Trä blir allt vanligare som konstruktionsmaterial i stommar, i både hus och anläggningar för att sträva mot mindre klimatpåverkan och kostnader. Ett förslag är att byta ut materialet för de inslitsade plåtar som finns i fackverkskonstruktioner i limträ, från stål till björkplywood. Den huvudsakliga frågan som besvaras i detta examensarbete är hur dessa björkplywoodskivor ska monteras. Genom att studera den ursprungliga metoden med inslitsade stålplåtar och dymlingar samt ett fackverk levererat av Moelven till Åkersberga föreslås en monterings-beskrivning på en knutpunkt. Ritningar togs fram med hjälp av AutoCAD och Tekla Structures till byggnation av en knutpunktsmodell i skala 1:2. Modellen tas fram för att utreda monteringsmomenten i detalj och utvärdera arbetsgången. När en metod för monteringen hade framtagits, applicerats den på hela fackverket för att göra en materialåtgångsanalys och ekonomisk jämförelse över mängden björkplywoodskivor och dymlingar. Slutsatsen från detta arbete är att björkplywood har en stor potential och kan tillverkas med lika hög montagenoggrannhet som den konventionella förbandstekniken med stålplåtar. En stor reduktion av stålanvändningen kan erhållas med en bibehållen bärförmåga i fackverket. / Wood is becoming more and more common as a construction material in structural frames, in both houses and civil engineering structures to strive for less climate impact and costs. One proposal is to replace the material on the gusset plates found in glulam truss structures, from steel to birch plywood. The main question that is answered in this thesis is how these birch plywood plates should be mounted. By studying the original method with steel plates and dowels and a truss delivered by Moelven to Åkersberga, an assembly description of a truss node is proposed. Drawings were produced with the help of AutoCAD and Tekla Structures for the construction of a truss node in scale 1: 2. The model was developed to investigate the assembly steps in detail and evaluate the workflow. Once a method of assembly had been developed, it was applied to the entire truss to make a material consumption analysis and economic comparison of the amount of birch plywood plates and dowels. The conclusion from this work is that birch plywood has great potential and can be manufactured with as high assembly accuracy as the conventional joint technology with steel plates. A large reduction in steel can be obtained with a maintained load-bearing capacity in the truss.

Älgförvaltningsområden har sedan 2012 varit en av de rumsliga skalor där älgförvaltningen i Sverige sker. I denna studie har Riksskogstaxeringens data över förekomst, täckningsgrad och betningsgrad av viltfoder per älgförvaltningsområde (2011–2015) analyserats tillsammans med Skogsstyrelsens prognos över foderproducerande ungskog (fodpro) och avskjutningsstatistik (avskjutningstäthet) från den nationella jaktdatabasen (Viltdata.se). Resultaten visar på både likheter och skillnader mellan undersökta älgförvaltningsområden (ÄFO). Björk var den viltfoderart med högst täckningsgrad i alla ÄFO samtidigt som den hade lägst betestryck. Rönn var den enda enskilda viltfoderart där täckningsgraden skiljde sig signifikant åt mellan några ÄFO, vilket tyder på att älgförvaltningsområdena är lika varandra i fråga om kvalitet av viltfoder. Trots signifikanta skillnader i den totala täckningsgraden av viltfoder mellan några av älgförvaltningsområdena tyder resultatet på att områdena även är lika varandra i fråga om kvantitet av viltfoder. Både avskjutningstätheten och några av betningsgraderna för tall skiljde sig signifikant åt mellan alla ÄFO. Det fanns svaga, positiva signifikanta samband mellan avskjutningstätheten och betningsgraden ”hård” för både tall och salix. Dessa samband skulle kunna bero på att en ökad älgtäthet genererat ett högre betestryck på tall och salix vilket i sin tur sannolikt medfört en högre avskjutning av älg. Det fanns inga signifikanta skillnader mellan Riksskogstaxeringens och Skogsstyrelsens skattningar av viltfoder. Metoderna för skattningarna skiljer sig dock åt i flera avseenden vilket gör att de får olika tillämpningsområden.

