<p>Allmänhetens medvetenhet kring miljörelaterade ämnen har ökat på senare år, vilket lett till att alltfler företag producerar miljövänliga produkter och positionerar sig som ansvarstagande aktörer på marknaden. Generellt sett har företagen utformade riktlinjer vad gäller arbetsmiljö och arbetsvillkor men sämre insyn i produktionens miljöpåverkan. Textilindustrin ligger bakom en stor del av världens miljöförstöring till följd av de giftiga ämnen som används i odling och produktion. Den ökade medvetenheten hos allmänhet och företag förutspås kunna leda till tillväxt på marknaden för ekologisk bomull och pressen har ökat på att hållbara produktionsmetoder ska genomsyra företagets hela verksamhet.</p><p>Ämnet för uppsatsen har sin utgångspunkt i vår kandidatuppsats ”Svenska modeföretag synas i sömmarna” som visade att företag inte känner till alla leverantörer och underleverantörer i leverantörskedjan, förutom när det kommer till leverantörskedjan för ekologisk bomull. Full spårbarhet anses vara nödvändigt vid ekologisk bomull för att kunna påvisa för konsumenten att odlingen lever upp till särskilda standarder. Syftet med magisteruppsatsen är därför att undersöka om och i sådant fall hur det är möjligt för fyra modeföretag i textilbranschen att uppnå full spårbarhet i leverantörskedjan för ekologisk bomull.</p><p>För att besvara undersökningens syfte valdes lämpliga teorier, vartefter semistrukturerade intervjuer och sekundärdata analyserades utifrån en kvalitativ ansats. Resultatet av undersökningen visar att företagen har olika koncept för ekologisk bomull och olika utformade leverantörskedjor, något som får betydelse för företagens förmåga att uppnå spårbarhet. De företag som påvisar en ambition om att ha transparens och full kontroll genom leverantörskedjan förstärker trovärdigheten när det kommer till full spårbarhet genom leverantörskedjan. Det går att ifrågasätta huruvida de företag som använder sig av kontroll genom tredjepartsorganisation själva har vetskap om hela leverantörskedjan. Dessa företag lägger order på plagg med ekologisk bomull från närmaste fabrik och har därefter inte kontakt med leverantörer längre bak i ledet, något som minskar trovärdigheten i deras möjlighet att ha full spårbarhet.</p>

Allmänhetens medvetenhet kring miljörelaterade ämnen har ökat på senare år, vilket lett till att alltfler företag producerar miljövänliga produkter och positionerar sig som ansvarstagande aktörer på marknaden. Generellt sett har företagen utformade riktlinjer vad gäller arbetsmiljö och arbetsvillkor men sämre insyn i produktionens miljöpåverkan. Textilindustrin ligger bakom en stor del av världens miljöförstöring till följd av de giftiga ämnen som används i odling och produktion. Den ökade medvetenheten hos allmänhet och företag förutspås kunna leda till tillväxt på marknaden för ekologisk bomull och pressen har ökat på att hållbara produktionsmetoder ska genomsyra företagets hela verksamhet. Ämnet för uppsatsen har sin utgångspunkt i vår kandidatuppsats ”Svenska modeföretag synas i sömmarna” som visade att företag inte känner till alla leverantörer och underleverantörer i leverantörskedjan, förutom när det kommer till leverantörskedjan för ekologisk bomull. Full spårbarhet anses vara nödvändigt vid ekologisk bomull för att kunna påvisa för konsumenten att odlingen lever upp till särskilda standarder. Syftet med magisteruppsatsen är därför att undersöka om och i sådant fall hur det är möjligt för fyra modeföretag i textilbranschen att uppnå full spårbarhet i leverantörskedjan för ekologisk bomull. För att besvara undersökningens syfte valdes lämpliga teorier, vartefter semistrukturerade intervjuer och sekundärdata analyserades utifrån en kvalitativ ansats. Resultatet av undersökningen visar att företagen har olika koncept för ekologisk bomull och olika utformade leverantörskedjor, något som får betydelse för företagens förmåga att uppnå spårbarhet. De företag som påvisar en ambition om att ha transparens och full kontroll genom leverantörskedjan förstärker trovärdigheten när det kommer till full spårbarhet genom leverantörskedjan. Det går att ifrågasätta huruvida de företag som använder sig av kontroll genom tredjepartsorganisation själva har vetskap om hela leverantörskedjan. Dessa företag lägger order på plagg med ekologisk bomull från närmaste fabrik och har därefter inte kontakt med leverantörer längre bak i ledet, något som minskar trovärdigheten i deras möjlighet att ha full spårbarhet.

