<p><p>The purpose of this study is to compare the representation of criminals in the Swedish television show “Efterlyst” regarding ethnical background between the year 1998 and the year 2006. The aim is to determine if and how the representation of ethnicity have changed over the examined years. We have then examined 13 shows from each year and categorized the criminals by ethnicity, type of crime and length of each segment. We have come to a conclusion that the show has a noticeable overrepresentation of criminals with non-Swedish ethnical background. We have also concluded that the show delivers better and more precise descriptions of the criminals in the episodes from 2006 compared to those from 1998, making it easier to determine the suspects’ ethnicity. We believe that ”Efterlyst”, together with other media, contributes to how we, in Sweden, look upon criminality and criminals in terms of ethnical background. With that said we believe the show, as well as other media, has a responsibility not to over represent any ethnical group.</p></p>

<p>The aim of this study is to investigate how the female author, Charlotte Brontë, describes the development of her female protagonist in Jane Eyre and to compare this to how the male author, Fyodor Dostoevsky, describes the development of his male protagonist in Crime and Punishment, inside the patriarchal 19th century.</p><p>My basic idea is that both characters in these two books have to reach their own unknown to find satisfaction and a new existence, and I want to investigate what the characters have to go through to find that existence. To help me in my exploration of Jane Eyre I make use of Gilbert and Gubars’ book The Madwoman in the Attic and in the case of Crime and Punishment, I make use of Pelikan Straus’ article ”“Why did I say ’Women!’?” Raskolnikov Reimagined”. Both authors discuss literature from a gender perspective, but without comparing female and male characters or authors with each other, which I believe is important for a more holistic understanding of gender issue.</p><p>The conclusion of this essay is that these books are describing the main characters’ evolution towards their personal unknown with the same tools, a double self, an important symbol, and in the end a love partner that embodies that unknown. Furthermore, I conclude that this development moves in opposing directions, whereby the female character gets in touch with a more traditional male disposition and the male character gets in touch with a more traditional female disposition. This mirrors the different position men and women are assigned in the patriarchal society. In conclusion, I suggest that all social roles are ultimately confining (irrespective of sex), and are attracted to the opposite pole, in order to discover what the individual does not have access to in the social sphere.</p>

<p>Vi har undersökt hur Sveriges Radios nyhetsprogram Ekot och Svenska Dagbladet resonerar kring sin egen roll i en alltmer sensationalistisk och hårdför kriminaljournalistik. Vi har genomfört en kvalitativ intervjuundersökning där vi intervjuat Staffan Sillén, ansvarig utgivare på Ekot, samt Mats-Erik Nilsson, redaktionschef och ställföreträdande ansvarig utgivare på Svenska Dagbladet. I intervjuerna har vi tagit utgångspunkt i hur de båda medierna valde att rapportera om den så kallade Hagamannen, som den 19 juli dömdes till 14 års fängelse för ett flertal våldtäkter och mordförsök. Vidare har vi ställt allmänna frågor om hur man resonerar kring namnpublicering av brottslingar och sitt eget och andra mediers ansvar och roll vad gäller kriminalrapporteringen och konsekvenserna av den snedvridna bild som forskningen pekar på att medierna presenterar.</p><p>I vår uppsats har vi haft Ester Pollacks kontextuella konstruktivism som teoretisk utgångspunkt. Vi har även använt oss av Ester Pollacks kultiveringsteori i analyserna av intervjuerna.</p><p>Vår undersökning visar att Ekot har en mer restriktiv etisk linje där man med hänsyn till brottslingars anhöriga i ytterst få fall väljer att gå ut med namn på brottslingar och brottsmisstänkta. I fallet Hagamannen valde man att avstå publicering med hänvisning just till att han har barn. Svenska Dagbladet valde att publicera Hagamannens namn redan när han blev åtalad med hänvisning till det stora allmänintresset, och Mats-Erik Nilsson säger att man aldrig resonerar kring brottslingars anhöriga när man tar beslut om namnpublicering.</p><p>Både Svenska Dagbladet och Ekot säger att den allmänna mediebilden är snedvriden vad gäller brottslighet, Ekot har dock en mer genomtänkt och etisk linje vad gäller den egna rapporteringen och ger exempel på reportage där de sökt nyansera och seriöst undersöka bilden av brottsligheten. Svenska Dagbladet både medger att den egna rapporteringen bidrar till att folk är rädda och får en felaktig bild av brottsligheten samtidigt som man motiverar sin rapportering av exempelvis Hagamannen. I vår uppsats har vi Utifrån vår teori och den forskning vi presenterar drar vi slutsatsen att Svenska Dagbladets resonemang och den bevakning vi tittat på dels går stick i stäv med de etiska spelreglerna för press,radio och TV, dels kan bidra till en syn på brott och brottslingar som kan få många negativa konsekvenser. Vidare är det slående att Ekot som är en del av public service-radio och Svenska Dagbladet som är en kommersiell tidning har så olika syn på journalistisk etik och allmänintresse.</p>

