Syftet med studie är att undersöka   hur förskolans personal beskriver sitt bemötande till barn med separerade   föräldrar. Genom att intervjua sex pedagoger med utgångspunkt från hela   arbetslaget har vi kunnat skönja personalens bemötande mot barn och   föräldrar. Vi har valt att se på bemötandet genom att använda oss utav   anknytningsteorin. Resultatet visar tendenser på att personalen utgår ifrån   barnets bästa och lyfter situationen när personalen anser att behovet finns,   men även att föräldrarnas handlande i en separation spelar en stor roll för barnens välbefinnande.

<p><strong>BAKGRUND:</strong> Att vara sjuksköterska innebär att ha kunskap om medicinska frågor såväl som om omvårdnadsvetenskap. Omvårdnad handlar bland annat om att bemöta patienter på ett korrekt sätt, för att undvika att ett vårdlidande uppstår för patienter. För att sjuksköterskor ska kunna bemöta patienter på ett sätt som av dem upplevs som bra behöver sjuksköterskor känna till hur patienter uppfattar deras bemötande.<strong></strong></p><p><strong>SYFTE:</strong> Att belysa patienters upplevelser av sjuksköterskors bemötande vid vård på sjukhus.<strong></strong></p><p><strong>METOD:</strong> Litteraturöversikt enligt Friberg (2006), där 14 artiklar har analyserats.<strong></strong></p><p><strong>RESULTAT:</strong> Resultatet indelas i fem teman: Bemötandets betydelse för patienter, Humorns betydelse för patienter, Patienters behov av kommunikation och information, Patienters behov av bekräftelse samt Faktorer som påverkar patienters förtroende för sjuksköterskor.<strong></strong></p><p><strong>KONKLUSION:</strong> Resultatet visar hur patienter upplevde det att befinna sig i en omvårdnadssituation och vad de lägger i begreppet bemötande. Det kan användas som en upplysning och en påminnelse till sjuksköterskor som dagligen möter människor/patienter i arbetet. Kunskapen som studien bidragit med kan användas för att förbättra vårdrelationer mellan patienter och sjuksköterskor i praktiken vilket ger bättre omvårdnadskvalitet.</p> / <p><strong>BACKGROUND:</strong> Being a nurse requires medical knowledge as well as knowledge about nursing science. Nursing is among other things about how to respond to patients in a proper manner to avoid unnecessary suffering in the care. For nurses to be able to respond to patients in a way that the patients experience as good the nurses have to know how the patients experience the approach.</p><p><strong>AIM:</strong> To illustrate how the patients who are receiving hospital treatment experience the care of nurses.<strong></strong></p><p><strong>METHOD:</strong> Literature overview as described by Friberg (2006), where 14 articles were analyzed.</p><p><strong>RESULT:</strong> The result is divided into five themes: The importance of the encounter for patients, The significance of humor, Patients´ need for communication and information, The need for acknowledgement/confirmation, and Factors that affect patients trust in nurses.</p><p><strong>CONCLUSION: </strong>The result shows how patients experience the nursing situation and what their notion of a good approach is. The result can be used as evidence of the importance of the quality of the nursing and is urgent knowledge to nurses who daily meet patients at work. The knowledge that the study has contributed with can be used to improve the care relationship between patients and nurses in practice.</p>

<p>Studiens syfte är att undersöka vilka erfarenheter patienter har av bemötande, integritet och miljö på en uppvakningsavdelning. Studien är kvantitativ med deskriptiv design och utgörs av en enkätundersökning som patienter vårdade på en uppvakningsavdelning, på ett länssjukhus i södra Sverige, har fått besvara. I bakgrunden beskrivs vad postoperativ vård innebär och vilka faktorer som påverkar patienten. Vidare beskrivs bemötande, integritet och miljö på uppvak-ningsavdelningar baserat på litteratur och tidigare forskning inom området. Den enkät som används i studien är utarbetad utifrån frågeformuläret KUPP (Kvalitet Ur Patientens Perspek-tiv) vilket anses vara väl beprövat. Enkätens 15 påståenden bedöms dels utifrån upplevd reali-tet och dels utifrån vilken subjektiv betydelse det har för patienten. Dessutom ingår två öppna frågor där patienterna fått möjlighet att kommentera sina erfarenheter fritt. Studien pågick under fyra på varandra följande dygn då ordinarie operationsverksamhet bedrevs. Enkäten besvarades av 59 patienter, vilket innebar en svarsfrekvens på 91 procent. Studiens huvudre-sultat visar att de deltagande patienterna har mycket positiva erfarenheter av personalens be-mötande på uppvakningsavdelning. Patienternas erfarenheter av integritet är mindre positiva, miljön är det område som patienterna har minst positiva erfarenheter av. Resultatet diskuteras utifrån Paterson och Zderads humanistiska omvårdnadsteori som betonar den intersubjektiva verkligheten, det som sker människor emellan.</p><p>Nyckelord: patienterfarenhet, uppvakningsavdelning, bemötande, integritet, miljö</p>