Sammanfattning   Björk kan ge ett bra virke och med undantag för sämre fukttålighet finns endast formella restriktioner i virkets användning i relation till tall och gran. Trots detta och trots att det finns gott om björkråvara i landet är den sågade och använda björkvolymen påfallande liten. Björken utgör därför en underskattad skoglig och industriell resurs vars utnyttjande skulle kunna öka kraftigt.   Björken har varit ett lågprioriterat virke vilket sannolikt på grund av dålig skötsel påverkat kvalitén på våra nuvarande björkskogar och plantmaterialet. Det har också lett till att vi saknar tradition i vid mening att arbeta med björken. Forskning och utbildning fokuserar på barrvirke varför lövets, och då särskilt björkens möjligheter inte tillvaratas.   Björken kräver andra skötselmetoder än barrträden men utnyttjas dessa finns förutsättningar att skapa bra produktionsskogar både med avseende på volym och kvalitet. Mer forskning behövs dock i frågan om betesskador och hur dessa kan reduceras. Bra björktimmer kan pris- och lönsamhetsmässigt vara intressantare för skogsägaren än motsvarande barrtimmer. Dessa kunskaper måste nå ut till skogsägarna för att de skall förstå att det finns attraktiva alternativ till att slentrianmässigt anlägga nya tall- eller granskogar efter en föryngringsavverkning. Utöver det goda arbetet som Skogsstyrelsen gör med allmänna skötselråd gällande björkskogen borde de mer aktivt arbeta med skogsägarna för att stimulera till ett mer kommersiellt utnyttjande av björken. Denna uppmaning gäller även andra berörda parter vilket inkluderar skogsägarens alla rådgivare.   Den helt dominerande volymen av avverkad björk går i dagsläget till massabruken. Det finns flera skäl till detta. Ett kan vara att kvaliteten inte alltid svarar mot sågverkens krav men andra skäl är hanterings- och logistikproblem med att hantera små volymer sågtimmer och bristande kunskaper både hos skördarföraren och hos skogsägaren. Hade skogsägaren haft de goda förtjänstmöjligheterna på björktimmer klar för sig vid avverkningen hade han kunnat ge noggrannare instruktioner om hur björkvirket skulle hanteras.   Sågverken som hanterar björk är få och relativt små. För en verklig volymproduktion av björktimmer behövs en resurs- och teknikutbyggnad. Vissa satsningar görs men mer behövs. Dessa satsningar måste göras utifrån ett verkligt marknadsmässigt perspektiv. Vem skall svara för nödvändiga investeringar? Var finns industrin, riskkapitalisterna och investerarna som är beredda att satsa på en fabrik för svensk björkplywood eller byggsystem som inkluderar björk? Lönsamheten är inget att skryta med och branschen utövar ingen stor lockelse för nya entreprenörer. Även här kommer marknadsaspekterna in. Det behövs industriell efterfrågan på stora volymer sågad björk för att konstituera en verklig marknad. För att skapa denna räcker det inte med en satsning på snickeriindustrin utan björk måste även i Sverige användas som ett naturligt virke i byggsammanhang. Boverket har här en nyckelroll och måste anpassa svenska normer till motsvarande europeiska så att det blir möjligt att interiört bygga också med björk. Vem driver den frågan? Vem stimulerar arkitekter och byggnadskonstruktörer till att bygga med björk? På samma sätt som det sätts upp priser för bästa trähus kunde det möjligen också skapas ett pris för bästa anläggning byggd i björk. Hur kan man skapa intresse hos en kommun, ett företag eller organisation att genomföra ett profilbygge i björk? Sveriges Träbyggnadskansli är en lämplig mottagare av detta budskap men det borde finnas fler.   I takt med att skogens miljömål accentueras blir lövskogen än viktigare. Lika viktigt är då att alla parter samverkar för att skogsägaren som sköter sin lövskog på ett bra sätt skall få avsättning för sitt virke till acceptabla villkor. Skogsstyrelsen måste också ha en positiv syn på lövavverkningen och inte av miljöskäl i en framtid stoppa denna när den blir aktuell. Blotta misstanken hos skogsägaren att så kan bli fallet kommer att leda till ett minskat intresse för lövskogen.   Lövträ är inget homogent begrepp och egenskaperna skiljer sig märkbart mellan t.ex. al, alm, ask, lönn å ena sidan och björk å den andra. Det finns ingen anledning att i detta sammanhang tala om björk i allmänna ordalag som ett lövträd utan björk är björk och inget annat och skall så behandlas.   