Titel: ”Jag sa nej. Hur säger man ett nej så att det blir mer nej?”   Författare: Kristin Westesson och Johanna Westergård   Kurs, termin och år: C-uppsats, HT 2013   Antal ord i uppsatsen: 16 785   Problemformulering och syfte: En av de våldtäkter som kvällstidningarna bevakade 2013 var en gruppvåldtäkt på en 15-årig flicka i Tensta. Den fick stor uppmärksamhet i kvällspressen efter att de misstänkta, sex jämnåriga pojkarna, friades i hovrätten. Krönikörer, debattörer och ledarskribenter vaknade till liv och recenserade det domslut många tyckte var felaktigt. Politiker engagerade sig, folk skrev på protestlistor och det var nakenprotester utanför Svea Hovrätt. Det här fallet har alltså berört många i Sverige. Hur skildrade Sveriges största kvällstidningar, Aftonbladet och Expressen, händelsen? Tog de någons parti? Vem var offer och vem var egentligen gärningsman? Tenstafallet väckte många frågor och ligger till grund för den här fallstudien. Brottsjournalistik upptar en stor del av kvällstidningarna, samtidigt som forskning om medier och brott är knapphändig utifrån ett genusperspektiv. Att studera hur media skriver om brott, inte minst om våldtäkter, är viktigt då människans verklighetsuppfattning i allt högre grad formas av massmedier. Syftet med den här studien var att undersöka hur offret/flickan och gärningsmännen/pojkarna framställdes i Tenstafallet i Aftonbladet och Expressen, samt om gestaltningarna stämmer överens med de myter som finns i forskningen kring gärningsmän och offer.   Metod och material: Fallstudien baserades på en kvalitativ textanalys där samtliga texter i de båda tidningarna om våldtäkten – nyhetsartiklar, ledare, debattartiklar, kolumner och krönikor – analyserades.   Huvudresultat: Resultaten av denna studie visar att varken offret eller gärningsmännen beskrevs särskilt ingående, samt att rapportering om våldtäkter förändrats. Offret får ingen skuld i det inträffade och gärningsmännens skuld pendlar från att vara framstående i början av fallet till att vara mindre i slutet. De frias dock aldrig helt av media trots att de friats av hovrätten. I slutet av medierapporteringen är det hovrätten och hela samhället som är skurken. Hovrätten, som har gjort en felaktig bedömning och inte ställer sig på flickans sida, och samhället som har dåliga lagar och inte förmår hjälpa pojkar som kan göra sådana här saker. Att kritiskt granska och lyfta fram varför hovrätten har gjort den här bedömningen görs inte i många artiklar.   Nyckelord: Journalistik, våldtäkt, offer, gärningsman, Aftonbladet, Expressen, genus, brott, kvällstidning, kriminologi.

Äldre personer är den grupp i samhället som i högst utsträckning varit föremål för forskning inom området rädsla för brott. Paradoxalt nog har forskning visat att äldre personer, trots låg utsatthet för brott, uppvisat höga nivåer av rädsla. För att öka förståelsen för äldre personers rädsla är det viktigt att uppmärksamma möjliga sårbarhetsfaktorer som kan påverka rädslan. Syftet med föreliggande studie var att, bland män och kvinnor 65 år och äldre, undersöka uppfattad rädsla för att utsättas för brott. Samband undersöktes mellan deltagarnas uppfattade rädsla för att utsättas för brott och uppfattade fysiska hälsa respektive sociala nätverk. Även könsskillnader beträffande uppfattad rädsla för att utsättas för brott undersöktes. En enkät delades ut till boende i plusboenden i Sundsvall respektive Timrå och studiens urval bestod av 45 män och 67 kvinnor (N = 112), 65 år och äldre. För att undersöka samband genomfördes Spearmans rangkorrelationskoefficient (p &lt; .05) och för att undersöka skillnader genomfördes Mann-Whitney U-tester (p &lt; .05). Resultatet visade skillnader mellan män och kvinnors uppfattade rädsla för att utsättas för brott där kvinnorna skattade högre nivåer av uppfattad rädsla. Vidare förelåg, inom gruppen kvinnor, medelstarka samband mellan uppfattad fysisk hälsa och uppfattad rädsla för att utsättas för brott, vilket innebar att deltagare som skattade sin uppfattade fysiska hälsa som sämre även tenderade att skatta högre nivåer av uppfattad rädsla för att utsättas för brott. Slutligen visade resultatet, för både män och kvinnor, medelstarka samband mellan uppfattat socialt nätverk och uppfattad rädsla för att utsättas för brott, vilket innebar att deltagare som skattade sitt uppfattade sociala nätverk som sämre även tenderade att skatta högre nivåer av uppfattad rädsla för att utsättas för brott. Resultatet diskuteras med utgångspunkt i den teoretiska förklaringsmodellen om särskilt sårbara offer. Framtida forskning bör fortsättningsvis undersöka möjliga sårbarhetsfaktorer för att på så sätt öka förståelsen gällande äldre personers uppfattade rädsla för att utsättas för brott. / <p>2014-06-03</p>

No description available.

