Sverige lever det ca 80.000 personer med psykossjukdom och många av dessa avlider 15-20 år före den genomsnittliga befolkningen pga. somatiska sjukdomar. Vården bör ge lämplig sjukvård och behandla personen med respekt och värdighet. En sjuksköterska bör visa patienten respekt, integritet, empati och medkänsla samt pålitlighet. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta personer med psykossjukdom inom somatisk vård. Metod: En litteraturstudie har genomförts med systematiska sökningar i Cinahl och Pubmed. Sammanlagt 11 artiklar användes och sju var kvalitativa och fyra var kvantitativa. Boolesk söklogik respektive MeSH termer användes i sökningarna. Författarna har gemensamt granskat artiklarna och tagit hjälp av HKRs granskningsmall för kvalitativa och kvantitativa artiklar. Analysen gjordes efter femstegsmodellen av Friberg. Resultat: Två huvudkategorier framkom som var Faktorer som påverkar ett möte och Känslor i mötet med en person med psykossjukdom och fem stycken subkategorier som var Brist på teoretisk kunskap och praktisk kännedom, Nytt perspektiv på psykossjukdom, Duktig på att kommunicera, Sjuksköterskans rädsla att möta person med psykossjukdom och Sjuksköterskans rädsla för att göra fel. Diskussion: Metoddiskussionen fokuserar på författarnas tillvägagångssätt utifrån de fyra kvalitetsbegreppen, tillförlitlighet, verifierbarhet, pålitlighet och överförbarhet. I resultatdiskussionen lyfts två fynd från resultatet som är Sjuksköterskor är rädda för personer med psykossjukdom på grund av bristande kunskap och Sjuksköterskor behöver se människan bakom psykossjukdomen för att kunna ge ett bra bemötande. Fynden diskuteras genom styrkande eller motsägande studier som hittats runt ämnet.

Bakgrund: En god kontakt med sjukvården är av yttersta vikt för en god vård av patienter med självskadebeteende. Självskadebeteende är ett växande problem hos framför allt unga människor som kan få en dödlig utgång. Idag känner många av dessa patienter att de möter en dömande attityd när de söker sjukvård. Sjuksköterskor inom psykiatrin kommer ofta i kontakt med personer som skadar sig själva på olika sätt. Att vårda patienter med självskadebeteende ställer stora krav på sjuksköterskan, både professionellt och emotionellt, då just bemötandet kan ha en stor inverkan på patienten.   Syfte: Att undersöka sjuksköterskors erfarenhet av att vårda patienter med självskadebeteende.   Metod: Litteraturstudier med integrativ insats. Nitton studier inkluderades med antingen kvantitativ eller kvalitativ insats, som ligger till grund för resultatet. Analysen genomfördes med stöd av Whittemore och Knafle (2005) i fem steg.   Resultat: Att vårda patienter med självskadebeteende är känslomässigt utmanande. Det väcker känslor som ilska, oro, frustration och ångest hos sjuksköterskor. Brister i kunskap och utbildning samt känslor som rädsla och kontroll skapar sämre förutsättningar för sjuksköterskan att vara professionell. Bristande stöd från arbetsledning och medarbetare påverkar också sjuksköterskan negativt känslomässigt. Två huvudkategorier arbetades fram under analysen: Känslomässigt utmanande, Professionellt utmanande.    Slutsats: Resultatet visade att sjuksköterskorna tyckte det var känslomässigt utmanande att vårda dessa patienter och de upplevde även brist på stöd från arbetsledning och medarbetare. Många sjuksköterskor ansåg även att de saknade nödvändiga kunskaper och färdigheter i att vårda patienter med självskadebeteende och många saknade även adekvat vidareutbildning.