Sammanfattningsvis har vi gott om björk vars virke kan användas på mångahanda sätt. Att så inte sker kan inte förklaras av någon enstaka faktor. För att få en ändring till stånd krävs i första hand ett renodlat marknadsmässigt tänkesätt med ökad information och kunskap i alla led. Det talas om att skogsnäringen måste marknadsorientera sig i sin verksamhet. Detta gäller hela kedjan från skogsägaren till slutkonsumenten av skogsprodukten. / Summary in English   Sweden is a forest country with a standing wood balance of more than 3 000 million m3sk. Pine and spruce are dominating species but there is also a wood balance of some 420 million m3sk of birch. Birch is offering excellent timber properties and is well matching both pine and spruce with the exception of its sensitivity to moisture. Despite of this, quite small quantities of birch timber are being used in Sweden. Most birch wood being cut is used for the production of paper and pulp (95%). Although the birch tree is an old species in Sweden it was during the 2000th century until the end of the 1970s treated as a weed and was struggled with by means of herbicides. Subsequently Sweden lost knowledge and experience in how to deal with this wood which in turn leads to a poor quality of now existing clumps of birch trees. Compared to coniferous trees little research has been done of broadleaf trees but it’s anyhow known that the clearing and thinning of birch trees have to be stricter than that of softwood. Birch trees have an interesting potential with a shorter production cycle than pine and spruce. Used for timber the yield for the forest owner could be quite interesting. Broadleaf trees are also playing an important role to improve the overall environment.   To increase the use of birch wood more information about this specific timber has to be spread to all parties concerned. That involves owners of forest land, silviculture, sawmills, industry and distributors. Activities along the chain of actors have to be market oriented and include economic incentives for parties concerned. To be able to increase the volume of birch timber used new areas of deployment have to be found outside the traditional production of furniture etc. An interesting area is then the building industry.

<h1>       Sammanfattning</h1><p> </p><p>Björk kan ge ett bra virke och med undantag för sämre fukttålighet finns endast formella restriktioner i virkets användning i relation till tall och gran. Trots detta och trots att det finns gott om björkråvara i landet är den sågade och använda björkvolymen påfallande liten. Björken utgör därför en underskattad skoglig och industriell resurs vars utnyttjande skulle kunna öka kraftigt.</p><p> </p><p>Björken har varit ett lågprioriterat virke vilket sannolikt på grund av dålig skötsel påverkat kvalitén på våra nuvarande björkskogar och plantmaterialet. Det har också lett till att vi saknar tradition i vid mening att arbeta med björken. Forskning och utbildning fokuserar på barrvirke varför lövets, och då särskilt björkens möjligheter inte tillvaratas.</p><p> </p><p>Björken kräver andra skötselmetoder än barrträden men utnyttjas dessa finns förutsättningar att skapa bra produktionsskogar både med avseende på volym och kvalitet. Mer forskning behövs dock i frågan om betesskador och hur dessa kan reduceras. Bra björktimmer kan pris- och lönsamhetsmässigt vara intressantare för skogsägaren än motsvarande barrtimmer. Dessa kunskaper måste nå ut till skogsägarna för att de skall förstå att det finns attraktiva alternativ till att slentrianmässigt anlägga nya tall- eller granskogar efter en föryngringsavverkning. Utöver det goda arbetet som Skogsstyrelsen gör med allmänna skötselråd gällande björkskogen borde de mer aktivt arbeta med skogsägarna för att stimulera till ett mer kommersiellt utnyttjande av björken. Denna uppmaning gäller även andra berörda parter vilket inkluderar skogsägarens alla rådgivare.