No description available.

Violation of a person’s integrity through crime is a non-financial damage regulated in the Tort Liability Act, Chapter 2, section 3. The provision states that for liability to be imposed on the perpetrator, it is required that the violation is caused through crime and that the violation is assessed as serious. Whether a violation is considered serious depends on all relevant circumstances surrounding the offence. These circumstances can either be related to the criminal offence itself, the perpetrator, or the victim. Through a legal dogmatic method, the overall purpose of this thesis has been to contribute with an understanding of the concept of violation and its distinctive features, with a special focus on victim-related circumstances. By studying the development in case law, both from the Swedish supreme court and lower courts, and guiding decisions from the Swedish Crime Victim Authority, the analysis has shown that if a victim, prior to the violation, behaves reprehensibly it may indicate that the victim is not safeguarding his or her integrity. This may lead to the perpetrator not being liable for damages, or in the alternative, that the damages are reduced. The thesis has sought to provide an answer to when and how the victim’s behavior affects his or her right to get compensated for a violation through crime. Although the victim’s behavior can affect the assessment of the violation in hand, the thesis has shown that the victim’s own perception of the violation is not of primary importance to whether he or she should get compensated. This is because the assessment of the damages shall be based on objective criteria where prevailing ethical and social values are of interest. Therefore, one could argue that the damages for violation through crime is intended to compensate for the criminal offence itself rather than to compensate for any actual harm. In this way, the provision on violation through crime distinguish from other types of dam- ages that are governed by the Tort Liability Act. The opposition between different interests – such as subjective/objective and violation/harm – has shown that the concept of violation is struggling with an inherent conflict and ambivalence. In accordance with the purpose of this thesis, attention has been drawn to the concept of violation and its ambivalent nature in order to highlight its characteristics and distinctive features.

This paper explores the future of Artificial Intelligence (AI) and how it can be used by organised crime orterrorist organisations. It exploresthe fundamentals of AI, its history and how its use is affecting the waypolice operate. The paper shows how the development rate of AI is increasing and predicts how it willcontinue to evolve based on different parameters. A study of different types of AI shows the different usesthese systems have, and their potential misuse in the near future. By using the six pillars approach, aprediction concerning AI and the development of Artificial General Intelligence (AGI) is explored, andits ramifications to our society. The results show that in a world with AGI, AI-enabled crime as we knowit would cease to exist, but up until that point, the use of AI in crime will continue to impact our daily livesand security / Denna uppsats undersöker framtiden för AI och hur den kan användas av organiserad brottslighet ellerterroristorganisationer. Den utforskar grunderna för AI, dess historia och hur dess användning påverkarpolisens verksamhet. Uppsatsen visar hur utvecklingshastigheten för AI ökar och förutsäger hur denkommer att fortsätta utvecklas baserat på olika parametrar. En studie av olika typer av AI visar de olikaanvändningsområdena dessa system har och deras potentiella missbruk inom en snar framtid. Genom attanvända metoden sex pelare undersöks en förutsägelse om AI och utvecklingen av Artificiell Generellintelligens (AGI) och dess konsekvenser för vårt samhälle. Resultaten visar att i en värld med AGIkommer AI-aktiverad brottslighet som vi vet att den skulle upphöra att existera, men fram till den tidenkommer användningen av AI i brottslighet att fortsätta att påverka vårt dagliga liv och säkerhet.

Våldtäktsbrottet var år 2018 föremål för en omfattande reform. Det avgörande är numera om den sexuella handlingen har genomförts med någon som inte deltar frivilligt. Sedan ett avgörande från HD år 2015 anses våldtäkt inte längre vara ett egenhändigt brott, vilket har betydelse för vem som kan anses vara gärningsman vid våldtäkt. Sexualbrott är även de enda brottstyper där det uttryckligen framgår av lagtexten att fleras deltagande är en kvalifikationsgrund för grovt brott. I uppsatsen analyseras den straffrättsliga rollfördelningen vid en våldtäkt där flera personer deltar eller närvarar. / Sexual offense is the penal law area where the perception of crime has changed most radically over time. The Swedish provision on rape crime in Chapter 6 Section 1 of the Penal Code (Sw. Brottsbalken) has been subject to several changes during the last decades. When the Penal Code came into force in 1965 the provision on rape was reserved for situations where a man had forced a woman into intercourse with violence or serious threat. Since then the provision on rape has been expanded to also include other sexual violations, and the requisites for violence or threat has diminished over the years. In July of 2018 the legislation on sexual offenses in Chapter 6 of the Penal Code was subject to a comprehensive reform. Since then, to be charged with rape a perpetrator no longer needs to have used violence, threat, duress, or to have unduly exploited that the victim was in a particularly vulnerable situation. The decisive circumstance to be charged with rape is nowadays that the sexual act is performed with someone who doesn’t voluntarily participate in the act” (Sw. ”frivilligt deltar”). In 2015 the Supreme Court (Sw. Högsta domstolen) ruled that a sexual assault against a child can be committed from distance, without physically touching the child. This ruling confirmed that sexual offenses no longer are to be considered crimes that require the perpetrator to have physically performed the sexual act (Sw. egenhändigt brott). In 2018 the legislator stated that all sexual offenses, including rape, can be committed without physical action from the perpetrator. This thesis aims to analyze and discuss the objective conditions for criminal liability for perpetration, co-perpetration and complicity to a rape crime. The question of whom to consider perpetrator, co-perpetrator or accomplice to rape has been somewhat complicated since the recent reform of the rape provision as it is unclear what kind of behaviour will cause liability for complicity to rape, and what kind of behaviour will be non-punishable. It is also unclear in what kind of situation a person can be considered to have ”participated” in such way that it constitutes an aggravating circumstance for rape. All this means that, although the recent reform on sexual offense is laudable in its intent to safeguard sexual integrity, its lack of clarity potentially risks fundamental legal principles.