Titel: Betydelsen av sjuksköterskors bemötande för våldsutsatta kvinnorBakgrund: Våld mot kvinnor är ett problem som förekommer över hela världen. Det fysiska våldet leder till såväl psykiska problem som hälsoproblem på sikt. När våldsutsatta kvinnor vänder sig till hälso- och sjukvården kan det första bemötandet ske av sjuksköterskor som misstänker och kan identifiera våldet.  Syfte: Syftet var att undersöka våldsutsatta kvinnors erfarenheter av sjuksköterskors bemötande.Metod:Studien genomfördes som en litteraturstudie genom en systematisk översikt av kvalitativa artiklar. En integrerad analys genomfördes av artiklarnas resultat.Resultat:Våldsutsatta kvinnor kände rädsla och oro över att ha blivit dömda och misstrodda av sjuksköterskor. De upplevde brist på privat utrymme, tid, förståelse samt att sjuksköterskor ej var närvarande i mötet. Kvinnorna upplevde det negativt när stereotypa frågor ställdes och positivt när frågorna ställdes individuellt formulerade på ett ödmjukt, känslofyllt och icke dömande vis. Kvinnorna förväntade sig att sjuksköterskorna besatt den kompetens som krävdes för att kunna förstå och hantera situationen.Slutsats:Det negativa bemötandet påverkade etableringen av en vårdande relation med de våldsutsatta kvinnorna och blev en stor hindrande faktor för att kvinnorna skulle få hjälp. För att förbättra våldsutsatta kvinnors erfarenheter av sjuksköterskors bemötande behövs mer adekvat utbildning i ämnet samt förbättrade rutiner, tid och avskilt utrymme.

Bakgrund: Transsexuella personer upplevde diskrimineringar och transfobi från sjuksköterskor vid hälso- och sjukvårdsbesök. Sjuksköterskors okunskap om transsexualitet gav resultatet att vården varken blev personcentrerad eller jämlik. Sjuksköterskor använde även transsexuella patienter som ett utbildningsmaterial som ersättning till att söka information på egen hand. Syfte: Syftet var att beskriva transsexuella personers erfarenheter av vården och sjuksköterskors bemötande till transsexuella patienter. Metod: En allmän litteraturstudie med kvalitativa (n=9), mixad metod (n=2) och kvantitativa studier (n=1) genomfördes. Studierna söktes fram i databaserna Cinahl Complete, Psychinfo och Pubmed. De var publicerade mellan åren 2011–2021. Studierna skulle vara på det engelska språket. Högskolan Kristianstads granskningsmall för kvalitativa och kvantitativa användes under granskningen. De inkluderade studierna skulle vara etiskt godkända och vara gjorda från konfidentialitetskrav. Inklusionskriterierna var: transsexuella personer med erfarenhet av vården samt hälso- och sjukvårdspersonal med erfarenhet av att möta transsexuella patienter. Resultat: Transsexuella personer hade goda respektive negativa erfarenheter av hälso- och sjukvården samt mötet med sjuksköterskor. Sjuksköterskor upplevde en brist på kompetens inom transsexualitet och önskade att få kunskap genom transsexuella patienter. Diskussion: I metoddiskussionen diskuterades de kvalitativa begreppen pålitlighet, tillförlitlighet, verifierbarhet och överförbarhet. De kvantitativa kvalitetsbegreppen intern validitet, extern validitet, statistisk validitet samt reliabilitet diskuteras också. I resultatdiskussionen diskuterades fynden: Negativa erfarenheter, brist på kompetens inom transsexualitet och goda upplevelser. Slutsats: Tydliga kunskapsluckor om transsexualitet har uppmärksammats i samband med ett sämre bemötande. En förbättringsplan behöver utvecklas tillsammans med utbildningar för att öka kunskapen hos sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter.

Syftet med studien är att uppnå en ökad förståelse av mellanmänsklig interaktion och maktordning som återges dels under intervjuer med gymnasieungdomar som använder alkohol och/eller narkotika, dels under intervjuer med professionella aktörer som arbetar med den kategorin av ungdomar. Syftet är dessutom att undersöka  aspekter av betydelse för dessa ungdomars inkludering, lärande, förändring och identitetsskapande i den undersökta kontexten. Studiens metodologiska utgångspunkter är kvalitativa intervjuer med ett hermeneutisk och fenomenologiskt vetenskapsteoretiskt angreppssätt. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har vi genomfört nio semistrukturerade intervjuer, varav fem med ungdomar och fyra med professionella. Resultatet analyserades med hjälp av tidigare forskning och de teoretiska utgångspunkterna symbolisk interaktionism och begreppet makt i ett interaktionistiskt perspektiv. Ungdomar återger överlag att de har en positiv bild av bemötandet av professionella aktörer. Interaktion med olika professionella aktörer som elevekoordinator, mentorer liksom vänner och familj framställs i återgivningarna som betydelsefullt för lärande, inkludering, förändring och identitetsskapande. Beträffande återgivningar av professionella aktörer uppmärksammas olika scenarion kring hur arbetet med ungdomar som använder alkohol och/eller narkotika praktiskt ska genomföras. Dessutom betonas i beskrivningarna från professionella aktörer förekomster om friktioner i bemötandet av andra professionella aktörer på grund av olika intressen och prioriteringar som försvårar interaktionen mellan professionella. Ett socialpedagogiskt förhållningssätt och erkännande av professionella aktörer i interaktionistisk mening är av betydelse för det professionella arbetet med ungdomar som använder alkohol och/eller narkotika. Särskild viktig blir den interaktiva dynamiken i relation till arbete med aktörer utanför den byråkratiska organisationen – i denna studie i relation till ungdomar och familjen.