</p><p> </p><p>Den helt dominerande volymen av avverkad björk går i dagsläget till massabruken. Det finns flera skäl till detta. Ett kan vara att kvaliteten inte alltid svarar mot sågverkens krav men andra skäl är hanterings- och logistikproblem med att hantera små volymer sågtimmer och bristande kunskaper både hos skördarföraren och hos skogsägaren. Hade skogsägaren haft de goda förtjänstmöjligheterna på björktimmer klar för sig vid avverkningen hade han kunnat ge noggrannare instruktioner om hur björkvirket skulle hanteras.</p><p> </p><p>Sågverken som hanterar björk är få och relativt små. För en verklig volymproduktion av björktimmer behövs en resurs- och teknikutbyggnad. Vissa satsningar görs men mer behövs. Dessa satsningar måste göras utifrån ett verkligt marknadsmässigt perspektiv. Vem skall svara för nödvändiga investeringar? Var finns industrin, riskkapitalisterna och investerarna som är beredda att satsa på en fabrik för svensk björkplywood eller byggsystem som inkluderar björk? Lönsamheten är inget att skryta med och branschen utövar ingen stor lockelse för nya entreprenörer. Även här kommer marknadsaspekterna in. Det behövs industriell efterfrågan på stora volymer sågad björk för att konstituera en verklig marknad. För att skapa denna räcker det inte med en satsning på snickeriindustrin utan björk måste även i Sverige användas som ett naturligt virke i byggsammanhang. Boverket har här en nyckelroll och måste anpassa svenska normer till motsvarande europeiska så att det blir möjligt att interiört bygga också med björk. Vem driver den frågan? Vem stimulerar arkitekter och byggnadskonstruktörer till att bygga med björk? På samma sätt som det sätts upp priser för bästa trähus kunde det möjligen också skapas ett pris för bästa anläggning byggd i björk. Hur kan man skapa intresse hos en kommun, ett företag eller organisation att genomföra ett profilbygge i björk? Sveriges Träbyggnadskansli är en lämplig mottagare av detta budskap men det borde finnas fler.</p><p> </p><p>I takt med att skogens miljömål accentueras blir lövskogen än viktigare. Lika viktigt är då att alla parter samverkar för att skogsägaren som sköter sin lövskog på ett bra sätt skall få avsättning för sitt virke till acceptabla villkor. Skogsstyrelsen måste också ha en positiv syn på lövavverkningen och inte av miljöskäl i en framtid stoppa denna när den blir aktuell. Blotta misstanken hos skogsägaren att så kan bli fallet kommer att leda till ett minskat intresse för lövskogen.</p><p> </p><p>Lövträ är inget homogent begrepp och egenskaperna skiljer sig märkbart mellan t.ex. al, alm, ask, lönn å ena sidan och björk å den andra. Det finns ingen anledning att i detta sammanhang tala om björk i allmänna ordalag som ett lövträd utan björk är björk och inget annat och skall så behandlas.</p><p> </p><p>Sammanfattningsvis har vi gott om björk vars virke kan användas på mångahanda sätt. Att så inte sker kan inte förklaras av någon enstaka faktor. För att få en ändring till stånd krävs i första hand ett renodlat marknadsmässigt tänkesätt med ökad information och kunskap i alla led. Det talas om att skogsnäringen måste marknadsorientera sig i sin verksamhet. Detta gäller hela kedjan från skogsägaren till slutkonsumenten av skogsprodukten.</p><p> </p><p> </p> / <h1>Summary in English</h1><p> </p><p>Sweden is a forest country with a standing wood balance of more than 3 000 million m³sk. Pine and spruce are dominating species but there is also a wood balance of some 420 million m³sk of birch. Birch is offering excellent timber properties and is well matching both pine and spruce with the exception of its sensitivity to moisture. Despite of this, quite small quantities of birch timber are being used in Sweden. Most birch wood being cut is used for the production of paper and pulp (95%). Although the birch tree is an old species in Sweden it was during the 2000th century until the end of the 1970s treated as a weed and was struggled with by means of herbicides. Subsequently Sweden lost knowledge and experience in how to deal with this wood which in turn leads to a poor quality of now existing clumps of birch trees. Compared to coniferous trees little research has been done of broadleaf trees but it’s anyhow known that the clearing and thinning of birch trees have to be stricter than that of softwood. Birch trees have an interesting potential with a shorter production cycle than pine and spruce. Used for timber the yield for the forest owner could be quite interesting. Broadleaf trees are also playing an important role to improve the overall environment.</p><p> </p><p>To increase the use of birch wood more information about this specific timber has to be spread to all parties concerned. That involves owners of forest land, silviculture, sawmills, industry and distributors. Activities along the chain of actors have to be market oriented and include economic incentives for parties concerned. To be able to increase the volume of birch timber used new areas of deployment have to be found outside the traditional production of furniture etc. An interesting area is then the building industry.</p>

