Denna studie handlar om hur ämnet bild har förändrats, från att ämnet infördes i skolan som teckning på 1800-talet till idag. Frågorna som ställs i studien är hur syftet med bildämnet har utvecklats, och hur undervisningstiden för ämnet har förändrats, sedan folkskolans införande. För att hitta svar på dessa frågor används litteraturstudier av både äldre och aktuella undervisnings- och läroplaner, tillsammans med forskning om själva ämnets utveckling och innehåll, men också om hur kreativitet, skapande hör ihop med människans utveckling, både som samhällsmedborgare och som individ. Både ämnets syfte och den tilldelade undervisningstiden har, som vi kommer se genom studien, genomgått stora förändringar. Som lärare i bildämnet är det angeläget att dels känna till ämnets förändringar och utveckling, dels vad forskningen säger om olika delar av ämnet.

<p>Vad är det som gör att bildundervisningen har den form den många gånger har? Under vår VFU har vi många gånger noterat att de elever som förkovras i bildämnet allt som oftast sitter och harvar med samma uppgifter som vi själva gjort under vår skolgång. Dessa uppgifter som helt saknar anknytning till framtida yrkesverksamhet eller ens samhället. Syftet med detta arbete har således varit att undersöka i hur hög grad lärare inom ämnet bild och befintliga läromedel knyter an till bildämnets roll i samhället samt hur ett läromedel ska se ut för att uppfylla kraven i Lpf 94. Vi har valt att bygga arbetet på litteraturstudier av befintliga läromedel ämnade för bild samt intervjuer med yrkesaktiva bildlärare. Det hela har resulterat i att vi tydligt kunnat se att bildlärarna arbetar mer mot samhället än vad läromedlen syftar till samt att lärarna sällan eller aldrig använder sig av läromedel eftersom de anser att det i nuläget saknas ett relevant läromedel. För att uppfylla kraven i Lpf 94 måste läromedlet fungera som en knytpunkt mellan skola, samhälle och yrkesverksamma aktörer.</p><p>För att se det alternativa arbetet, gå till: http://www.estet.se/alt.exarb</p>

Vad är det som gör att bildundervisningen har den form den många gånger har? Under vår VFU har vi många gånger noterat att de elever som förkovras i bildämnet allt som oftast sitter och harvar med samma uppgifter som vi själva gjort under vår skolgång. Dessa uppgifter som helt saknar anknytning till framtida yrkesverksamhet eller ens samhället. Syftet med detta arbete har således varit att undersöka i hur hög grad lärare inom ämnet bild och befintliga läromedel knyter an till bildämnets roll i samhället samt hur ett läromedel ska se ut för att uppfylla kraven i Lpf 94. Vi har valt att bygga arbetet på litteraturstudier av befintliga läromedel ämnade för bild samt intervjuer med yrkesaktiva bildlärare. Det hela har resulterat i att vi tydligt kunnat se att bildlärarna arbetar mer mot samhället än vad läromedlen syftar till samt att lärarna sällan eller aldrig använder sig av läromedel eftersom de anser att det i nuläget saknas ett relevant läromedel. För att uppfylla kraven i Lpf 94 måste läromedlet fungera som en knytpunkt mellan skola, samhälle och yrkesverksamma aktörer. För att se det alternativa arbetet, gå till: http://www.estet.se/alt.exarb

Denna uppsats behandlar en studie om spelifieringens potentialer för bildundervisningen på högstadiet genom en autoentnografisk metod. Spelifiering, även känt som engelskans gamification är egentligen ett paraplybegrepp för olika typer av verktyg och metoder där man använder sig av “spelelement i icke-ordinära spelsammanhang.” Kärnan i spelifiering är att lyfta ut beståndsdelar från spel och implementera dem på andra verksamheter. I studien undersöks hur ett undervisningsinnehåll fungerar som bygger på spelifieringens grundidéer. Detta relateras till vilka didaktiska potentialer en sådan iscensatt bildundervisning har och vilka områden ur det centrala innehållet i bild som kan aktualiseras i ett sådant projekt. Tidigare forskning samt studiens bakgrund och dess centrala begrepp behandlar spelifiering, education game, motivation och flow, samt bildämnets meningsskapande. Studien utgår från sociokulturell teoribildning vilket innebär ett vetenskapligt perspektiv som studerar skillnader och likheter mellan verktygens/redskapens och tecknens användning i samhället. En företrädare för ett sådant perspektiv är bland andra Lev S. Vygotskij och innefattar begrepp som appropriering, mediering samt scaffolding. Resultatet visar att när elever arbetar med spelifiering ökar deras motivation och elever kan stöttas till att uppnå flow i bildskapandet.