<p>Syftet med uppsatsen är dels att försöka se vilka frågor eller argument som kommit fram i debatten kring det uppdrag som Forum för levande historia (FFLH) har fått av regeringen se hur olika historielärare ser på informationskampanjen. Undersökningen inriktar sig på att genom användandet av de teoretiska verktygen historiemedvetande och historiebruk, försöka se om det finns en diskrepans mellan den akademiska världen och skolans värld, mellan forskare på våra universitet och historielärare ute på våra skolor och det utifrån den debatt som uppstått kring Forum för levande historias senaste uppdrag – att belysa och informera om brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer. Det resultat som undersökningen kommer fram till, är att utifrån mitt undersöknings-material kan det påvisas att det finns en synlig diskrepans mellan den akademiska världen och grund- och gymnasieskolan. På frågan om man kan härleda de olika inblandades agerande utifrån olika historiebruk, så tror jag också att jag har fått fram att så är fallet.</p>

All lagstiftning kan ses som resultatet av val mellan olika, ofta oförenliga, intressen. Kriminaliseringsförfarandet skiljer sig i detta avseende inte från annan lagstiftning, utan det är viktigt att lagstiftaren, vid prioritering mellan sådana intressen, tar sitt ansvar för de medborgare de representerar. Detta bör ske genom att de kriterier som legat till grund för kriminaliseringen redovisas öppet och att valalternativen svarar upp mot de etiska krav som skall gälla för en sådan process. I denna uppsats analyserar Jimmy Johansson vad som utgör brottets natur. Med stöd av framförallt pliktetiska skäl, argumenterar han mot att kriminaliseringen kan rättfärdigas enbart genom anförande av grunder inom ramen för den positiva rätten. Även om brott är en straffrättslig term, är författaren av åsikten att vad som utgör det brottsliga måste definieras utifrån etiken. Både straffrättslig och etisk teoribildning har avgränsats med syfte att klargöra uppsatsens egentliga huvudfråga; I vad består brottets natur? Viljan att hålla juridiken ren från värderande och därför otydliga och svårdefinierade begrepp, ställs i relation till svårigheterna att påvisa den etiska"lagsamlingens"existens och därför dess bristande giltighet.

