I denna studie undersöks professionellas erfarenheter, möjligheter och utmaningar de upplevt i sitt arbete med den psykosociala utredningar med samkönade par i en IVF-process. Studien har queerteorin som teoretisk utgångspunkt tillsammans med de teoretiska begreppen heteronormativitet, homofobi och bemötande. Studien har en kvalitativ ansats och datainsamlingen har gjorts genom semistrukturerade intervjuer med fem deltagare, som alla har kunskap inom beteendevetenskap. Materialet har analyserats genom en tematisk analys och sammanställdes i sju teman; Lika för alla, Att bemöta samkönade par på deras villkor, Ifrågasättande av heteronormen, Förändringen av lagar och föreskrifter, Samkönade par är mer genomtänkta och pratar öppet, Öppenhet hos de professionella samt Egenreflektion. Resultatet visar att professionella inom IVF-behandlingen har stor erfarenhet av att arbeta med samkönade par. Utmaningarna som de sett i sitt arbete är kopplade till heteronormativiteten i samhället, samt hur lagar och föreskrifter tidigare varit utformade. De möjligheter de sett är att en IVF-process är mer självklar för samkönade par, vilket gör dem mer öppna och genomtänkta, något som underlättar för professionella i sitt arbete. Även öppenhet hos de professionella för att öka sin kunskap och egenreflektion kring sina egna tankar och värderingar var möjligheter som framkom i studien. Slutsatsen som kan göras av studien är att den tidigare forskningen inte stämmer överens med det deltagarna lyft under samtliga intervjuer, de motsäger varandra. Det är något som delvis kan förklaras med att studien har ett professionellt perspektiv och den tidigare forskningen har ett klientperspektiv.

Bakgrund: Endometrios är en gynekologisk sjukdom som innebär att det växer endometriell vävnad på olika platser i buken såsom äggstockar, äggledare. Sjukdomen bidrar till många skador gällande det sociala, yrkesmässiga och psykologiska i kvinnornas liv. Ungefär 50% av kvinnor med endometrios rapporterar att de tillbringar flera dagar per år i sängen på grunda av symptomen. Det finns många differentialdiagnoser för bäckensmärta vilket gör det svårt för sjukvårdspersonal att bemöta dessa kvinnor med kunskap vid diagnostisering. Flera kvinnor vågar inte söka vård eftersom de är rädda för att deras symtom ska missuppfattas eller misstolkas av hälso- och sjukvårdspersonalen. Kunskapen kring sjukdomen och bemötandet i allmänhet inom vården är bristande. Sjuksköterskan har en central roll när det kommer till bemötande eftersom de oftast träffar dessa kvinnor både vid screening och utvärderingar av symtomen.  Syfte: Syftet var att beskriva kvinnor med endometrios erfarenheter av bemötande inom hälso- och sjukvården. Metod: En allmän litteraturöversiktstudie där nio vetenskapliga artiklar analyserades utifrån Fribergs (2022) analysmodell. Resultat: Resultatet tyder på att kvinnor med endometrios erfarenhet av bemötande av hälso- och sjukvårdspersonalen påverkades av okunskap, att de inte känner sig förstådda och behandlade med ett nonchalant bemötande. Flera kvinnorna kände sig utsatta och exponerade på grund av bemötande av hälso-och sjukvårdspersonal vid gynekologiska undersökningar. Resultatet visar även kvinnornas positiva erfarenheter av bemötande från hälso- och sjukvårdspersonal, där sjukvårdspersonalen har lyssnat, visat empati, förståelse och trott på dem vilket gjort att de känt sig bekräftade när de blev bemötta på detta sätt. Slutsats: Kvinnor med endometrios erfarenheter av bemötande från hälso- och sjukvårdspersonal påvisar att det finns bristande kunskap från hälso- och sjukvårdspersonalen.  Denna okunskap påverkar bemötandet av kvinnor med endometrios vilket leder till de inte har förtroende för vården. Det behövs ytterligare forskning kring bemötandet av kvinnor med endometrios. Det är undermåligt att hälso- och sjukvården generaliserar kvinnornas symtom och att de inte lyssnar på den vårdsökande.

Partnervåld eller våld i nära relationer (IPV) är kostsamt för både individ och samhälle. Våldet tenderar att bli grövre ju längre tiden går och en normaliseringsprocess är påbörjad. Ett lidande uppstår hos den som blir utsatt och tidigare forskning visar att en av sex patienter som utsätts för IPV inte fångas upp av vården. Sjuksköterskan har ett ansvar att ge god vård till sina patienter vilket också innefattar att screena sina patienter för IPV. Hur upplever egentligen patienter att bli screenade för våld i nära relation och hur är deras upplevelse av vården? Syftet med denna studie är att belysa patienters upplevelser hur våld i nära relation bemöts av hälso- och sjukvården. Denna studie är en kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats som baseras på sju vetenskapliga artiklar. Resultatet presenteras under två teman, Modet att berätta och Omvårdnadens betydelse i mötet med IPV-utsatta. I resultatet framkommer det att patienter ser positivt på att bli tillfrågade och screenade för IPV. Men då vården upplevs nonchalant av IPV-utsatta patienter och att vårdpersonal upplever en tidsbrist kan det också bidra till negativa känslor hos de som är utsatta för IPV. Slutligen diskuteras vikten av att vårdpersonal ger relevant information till IPV-utsatta patienter, för att den inre förberedelsen ska infinna sig och en vårdande relation kan ta vid. För att skapa en vårdande relation behöver patienten känna tillit och förtroende, de vill bli respekterade även om de är IPV-utsatta.