Arbetet syftar till att undersöka och jämföra hur två svenska företag som säljer ekologisk textil resonerar kring inköp, marknadsföring och försäljning av dessa textilier. Frågeställningarna berör efterfrågan, hur företagen kan garantera att miljömärkningar och certifieringar efterföljs samt hur företagens storlek påverkar möjligheter till marknadsföring och försäljning av ekologisk textil. Intervjuer med två svenska företag som säljer ekologisk textil är genomförda. Resultatet visar på att det finns flera aspekter där företagen skiljer sig åt, bland annat i inställningen till ekologisk textil och anledningen till att de säljer det. Resultatet visar även på de svårigheter som finns vad gäller miljömärkning och certifiering, där företagen inte kan göra annat än att lita på att kraven på de ekologiska textilier de säljer efterföljs. Förhoppningen med arbetet är att det ska kunna ge en större kunskap och insikt om ekologisk textil och om företagen och deras resonemang kring dessa textilier.

Idag finns det flera hundra flamskyddsmedel på marknaden där en del är hälso- och miljöfarliga. Fytinsyra är en naturlig produkt från växtriket som är miljövänlig och icke-toxisk. Fytinsyra består till stor del av fosfor vilket gör att potential finns för ett grönt flamskyddsmedel vilket ska undersökas. Lösningar på 3 och 10 mass% fytinsyra har gjorts där sedan kalciumkloridhexahydrat, natriumhydroxid eller ammoniak med ett molförhållandet på 5 eller 12 har tillsatts. Tygbitarna, av bomull och polyester, doppades i lösningarna och torkades i 6 dagar för att sedan analyseras med ett ugnstest, förbränningstest, TGA och DSC. Bästa kombinationen för bomull blev när natrium tillsattes med ett molförhållande på 12 till 1. Denna lösning gav bäst resultat i förbränningstesten samt ger mest massa kvar enligt TGA analysen. Lösningen är även basisk vilket är bra då sura lösningar bryter ner bomullstyget. För bedömning av bästa kombinationen för polyester ligger DSC och TGA analyserna till grund. I DSC är det svårt att avgöra vilken lösning som är optimalast då natriumlösningarna höjer temperaturen för smältpunkten mycket medan effekten minskar som behövs för att smältningen ska äga rum har halverats i förhållande till obehandlad polyester. Däremot har effektförbrukningen för smältningen ökat för kalciumlösningarna medan temperaturen endast höjts någon grad. Därmed är det svårt att säga den optimala lösningen för polyester. / Today there are several hundred flame retardants on the market where some are hazardous for the health and environment. Phytic acid is a natural product from the plant kingdom, which is environmentally friendly and non-toxic. Phytic acid consists largely of phosphorus, which means that there is potential for a green flame retardant which will be investigated in this report. Solutions of 3 and 10% by weight of phytic acid were made where calcium chloride hexahydrate, sodium hydroxide or ammonia having a molar ratio of 5 or 12 were added. The cotton and polyester fabric pieces were dipped in the solutions and dried for 6 days, then analyzed by use of an oven test, a combustion test, TGA and DSC tests. The best combination for cotton was when sodium was added at a molar ratio of 12 to 1. This solution yielded the best results in the combustion test, and left the most bulk in accordance with the TGA analysis. The solution is also basic, which is good as acidic solutions break down the cotton fabric. To assess the best combination for polyester, the DSC and TGA analyzes were used. In DSC it is difficult to determine which solution is optimal as the sodium solutions raises the temperature where melting occurs by a lot, but the power needed for melting is halved relative to untreated polyester. On the other hand, the calcium solutions have increased the power needed for melting, but the melting point was raised by only some degree. Thus it is difficult to say which the optimal solution for polyester is.

