The increasing rate of global sea mean level rise, one of many effects of climate change, will most likelyproduce heightened risk of coastal flooding. Cities located along coastlines have to adapt to thesecircumstances that otherwise will increase the magnitude and frequency of coastal flooding. The purposeof this study is to evaluate the current and future risk of coastal flooding in central Stockholm in relationto global sea level rise. The overall coastal flood risk of central Stockholm is assessed using the currentsea level as well as with possible future sea level rise. Wave modelling is carried out in Saltsjön toestimate the possible addition to extreme sea levels from wave action. The wave characteristics isdetermined according to the physical properties of inner Saltsjön and local meteorological conditions.In-depth case studies regarding flood risk and flood prevention measures are carried out on Stadsholmenand Hammarby Sjöstad, two areas with very different physical characteristics. Areas most prone toflooding in these districts are identified using flood vulnerability maps. Suggestions for flood defencemeasures for the identified vulnerable areas are presented. It is evident that implementation of flooddefence should be adapted after the physical and social properties of the locality. Results of this studycorrelates with well with similar research claiming that there is a small risk of significant coastalflooding in central Stockholm. The flood risk will not increase significantly in the near future, primarilydue to the effect of regional uplift counteracting the global sea level rise. The accelerating rate of globalsea level rise in combination with possible trend changes of meteorological extremes will however mostlikely generate larger problems with coastal flooding in a longer time span. / En av de mest påtagliga effekterna av pågående klimatförändringar är global havsnivåhöjning. Ökademedel- samt extremnivåer kommer innebära ökad risk för översvämningar längs med kuststräckor.Städer belägna längs med kuster behöver anpassa sig efter dessa framtida förhållanden för att undvikaomfattande skador och förluster. Syftet med denna studie är att utvärdera den nuvarande och framtidarisken för kustöversvämning i centrala Stockholm med koppling till global havsnivåhöjning. Dengenerella risken för kustöversvämning i centrala Stockholm bedöms för den nuvarande havsnivån såvälsom för möjliga framtida havsnivåer. Modellering och beräkning av möjliga våghöjder för Saltsjönutförs för att uppskatta det potentiella tillägget till extrema havsnivåer från vågeffekter. Den potentiellavåghöjden i inre Saltsjön kontrolleras främst av de rådande meteorologiska och fysiskaförutsättningarna, så som vindens styrka och riktning. Mer ingående fallstudier gällandeöversvämningsrisk och åtgärder för att förhindra översvämningar utförs för Stadsholmen (Gamla Stan)och Hammarby Sjöstad, två områden med distinkt olika stadsbild och förutsättningar. Områden mestsårbara för kustöversvämning i dessa distrikt identifieras med hjälp av översvämningssårbarhetskartor.Förslag till åtgärder för att förhindra översvämningar i dessa områden presenteras. Hur och vad för typav översvämningsskydd som anläggs bör anpassas efter den specifika plats fysiska och estetiskaförutsättningar. Resultaten i denna studie stämmer överens med tidigare forskning vad gällande den lågarisk för kustöversvämning som finns i centrala Stockholm. Översvämningsrisken kommer inte ökanämnvärt i den närmaste framtiden, främst på grund av den regionala landhöjningens motverkandeeffekt till den globala havsnivåhöjningen. Däremot kommer hastigheten hos den globalahavsnivåhöjningen att öka. Detta i kombination med möjliga förändringar i meteorologiska extremerkommer troligtvis utgöra större risk för kustöversvämningar i ett längre tidsperspektiv.