Bakgrund: Vulvodyni är en sjukdom i underlivet som påverkar kvinnan fysiskt och psykiskt. Även livskvalitén påverkas. Sjukdomen är svår att diagnostisera relaterat till symtomen vilket påverkar kvinnans kontakt med sjukvården. Syfte: Att beskriva hur kvinnor med vulvodyni upplevde bemötandet inom vården. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ design utfördes. Analysarbetet baserades på kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenterades i tre slutkategorier: Att uppleva sig som mindre värd i vårdmötet, Bli bemött som en individ, inte som ett symtom och Hur vårdpersonalens kunskap om vulvodyni har betydelse för kvinnan. Resultatet visade att kvinnor upplevde sig misstrodda, stigmatiserade, inte blev tagna på allvar och inte blev behandlade som en individ. Vårdpersonalens kunskap var bristande. Slutsats: Kvinnor med vulvodyni upplevde ett sämre bemötande från vården vilket bidrog till ett ökat lidande.

Bakgrund: 25% av alla kvinnor i världen i åldrarna 15-49 år har minst en gång i livet utsatts för fysiskt och/eller sexuellt våld av sin partner. Förekomsten av utsatthet för våld i nära relation är störst hos kvinnor. Flertalet studier visar att det finns brister i hälso- och sjukvårdens sätt att bemöta och upptäcka våldsutsatta kvinnor. Den grundutbildade sjuksköterskans sätt att förmedla respekt och empati i kombination med att erbjuda omsorg kan vara avgörande för våldsutsatta kvinnors upplevelser av sjuksköterskors bemötande. Syfte: Syftet var att beskriva våldsutsatta kvinnors upplevelser av sjuksköterskors bemötande i hälso- och sjukvården. Metod: En allmän litteraturöversikt med induktiv ansats som bygger på nio artiklar av kvalitativ metod. Artiklarna analyserades med Fribergs analysmodell i fyra steg. Resultat: Resultatet bestod av två huvudkategorier och sex underkategorier. Huvudkategorierna var: bemötande som upplevs negativt och bemötande som upplevs positivtmed underkategorierna: att inte bli tagen på allvar, brist på personcentrerad vård, bristfällig kommunikation, att bli tagen på allvar, att få frågan ställd och god kommunikation. Slutsats: Studien visade att våldsutsatta kvinnor har olika upplevelser av sjuksköterskors bemötande. Däremot upplevde majoriteten av kvinnorna ett negativt bemötande. Vidare behövde sjuksköterskor mer utbildning och kunskap inom området.

Background: Research shows that stigmatizing attitudes towards persons with mental illness are sometimes harbored by the public and by health care personnel, and that this can sometimes lead to persons with mental illness being treated by others in stigmatizing ways. Aim: The aim of this study was to describe the experiences of persons with mental illness of stigmatization. Method: A literature review of descriptive design. The result is based on 12 scientific articles with qualitative approaches. Main Result: Persons with mental illness often experience stigmatizing attitudes in relation to health care personnel. Persons with mental illnesses often experience that mental illnesses are not considered to be as serious as somatic illnesses. Persons with mental illness make use of various strategies in order to handle stigmatization. Conclusion: Because of the stigmatization they experience and the strategies they employ to handle stigmatization, persons with mental illness risk being alienated from society. The relations between persons’ with mental illness and health care organizations risk being damaged through the stigmatizing attitudes they experience in relations with health care organizations. The experiences of persons with mental illnesses of health care personnels’ attitudes towards them could be improved by nurses treating them in a professional and emphatic manner. / Bakgrund: Forskning visar att allmänheten och sjukvårdspersonal kan hysa stigmatiserande attityder gentemot personer med psykisk ohälsa och att detta kan leda till att personer med psykisk ohälsa bemöts på stigmatiserande vis. Syfte: Studiens syfte var att beskriva personer med psykisk ohälsas erfarenheter av stigmatisering. Metod: En litteraturstudie av deskriptiv design. Resultatet baseras på 12 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna söktes i databasen Pubmed. Huvudresultat: Personer med psykisk ohälsa upplever ofta att de i möten med sjukvården bemöts på stigmatiserande vis. Personer med psykisk ohälsa upplever att psykisk ohälsa ej tas på lika stort allvar som somatisk ohälsa. Olika strategier används av personer med psykisk ohälsa för att hantera stigmatisering. Slutsats: Personer med psykisk ohälsa riskerar att hamna i ett utanförskap på grund av den stigmatisering de upplever och strategierna de använder för att hantera stigmatisering. Det stigmatiserande bemötande personerna kan uppleva i kontakterna med sjukvården riskerar att skada relationen mellan dem själva och sjukvården. Personers med psykisk ohälsas upplevelse av bemötande inom sjukvården skulle kunna förbättras genom att sjuksköterskan behandlar dem på ett professionellt och empatiskt sätt.