Över 60% av de textilier som slängs i Sverige är fortfarande i användbart skick och genomsnittssvensken slänger cirka 8 kg textilier per år. Efterfrågan på textilier ökar trots det stora överflödet och det beräknas finnas ett underskott på ca 5 miljoner ton cellulosabaserade fibrer redan vid år 2020. För att leda konsumenter till att agera mer hållbart kan designers ta hjälp av olika designstrategier. Användandet av hållbara designstrategier kan förlänga ett plaggs livscykel och ett av dessa sätt kan vara att göra om befintliga plagg för att passa nuvarande behov hos konsumenten. Befintliga designverktyg saknar innehåll om omfärgning, trots att forskning visat att detta är en av förändringarna konsumenterna främst vill kunna göra på sina plagg. Syftet med denna studie är att utforma ett designverktyg som skapar rätt förutsättningar för omfärgning av bomullsplagg i konsumentfasen. Studien är avgränsad till att endast undersöka förutsättningarna för bomullsplagg och tar inte hänsyn till ekonomiska perspektiv.   Det här arbetet består av en litteraturstudie samt en empirisk studie. Litteraturstudien behandlar ämnena bomull, designverktyg samt färg och beredning av bomull. Det huvudsakliga empiriska materialet har samlats in via intervjuer med verksamma inom området färg och beredning samt en miljökemist. Säkerhetsdatablad från marknadens största textilfärgstillverkare har undersökts. Resultatet visar på flera faktorer som påverkar en omfärgning samt tar hänsyn till dessa i det skapade designverktyget. Faktorer som kan påverka resultatet är bland annat val av material och sytråd samt val av behandlingar och beredningar. Resultatet visade även att utfallet av den nya färgen är beroende av plaggets ursprungsfärg. / Over 60% of the textiles thrown away in Sweden are still usable and the average Swedish person throws away approximately 8 kg of textiles per year. The demand for textiles is increasing despite the abundance and it is calculated to be a deficit in cellulosic fibers in 2020 with 5 million tons. To lead consumers to act more sustainable, designers can use different design strategies. The use of sustainable design strategies can prolong the life cycle of a garment and one way to do it is by redesigning existing garments to fit the need of the consumer. Existing design tools are lacking content about redyeing, even though research has shown this is something the consumers would like to be able to change in their garments. The purpose of this thesis is to develop av design tool that creates the right conditions for redying cotton garments in the consumer phase. The study is delimited to only examine the conditions for cotton garments and does not take economic perspectives into account.   This study consists of a literature study and an empirical study. The literature study treats the subjects cotton, design tools, colour and finishing. The main empirical material is collected through interviews with people in the field of colour and finishing and with an environmental chemist. Safety data sheets from the biggest textile colour manufacturers on the market in Sweden has been studied. The results of the study show several factors that can affect the result of the redyeing process and takes these factors in consideration in the development of a design tool. Factors that can affect the result of a redyeing process are the choice of materials and sewing thread and choice of treatments and finishes on the fabric. The result also found that the outcome of the new colour is dependant on the original color of the garment.