Vi har undersökt hur Sveriges Radios nyhetsprogram Ekot och Svenska Dagbladet resonerar kring sin egen roll i en alltmer sensationalistisk och hårdför kriminaljournalistik. Vi har genomfört en kvalitativ intervjuundersökning där vi intervjuat Staffan Sillén, ansvarig utgivare på Ekot, samt Mats-Erik Nilsson, redaktionschef och ställföreträdande ansvarig utgivare på Svenska Dagbladet. I intervjuerna har vi tagit utgångspunkt i hur de båda medierna valde att rapportera om den så kallade Hagamannen, som den 19 juli dömdes till 14 års fängelse för ett flertal våldtäkter och mordförsök. Vidare har vi ställt allmänna frågor om hur man resonerar kring namnpublicering av brottslingar och sitt eget och andra mediers ansvar och roll vad gäller kriminalrapporteringen och konsekvenserna av den snedvridna bild som forskningen pekar på att medierna presenterar. I vår uppsats har vi haft Ester Pollacks kontextuella konstruktivism som teoretisk utgångspunkt. Vi har även använt oss av Ester Pollacks kultiveringsteori i analyserna av intervjuerna. Vår undersökning visar att Ekot har en mer restriktiv etisk linje där man med hänsyn till brottslingars anhöriga i ytterst få fall väljer att gå ut med namn på brottslingar och brottsmisstänkta. I fallet Hagamannen valde man att avstå publicering med hänvisning just till att han har barn. Svenska Dagbladet valde att publicera Hagamannens namn redan när han blev åtalad med hänvisning till det stora allmänintresset, och Mats-Erik Nilsson säger att man aldrig resonerar kring brottslingars anhöriga när man tar beslut om namnpublicering. Både Svenska Dagbladet och Ekot säger att den allmänna mediebilden är snedvriden vad gäller brottslighet, Ekot har dock en mer genomtänkt och etisk linje vad gäller den egna rapporteringen och ger exempel på reportage där de sökt nyansera och seriöst undersöka bilden av brottsligheten. Svenska Dagbladet både medger att den egna rapporteringen bidrar till att folk är rädda och får en felaktig bild av brottsligheten samtidigt som man motiverar sin rapportering av exempelvis Hagamannen. I vår uppsats har vi Utifrån vår teori och den forskning vi presenterar drar vi slutsatsen att Svenska Dagbladets resonemang och den bevakning vi tittat på dels går stick i stäv med de etiska spelreglerna för press,radio och TV, dels kan bidra till en syn på brott och brottslingar som kan få många negativa konsekvenser. Vidare är det slående att Ekot som är en del av public service-radio och Svenska Dagbladet som är en kommersiell tidning har så olika syn på journalistisk etik och allmänintresse.

Medling vid brott är relativt nytt i Sverige. Internationell forskning inom området har bedrivits i ca 20 år men svensk forskning inom området är begränsad. Från och med januari 2008 blir alla Sveriges kommuner skyldiga att erbjuda medling vid brott i fall då gärningspersonen är under 21 år. Medling vid brott har sitt ursprung i filosofin om reparativ rättvisa, men har som fenomen främst utvecklats utan direkt teoretisk förankring. Det övergripande syftet med denna studie var att skildra tre gärningspersoners erfarenheter av medling vid brott, samt att beskriva de filosofier och teorier som stödjer medling vid brott och presentera de lagar som reglerar metoden. En enkät formulerades för att ta reda på om ungdomar mellan 13-18 år kände till medling vid brott. För att få reda på gärningspersonernas erfarenheter av medling vid brott användes semi-strukturerade kvalitativa intervjuer, med frågeställningar om varför intervjupersonerna ställde upp, hur medlingsmötet upplevdes och hur de kände innan samt efter medlingen. För att hitta lämpliga intervjupersoner kontaktades medlingsverksamheter runt om i Sverige vilket resulterade i sammanlagt tre intervjuer. Analysen av intervjuerna gjordes utifrån tidigare forskning inom området samt utifrån teorierna om reintegrative shaming och empowerment. Vårt val av teorin om reintegrative shaming grundades utifrån att vi under studiens gång uppmärksammade att denna teori hade hög relevans för ämnet. Valet av teorin om empowerment gjordes efter att vi läst in oss på teorin om restorative justice, då vi fann att delar i denna filosofi kunde sammankopplas med tankegångar inom teorin om empowerment. Resultatet av enkätundersökningen visade att av 169 tillfrågade hade 46 st hört talas om medling tidigare. Resultatet av intervjuerna visade att alla tre intervjupersonerna fått en annan syn på brottsoffret och brottet efter deltagandet i medlingen och upplevde medlingsmötet som positivt.