Denna studie ämnar undersöka hur invånare i Knivsta kommun uppfattar vilka förändringar som har skett i kommunen i och med en stor befolkningsökning från och med år 2005. Studien undersöker känslan av förändringar inom Brottslighet, invandring och platsidentitet Valet av dessa teman baseras på pilotintervjuer kring Knivstas förändring. Genom att sedan intervjua sex stycken invånare som har bott i Knivsta kommun under perioden 2005– 2018 skapades en bild av hur de ser på förändringar i kommunen. Detta jämförs även med statistik för att undersöka korrelation och ställs mot tidigare forskning för att kunna förklara dessa processer. Resultatet visar att invånarna känner att kommunen har förändrats i flera avseenden under perioden. De känner sig mindre trygga i centrum på kvällen och tror att brottsligheten i kommunen har ökat. Det finns också viss skepticism inför kommunens integrationsarbete. Känslan kring vad Knivsta är har också ändrats och det beskrivs som att orten blir mer anonym och opersonlig när den växer och flera är oroliga för att Knivstas förändring ska leda till att det blir mer som en förort till Uppsala eller Stockholm.

Forskning har visat på hur det finns en bias i rättsväsendet som gör att kvinnor i större utsträckning döms till rättspsykiatrisk vård, och att det finns en stereotypisk bild av den kvinnliga förövaren. Föreliggande studie syftar därmed att undersöka vilka resonemang som förs samt vilka beskrivningar som ges när kvinnor döms till, alternativt utreds, i fråga om rättspsykiatrisk vård. Detta har gjorts utifrån en kvalitativ riktad innehållsanalys där åtta stycken domslut rörande kvinnor som dömts samt utvärderats för rättspsykiatrisk vård har analyserats under två kategorier: “Mad” or “bad” samt Kvinnans brott mot den traditionella kvinnliga rollen. Analysen visade hur resonemangen som förs gällande varför kvinnorna borde dömas, samt varför dem döms, till vård i många fall grundade sig i hennes livsomständigheter, förväntade egenskaper och avvikelse från sitt ansvar och familjeroll. Analysen visade även på hur det tycks finnas en tendens att hellre konstatera en psykisk störning än att ifrågasätta denna, och således döma individen till rättspsykiatrisk vård. Resultaten har diskuterats utifrån vad detta kan ha för betydelse för rättsväsendet, och hur detta påverkar såväl behandlingen som bilden av både män och kvinnor som förövare.

Tidigare studier har visat att när media valt att endast fokusera på negativa händelser samtidigt som positiva händelser utelämnats om en plats kunde detta bidra till att ett område kunde få ett dåligt rykte. Syftet med studien var att ta reda på hur media har beskrivit och rapporterat nyheter om Navet samt rapportera om brottsstatistik i Sundsvall och på Navet. I studien tillämpades kvantitativ metod genom en innehållsanalys och data var sammanställd i SPSS. Studiens resultat visade beskrivningar från media av Navet. Datan baserades på ett kodningsformulär som utgjorde om medias rapportering om Navet samt undersökte variabeln"Geografiskt område" gällande narkotikarelaterade artiklar i Sundsvall stad. För studien användes 96 artiklar om Navet samt 82 artiklar gällande variabeln "Geografiskt område" i Sundsvall stad. De artiklar som analyserades var hämtade från Sveriges Radio, SundsvallsTidning samt Sveriges Television och var publicerade år 2016. Resultaten från uppsatsen byggde även på brottsstatistik från Polisen gällande brott i Sundsvall centrum och narkotikabrott i Sundsvall stad. Resultaten visade att Navet framställdes i media som en negativ plats och att media valde att fokusera på droger och otrygghet i högst utsträckning. Data analyserades utifrån teorin Ecological Labeling vilket möjligen kunde förklara hur media kan ha bidragit till att Navet kan ha stämplats som en negativ och otrygg plats i Sundsvall. / <p>2017-06-01</p>

The railway was one of the most significant happenings in Sweden in the 19th century and had a major impact on national, regional and local infrastructure. However, this essay focus on the effects that newly build railways and railway stations had on cities in terms of crimes. Unlike anything else the ‘new’ infrastructure paved the way for a new standard in both the social life and the industries. The fact that industrialization caused structural changes in cities is not questioned, but the aim of this study is to focus on one happening in one city. Therefore, the railway is thus the happening and the examined city is Kalmar.  The first step was to observe the court records from the years before, during and after the railway was assembled. Then the criminal acts from the court record were quantified from the years between 1869 – 1876 in order to enable the analysis of change in crimes. In addition to the above-mentioned method, the main focus was to be able to answer the research questions. First and foremost, the main research question which focused on what consequences the railway had on the criminal behaviour in Kalmar, and last but not least study the correlation between crimes and social class during the years of 1869 and 1876.