The topic of climate adaptation has gained momentum in the last decade as a response to the increasing rate at which global climate is changing. There are two leading discourses to climate adaptation, Climate Change Adaptation (CCA) perspectives, which focuses on adapting to specific climate hazards and scenarios, and Vulnerability Centred Adaptation (VCA), which focuses on the socio-economic and environmental factors that compound climate impacts. However, despite global inclusivity efforts to adaptation, the CCA approach is predominant in developing economies. This empirical study attempts to close this gap by using the VCA approach to a climate risk, impact, and vulnerability assessment of the Malmö Lund Region, Sweden, and to showcase the relevance of including a VCA approach within developing economies. The primary data comes from using a semi-structured interview method of twelve international women who have moved to the region in the last decade. Simultaneously, semi-structured interviews were also conducted with a secondary sample group which consisted of six urban professionals who either worked with environmental issues, planning, or social vulnerability. The latter climate and vulnerability conversations were used to situate the IW’s perspective in the discussion. The results demonstrated that: 1. Climate risk depended on the duration, intensity of temperature, wind, light levels, and precipitation, or climate barriers, and the women’s ability to protect themselves. 2. The barriers negatively impacted them socially, physically, and emotionally, but also allowed them to experience new climate-related experiences and activities. 3. Finally, their adaptive capacity depended on the socio-economic and cultural circumstances which enhanced their vulnerability, while their adaptive capacity relied on their ability to apply micro-adaptations, reach out to community support, and use their previous climate experience. The findings confirm the need for an intersectional and bottom-up approach to climate adaptation, as it showcased how climate did impact the women and influenced their adaptation process in region despite it not being a primary cause of concern for these women. Secondly, it raises awareness of the non-climate predispositions of these women to climate vulnerability. Thirdly, the findings also show that variations in climate assessments do not only depend on long-term climate data in relation to climate hazards and risks, but also the women’s past climate experience, their current life circumstances, and the time spent in the host country. Finally, this research calls for urban climate adaptation strategies to account for a vulnerability perspective within their initial risk, vulnerability, and impact assessment and use these valuable insights to inform the planning stages of climate adaptation process for urban citizen.

Bangladesh is one of the most vulnerable countries to climate change, with coastal areas being especially vulnerable. Along the Bangladeshi coast lies mangrove forests that protect against storm surges, tropical cyclones, SLR, coastal erosion, and salt-water intrusion. On Char Kukri Mukri, a remote island in the Bay of Bengal, Keora-species (Sonneratia apetala) mangroves are planted. The forest is virtually a monoculture in degradation and thus needs restoration through enrichment. Therefore, this study aimed to explore the opportunities and limitations of mangrove enrichment as climate adaptation on Char Kukri Mukri. We conducted semi-structured interviews with local communities and other key stakeholders and analysed soil and water samples along the island's south coast to assess this. Our results indicate that the soil is highly saline, which, combined with projected climate impact, limits the abilities of more sensitive mangroves to survive there. Climate impacts severely affect the lives and livelihoods of the people living on Char Kukri Mukri. Successful adaptation requires further involvement of local communities, site-specific solutions, and a holistic approach to adaptation. However, a hindrance to adaptation measures is the lack of resources to fund large-scale projects, which leads to beneficiaries being required to provide money and land themselves to be considered for projects. This risks systematically excluding the landless poor, and there is therefore a need to reform adaptation financing systems so that measures benefit the most vulnerable. / Bangladesh är ett av de länder i världen som är mest sårbara för klimatförändringarna. Kustområdena är mest känsliga. Längs Bangladeshs kust finns mangroveskogar, som skyddar mot klimateffekter som stormar, cykloner, havsnivåhöjning, kusterosion, och saltvattenintrång. På Char Kukri Mukri, en avlägsen ö utanför Bangladeshs centralkust i Bengaliska viken, har mangrover av arten Keora (Sonneratia apetala) planterats. Skogen är praktiskt taget en monokultur som håller på att förstöras, och det finns därför ett behov av att restaurera skogen. Denna studie syftade till att undersöka möjligheterna och hindrena för restaurering av mangroveskogarna som klimatanpassning på Char Kukri Mukri. För att uppnå detta genomförde vi semistrukturerade intervjuer med lokalbefolkningen och andra nyckelintressenter, och analyserade jord- och vattenprover tagna vid öns sydkust. Våra resultat indikerar att jorden har hög salthalt, vilket i kombination med ökade klimateffekter minskar mer känsliga mangrovearters möjligheter att överleva i dessa områden. Klimateffekter påverkar människorna och deras försörjning på Char Kukri Mukri i hög grad. Lyckad klimatanpassning kräver mer inkludering av lokalbefolkningen i initativ, platsspecifika lösningar, samt ett holistiskt tillvägagångssätt. Resursbrist hindrar dock investeringar i storskaliga och långsiktiga projekt, vilket gör att förmånstagare behöver bidra med pengar och mark till projekten. Detta gör att fattiga människor som inte äger mark systematiskt exkluderas ur anpassningsprojekten. De nuvarande finansieringssystemen behöver därför reformeras för att projekten ska ge fördelar till de människor som är mest sårbara för klimatförändringarna.