Bakgrund: Alkohol kan förknippas med festliga sammanhang och firanden. Hög alkoholkonsumtion däremot kan påverka livskvalitén och eventuellt leda till ett missbruk som har negativ påverkan på människan och kroppen. Det kan leda till sociala, fysiska och psykiska problem i vardagen. Syfte: Att belysa sjuksköterskansbemötande av patienter med alkoholmissbruk med fokus på kvinnliga patienter. Metod: Metoden utformades som en allmän litteraturstudie och utgick från sju vetenskapliga artiklar. I analysen färgmarkerades relevant information och datagrupperades därefter i övergripande under- och huvudkategorier. Resultat: Två huvudkategorier identifierades i) sjuksköterskans bemötande, och ii) den stigmatiserade kvinnan. Brist på kunskap och engagemang bland sjuksköterskor påverkar patienter med alkoholmissbruk negativt. Trots det, framkom ett gott bemötande där sjuksköterskor speglade ett holistiskt synsätt där patienten behandlas som en värdig människa och person bakom missbruket. Konklusion: Sjuksköterskans bemötande varierade till följd av personliga förutsättningar, kunskap och erfarenhet. Forskning i att beskriva sjuksköterskans bemötande av kvinnor och män med alkoholmissbruk ur ett specifikt genusperspektiv brister och mer forskning inom området behövs. / Background: Alcohol can be associated with festive occasions and celebrations. High alcohol consumption on the other hand can affect the quality of life and lead to an addiction that has a negative impact on the person and the human body. This can lead to social, physical and mental problems in everyday life. Purpose: To illustratethe nurses’ attitudes of treating patients with alcohol abuse with focus on female patients. Method: The method was designed as a general literature study and was based on seven scientific articles. In the analysis, relevant information was colormarked and the data were then grouped into overall sub- and main categories. Results: Two main categories were identified i) the nurses’ attitudes, and ii) the stigmatized woman. Lack of knowledge and commitment among nurses has a negative effect on patients with alcohol abuse. Despite this, a good response emerged where nurses had a holistic approach where the patient is treated as a dignified person and a person behind the addiction. Conclusion: The nurse’s attitude varied due to personal circumstances, knowledge and experience. Research into describing the nurse’s attitude of treating women and men’s with alcohol abuse from a specific gender perspective is lacking and more research in this area is needed.

Bakgrund: Sjuksköterskans bemötande i vården har betydelse för patienten och ett felaktigt sådant kan få negativa konsekvenser. Patienter som söker sig till akutmottagningen utsätts för många nya prövningar och då är sjuksköterskans bemötande viktigt för att ge patienterna en positiv upplevelse. En positiv upplevelse är inte bara associerat med ökad tillfredsställelse utan även med lägre grad av dödlighet. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt är att undersöka hur vuxna patienter upplever sjuksköterskans bemötande på akutmottagningen. Metod: Litteraturöversikt baserad på sju kvalitativa och tre kvantitativa studier. Under datainsamlingen användes PubMed, Cinahl och Psycinfo. De artiklar som valdes ut granskades med granskningsmallar. Resultat: Sjuksköterskans bemötande mot patienter på akutmottagningen delades in i fyra kategorier; kommunikationen mellan sjuksköterska och patient, patientens behov av information, interaktionen mellan sjuksköterska och patient och sjuksköterskans attityd. Patienterna menade att tydlig kommunikation underlättade på olika sätt såsom att göra väntetiden lättare, minska ångesten och bidra till en bättre vistelse. I de studerade populationerna var 73-79% av patienterna nöjda med hur tillgängliga sjuksköterskorna var, arbetet som de gjorde samt uppmärksamheten och respekten som patienterna fick. Om kommunikationen och informationen som sjuksköterskan gav patienterna inte var tillräckligt tillfredsställande eller på en nivå som patienterna inte kunde förstå kände sig patienterna exkluderade. Aspekter inom det icke verbala bemötandet som uppskattades var att; ta sig tid, le, titta till patienterna flera gånger och sitta ned i patientmötet. Sittande vårdpersonal bidrog till 18% nöjdare patienter. Att inte bli tagen på allvar, bristande ögonkontakt och otillräcklig information var alla aspekter som ledde till att bemötandet uppfattades som bristfälligt. Slutsats: Olika typer av patienter upplever olika bemötanden från sjuksköterskan. Gemensamt är att bemötandet utgör en central del av besöket på akutmottagningen. Därför är det av stort intresse för sjuksköterskor att sträva efter ett gott bemötande.