Submitted by Pós-Com Pós-Com (pos-com@ufba.br) on 2012-01-22T03:25:40Z No. of bitstreams: 1 Rodrigo-Ribeiro-Barreto.pdf: 2572342 bytes, checksum: 2be96b9328a3440457fac46ebaefdcea (MD5) / Made available in DSpace on 2012-01-22T03:25:40Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Rodrigo-Ribeiro-Barreto.pdf: 2572342 bytes, checksum: 2be96b9328a3440457fac46ebaefdcea (MD5) / Em cerca de três décadas de desenvolvimento dos videoclipes, a colaboração entre artistas musicais e diretores vem ampliando as possibilidades artístico-expressivas do formato, que foi originalmente concebido para função divulgatória. Parcerias entre realizadores das instâncias performática e diretiva resultaram em clipes com êxito estético, visibilidade e repercussão duradouras, além de reconhecimento advindo de instâncias específicas de consagração. O presente trabalho procura investigar a incidência da atuação de cantores/bandas e diretores no campo de produção do formato sobre a definição de estilos autorais nos vídeos musicais. Com base na contribuição teórica de Pierre Bourdieu, a tese propõe a caracterização do campo do videoclipe, um espaço de disputas no qual determinados realizadores pleiteiam e alcançam o poder de gestão de sua própria criação, mesmo em um contexto de produção coletiva inserido na indústria do entretenimento. Essa habilidade de exercer o controle da elaboração dos clipes é fruto da trajetória social de artistas musicais e diretores, durante a qual esses realizadores incorporam um sistema de estruturas cognitivas, disposições e gostos (habitus) e acumulam recursos diversos (capitais) necessários e convenientes à atuação no campo específico. Através da retomada histórica do contexto produtivo do formato e de seus principais agentes, foi proposta ainda uma classificação das distintas gerações de diretores de clipes. Buscou-se demonstrar que o domínio de alguns realizadores durante a produção e as relações forjadas no campo do videoclipe entre determinados artistas musicais e diretores possibilitam a conformação de estilos passíveis de serem evidenciados no exercício analítico de conjuntos videográficos. Como a perspectiva autoral desenvolvida foi concebida como uma mediação entre contexto e texto, o trabalho articula a inspiração bourdieusiana com abordagens poéticas voltadas para os modos de construção e programação de efeitos em obras expressivas. A identificação estilística dos videoclipes apresenta-se como uma tarefa abrangente. A começar pela observação da relevância do estilo de um clipe na demarcação de atratividade e singularidade, estímulos indispensáveis para o destaque da obra na concorrida exibição televisiva. São descritos e analisados no formato: 1) os modos de organização interna que diferenciam um recurso, tema ou efeito de um clipe em traço de estilo, 2) a afirmação estilística de realizadores com o passar do tempo e 3) os graus de coexistência, síntese ou concorrência entre artistas musicais e diretores nos clipes. Definiu-se ainda uma tipologia dos estilos de performances videoclípicas, que põe em relevo as contribuições dos artistas musicais no formato. A tese traz a análise da totalidade dos vídeos musicais criados pelas parcerias estabelecidas entre a cantora Madonna e o diretor Jean-Baptiste Mondino – 6 (seis) clipes – e entre a cantora Björk e diretor Michel Gondry – 7 (sete) clipes. No enquadramento proposto, comparam-se tais videoclipes e seus autores com outras obras e realizadores para identificar quais os elementos da trajetória desses profissionais na história do campo do videoclipe permitiriam ao analista reconhecer e interpretar seus estilos textuais.

