. Metod En kvalitativ deskriptiv intervjustudie med semistrukturerade intervjuer har genomförts. Åtta intervjuer genomfördes och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Kvinnorna upplevde att deras smärtor inte blev tagna på allvar då de avfärdades som normala menstruationssmärtor eller att smärtan var psykosomatisk. Bristande kompetens var ett återkommande problem då det bland annat resulterade i fördröjd diagnos och att kvinnorna fick fel eller bristfällig information och behandling. Kvinnorna upplevde att uppföljning och tillgänglighet var ett problem efter diagnos. Tidsbrist och ett okänsligt bemötande påverkade vårdkontakten negativt. De kvinnor som hade barnlängtan upplevde att de fick snabb hjälp med att få kontakt med en fertilitetsklinik. En önskan om att få psykologiskt stöd samt utbildning om hur det är att leva med en kronisk sjukdom uttrycktes. Genom att vårdpersonalen visade förståelse för kvinnans problem eller bekräftade symtomen genom att undersökningar gjordes, upplevdes bemötandet bra trots inadekvat behandling.Slutsats Det framkom att det inte var själva bemötandet som var dåligt utan omständigheterna kring mötet. I studien belyses bristen på kompetens bland vårdpersonalen som den omständighet som främst inverkade på hur bemötandet upplevdes. Även personliga förutsättningar hos kvinnorna påverkade upplevelsen av bemötandet. De kvinnor i studien som upplevt ett positivt bemötande menar att det främst berodde på att vårdpersonalen besatt kunskap om ämnet samt kunde förmedla och tillämpa den på ett professionellt och empatiskt sätt.

Pappor beskrivs som en marginaliserad och bortglömd grupp brukare inom socialtjänstens arbete med barn och familjer. Följaktligen har få studier undersökt pappors erfarenheter av bemötande. Individer med erfarenhet av kriminalitet och/eller missbruk uppges generellt vara mer utsatta i samhället och i kontakt med myndigheter. Den här studien handlar om hur pappor, med erfarenhet av kriminalitet och/eller missbruk, konstruerar socialtjänsten och erfarenheter av bemötande samt vilka strategier de använder för att hantera kontakt med myndigheten. Studien består av tematiskt öppna kvalitativa intervjuer med 31 pappor, vilka haft kontakt med IFO Barn och Unga 0-20 år i Uppsala kommun. Studien vilar på en kunskapssociologisk grund och har integrerat begrepp från genusteori och social mobilisering. Studien utgår från ett socialkonstruktionistiskt förhållningssätt till kunskapsproduktion. Efter tematisk kodning och dataanalys inspirerad av narrativa och diskursiva metoder framkommer att socialtjänsten antingen konstrueras som en förvirrande och svårförståelig organisation eller som en hotfull och enad myndighetsfront. Kunskap, tillgänglighet och en nära relation till socialsekreteraren är centralt i positiva bemötandekonstruktioner. I negativa konstruktioner av bemötande framkommer exempelvis lagbrott, brutna överenskommelser och svårigheter att få kontakt. Den personliga bakgrunden och kön upplevs påverka socialsekreterarnas bemötande. Identitetsutveckling, självkänsla och förtroende för myndigheten tycks vara sammanlänkat med bemötande. Hanteringsstrategier kan vara aktiva protester eller social mobilisering och länkas till återtagande eller manifestation av hegemoniska maskuliniteter. Papporna manifesterar ofta sin roll som medborgare och innehavare av konventions- och lagstadgade rättigheter. Strategier kan vara passiva genom att ”spela med” socialsekreteraren eller försök att undvika kontakt. Passiva strategier argumenteras vara en protest i det dolda. Exempelvis, kan en obesvarad enkät ses som protest. Socialsekreterarens maktanvändning är central och kontakt med socialtjänsten antyds leda till reproduktion av könsstereotyper samt normalisering av genussystem. Bemötande tycks vara viktigt för att överbrygga glappet mellan formulerade ideal i lagar eller konventioner och verkligheten på socialkontoret. Politikerna, de yttersta makthavarna, kan anses ha en avgörande roll för skapandet av en socialtjänst som kan erbjuda bra bemötande.

Syftet med denna studie är att öka förståelsen för hur personer med synliga fysiska funktionsnedsättningar upplever den psykosociala tillgängligheten i samhället och hur en eventuell brist av denna tillgänglighet påverkar dem känslomässigt. Studien använder sig av en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Studien är också inspirerad av en hermeneutisk ansatsmetod då syftet är att tolka informanternas upplevelse av till exempel bemötande från människor i samhället. Fem informanter i åldrarna 47-74 år deltog i studien och alla personerna hade själv olika former av synliga rörelsehinder, tre informanter är kvinnor och två är män. Studiens resultat visade på att dess informanter upplevde den psykosociala tillgängligheten, gällande exempelvis bemötandet och attityder, olika. Det syntes vissa tendenser till att skillnaden kunde bero på kön, där männen upplevde det generella bemötandet bättre än kvinnorna, men det kunde också bero på egna attityden, och/eller självacceptans. Att bemötandet inte alltid var tillfredsställande verkar bero på en kunskapsbrist vilket är något som informanterna upplever att samhället behöver arbeta mer med, framförallt inom skolan och hos politikerna. Resultatet analyserades, med hjälp av en tematisk analys, i förhållande till de vetenskapliga teorierna, stigmateorin och cripteorin, samt i förhållande till tidigare forskning inom ämnet.