No description available.

Bakgrund: Ett stort antal människor i världen begår årligen självmord. Detta ses som ett globalt problem där sjuksköterskor ofta agerar nyckelaktörer inom den självmordspreventiva vården. Bemötandet beskrivs vara en viktig del inom vården för självmordsbenägna patienter och är avgörande för huruvida patienten väljer att dela sina tankar och känslor med vårdpersonal. Sjuksköterskor upplever en stor ansvarsbörda som inte matchar den utbildning och det stöd som arbetet kräver. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt är att sammanställa sjuksköterskors upplevelser av att bemöta självmordsbenägna patienter. Metod: Kvalitativ litteraturöversikt baserad på tio vetenskapliga originalartiklar vars dataanalys följde Fribergs (2017) metod. Resultat: Fyra kategorier med tillhörande underkategorier framkom i denna litteraturöversikt. Första kategorin var oro med underkategorier osäkerhet och rädsla. Andra kategorin var otillräcklighet med underkategorier tidsbrist och brist på utbildnings- och kompetensnivå. Tredje kategorin var trygghet med underkategorier riktlinjer och erfarenhet. Fjärde och sista kategorin var öppenhet med underkategorier reflekterande samtal samt tillit och kommunikation. Slutsatser: Sjuksköterskor upplever att bemötandet av självmordsbenägna patienter är en komplex arbetsuppgift som föranleder svårhanterliga känslor. Detta kan underlättas genom utökad utbildning, minskad arbetsbelastning och reflekterande samtal med kollegor.

Bakgrund: Var tredje kvinna utsätts någon gång i livet för sexuellt våld. Sjuksköterskans och akutmottagningens förmåga och kunskap att möta och ta hand om dessa patienter en viktig del i omhändertagandet. Som utsatt, att bli bemött och få den hjälp som behövs samt att som sjuksköterska känna sig trygg och säker i sin roll vid omhändertagandet är en nyckel för att kunna minska och lindra lidande.   Syfte: Att belysa utmaningar i mötet mellan sjuksköterskan och den sexuellt våldsutsatta patienten på akutmottagning. Metod: En litteraturstudie med kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar som analyserats och sammanställts.  Resultat: Studien visade att många sexuellt våldsutsatta patienter upplever känslor av skam och skuld efter övergreppet. Den vården de får efter övergreppet betyder mycket för deras fortsatta återhämtning. Patienterna beskriver både varma och empatiska möten med vårdpersonal, samt möten där de känt sig utelämnade och åsidosatta. Sjuksköterskorna beskriver en stor osäkerhet i omhändertagandet av de sexuellt våldsutsatta kvinnorna. Brist på tid, kunskap och resurser tas upp som utmaningar i vårdandet. De sjuksköterskor som kontinuerligt möter dessa patienter lider ofta av utbrändhet och sekundärt trauma.  Slutsats: Sjukvården brister gällande att ge rätt verktyg till sjuksköterskor för att kunna utföra ett adekvat omhändertagande till sexuellt våldsutsatta patienter. Patienternas rehabiliteringsprocess är mycket beroende av den vård som erhålls efter övergreppet. Majoriteten av sjuksköterskorna anser att de inte ha rätt kunskap att vårda dessa patienter, medan de som är erfarna på området i stället upplever utbrändhet och sekundärt trauma pga. den emotionella påfrestningen som jobbet innebär.