With increased urbanization and climate change, heavy rainfall events and urban floods are becoming more frequent. To meet the demands for effective climate adaptation strategies and mitigation measures, Nature-Based Solutions (NBS) have received increased attention. The city of Stockholm has a long history of implementing such solutions for local stormwater management, to capture surface runoff by infiltration and retention at its source. Implementing urban trees with skeletal soil is a well-established approach with the potential as an effective mitigation measure. Nevertheless, the literature review found few studies with evidence of their effectiveness in terms of flood risk mitigation. To contribute to this knowledge gap, the aim of this study was to quantitatively assess the effectiveness of urban trees with skeletal soils. By investigating their effectiveness in reducing flood extent, runoff volumes, and peak flows during different rainfall events, the results are thought to provide new insights and support decision-makers. In fulfilling the study objectives, the hydrological functions of plant beds with skeletal soils were investigated, and an urban flood model was developed within the MIKE+ 2D Overland Module. Three scenarios, including a baseline scenario and two full-scale implementations of skeletal soils, were evaluated under different design storms. The results revealed that urban trees with skeletal soils have low effectiveness in flood risk reduction under heavy rainfall events, but are an effective measure for rainfalls with low return periods. For flood risk mitigation, this study emphasizes a hybrid approach, combining multiple NBS with traditional grey infrastructure. Uncertainties related to model performance and hydrological parameters raised concerns about the reliability of the results. Therefore, plant beds with skeletal soils should not be disregarded, but require further investigations. This study recommends alternative modelling approaches, such as coupling the 2D overland flow model with a 1D network model, and emphasizes the need for comprehensive analyses, empirical data, and field measurements. Future research should explore the collective impact of various NBS, and incorporate economic valuation through cost-benefit analysis (CBA). / Med en ökad urbanisering och påverkan av klimatförändringar blir intensiva nederbördshändelser och stadsöversvämningar allt vanligare. För att möta kraven på mer effektiva strategier för klimatanpassning och riskbegränsande åtgärder har naturbaserade lösningar fått ökad uppmärksamhet. Stockholms stad har en lång historia av att använda sådana lösningar för lokalt omhändertagande av dagvatten, med fokus på att fånga upp ytavrinning genom infiltration och fördröjning. En väletablerad metod innefattar användandet av stadsträd med skelettjordar, med potential som en effektiv skyfallsåtgärd. Trots detta visade litteraturstudien att det finns begränsat vetenskapligt stöd för deras effekt när det gäller översvämningshantering. För att fylla denna kunskapslucka syftar denna studie till att kvantitativt bedöma effekten hos stadsträd med skelettjordar. Genom att analysera deras effekt när det gäller att minska översvämningsmängder, avrinningsvolymer och toppflöden under varierande nederbördshändelser hoppas studien kunna bidra med nya insikter samt stödja beslutsfattare. För att uppnå dessa mål genomfördes en analys av de hydrologiska funktionerna hos skelettjordar, och en skyfallsmodell togs fram inom ramen för MIKE+ 2D Overland Module. Tre scenarier, inklusive ett nulägesscenario samt två fullskaliga användningar av skelettjordar, utvärderades under varierande typregn. Resultaten visade att skelettjordar har generellt låg effekt vid intensiva regn, men kan betraktas som en effektiv åtgärd för dagvattenhantering vid normala flöden. För att minska risken för översvämningar betonar denna studie vikten av att kombinera flera naturbaserade lösningar med traditionell grå infrastruktur. Osäkerheter relaterade till modellens prestanda och hydrologiska parametrar väckte dock tvivel kring resultatens tillförlitlighet. Således bör stadsträd med skelettjordar ej helt förkastas som skyfallsåtgärd. Studien föreslår alternativa modelleringsmetoder, såsom att koppla 2D-modellen med en nätverksmodell, samt understryker behovet av avancerade analyser och empiriska data för att förbättra modellens precision och tillförlitlighet. Framtida forskning bör inriktas mot att undersöka den samlade effekten av olika naturbaserade lösningar samt inkludera ekonomisk värdering genom kostnadsnyttoanalys.