Denna studie har tagits fram i syfte att undersöka möjligheten att ringspinna cottoniserad hampafiber. Cottoniserad hampa innebär rötning av fibrer. Efterfrågan av mer miljövänliga fibrer är ett mycket omtalat ämne i dagens samhälle. Genom att använda fibrer vilka efterliknar bomullens egenskaper, i form av cottoniserad hampa, finns det möjlighet att behålla bomullens funktion men samtidigt minska miljöpåverkan. Studien utförs i ett samarbete med IKEA of Sweden, ett av de företagen som tar ställning till detta. Fokus i studien har placerats främst på ringspinning. Denna spinningmetod ger bidrag till högkvalitativa garn. Ringspinning har utförts på olika nivåer: 100 % cottoniserad hampa, 80/20 blandning (bomull/cottoniserad hampa), 50/50 och 100 % bomull, för att utvärdera hur stor andel cottoniserad hampa kan implementeras i ringspinningsystem. Processen har utvecklats genom ständiga lösningar till förbättrad ringspinning av respektive fiberblandning, varav niokombinationer tagits fram. Till dessa kombinationer har hantering av förbehandling 1 och 2 tillkommit. Analys av garnerna har utförts på garnnivå med hjälp av dragprovning, bedömning av utseende samt finhet. Dragprovning utfördes för att undersöka garnets brottförlängning och brottkraft. Garnets utseende bedöms enligt standardiserad skala. Dess finhet bedöms enligt garnnumrering för att avgöra hur tunt garn som kan tillverkas. Möjligheten att ringspinna 100 % cottoniserad hampa visade ett misslyckat resultat. Den maximala andel cottoniserad hampa vilket kan tillsättas i ringspinningsystem är 50 %. 80/20 framkom som enklast att ringspinna och hantera vid produktion. Med blandningen 80/20 och 100 % bomull är det möjligt att producera finare garn med garnnummer Ne 20 och Ne 15. Studien visar att tillsättning i form av förbehandling gynnar garntillverkning av cottoniserad hampa med blandning av bomull. Störst potential till en kontinuerlig ringspinning visar 80/20. 50/50 är möjligt att applicera i ringspinningsystem men kräver justering och ständig kontroll.50 % cottoniserad hampa i ringspinningsystem innebär ett resultat som belyser möjligheten att implementera cottoniserad hampa i bredare utsträckning framöver. Detta är också ett utav IKEAs egna långsiktiga hållbarhetsmål.

Cellulosans polymerisationsgrad (DP) är en viktig faktor vid utvärdering av möjligheterna till både mekanisk och kemisk återvinning av bomull. Enligt flera studier leder lägre DP till svagare fibrer. I denna rapport har DP hos bomullsfibrer från begagnade jeans undersökts före och efter mekanisk återvinning för att se om återvinningsprocessen eller graden av slitage på de ingående fibrerna har en påverkan på DP. Även möjligheten att spinna garn med de mekaniskt återvunna fibrerna utblandade med jungfruliga bomullsfibrer har undersökts för att se hur andelen återvunna fibrer och graden av slitage på dessa påverkar garnets styrka. Konsumentavfall i form av bomullsjeans, före och efter mekanisk återvinning,  har lösts i  bis(etylendiamin)kopparhydroxidlösning (Cuen). Viskositeten har mätts och cellulosans polymerisationsgrad har beräknats. Eftersom fibrerna inte löstes upp helt var cellulosakoncentrationen i lösningarna okänd. Därför kunde inga klara slutsatser dras om huruvida den mekaniska återvinningen eller graden av slitage på det ingående materialet hade någon påverkan på DP, även om den statistiska analysen visade på att båda variablerna hade en signifikant påverkan. DP hos återvunna fibrer från begagnade jeans är högre än vad som krävs för framställning av både viskos och lyocell, vilket gör att kemisk återvinning av denna form av konsumentavfall kan vara möjlig att utveckla industriellt. Jungfrulig bomull har ringspunnits tillsammans med 20 % och 50 % återvunna fibrer. Spinningen av garn med 50 % återvunna fibrer var på grund av upprepade garnbrott alltför tidskrävande för vara lämlig för storskalig produktion. Dragstyrkan hos ett ringspunnet bomullsgarn med 20 % återvunna fibrer försämrades inte jämfört med ett garn av 100 % jungfrulig bomull, utan kunde tvärtemot förbättras beroende på spinninställningar och kvaliteten på de återvunna fibrerna. Inblandning av 20 % mindre slitna fibrer gav ett starkare garn än 20 % slitna fibrer. Dock spanns endast en bobin av varje garn och därför krävs en större studie för att få ett större statistiskt underlag innan några mer generella slutsatser kan dras.

