<p>In our paper we chose to study care management in the old age care. According to the law for the social services the needs of elderly should govern the assistance they are granted. But research has shown that municipal guidelines govern the assistance and that the elderly have to adjust their needs to them. Thus there is a discrepancy between law and practice. The aim of this study was to understand how care managers relate to municipal guidelines, laws and the requests of elderly when the application for assistance is established. We wanted to understand what strategies they use to deal with situations when the aforementioned factors are not consistent. The theoretical approaches we chose were Lipsky’s theory of street-level bureaucrats. The method we used was qualitative and consisted of six informal interviews made with care managers in the municipality of Växjö, Sweden. Based on our interviews we identified eight different themes: the availability of resources, directing conversations and the use of routines, legitimize decisions, legitimize through the possibility of entering an appeal, legitimize through constructing the client, the adaptation of the objectives to the possibilities to perform them, diminishing their capability and professionalism. Our conclusion was that the requests of elderly did govern their assistance, as long as they coincided with the municipal guidelines. If the requests fell outside the guidelines it often required medical or social reasons for granting them. The municipal guidelines were never abandoned to create a uniquely designed assistance.</p>

En studie av biståndshandläggarens dilemma vid ansökan om särskilt boende Syftet med denna C-uppsats har varit att få en ökad kunskap om hur biståndshandläggare utreder, bedömer och fattar beslut om särskilt boende. Mer specifikt syftar den även till att belysa den problematik som finns runt bedömningen av det sociala behovet respektive det tydligare medicinska behovet. Metodvalet har varit en kvalitativ ansats. Intervjuer har gjorts av fem biståndshandläggare. Jag har även försökt belysa de krav och förväntningar som ställs från samhällets sida på en biståndshandläggare genom att beskriva hur de kommunala riktlinjerna i förhållande till den mer generösa Socialtjänstlagen skiljer sig och att utifrån detta få förståelse för hur en del handläggare kan känna en viss ambivalens. Detta är något jag försöker beskriva i min uppsats och som även har stöd i tidigare forskning.

Syftet med uppsatsen är att öka kunskapen om biståndshandläggares erfarenheter av utredningar av insatsen vård- och omsorgsboende för äldre. Biståndshandläggningen inom äldreomsorgen i Stockholms stad har genomgått flera förändringar de senaste åren. De förändringar vi koncentrerat oss på att studera, är införandet av kartläggnings- och bedömningsinstrumentet som biståndshandläggarna använder för att utreda äldres ansökningar om vård- och omsorgsboende enligt socialtjänstlagen 4 kap. 1 §, samt den centrala köhanteringen som används vid placering av äldre på vård- och omsorgsboende. Vår avsikt har varit att ta del av biståndshandläggarnas erfarenheter av dessa förändringar, hur de ser på ärendedragning eller så kallade boråd, samt vilket inflytande de anser sig ha över besluten. Vi har intervjuat åtta biståndshandläggare i Stockholms stad och har använt oss av induktiv ansats. Det insamlade materialet har analyserats med hjälp av tidigare forskning gällande lagstiftning och valda teorier om gräsrotsbyråkraten, handlingsutrymme och ålderism.

Studiens syfte var att undersöka hur biståndshandläggare utreder äldre dementas behov utifrån vad de dementa uppger och uttrycker. Syftet har preciserats i frågeställningar som innefattar hur biståndshandläggare säkerställer att äldre dementa får den vård och omsorg de är i behov av samt hur de säkerställer att vården och omsorgen blir utifrån den demenssjukes önskemål och självbestämmanderätt. I studien tillämpades en kvalitativ metod och datainsamlingsmetoden var semistrukturerade intervjuer. Totalt intervjuades sju biståndshandläggare som arbetar med biståndsbedömning gällande äldre. De teorier som tillämpades för att analysera resultatet var pliktetik, situationsetik, konsekvensetik, begreppet doxa samt handlingsutrymme. Studiens slutsatser är att det är svårt att beskriva specifika tillvägagångssätt vid utredning av äldre dementas behov då arbetet är situationsbundet. Vidare är en slutsats att dementas självbestämmanderätt inte alltid kan säkerställas vilket beror på biståndshandläggarens tillvägagångssätt. Det framkommer även att biståndshandläggare inte alltid kan säkerställa att dementa får den vård de är i behov vid bristande samtycke, eftersom biståndshandläggarens handlingsutrymme i dessa fall inte räcker till.

Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur biståndshandläggare som verkar inom Socialtjänstlagen i Malmö stad skildrar äldre personers subjektiva upplevelser av oro, otrygghet och ensamhet i den ordinära bostaden. Vidare har vi utforskat hur biståndshandläggarna framställde sitt arbete med äldre personer som upplever oro, otrygghet och ensamhet. För att besvara frågeställningarna utfördes en kvalitativ intervjuundersökning för att få tillgång till detaljerade berättelser från informanterna. Det insamlade materialet bygger på intervjuer med sex biståndshandläggare som verkar inom Socialtjänstlagen som är yrkesverksamma inom Malmö stad. Resultatet från intervjuerna tematiserades i temana: avståndstagande, föreställningar och förbättringar. Vi använde oss av det teoretiska perspektivet narrativ vid analysen av intervjumaterialet. Undersökningen visade att flertalet informanter skildrade berättelser om hur äldre personer och samhället drar sig undan från varandra. Det framkom även upplevelser av föreställningar om äldre personer och deras känslor av oro, otrygghet och ensamhet. Slutligen framfördes det förslag på förbättringar för att minska känslor av oro, otrygghet och ensamhet bland äldre personer. Slutsatsen är att samtliga informanter i olika utsträckning benämnde och talade om känslor av oro, otrygghet och ensamhet utifrån sitt arbete och bland äldre personer, men upplevelserna skilde sig åt. / The purpose of this essay is to examine how social workers in the social services act in Malmö depict older people’s subjective experience of concern, insecurity and loneliness in the ordinary residence. Further on to explore how the social workers prepares their work with older people who experience concern, insecurity and loneliness. To answer these questions a qualitative interview survey was conducted to gain access to detailed stories from the informants. The collected material builds upon interviews with six social workers in the social services act, who are professionals in Malmö. The results from the interviews thematized in the themes: distancing, performances and improvement. We have used the theoretical perspective narrative for the analysis of the interview material. The survey showed that the majority of the informants depicted stories of how older people and society retreat from each other. The survey also showed experience of performances about older people and their experience of concern, insecurity and loneliness. Finally the survey showed suggestions on improvements to decrease feelings of concern, insecurity and loneliness. The conclusion is that all of the informants in different extent described and talked about feelings of concern, insecurity and loneliness based upon their work and amoung older people, but the experiences differentiated from one another.

Det råder inget tvivel om att alkoholproblem är ett ökande problem i samhället, även bland den äldre befolkningen. Som följd av den ökande alkoholproblematiken blir biståndshandläggarens arbete viktigt, då de ofta möter äldre människor i första hand i samband med ansökan av insatser kring omsorgs- och hjälpbehov. Biståndshandläggarens egna tankar kring ämnet är att problematiken är väldigt komplex. Det är ett område där det saknas tydlighet i rutiner eller riktlinjer för hur arbetet på bästa sätt ska genomföras. Syftet med studien är därför att undersöka biståndshandläggares arbete med alkoholproblematik bland äldre samt hur de inkluderas i biståndsbedömningar. Vanligast i forskning är att undersökningar görs i stora städer eller kommuner, därför fokuserar denna studie på små kommuner i Västerbotten. Detta undersöks genom semistrukturerade intervjuer fysiskt och via telefon med fem biståndshandläggare. Resultatet visar att biståndshandläggarna möter problematiken kontinuerligt och att den bakomliggande orsaken till alkoholproblematik varierar, men att det vanligtvis rör större livsförändringar eller ensamhet. En del biståndshandläggare följer IBIC, individens behov i centrum, vid biståndsbedömningarna. Gemensamt berättar alla biståndshandläggare att de undersöker den äldres behov och vad som fungerar eller inte fungerar i vardagen. Vid alkoholproblematik finns det ett antal handlingsmöjligheter för biståndshandläggarna, men dessa begränsas om den äldre inte vill ta emot hjälp. Det framkommer att äldre vanligtvis förnekar sina alkoholproblem och inte vill ha hjälp med dem. Det handlar enligt biståndshandläggarna ofta om att få in en fot för att på ett eller annat sätt skapa en relation och möjliggöra för att kunna hjälpa den äldre. Biståndshandläggarna går ibland utanför ramarna och utökar insatser för att hjälpa äldre med alkoholproblematik. Önskan att hjälpa äldre som förnekar och inte vill ha hjälp för alkoholproblemen leder till en känsla av maktlöshet bland biståndshandläggarna. I små kommuner samverkar olika professioner kontinuerligt och enligt biståndshandläggarna är samverkan någonting som fungerar bra och värdesätts högt. Samverkan är en fördel med små kommuner uttrycker biståndshandläggarna, samt personkännedom. Personkännedom beskrivs dock även som en nackdel med små kommuner.

The aim of this study was to understand how care managers are handling caregivers´ self-determination and participation in the assessment routines regarding needs and support. The study has focused on elderly care and caregivers living in a relationship with a partner diagnosed with dementia. Furthermore the study tried to understand the care managers´ views of complications with caregiver support and the priority between physical and mental needs. In this qualitative study vignettes were used as a framework in focus group interviews in two municipalities. The result was divided in the following themes: Self-determination, Complications, The individuals´ needs in the center, Physical and mental needs.  The results were analyzed by the theoretical framework using self-determination, Scott´s institutional pillars with the regulative, normative and cultural-cognitive elements and Bowlby´s attachment theory. The results in this study shows that several factors have impact on caregivers´ self-determination and participation. These complicating factors are presented both at individual and organizational level.