Studien syftade till att undersöka barnfria kvinnors erfarenheter av barnfrihet utifrån det egna perspektivet, samt i förhållande till bemötande från omgivningen. Nio semistrukturerade intervjuer genomfördes och datamaterialet analyserades utifrån tematisk analys, vilket resulterade i åtta teman. Resultatet visade att barnfrihet beskrevs i termer av frihet och autonomi och samtidigt som ett utmanande livsval, särskilt i relation till omgivningen. Barnfriheten beskrevs också som ett alltmer accepterat livsval, särskilt hos den yngre generationen. Omgivningens bemötande upplevdes ofta som direkt och indirekt ifrågasättande. Även en förväntan om att bemötas på detta sätt beskrevs, vilket påverkade öppenheten gällande barnfriheten. Vidare skildrades upplevelser av att både bli stärkt i sitt val och i sin självkänsla samt upplevelser av ifrågasättande av sig själv, till följd av omgivningens bemötande. Resultatet visade att deltagarna använde såväl aktiva som passiva strategier för att hantera omgivningens bemötande. Val av strategi berodde till stor del på kontext och relationer i situationen.

Ätstörningar är en allvarlig psykisk sjukdom som drabbar både män och kvinnor. Däremot finns det lite forskning och få diskussioner i dagens samhälle om ätstörningar bland män. Denna studie är kvalitativ och syftar till att undersöka hur män som har lidit av ätstörningar upplever hur behandling och bemötandet ser ut i Sverige, samt hur organisationer som är verksamma inom området har för riktlinjer för att behandla sjukdomen hos män. För att ta reda på detta har tre män som har tidigare haft ätstörningar och en forskare inom sjukdomen intervjuats. Intervjuerna baserades på semistrukturerade intervjuer som fokuserade på olika teman. Studiens resultat analyserades med hjälp av en tematisk analys och en abduktiv analysmetod. Resultatet presenterade att stigma, hjälp och stöd, maskulinitet samt bristande kunskap och medvetenhet var bidragande faktorer för intervjupersonernas ätstörningar. Intervjupersonerna förstod inte allvaret med deras ätstörning, skämdes för sjukdomen och fann stödet inte lika anpassat för män. Slutsatsen är att ytterligare kunskap behövs inom området för att förändra vårdens riktlinjer. En minskad stigmatisering och ökande av medvetenhet i samhället om mäns ätstörningar visade sig också vara viktigt.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare beskriver att de arbetar med barns känslomässiga utbrott i förskolan. Studien utgår från en kvalitativ forskningsansats med semistrukturerade intervjuer. Resultatetvisar att lågaffektivt bemötande ses som den mest lämpade metoden för att bemöta barn i affekt. Det framkommer att det krävs ett förebyggande arbete till att förhindra att barn hamnar i affekt, genom att barnen ska få verktyg att hantera sina känslor. Studiens slutsats är att förskollärares förhållningssätt är avgörande för att stötta barn i känslomässiga utbrott. Förhållningssättet hos förskollärarna blir viktigt för att kunna bemöta barnen på ett respektfullt sätt och för att kunna sätta sig in i barnens känslor.

Introduktion: Sjuksköterskor träffar allt fler patienter med psykisk ohälsa inom den somatiska vården. Detta ställer krav på sjuksköterskans kompetens för att kunna ge en bra omvårdnad. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskans erfarenheter av bemötandet med patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård. Metod: Litteraturstudiens metod baserades på Polit och Becks (2021) flödesschema. Databaserna som användes var Cinahl och PsychInfo. Artiklarna har granskats och 12 artiklar utgjorde resultatet på resultatdelen. Tre kategorier har identifierats. Resultat: De tre kategorierna som har identifierats var: bemötande och påföljder vid hantering av patienter med psykisk ohälsa, kompetens inom psykisk ohälsa samt stigmatiseringens påverkan. Slutsats: Övergripande förmedlade sjuksköterskorna en brist på kompetens somorsakades av otillräcklig utbildning, handledning, stigmatisering samt en brist på tid imötet med patienter med psykisk ohälsa. Det behövs mer utbildning och vidare forskning gällande ämnet för att öka kunskapen.