Den här studien undersöker konsumtionskritiken i Karin Boyes debutroman Astarte från 1931. Romanen gestaltar det framväxande konsumtionssamhället i Stockholm i början av 1900-talet. Genom olika tidsmarkörer som film från Hollywood och jazz kontextualiseras berättelsen i sin tid.  Under 30-talet debatterade Berthold Brecht och Georg Lukács modernismens roll i den marxistiska litteraturen. Studien om Astarte tar avstamp i den debatten och visar hur Astarte blir konsumtionskritisk utifrån Brechts begrepp alienations-effekten. Romanen är modernistisk till sin form; genom olika berättartekniska grepp bryter Boye upp identifikationen med romankaraktärerna vilket skapar ett avstånd till texten. Titeln är namnet på en antik gudinna som förekommer som skyltdocka i romanen. Skyltdockan påverkar karaktärerna genom ett spel av blickar. Gudinnans roll som skyltdocka analyseras utifrån konsumtionskritiska perspektiv, vilket synliggör hur varuhusen exploaterar religiösa myter. Karaktärerna påverkas av olika komersiella intressen vilket reifierar dem till ting. Den moderna staden porträtteras emellertid som en plats för ytlig narcisism där människor strömlinjeformas till tomma skyltdockor. Genom att visa på konsumtionskritiska drag i Astarte synliggörs Boyes roll i den svenska modernismen. Studien visar även hur äldre marxistisk teori kan tillämpas för ny förståelse idag.

The aim with this project was to investigate how the amount and composition of resins varied during the process producing bleached birch pulp at the mill SCA Packaging Munksund. A literature study about how the resin removal can be improved has also been included. Problems with resins in the process are common at pulp and paper mills, especially when birch is used as a raw material. The resin can cause deposits on the equipment leading to process stops, but also lowered mechanical properties and spots on the paper products. The addition of tall oil to the digester is one way of improving the removal of resins, seasoning of wood, and a good debarking are other ones. Also the different washing and bleaching steps can affect the amount of resin remaining in the pulp. In this study pulp samples from eight different positions in the process were analyzed. To extract the samples a Soxtec device was used. Results showed that the most effective resin removal happened during the washing in their first washing step after the digester, a DD-washer. Here 77 % of the resin was removed, of totally 88 % during the whole process. Another step which was effective was the final washing step, the PO-press. About 36 % of the remaining resins in the pulp which entered the PO-press were washed out here. The extracts were analyzed with GC-FID and GC-MS to identify and quantify the substances, and determine how the composition varied over the manufacturing process. Twelve different compounds were identified, and the birch bark resin, betulinol, turned out to be the hardest component to remove. Over all, the sterols and triterpenols were hard to deresinate, while the removal of resin acids, fatty acids, and fatty alcohols was more effective. The PO-reactors showed a positive effect on the fragmentation of components consisting of long carbon chains and double bonds, like squalene and betulaprenols. / Målet med projektet var att utreda hur mängden och sammansättningen av hartser varierade i den blekta björkmassan under tillverkningsprocessen på pappersbruket SCA Packaging Munksund. Att göra en litteraturstudie för att ta reda på vilka metoder som kan användas för att förbättra avhartsningen var en annan del av målet. Att pappers- och massatillverkare har problem med hartser är vanligt, speciellt när björkved används