Syftet med denna studie är att undersöka huruvida skapandet av en resilient stad bidrar till en jämn och rättvis utveckling. Med detta som utgångspunkt undersöker vi hur vårt studieobjekt, Höganäs Kommun, arbetar och planerar för att bli översvämningsresilienta, samt vilka åtgärder som kan implementeras för att främja en jämn resilient utveckling. Genom att vi analyserar referensprojekten, som ligger i framkant i arbetet med resilient utveckling, Cloudburst Management Plan Copenhagen och Amsterdam Rainproof har vi kunnat identifiera mönster och dra slutsatser kring vilka åtgärder som kan implementeras för att generera en jämn utveckling. Vi har tillämpat en tolkningsansats för att analysera tidigare studier och empiriskt material. Analysen består av en tematisk analys där vi identifierar mönster och skapar teman som vi studerar i djupare detalj. Utifrån ovanstående fann studien att resilienta städer förknippas med invånare av högre status. Därför har vi identifierat förslag som kan generera en jämn resilient utveckling där alla kan vara motståndskraftiga även under framtidens klimatutmaningar. / The purpose of this study is to analyze whether the making of resilient cities contributes to an even and fair development. With this as a starting point, we examine how our case study, Höganäs Municipality works and plans toward flood-resilience, and  what changes can be implemented to contribute to the making of a socially equal  flood-resilient city. By analyzing the reference projects that are advanced in the subject of creating a resilient city, Cloudburst Management Plan Copenhagen and Amsterdam Rainproof, we have been able to identify patterns and draw conclusions about what changes can be implemented to generate an even development. We applied an interpretive approach to analyze past studies and empirical material. The analysis consists of a thematic analysis, where we identify patterns and create themes which we study in deeper detail. Based on our findings, we have shown that resilient cities are associated with residents of higher status and we have made proposals that can contribute towards socially equal resilient developments in which everyone can be resilient even during the future climate challenges.

Klimatförändringar medför nya utmaningar som både ställer krav och sätter prov på det svenska samhällets förmåga att kunna anpassa sig efter nya förutsättningar. Översvämningar, skyfall, erosion och förhöjda havsnivåer orsakar redan idag allvarliga problem inom många delar av landet. Idag finns det kunskap kring klimatförändringar samt vad som behövs för att skapa hållbara och robusta samhällen, däremot kan vägen dit se annorlunda ut. Syftet med arbetet grundar sig därför i att belysa de svårigheter som uppstår under det kommunala klimatanpassningsarbetet, det genom att fokusera på två svenska kommuner, Karlstad och Ystad. Genom kvalitativa intervjuer och granskning översiktsplanerna har empirin insamlats och därefter analyserats tematiskt. Studiens teoretiska ansats utgår från institutionell kapacitet och tillsammans med empiri har det svenska klimatanpassningsarbetets utmaningar studerats. Brister i kunskap, resurser, samverkansförmåga samt mobilisering av dessa medel framträder som huvudsakliga svårigheter. Det finns däremot ingen universell modell för att förbättra klimatanpassningsarbetet, då kommunernas förutsättningar varierar. / Climate change poses new challenges that both demand and test the adaptability of the Swedish society. Floods, heavy rainfall, erosion, and rising sea levels already cause serious problems in many parts of the country. While there is knowledge about climate change and what is needed to create sustainable and resilient communities, the path may vary. This study aims to illuminate the difficulties in municipal climate adaptation, focusing on two Swedish municipalities, Karlstad and Ystad. Through qualitative interviews and reviewing the municipalities strategic plans, empirical data was collected and thematically analyzed. The study's theoretical framework is based on institutional capacity, examining the challenges of Swedish climate adaptation efforts. Primary difficulties include knowledge gaps, resource limitations, collaboration issues, and mobilization of these resources. However, due to the variety in municipal conditions, there is no universal model to improve climate adaptation.