Studiens syfte var att undersöka hur stor risken för oro var 2017–2018 i förhållande till kön, ålder och utsatthet samt skillnader mellan olika typer av brott. Det har gjorts ett flertal logistiska regressionsanalyser på ett datamaterial inhämtat från Brottsförebyggande rådets nationella trygghetsundersökning. Brottskategorierna som undersöktes i vår studie var rån, misshandel samt sexualbrott. Resultatet visar att dessa faktorer påverkar oron hos befolkningen. Det är skillnad i oron beroende på om personen är man, kvinna eller äldre. Överlag var kvinnorna mest oroliga samt mest utsatta, förutom när det kom till utsatthet för rån och misshandel där männen var överrepresenterade. Slutsatserna som drogs från detta var att utsattheten är det som påverkar oron mest. Att kvinnorna var mest oroliga stämmer överens med teorin om det ideala offret där kvinnorna passar in. De äldre, som också framställs som ideala offer, var dock mindre oroliga än förväntat. / The purpose of the study was to investigate how great the fear of crime was in the years 2017-2018 in relation to gender, age, and exposure to crime and to investigate differences between three types of crime. Several logistic regressions have been carried out on data obtained from the National Security Council´s crime prevention survey. The crime categories investigated in the study were robbery, assault, and sexual offenses. The results show that crime exposure affects the concern of the population the most, although there is a difference depending on whether the person is male, female, elderly or young. Overall, women were the most worried and the most exposed to crime, except when it came to exposure to robbery and assault. The conclusions drawn from this were that women and elderly are often presented as ideal victims and it agrees with women's concern, although the elderly seem less worried than expected.

Uppsaten utreder hur förslaget om maskeringsförbud vid idrottsarrangemang är utformat i förhållande till legalitetsprincipens krav på tydlighet och precision och dess förutsättningar med hänsyn till behov - och proportionalitetsprincipen att kunna tillämpas i praktiken.

Sverige har likt de flesta länder kriminalitet som ett samhällsproblem. Det finns riskfaktorer som påverkar ifall individen hamnar i kriminella umgängen. Huvudsyftet med denna studie är att undersöka hur behandlingspersonalen inom Kriminalvården uppfattar klienternas återfall i brott och den återfallsprevention som ges inom Kriminalvården. Delsyftet är att undersöka vad behandlingspersonalen har för uppfattning om vilka faktorer som kan påverka klienterna att återfalla i brott. För att samla in data använder studien sig av enkäter som skickades ut via e-post. Detta bearbetas senare för att kunna göra en kvantitativ dataanalys av svaren.Resultatet visade att Kriminalvårdens personal är i regel positivt inställda till deras egna arbete och möjligheterna för att klienterna kan motstå att återfalla till kriminalitet. Personalen visste även vad återfallsprogrammen handlade om och hade generellt en positiv bild av resultaten från programmen. Ett förbättringsområde för Kriminalvården är deras information till klienter angående stöd efter frigivning. Slutsatsen är att enkätdeltagarnas positiva inställning kan bidra till att enkätdeltagarna känner att de gör skillnad för klienterna och att deras arbete medverkar till ett bättre samhälle.