Sammanfattning I denna rapporten har en innovativ metod framtagits för att tillvarata textilt avfall. Fokus för projektet har legat mycket på praktiska framställningen. Fibrer som inte är spinnbara och inte längre har någon valutavärde återupplivas och får ett nytt liv. Istället för att slänga textilier till förbränning har det i arbetet presenteras en ny metod genom nonwoven som bidrar till återanvändning och materialåtervinning av textilier. Fler fördelar för metoden är att det går fort, det är billigt och återvunna material används. Konceptet är att producera ospunnet garn från nonwoven för att slutligen använda dessa i mattor som applikationsområde. Produktionen av nonwovengarn är en ny idé som behöver bli testad för att bestämma produktionsparametrarna för optimala garner.  Praktiska framtagningen genomgår processerna, öppning, kardning, sträckning,  mekanisk nålning, termisk värmning, tillskärning av garn och vävning. Vid start av projektet testades produktion av nonwovens genom olika metoder för 50/50 bomull/polyester, med enbart mekanisk nålning, med bara termisk värmning och en kombination av mekaniskt och termisk. Resultatet för att erhålla bästa kvalité för nonwovengarn var genom att använda sig av både nålning för att producera nonwovenremsor och värmning för att göra strukturen mer sammanhållen.  Det innebär att bindningsmaterial kommer bli en betydande faktor. För att undersöka de mekaniska egenskaperna för procentuella bindningsmaterialets effekt producerades nonwovenremsor i 75/25, 50/50, 25/75 bomull/polyester. Vid värmning användes temperatur i 170 ºC i 10 min, 170 ºC i 5 min och 160 ºC i 10 min. Produktion av 9 olika garntyper för att vid dragprovning analysera vilka parametrar som passar bäst till slutgiltiga garnet. Från testet visade graferna för brott och brott/tex ett tydligt svar, blandningen 50/50 bomull/polyester med termisk värmning 170 ºC i 5 min ger bäst resultat i de mekaniska egenskaperna.  Slutligen producerades garner utifrån parametrarna från dragprovningen. Garner av 50% bindningsmaterial med 170 ºC i 5 min framställdes för fibrer som är återvunna och inte längre kan spinnas. 50/50 återvunnen bomull/polyester och 50/50 avfallsfibrer/polyester samt en blandning av 50/50 återvunnen bomull med 50/50 avfallsfibrer/polyester sammanbundna i nålningsprocessen.  Slutsater från metoden har visat vara genomförbart och slut resultaten för mattan har blivit överförväntan. Konceptet har öppnat upp fler dörrar och framtida idéer till möjligheter till användningsområden för nonwovengarn, mattan är en av få produktionsområde. Projektet kan bli stort i framtiden och förhoppningvis har det en positiv påverkan som leder till mindre textilavfall.

Textilindustrin står inför en förändring där innovativa material måste ersätta de konventionella material som finns på marknaden på grund av dess negativa inverkan på miljön. Det är av stor vikt att miljöaspekterna vägs in utan kompromisser med materialets kvalitet för textilprodukter med en lång livscykel. Detta för att ha möjlighet att styra produktion och val av material mot en miljövänligare livscykel. För att mäta miljöpåverkan på ett material kan verktyget Life Cycle Assessment (LCA) användas. Innovativa miljövänliga textila material behövs inom textilbranschen där all miljöpåverkan av den biologiska livscykeln på textilen räknas in, från vaggan till graven. Vi har i denna studie valt att jämföra bomull, som har en negativ miljöpåverkan, med lyocell som anses vara ett mer miljövänligt alternativ samt med ett innovativt material som papperstextil från abacáplantan. Syftet med denna studie är att undersöka miljöpåverkan vid framställning av pappersgarn och jämföra detta med miljöpåverkan för bomull och lyocell. Genom litteraturstudie har vi kartlagt och sammanställt data av miljöpåverkan på framställningsprocessen av bomull, lyocell och papper från odling till garntillverkning. För att vägledas har vi samtalat med nyckelpersoner som har god kännedom inom de specifika områdena. Studiens resultat indikerar på att de initiala stegen i förädlingsprocessen i tillverkningen av pappersgarn har en mindre negativ miljöpåverkan än bomull och lyocell. Papperstextil kan utifrån denna studie vara ett komplement till de konventionella materialen.