Agro-based climate adaptation has gained traction in scholarly and policy circles, albeit with limited comprehensive empirical evidence on the pathways of crop sector-specific adaptation approaches in sub-Saharan Africa (SSA). To stem this knowledge gap, this study examines the evolution of farm-based climate adaptation practices in the vegetable subsector of Cameroon’s western highlands. Specifically, we (i) explore the different adaptation practices, (ii) estimate the determinants of farm-based adaptation, and (iii) determine the effects of farm-based adaptation on vegetable performance. Data were collected from a representative sample of farming households (N = 150) in two communities using a semi-structured questionnaire, complemented by key informant interviews (N = 10) and focus group discussions (N = 5). The Product Moment Correlation established an evolution from traditional practices to more modern scientific practices with changing climate, as vegetable farmers shifted from using local seeds to improved ones, intensified pest control strategies and adopted water pump-based irrigation practices. The binary logistic regression model revealed that belonging to farming groups, increase in income and access to credit significantly explained farm-based adaptation (p = 0.041). Furthermore, farm-based practices were significantly reflected in crop performance, mirrored through an increase in vegetable quantity (p = 0.003) and perceived quality (p = 0.046). The results suggest the need for further research to blend traditional and conventional adaptation approaches, and to create enabling environments to foster social capital (belonging to groups) and access to credit as key levers for climate-resilient vegetable production in the western highlands of Cameroon.

The impact of natural disasters is often exacerbated by a disparity between resources for relief and recovery. When the barrio of Punta Santiago in Puerto Rico was devastated by Hurricane Maria in September of 2017, many of its residents lived in the remains of their homes for over a year while they rebuilt from wind damage and flood waters that rose over 6 feet. As climate change leads to an even more constrained timeline for response with increasingly frequent and intense storms, the future of Punta Santiago and other coastal communities worldwide will necessitate strategies ranging from nature-based shore protection systems, coastal setbacks, and managed retreat. This thesis investigates the time disparate processes of disaster relief, recovery, and climate adaptation through the lens of their impact upon the interdependent identities of people and place as informed by theorists and designers including J.B. Jackson and Patrick Geddes. My approach works from the scale of the Antón Ruíz watershed to the delta to uncover the historical and contemporary processes that knit people in the region to the land. I identify commonalities in the immediate recovery needs and long-term resiliency of the community and ecosystems, and seek to support ongoing globally significant research of the rare coastal systems surrounding Punta Santiago. The proposed design, a causeway linking the coast to the hills, dovetails disaster relief and recovery with climate adaptation by providing a persistent connection that restores and reveals the dynamic coastal landscape. / Master of Landscape Architecture / Global warming is correlated with an increase in sea level rise, atmospheric moisture (water content in the air), and surface sea temperatures. The body of research around the complex interaction of these factors is growing, but current projections are that warmer seas will cause more intense hurricanes. Coastal communities, particularly those with fewer economic resources, bear the brunt of this trend and recovery is more difficult with each passing storm. After Hurricane Maria struck in September 2017, many residents of the barrio of Punta Santiago in Puerto Rico lived in the remains of their homes for over a year with little resources to rebuild from the severe wind damage and flood waters that rose over 6 feet. Recovery is still underway almost two years later. A sustainable way forward for Punta Santiago and other coastal communities worldwide necessitates strategies ranging from natural shore stabilization techniques like mangrove buffers and living reefs to restrictions on coastal development, and even the relocation of communities. This thesis investigates the time disparate processes of disaster relief, recovery, and climate adaptation through the lens of their impact upon the interdependent identities of people and place as informed by theorists and designers including J.B. Jackson and Patrick Geddes. My approach works from the scale of the Antón Ruíz watershed to the delta to uncover the historical and contemporary land use that knit people in the region to the land. I identify commonalities in the immediate recovery needs and long-term resiliency of the community and ecosystems, and seek to support ongoing globally significant research of the rare coastal systems surrounding Punta Santiago. The proposed design, a causeway linking the coast to the hills, dovetails disaster relief and recovery with climate adaptation by providing a persistent connection that restores and reveals the dynamic coastal landscape.