Syftet med studien är att studera subjektiva upplevelser av vilka faktorer som varit bidragande till ett upphörande med brottsligt beteende, samt de faktorer som enligt egna upplevelser leder till ett upprätthållande av en mer konventionell livsstil. För att studera detta har en kvalitativ metod tillämpats och semistrukturerade intervjuer med fyra före detta kriminella individer genomförts. Studiens resultat visade att kärleksrelationer och föräldraskap, att sluta med alkohol- och narkotika missbruk, bryta upp från tidigare omgivning samt egen vilja är faktorer som i samspel med varandra påverkat de intervjuade att upphöra med brottsligt beteende. Rutiner, nytt socialt nätverk och stöd är faktorer som enligt intervjupersonerna möjliggjort ett upprätthållande av en mer konventionell livsstil. Studiens viktigaste slutsats är att samspel mellan yttre och inre faktorer även kallade vändpunkter, är av största vikt för att en upphörandeprocess skall vara framgångsrik. / ”It´s never too late.” - Four stories about the path out of crime. The purpose of this paper was to study the subjective experiences of factors that have contributed to desistance from criminal behavior, and the factors which, according to the interviewees own experiences lead to the maintenance of a more conventional lifestyle. The study was performed using qualitative semi-structured interviews with four ex-offenders. The results have shown that factors, such as love relationships and parenting, as well as desistance from alcohol and drug abuse and changing their environment are factors that in interaction with each other have affected the interviewed individuals desistance from criminal behavior. Routines, new social network and support are factors which, according to the interviewees made it possible to maintain a more conventional lifestyle. The study's main conclusion is that the interaction between external and internal factors so called ”turning points”, is crucial to a desistance process to be successful.

Syftet med uppsatsen är att skapa en djupare förståelse för den kvinnliga brottsligheten i Karlstad under perioden 1914–1920. Arbetet grundas på kvantitativ metod men har även inslag av kvalitativ metod. Den teoretiska grunden för uppsatsen är Yvonne Hirdmans genusteori som kompletteras av tre kriminologiska teorier. Källmaterialet som används i uppsatsen är Karlstads Stadsfiskal, Rotel över brottmål, 1914–1920 med beteckning CIII:15–21 som finns tillgängligt på Värmlandsarkivet i Karlstad. Uppsatsens resultat är att kvinnor begick en variation av brott som skiftade varje år. Männen hade fyra största brottstyper som återkom varje år nämligen fylleri, förargelseväckande beteende, fylleri under sabbat samt förseelse. De tre oftast förekommande brott hos kvinnor är förseelse, fylleri och stöld. Det straff som tilldelades oftast för både män och kvinnor är böter och båda könen hade ett högt antal frikända personer. Det som skiljer könen åt gällande straff är att till stillnad från männen var det väldigt få kvinnor som straffades med straffarbetet och fängelsestraff. / The purpose of this paper is to enable a deeper understanding of female criminality in Karlstad between 1914-1920. The work primarily uses a quantitative method, but also draws slightly from qualitative method. The theoretical basis for this essay is Yvonne Hirdman’s gender theory, which is supplemented by three criminology theories. The source material that has been used in this paper is Karlstad Stadsfiskal, Rotel över brottmål, 1914-1920 with designation CIII: 15-21 which is available at Värmland’s Archive in Karlstad. The result of this paper is that women committed a variety of crimes, that shifted every year, while men had four different crime types that recurred every year; namely drunkenness, disorderly conduct, drunkenness during the Sabbath, and misdemeanor. The three most common crimes amongst women were misdemeanor, drunkenness and theft. The most common punishment for both sexes was fines, and both sexes also had a high amount of acquittals. The biggest difference between the punishment of men and women was the fact that women were much less likely to be sentenced to prison or hard labour.

The purpose of this study, is to explore whether or not prison sentences of less than a year, are appropriate, when judged from an individual preventive angle. This will be discovered through processing the interviews of a criminologist, a district prosecutor and a prison governor. Their expertise covers the areas of criminals, institution and crime prevention. Our data is drawn from parts of the theory about denial of freedom by Michel Foucault, who explores prison as an institution; the theory about prisonization by Donald Clemmer, who explored the process of socialization, that occurs when an individual goes to prison, and becomes a part of the prison sub culture; also the theory of moral sociology by Èmile Durkheim, who defines what we call a society, the basis of moral action and how these two interact. The result showed that prison sentences of less than a year are not appropriate, when judged from an individual preventive angel. Though judged from a general preventive angle, it can be seen as appropriate. / Studien syftar till att undersöka om fängelse som påföljd, gällande straff kortare än ett år, är ändamålsenligt utifrån ett individualpreventivt perspektiv. Detta uppnås genom tre kvalitativa intervjuer med en kriminolog, en kammaråklagare och en anstaltschef som utifrån deras olika yrkesroller bidrar med expertis inom det valda området. Empirin tolkas sedan utifrån delar av teorin om den frihetsberövande sanktionen av Michel Foucault som tittar närmare på fängelset som institution; teorin om prisonisering av Donald Clemmer, som tar fakta på den socialiseringsprocess som sker med individen när denne hamnat i fängelse och anammat en del av fängelsets subkultur, samt utifrån moralsociologin av Émile Durkheim som beskriver vad som utmärker ett samhälle, vad som är grunderna för ett moraliskt handlande och hur dessa två samspelar med varandra. Resultatet visade att fängelsestraff kortare än ett år ur ett individualpreventivt perspektiv inte är ändamålsenligt. Däremot kan det ur ett allmänpreventivt syfte verka avskräckande för samhällets övriga medborgare.