Syftet med uppsatsen är dels att försöka se vilka frågor eller argument som kommit fram i debatten kring det uppdrag som Forum för levande historia (FFLH) har fått av regeringen se hur olika historielärare ser på informationskampanjen. Undersökningen inriktar sig på att genom användandet av de teoretiska verktygen historiemedvetande och historiebruk, försöka se om det finns en diskrepans mellan den akademiska världen och skolans värld, mellan forskare på våra universitet och historielärare ute på våra skolor och det utifrån den debatt som uppstått kring Forum för levande historias senaste uppdrag – att belysa och informera om brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer. Det resultat som undersökningen kommer fram till, är att utifrån mitt undersöknings-material kan det påvisas att det finns en synlig diskrepans mellan den akademiska världen och grund- och gymnasieskolan. På frågan om man kan härleda de olika inblandades agerande utifrån olika historiebruk, så tror jag också att jag har fått fram att så är fallet.

Snatteri är det brott som förekommer mest bland ungdomar i tonåren och kan i tidig ålder bli en inkörsport till grövre brottslighet. Detta finns dokumenterat i officiell brottsstatistik. I vux-envärlden stöter man ofta på obekräftade uppfattningar, att ungdomar idag tenderar till att tillägna sig en accepterande attityd till eget och kamraters snatteri. Är det en verklig sanning att ungdomar i dag tolererar och bagatelliserar snatteri? Syftet med denna uppsats, som omfattar ungdomar i klass nio, är att ta reda på hur det kan se ut med tan-ke på dessa frågor. Inte minst för att öka kunskaperna inför planering av brottsförebyggande arbete. Jämförande undersökningar i fler kommuner med varierande socioekonomiska bak-grunder skulle vara av intresse för en grundligare kartläggning. Någonstans måste man dock börja. En kvantitativ undersökning med hjälp av enkäter genomfördes därför bland 110 elever i årskurs nio i en kommun i Stockholms län. Resultat från den här undersökningen bekräftar inte att en tillåtande attityd till snatteri är rå-dande bland de tillfrågade ungdomarna, snarare motsatsen. Två tredjedelar av respondenterna svarar att snatteri i affär inte är okej och nästan alla fördömer snatteri ur en kompis ficka. En del respondenter har själva snattat. Av pojkarna är det närmare hälften och av flickorna en fjärdedel som avslöjar det. Av dessa uppger närmare hälften att de endast snattat några få gånger.

The aim of this study is to investigate how the female author, Charlotte Brontë, describes the development of her female protagonist in Jane Eyre and to compare this to how the male author, Fyodor Dostoevsky, describes the development of his male protagonist in Crime and Punishment, inside the patriarchal 19th century. My basic idea is that both characters in these two books have to reach their own unknown to find satisfaction and a new existence, and I want to investigate what the characters have to go through to find that existence. To help me in my exploration of Jane Eyre I make use of Gilbert and Gubars’ book The Madwoman in the Attic and in the case of Crime and Punishment, I make use of Pelikan Straus’ article ”“Why did I say ’Women!’?” Raskolnikov Reimagined”. Both authors discuss literature from a gender perspective, but without comparing female and male characters or authors with each other, which I believe is important for a more holistic understanding of gender issue. The conclusion of this essay is that these books are describing the main characters’ evolution towards their personal unknown with the same tools, a double self, an important symbol, and in the end a love partner that embodies that unknown. Furthermore, I conclude that this development moves in opposing directions, whereby the female character gets in touch with a more traditional male disposition and the male character gets in touch with a more traditional female disposition. This mirrors the different position men and women are assigned in the patriarchal society. In conclusion, I suggest that all social roles are ultimately confining (irrespective of sex), and are attracted to the opposite pole, in order to discover what the individual does not have access to in the social sphere.