<p>Varje år förlorar cirka 3 200 barn en förälder i dödsfall och nästan 500 barn dör årligen i Sverige, många av dessa barn har syskon. Förskolan kan för barn som mist en familjemedlem bli en betydelsefull plats för barns sorgebearbetning. Syftet med denna studie är att fördjupa vår kunskap kring bemötande av barn i sorg. Vår problemformulering lyder:</p><p>Hur bemöter pedagoger i förskolan det berörda barnet, vid dödsfall i barnets familj?</p><p>Hur hanterar pedagoger i förskolan den situation som uppstår i barngruppen, då ett barn mist en familjemedlem genom dödsfall?</p><p>För att få svar på vår problemformulering intervjuade vi fem pedagoger som samtliga hade erfarenheter av barn i sorg. Resultatet visade att inget fall är det andra likt, de omständigheter som finns kring barnet och dödsfallet påverkar hanteringen och bemötandet på förskolan. Gemensamt handlade bemötandet om att man som pedagog skulle finnas där för barnet och dess familj och via samtal och kroppskontakt hjälpa barnet att bearbeta sin sorg. Att samla arbetslaget för att samtala om hur man skulle hantera den situation som uppstått var av betydelse för att arbetet med de berörda barnen, deras familjer och den övriga barngruppen skulle fungera bra. Slutligen att våga prata om det inträffade på förskolan visade sig vara av stor betydelse för alla inblandade.</p>

<p>Många katastrofer drabbar oss i vår värld och många barn är med om dessa händelser. I många fall är det barn som mister föräldrar och skolan får därmed delta i processen med att hjälpa dessa barn genom sorgen som följer efter krisen de upplevt. Syftet med undersökningen är att få en inblick i hur krissituationer och bemötande av elever i sorg hanteras i skolan. Undersökningens litteraturgenomgång är utformad efter tre nivåer. Dessa är det enskilda barnet, klassen och skolan, som alla hanterar krisen på olika vis. De huvudsakliga begreppen i undersökningen är kris, sorg och bemötande och undersökningen har byggts på en kvalitativ undersökningsform. Fem lärare från tre olika skolor har intervjuats om deras sätt att bemöta en elev i kris och hur elevens sorg hanteras. De intervjuade lärarna hade sedan tidigare varit med om kriser då elever mist föräldrar. Resultatet visar på att ingen kris är den andra lik, och som lärare är det viktigt att vara förberedd på detta, för att på bästa sätt bemöta eleven i sin sorg. I skolan existerar det krisplaner, och resultatet visar att dessa används som ett stöd och en trygghet för läraren i krishanteringen.</p>

<p> </p><p>Genus i förskolan anser vi är intressant eftersom det är ett aktuellt ämne som det forskas mycket om. Med denna bakgrund anser vi att pedagogerna borde ha kommit långt i arbetet kring genus, därför ansåg vi att det skulle bli intressant att gå ut på olika förskolor och observera hur det egentligen såg ut. Studiens syfte är att utifrån ett genusperspektiv undersöka om hur pedagoger bemöter pojkar och flickor under samlingar och i tambursituationer. Syftet är även att undersöka hur pedagogernas uppfattning är om sitt eget bemötande av pojkar och flickor samt hur deras inställning är till genus i förskolan. De metoder vi har valt är observationer och skriftliga frågor till pedagogerna för att nå ett resultat som svarar mot vårt syfte.</p><p>Vårt resultat visar att pedagogerna på de förskolor vi har observerat oftast har stor medvetenhet om genus men garderar sig med att nämna att om man skulle bemöta barnen olika sker det omedvetet. Vi har också sett att pojkar får mer negativ uppmärksamhet och fler tillsägelser i samlingen. Vårt resultat visar även att i tamburen hjälper man pojkarna utan att de ens ber om det.</p><p>Vår slutsats utifrån detta är att det inte har hänt särskilt mycket utifrån vad vi har läst i litteraturen kring genus i förskolan. Det behövs mer kunskap och mer fortbildning inom detta område anser vi.</p>

<p>Syftet med denna C-uppsats har varit att belysa bemötandet av flickor med självskadebeteende. Utifrån litteraturen har det varit svårt att studera vårt ämne, eftersom det har gjorts få undersökningar kring problematiken och det har varit svårt att finna en självklar definition på det vi har studerat. Undersökningen är en kvalitativ studie med intervjuer som metod. Resultatet som framgick av intervjupersonerna visade att bemötandet har en stor betydelse för unga flickor med ett självskadebeteende. Behandlarnas bemötande kunde se olika ut beroende av personligheten, erfarenheter, utbildning samt hur man arbetade på arbetsplatsen. Utifrån litteraturen och den tidigare forskningen kunde man se att psykisk ohälsa har ökat, speciellt bland unga kvinnor. Vi valde att ha med kända teoretiker med kunskap om empati, intersubjektivitet och om behandlingssynsätt som är en del av bemötandet. Resultatet är problematiserat med hjälp av dessa teoretiska utgångspunkter.</p>