Syftet med examensarbetet var att undersöka hur synen på och tilltron till ämnet bild ser ut och undersöka bildämnets status. Problemformuleringen utgörs av dessa frågor: Hur ser rektorers syn på och förståelse av ämnet bild ut? Hur ser inställningen ut till den ökade digitaliseringen i ämnet bild? Hur ser rektorerna på bildämnets status? Detta undersökte jag genom en halvstrukturerad intervjumetod med sex stycken rektorer, samtliga verksamma i en och samma kommun med samma ansvarsområde. För att skapa en förståelse för hur traditionen för bild har sett ut så tecknade jag en historisk bakgrundsbild. Det resultat jag fick fram var att det finns en positiv inställning till ämnet bild men att det förekommer en ålderdomlig syn på ämnet och dess syfte i skolan. När det kommer till bild som språk i relation till det skrivna och talade så ses ofta bilder som ett hjälpmedel snarare än ett likvärdigt uttrycksmedel. Detta tas ofta upp som ett hjälpmedel eller verktyg när det kommer till barn och elever med olika svårigheter. När det kommer till frågor om bild och ämnesintegration så är flertalet rektorer positivt inställda. De ser dock problematik med planering, de flesta nämner bilden som en möjlighet att illustrera och visualisera de andra ämnena i ett sådant projekt, snarare som utsmyckning till en presentation än något annat, rent estetiskt. Jag har valt att fokusera på digitalisering, det är enbart ett redskap men när det kommer till en skollednings perspektiv blir det intressant för de är direkt delaktiga i hur bildläraren tillgodoses digital utrustning. De ser positivt på det och många nämner vikten av att följa samhällsutvecklingen. Däremot nämner de flesta av rektorerna ekonomin som en svårighet även den bristande kompetens som förutsätts. Jag anser mig få en tydlig bild av att ingen av bildlärarna tar till sig eller använder sig av digitala verktyg. Det finns en önskan och tro bland rektorerna att bildämnet har och kommer få bättre status. Vad som omedelbart tas upp av hälften av rektorerna är att ”De praktisk estetiska” ämnena aldrig kommer få samma status som kärnämnena där de nationella proven förekommer i. Här anser jag görs det en tydlig skillnad för vad man betraktar som teoretiska - och praktiska ämnen.

Lektionssalen i skolämnet bild är bildsalen. Bildsalen är nära sammankopplad med själva bildämnets födelse och utveckling ur det som tidigare var teckningsämnet.          Teckningsämnet var under ett sekel ett inarbetat ämne i den svenska skolan. Läroplanen för grundskolan 1980, Lgr 80 innebar stora förändringar. Den fastslog att teckningsämnet skulle byta namn till bild och ta formen av ett mer allsidigt och kommunikativt bildämne.            Själva bildsalens anor härleds till slutet av 1800-talet men så som vi känner igen den idag är det i samband med den fysiska planering som tillkom under ”Det fria skapandets era” på 1950-talet som ställde stora krav på såväl variationer av teknik som redskap samt material.[1]                    För att upprätthålla bildsalarnas funktionalitet fanns fram till 1980-talet inspektörer anställda av bland annat Stockholms stad, vilka hade till uppgift att inspektera skolors bildsalar ifråga om bestånd och tillämpning. Sedan 1981 har ingen offentlig rekommendation utfärdats för hur en bildsal skall utformas.[2]  I min studie har jag valt att ta reda på vad en bildsal är för lärare och elever på de skolor jag har besökt. Det här mot bakgrund av att allt fler skolor bedriver sin bildundervisning utan en anpassad bildsal. Genom fältstudieinspirerade studier på fyra väldigt olika skolor med klassrumsobservation genomförde jag studier med fokus på bildsal-och redskapsanvändning. Besöken avslutades med att lärare såväl som elever fick fylla i enkäter om redskapens och bildsalens roll. I min studie har jag använt mig av läroplansteorins diskussioner om hur en nationell läroplan realiseras i praktiken.[3] Läroplanens förverkligande kräver en fysisk planering för att den skall kunna genomföras. Bildämnet är nära förbundet med sina material och sina redskap. Jag har bland annat använt mig av tidigare års examensarbeten från Konstfacks bildlärarutbildning som grund för min egen studie. De har båda studerat förändringar inom själva bildlärarutbildningen sedan slutet av 60-talet. Fokus har de lagt på olika saker men båda kommit fram till att utvecklingen av bildlärarutbildningen har gått mot en mer teoretiskt betonad utbildning, samtidigt som de nämner att lektionsuppläggen inom ämnet bild inte ändrats nämnvärt ute på skolorna.[4] Mitt huvudsakliga resultat är att bildsalen är en plats planerad för skolämnet bild. Lärare såväl som elever förväntar sig att bildsalen skall vara [1] Pettersson, S. &amp; Åsén, G (1989) Bildundervisningen och det pedagogiska rummet. Stockholm: HLS Förlag. [2] Skolöverstyrelsen (1981). Bildlokaler för grundskolan: ett servicematerial. [3] Hanses, E. En konservativ massaker på bildämnet. Konstfack, Institutionen för bildpedagogik. 2016. [4] Nordin, M. Teckningsrevolt. Konstfack, Institutionen för bild och slöjdpedagogik. 2018.