Konsumtionen av textilier är direkt kopplad till utsläpp av växthusgaser och att producera ett kilo ny textil bidrar till ett utsläpp av cirka 15 kg koldioxid. Den ökande konsumtionen av ny textil är därför inte hållbar. Studier visar att genom att fördubbla ett plaggs användning kan miljöpåverkan minska med 49%. Den här rapporten undersöker vilka möjligheter det finns för fast fashion företag att genom simulerad användning utvärdera plaggs fysiska livslängd och hitta förbättringar som kan öka den fysiska livslängden. Ett företag har använts som fallstudie och fem olika t-shirtar har studerats. En kvalitativ och kvantitativ undersökning ledde fram till vilka tester som kunde användas för att simulera användningen och utvärdera den fysiska livslängden på t-shirtarna. Nötningningshärdighet, motstånd mot noppor och upprepad tvätt användes för att representera slitaget som t-shirtarna kan utsättas för under användning. Vidare har dimensionsstabilitet och färghärdighet varit viktiga kvalitetesbrister att undersöka. Resultatet från den simulerade användningen visade att långa fibrer, hög areavikt och tygets täthet hade en positiv påverkan på resultatet för ett flertal tester. Rapporten visade att den vanligaste orsaken till att konsumenter slutar använda sina t-shirtar är dimensionsförändringar. Två av t-shirtarna hade lägst procentuell dimensionsförändring och har därav bäst förutsättningar för att få en lång livslängd hos konsumenten. Slutsatsen för denna rapport blev att simulerad användning är en bra metod för att jämföra t-shirtar men går inte att använda som ett verktyg för att ta fram förbättringar som ökar den fysiska livslängden. För att kunna ge förslag på förbättringar uppmärksammas tyngden av utförliga plagg- och garnspecifikationer. Kravspecifikationer som används för en större produktgrupp kan inte användas för att säkerställa att alla plagg som klarar kraven faktiskt får en lång fysisk livslängd. Kravspecifikationer bör därav utformas för enskilda plagg eller mindre produktgrupper, i detta fall t-shirtar. / The textile consumption is directly related to greenhouse gas emissions. The production of one-kilogram new textile contributes to an emission of approximately 15 kg of carbon dioxide. The increasing consumption of new textile is therefore not tenable. A study showed that by doubling the use of a garment, the environmental impact can be reduced by 49%. This study examines what opportunities there are for fast fashion companies to evaluate the physical lifespan of garments through simulated wear and tear and find improvements that can increase the physical lifespan. A company has been used as a case study and five different t-shirts have been analysed .A qualitative and quantitative study was performed to identify which tests that could be used to simulate the wear and tear and evaluate the physical lifespan of the t-shirts. Abrasion resistance, resistance to pilling and repeated washing have been used to represent the wear and tear during the use phase. Further, dimensional stability and colour fastness have been important factors to investigate. The simulated wear and tear showed that long staple fibres, higher mass per square inch and higher stitch density had a positive effect on the result for several tests. The report showed that the most common reason for consumers to discard their t-shirts are dimensional changes. Two of the t-shirts had the lowest percentage dimensional change and therefore have the best conditions for a long term use by the consumers. The conclusion is that simulated wear and tear are a good method for comparing garments but cannot be used as a tool to make improvements that increase the physical lifespan. For that to be done, more specified tech packs and yarn specifications are essential. Quality requirements specifications used for a larger product group cannot be used to ensure that all garments that meet the requirements actually have a long physical lifespan. Quality requirements specifications should therefore be designed for individual garments or smaller product groups, in this case t-shirts.