<p>Syftet med studien var att belysa olika svenska myndigheters förändringsstrategier mot och bemötande av hedersrelaterat våld hos familjer med denna problematik, samt om dessa strategier och bemötanden skilde sig något ifrån varandra hos de inkopplade myndigheterna. Den kvalitativa forskningsmetoden valdes och sammanlagt åtta halvstrukturerade intervjuer med polis, socialtjänst och skyddsboende genomfördes.  Den valda teorin utgick från att ett pedagogiskt perspektiv, kompletterat med ett psykologiskt synsätt, skulle kunna användas som grunden för en strategi för bemötande och behandling av hedersvåld.</p><p>Det mest framträdande resultatet var att det inte fanns någon gemensam vetenskapligt belagd strategi för att förändra grundproblemet, d.v.s. hederstänkandet i familjerna. Däremot kom det fram från samtliga respondenter att de kände igen fenomenet och hade kompetens nog att i de flesta fall skydda drabbade ungdomar, vilket säkert har förhindrat flera tragedier. Samtliga myndigheter hade insatser, resurser och riktlinjer kring skyddet av utsatta ungdomar.</p><p>Alla respondenter har också beskrivit att en stor svårighet är att hedersförtryck oftast är sanktionerat av ett kollektiv, vilket är väldigt främmande för det svenska samhället där våld mot familjemedlemmar nästan alltid utförs av en gärningsman. Olikheterna i bemötande och hantering av hedersproblematik mellan myndigheterna rörde sig om tillgång till resurser, samt professionalitet i vissa avseenden vid hanteringen av sådana ärenden.</p><p>Mina pedagogiska idéer rör sig om familjearbete mot hedersvåld genom att finna vetenskapliga behandlingsstrategier, baserade på ett pedagogiskt perspektiv som eventuellt kan komplementeras med ett psykologiskt. Hittar man någon form av strategi är det viktigt med kontinuerlig uppdatering och utvärdering av denna rutin hos samtliga berörda myndigheter för att hela tiden kunna förbättra och uppdatera den.</p>

Bakgrund: Skadlig alkoholkonsumtion är en av de fem största riskfaktorerna till för tidig död. En viktig del vid behandling av alkoholrelaterade problem är motivationen. Sjuksköterskan kan påverka motivationen och förväntas identifiera och ingripa med målet att skapa ett förändrat beteende hos patienten. Syfte: Belysa faktorer som påverkar sjuksköterskans inställning till omvårdnadsarbetet att motivera patienter med skadlig alkoholkonsumtion till förändrade alkoholvanor. Metod: Denna uppsats är en litteraturöversikt där 17 vetenskapliga artiklar från tre olika databaser inkluderades. Dessa artiklar lästes, granskades, sorterades in i huvud- och underkategorier som sedan sammanställdes i resultatdelen. Resultat: Resultatet presenterades under en huvudkategori; sjuksköterskans syn på faktorer som påverkar omvårdnadsarbetet och fyra underkategorier; Identifiering av alkoholproblem, att ingripa och ge intervention, erfarenheter och upplevelser, kunskap och utbildning. Diskussion: Det förekom negativa attityder hos sjuksköterskan, men de hade en betydelsefull roll i att hjälpa patienter med alkoholrelaterade problem. Brist på kunskap och osäkerhet skapade ett behov av utbildning. Slutsats: Även om sjuksköterskan såg ett ansvar att hjälpa dessa patienter så förekom det osäkerhet som tyder på ett behov av mer utbildning och kunskaper för att stärka sin kompetens för att ingripa och identifiera patienter med alkoholrelaterade problem.

Bakgrund: Hepatit C är en blodburen smitta som främst smittar via orena sprutor och kanyler. Personer smittade med Hepatit C är en utsatt grupp i samhället och de upplever oftast negativt bemötande ifrån sjukvårdspersonal. Då är det extra viktigt att som sjuksköterska använda rätt förhållningssätt i mötet med den smittade. Syfte: Syftet med studien var att belysa hur personer smittade med Hepatit C upplevde och hanterade bemötandet i vården. Metod: Litteraturstudie av elva kvalitativa artiklar vilka analyserades med en manifest innehållsanalys enligt Lundman och Hällgren-Graneheim (2012). Studien har en kvalitativ ansats. Resultat: Personerna upplevde till största del ett negativt bemötande ifrån vårdpersonalen, i vissa fall fanns det positiva bemötanden. Till exempel vid uppsökande verksamhet eller då vårdgivaren hade känt dem en längre tid. Personerna upplevde sig också kränkta pga. sin diagnos och de sökte efter olika strategier för att kunna hantera dessa negativa upplevelser. Slutsatser: Det negativa bemötandet dominerade bland upplevelserna. Ökad utbildning och kunskap hos vårdpersonalen kan minska stigmatiseringen som dessa individer känner.