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen är att bidra till ökad förståelse för vad målvaktsförbudet innebär och i vilka situationer godtagbara skäl kan anses föreligga i enlighet med 8 kap. 12 § ABL samt vad som kan utgöra sådana skäl. Vidare ämnas att undersöka lagregelns verkliga funktion genom att granska och analysera hur målvaktsförbudet tar sig uttryck i svensk domstol. Detta för att bidra till ökad förståelse för utseendet och användandet av målvakter i praktiken samt vilken eller vilka påföljder som kan tillkomma den som utser alternativt agerar målvakt, i enlighet med sanktionerna som beskrivs i 30 kap. 1 § 3 st. ABL. För att uppfylla syftet utreds, de lege lata, den gällande rätten med avseende på innebörden av målvaktsförbudet som föreskrivs i aktiebolagslagen (2005:551) samt vad undantagsrekvisitet om godtagbara skäl innefattar. Detta kompletteras med en rättsfallsstudie som omfattar alla hovrättsdomar mellan år 2013 och 2020, vilken kartlägger hur målvaktsförfarandet uttrycks i praktiken. Resultatet av studien visar att målvaktsförbudet innebär att en fysisk person inte får tillsättas vid en bolagsledande roll om denne inte har för avsikt att ta del av aktiebolagets verksamhet, förutsatt att godtagbara skäl inte föreligger. Vidare framkommer att den som agerar målvakt kan utses av annan eller utse sig själv. För att ett straff skall kunna utdömas krävs dock att målvakten avser dölja bolagets faktiska företrädare, vilken besitter den reella makten. Undantagsrekvisitet om godtagbara skäl beskrivs föreligga när bolagsledande roll tilldelas person i fåmansbolag i syfte att uppfylla aktiebolagets formella krav, dock skall förfarandet inte vara ämnat att dölja personen som utgör aktiebolagets verkliga huvudman. Rättsfallsstudien uppvisar att det i praktiken förekommer olika relationer mellan målvakten och den som utser målvakten. Vanligast förekommande är att vänner och bekanta agerar målvakt. Därutöver framkom att andra sanktioner än de som föreskrivs i 30 kap. 1 § ABL aktualiserades, vanligast förekommande var fängelse och villkorlig dom förenat med dagsböter vilket även kombinerades med näringsförbud i flera av fallen. Avslutningsvis uppvisas att målvaktsförfarandet i större utsträckning förekom i verksamheter relaterade till byggbranschen.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur kvinnors syn på trygghet, agerande på offentliga platser samt behov gällande trygghetsarbete varierar mellan olika åldrar. I denna studie är parkmiljö i fokus, och Gränbyparken i Uppsala valdes som fallstudie. För att undersöka syftet intervjuades kvinnor i tre olika åldersgrupper. Dessutom gjordes en platsobservation av parken. Respondenterna fick redogöra kring sin upplevda otrygghet med fokus på skillnader mellan parkmiljö och andra offentliga platser, bidragande faktorer till rädsla, påverkan på levnadsmönster samt förebyggande trygghetsåtgärder. Resultatet påvisar att parken utgör en otrygg plats för majoriteten av respondenterna, dock varierar åsikterna kring otrygghet till viss del mellan åldersgrupperna. Det är främst unga, följt av medelålders, som pekar ut parker som särskilt otrygga områden. Utmärkande skillnader gällande otrygga faktorer är äldre personers rädsla för kriminalitet medan medelålders och unga tycker att obehagliga personer respektive buskage och träd skapar otrygghet. De som blir mest begränsade av otrygghet är äldre, som undviker parken, samt unga, som gör strategiska val i parken. Belysning var den mest uppmärksammade trygghetsåtgärden i alla åldersgrupper. Andra hade inga svar på förbättringar eftersom de ansåg att det inte går att göra något åt otryggheten.

The purpose of this thesis was to examine how women who have committed crimes feel they have been treated by authorities. Our research questions were: How do women who have committed crime feel they have been treated by authorities? How has this treatment affected the women and their life worlds? In our study we have conducted semi-structured interviews with four women who have committed crime. Our theoretical basis has been phenomenology, symbolic interactionism and Hirdmans theory on the gender system. Our main results show that the women have different experiences of treatment, some positive and some negative. We’ve found that all the women are different and therefore have different needs that need to be considered. We have also found that the women feel they are treated in a “nicer” way because they are women, and that they feel this is not always for the best.