som råmaterial. Hartserna kan orsaka beläggningar på utrustningen som i sin tur kan leda till processtop, men även prickar och försämrade mekaniska egenskaper hos pappersprodukten. Att tillsätta tallolja till kokaren är en vanlig metod som används för att förbättra hartsreningen, att lagra träet innan koket, och lägga fokus på att förbättra barkningen är andra metoder. Även de olika blek- och tvättstegen som används under tillverkningen av massan kan påverka hartshalten. I denna studie analyserades massaprover från åtta olika positioner i processen. En Soxtec-utrustning användes för att extrahera massaproverna. Resultatet visade att den mest effektiva avhartsningen sker under tvätten i det första tvättsteget efter kokaren, DD-filtret. Här tvättades 77 % av hartserna ut, och totalt minskade mängden hartser med 88 % under hela processen. PO-pressen var ett annat tvättsteg som var effektivt ur avhartsningssynpunkt. Här togs 36 % av den kvarvarande mängden hartser bort från massan. Extrakten som erhållits från extraktionen analyserades vidare med GC-MS och GC-FID. Dessa metoder användes för att identifiera och kvantifiera extraktivämnena, och bestämma hur sammansättningen varierade under tillverkningsprocessen. Tolv olika ämnen identifierades och den substans som visade sig vara svårast att tvätta bort var björkbark hartset, betulinol. Stort sett så var steroler och triterpenoler svårast att bli av med, medans avhartsingen av hartssyror, fettsyror och fettalkoholer var mer effektiv. Det visade sig även att PO-reaktorerna hade en sönderdelande effekt på substanser såsom squalen och betulaprenoler, dessa består av långa kolkedjor med många dubbelbindningar mellan kolatomerna.

Sammanfattning I mitt examensarbete har jag undersökt olika metoder för att skapa färgade mönster i fanerade ytor. Jag har med praktiska tester och metoder undersökt olika kvalitéer i olika tillvägagångssätt samt jämfört för och nackdelar med respektive teknik. I tur och ordning undersöker jag olika träslags lämplighet för ändamålet, liksom olika infärgningsmedel, fiberbrytartekniker och metoder för infärgning. Med en tillbakablick i vår möbelhistoria har jag hämtat gamla tekniker för ytdekor i möbler med fokus på färg och faner och jämfört dessa med mer utvecklade samt moderna tekniker. I min undersökning har jag vägt praktiska, tekniska samt visuella fördelar. Genom att jämföra dessa tekniker och se vilken som uppnår flest fördelar, och med uteslutningsmetoden har jag kommit fram till att den metod som ger bäst resultat är vattenbets på björkfaner med mönster bränt med laserteknik och färgen applicerad genom att använda schablon samt stämpel med syntettyg. / Abstract In my thesis project I have investigated different methods for creating colored patterns in veneered surfaces. With practical tests and methods, I have studied different qualities in different approaches as well as compared to the pros and cons of each technique. In turn, I investigate the suitability of different wood types for the purpose, as well as different materials for staining, different fiber cutting techniques and different methods of applying the staining. With a look back in our furniture history, I have collected old surface decoration techniques, focusing on color and veneer, and compared these with more developed and modern techniques. In my survey, I have weighed practical, technical and visual aspects. Comparing these techniques helped me to conclude which alternative seemed the most suitable. I have come to the conclusion that the best-performing method is water based staining on birch veneers with laser cut patterns and the color applied by using stencils and stamps made with synthetic fabrics.