Den här kvalitativa studiens syfte är att undersöka biståndshandläggares erfarenheter i utredningsprocessen med klienter som har demenssjukdom gällande klientens självbestämmande. Det empiriska materialet består av åtta transkriberade, semistrukturerade intervjuer med biståndshandläggare från fem olika kommuner i två olika län. Materialet har sedan bearbetats med en tolkande innehållsanalys. Studien har en hermeneutisk vetenskapsteoretisk förankring och de teoretiska utgångspunkterna är begreppen gräsrotsbyråkrat och handlingsutrymme. I vårt resultat identifierade vi ett antal huvudteman som sedan delades upp i underteman. Temana berör hur biståndshandläggarna ser på sin yrkesroll, handlingsutrymme, de anhörigas roll i utredningsprocessen, olika organisatoriska faktorer som kan påverka och om klientens självbestämmande samt samtycke.  Resultatet visar på att de förutsättningar biståndshandläggarna såg i utredningsprocessen var klientens kognitiva förmåga och förmåga till minne, kommunikation samt insikt. Personer som klientens anhöriga, biståndshandläggarnas kollegor och ledning samt andra professioner sågs också som betydande. Lagar och riktlinjer sågs även som grundläggande förutsättningar för utredningsprocessen. Till sist sågs biståndshandläggarens egen mängd arbetslivserfarenhet som en viktig förutsättning. Svårigheterna som biståndshandläggarna såg var bristande förmågor hos klienten, anhöriga som motarbetade biståndshandläggaren, ledning som sågs som kontrollerande och bristfällig samverkan med andra professioner. Det etiska dilemmat denna studie såg var den komplicerade situationen då biståndshandläggare behövde väga klientens självbestämmande mot att tillgodose dennes behov. Generellt sätt så överensstämmer studiens resultat med den tidigare forskningen som finns om ämnet. Denna studie bidrar med en djupare förståelse för hur biståndshandläggare ser på de förutsättningar, svårigheter och eventuella etiska dilemman i utredningsprocessen med klienter som har demenssjukdom gällande klientens självbestämmande. / <p>Presentationen skedde genom videosamtal på Zoom.</p>

Denna studie syftar till att undersöka hur biståndshandläggare förhåller sig till barnrättsperspektivet i handläggning av ekonomiskt bistånd. Den har även undersökt hur organisatoriska riktlinjer och regler påverkar handlingsutrymmet och handläggningen av ekonomiskt bistånd. Studien har en kvalitativ forskningsansats, och empiriska data har samlats in genom fyra intervjuer med biståndshandläggare som arbetar med ekonomiskt bistånd i en medelstor kommun i Sverige. Det empiriska materialet har analyserats genom en tematisk innehållsanalys och studiens teoretiska utgångspunkter nyinstitutionell teori och utvecklingsekologisk teori använts som analytiskt verktyg i studiens resultatavsnitt. Resultatet visar på att begreppet barnrättsperspektiv saknar en tydlig definition och att det saknas tydliga riktlinjer för hur man som handläggare arbetar med begreppet. Det framkommer även att barns delaktighet i ärenden som rör ekonomiskt bistånd både är svårt att implementera, samt kan vara problematisk i vissa avseenden. Resultatet av studien visar att det övergripande ansvaret för den ekonomiska situationen ligger hos föräldrarna och att det även är de som ansvarar för att delge information om barnets behov till biståndshandläggarna. För att möjliggöra en tydligare och likvärdig användning av barnrättsperspektivet, samt öka förståelsen för hur begreppet ska appliceras i praktiken, behövs ytterligare forskning som bidrar till utvecklingen av riktlinjer, mätinstrument och metoder för yrkesverksamma inom ekonomiskt bistånd.

Syftet med denna studie var att undersöka och få en djupare förståelse för hur hemtjänstpersonal och biståndshandläggare samverkar med varandra för att erbjuda en god vård med kvalitet till brukaren. Studien bygger på en kvalitativ intervju och jag har intervjuat två biståndshandläggare och två undersköterskor som arbetar inom hemtjänsten. Empirin har jag analyserat utifrån en tematisk innehållsanalys. Resultat av studien visar att samverkan är viktigt inom den svenska hemtjänsten idag. Idag är det även vanligt att äldre personer inom hemtjänsten tar emot insatser från olika verksamheter och detta kräver samordning. Samordning av insatserna blir en grundförutsättning för den äldre personens välbefinnande vilket också ställer krav på att statliga myndigheter samverka med varandra framför allt socialtjänsten och primärvården för att tillgodose dessa behov. Studien visar att båda yrkesgruppen utbyter information med varandra och de har en kontinuerlig kontakt med varandra. Hemtjänstpersonalen har mycket kontakt med sjuksköterskan eftersom sjuksköterskan delegerar bort en del arbetsuppgifter till hemtjänstpersonalen som är medicinskt relaterade. Resultaten av studien visar betydelsen att arbeta under samma tak för att åstadkomma en bra samverkan. Hemtjänstpersonalen och biståndshandläggare och sjuksköterskan delar lokaler med varandra detta var positivt och bidrog till att gruppen samarbeta med varandra och det bidrog till att gruppen hade tillit till varandras kompetens. Arbetet mellan biståndshandläggare och hemtjänstpersonalen präglas av respekt och tillit. Utmaningar som båda yrkesgrupperna möter är hög arbetsbelastning och bristande tid som inte alltid räcker.