Syftet med studien är att beskriva hur eleverna värderar bildämnet i grundskolan åk 6-9, utifrån aspekten nytta för lärande och utveckling samt välmående. I undersökningen används en metod med kvantitativa och kvalitativa frågor där elever i årskurs 6-9 fått svara på en webbaserad enkät. Det sammanställda resultatet från enkäten visade likheter med tidigare ämnesutvärdering NU-03 (2005) och NÄU-13 (2015). De flesta eleverna tycker att ämnets undervisning har för lite tid och att kärnämnena dominerar och är viktigare för framtiden. Knappt hälften av eleverna ansåg att bildämnet har effekt på deras lärande, vilket inte stämmer överens med de litteratur och tidigare studier. Enligt tidigare studier och litteratur skapar bildämnet dessutom arbetsglädje, väcker kreativitet och är kommunikativt, vilket bekräftas av eleverna i den här uppsatsen. Eleverna beskriver att bildämnets kommunikativa sida även förstärker deras självkänsla. Ämnets nytta i och utanför skolan var däremot inte självklart för många elever, även om en ganska stor andel av eleverna anser att ämnet hjälper dem att tolka den visuella världen runt dem. Det sammanlagda resultatet av uppsatsen tyder på att bildämnet har flera positiva effekter på elevernas lärande och mående, men uppfattningen om bildämnet skiljer sig stort mellan eleverna i undersökningen. / The purpose of the study is to describe how students assess the subject Art in the elementary school years 6-9, based on the aspect of benefit for learning, development and well-being. The survey uses both a quantitative and qualitative method where students in grades 6-9 were asked to answer a web-based questionnaire. The compiled results from the survey showed similarities with previous subject evaluation NU-03 (2005) and NÄU-13 (2015). Most students think that the subject Art’s teaching has too little time and that the core subjects dominate and are more important for the future. Just under half of the students considered that Art has an effect on their learning, which is not in line with the literature and previous studies. According to previous studies and literature, Art creates job satisfaction, arouses creativity and is communicative, which is confirmed by the students in this essay. The students describe that Arts communicative ability   enhances their self-esteem. The benefit of Art however, was not obvious to many students, although a fairly large proportion of the students believe that the subject helps them to interpret the world around them. The overall result of the thesis indicates that Art has several positive effects on the students' learning and well-being, but the perception of the subject differs greatly between the students in the study.

Denna undersökning undersöker bildlärares syn på bildämnet på svenska utlandsskolor och svenska skolor i Sverige. Studien utgår från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv och använder sig av en narrativ analysmetod och tematisk analys. Undersökningen utgörs av en kvalitativ intervjumetod med fem informanter på svenska utlandsskolor och två informanter på svenska skolor i Sverige som vi valt att kalla för huvudpersoner. Studien visar på en berättelse som inte innehåller så många skillnader mellan våra urvalsgrupper i relation till våra frågeställningar som lyder: (1) Vilka uppfattningar om ämnet bild formulerar bildlärare i svenska skolor utomlands och i Sverige utifrån tre teman: berättande om bildämnets status, berättande om verksamhet och kampen om resurser och berättande om att undervisa i bild? (2) Vilka skillnader och likheter går att identifiera mellan dessa bildlärares uppfattningar? (3) Hur kan man med narrativ teori förstå lärares uppfattningar om bildämnet utifrån status och förutsättningar? Studien kartlägger däremot hur uppfattningar om bildämnets status och förutsättningar ser ut på utlandsskolor i Sverige ur ett berättande-perspektiv och vissa eventuella kopplingar går att göra mellan resurstillgång, undervisningspraktik och uppfattning om ämnets status.