Arkeologins långtidsperspektiv på relationen mellan människan och naturen har en lovande potential att bidra till kampen mot klimatförändringarna. Flertalet studier har visat på arkeologins spännande potential som ett ämne vilket kan hjälpa till att överbrygga det dualistiska perspektivet mellan natur och kultur. Fram till nyligen har mycket av miljöforskningen i andra ämnen än arkeologi fokuserat på biologiska mångfald. Genom att inkludera kulturell mångfald som en faktor för samhällens motståndskraft kan nya insikter ges. Flertalet författare påpekat att arkeologin inte har haft den genomslagskraft som behövs när det kommer till att omsätta denna kunskap i handling. Därför kommer denna uppsats att analysera arkeologins roll i det svenska miljökvalitetsmålet’’ett rikt odlingslandskap’’. Genom att göra en tematisk innehållsanalys av rapportmaterial och djupintervjuer med aktörer inom målet vill undersökningen spegla det dualistiska förhållningsättet mellan natur och kultur påverkar forskningens möjliga kunskapsspridning, syftar denna studie till att ge arkeologi ett visst erkännande för dess potentiella användning och att peka ut olika perspektiv som kan hjälpa arkeologin att bättre inkluderas i frågor om klimatanpassning. / Archaeology with its long durée perspective on human-nature interrelationships have a promising potential to contribute to the fight against climate change. Many recent studies have shown its intriguing potential as a subject that could help overcome the dualistic perspective of nature vs culture. Until recently a lot of environmental research has focused on biological diversity alone. By including cultural diversity as a factor for societies resilience we can enrich our understanding.  However, as pointed out by many authors, it has not had the recognition needed when it comes to bringing the archaeological knowledge into action. Therefore, this thesis will analyze how archaeology is represented in the Swedish environmental quality goal towards a more rich and diverse agricultural landscape. Through reports and deep interviews this thesis will point out how this dualistic concept of nature vs culture affects the use of archaeological knowledge; this study aims to give archaeology some recognition for its potential use and to point out different perspectives that might help archaeological knowledge be better included in questions regarding climate adaptation.

Klimatförändringar är ett problem i dagens samhälle och förväntas öka i framtiden. En utmaning som Sveriges kommuner, inte minst Göteborgs stad och Helsingborgs stad, står inför är stigande havsnivåer till följd av klimatförändringar. Syftet med studien är att undersöka hur Göteborgs stad och Helsingborgs stad hanterar översvämningar vid stigande havsnivåer samt vilka riktlinjer som ligger till grund för arbetet. Med hanteringen följer även utmaningar i planeringsprocessen, som i studien undersöks. Med hjälp av ramverket Urban Climate Risk Framework samt begreppen risk och sårbarhet visar studien att olika förutsättningar påverkar hur kommuner planerar för risken att utsättas för översvämning. En dokumentanalys och kompletterande kvalitativa intervjuer ligger till grund för studiens genomförande. Resultatet av studien visar att det finns likheter i de båda kommunerna med hur de hanterar stigande havsnivåer med hjälp av åtgärder och strategier, dock krävs det en förändring i lagstiftningen i takt med att ny kunskap framkommer. / Climate change is a problem in today’s society and is expected to increase in the future. A challenge that Gothenburg and Helsingborg are facing is rising sea levels as a result of climate change. The purpose of the study is to investigate how these two municipalities handle floods in the event of rising sea levels and which guidelines are used in the work. The managing of floods poses challenges for the planning process, which are examined in the study. Using the Urban Climate Risk Framework and the concepts of risk and vulnerability, we acknowledge that different conditions affect how municipalities plan for the risk of being exposed to flooding. The study's methods are document analysis and supplementary qualitative interviews. Results from the study show that there are similarities in the two municipalities with how they deal with rising sea levels, however, change in legislation is required as new knowledge emerges.