One important issue in this dissertation is understanding the concept of ambivalence in academic settings. This is addressed in two empirical studies. The first is an interview study on Swedish sociologists, focusing on how they look at and understand their own research as well as their place within academia. The second study is based on political documents and offers two possible perspectives on the historical development of research policy. On the one hand it can be viewed as a linear development toward more commercialized science, and on the other hand it can be viewed as an ongoing struggle between traditionalists and non-traditionalists. An important perspective in the interpretation of the results is Pierre Bourdieu's theory of cultural fields. This theory is especially useful in pinpointing the issues of ambivalence in science, showing how both the sociologists and the political documents can be understandable through the concept of "positions". Another important issue in the dissertation is understanding what type of norms are connected ambivalence in relationship to academia. In the final part of the dissertation, Robert Merton's CUDOS norms and John Ziman's PLACE norms are used to explain both the ambivalence itself as well as what kind of norms are related to different "positions".

En uppsats som kritiskt granskar och analyserar den visuella gestaltningen i två dokumentärfilmer. Huvudtemat i filmerna är global uppvärmning och konsekvenserna av detta. Uppsatsens syfte är att undersöka den visuella gestaltningen av den miljödebatt som filmerna är en del i och genom detta belysa frågor som berör visuell kultur och popularisering av vetenskap.

När jag fick klartecken att läsa c-kursen i aug 2008 började jag genast att fundera på ett ämne som jag skulle vilja skriva om. Jag har ett stort intresse av kulturarv och hur de används kommersiellt och började fundera på vilka kulturarv som finns i närområdet som jag skulle vilja undersöka närmare. Samtidigt arbetade jag fortfarande kvar på mitt sommarjobb nere på Astrid Lindgrens värld i Vimmerby och när jag sa till en kollega att jag skulle skriva en c-uppsats under hösten föreslog hon skämtsamt att jag skulle skriva om parken. Denna idé var inte helt dum tyckte jag och började då fundera på hur jag skulle kunna kombinera mitt intresse med en undersökning av parken. Under sommaren har jag blivit varse om hur hårt parken arbetar för att vara en park i Astrids anda och jag har förstått att det ligger mycket arbete och många förkastade idéer bakom parkens utseende. Detta är ett mycket intressant problem och jag valde därför att skriva om kulturarvet som en turistisk resurs med Astrid Lindgrens värld i fokus. Under arbetets gång började jag fundera på om det fanns liknande scenarion och kom då att tänka på Stieg Larsson och hans serie om Millennium. Böckerna har blivit omåttligt populära och ska nu bli film och det ordnas Milleniumvandringar i Stockholm. Både Stieg Larsson och Astrid Lindgren är en del av vårt litterära kulturarv, det som gör oss svenskar till dem vi är. Och i dagens samhälle upptäcker allt fler att kulturarvet är en tillgång i många olika sammanhang, alltifrån rekreation, forskning och turism, till företagande och regional utveckling.1 Kulturarven får även allt större plats inom turistindustrin, det har blivit modernt att besöka historiska sevärdheter. Filmer och tv-serier skildrar vår historia vilket gör att människor vill besöka de kända platserna och kulturarven. Människor upptäcker att de kan tjäna pengar på att använda sig av kulturarven, vilket blir en ledande faktor för att bevara dem. Viktigt här är att inte enbart se till den kommersiella sidan av kulturarven, det man kan tjäna pengar på, utan även att se till bevarandet, dvs. att kulturarven får vara kvar. De motsättningar som uppkommer mellan att bevara ett kulturarv men samtidigt använda det för kommersiellt bruk är en svår balansgång och något som debatteras allt mer i tidningar och på museer. Det är alltså tal om hur kulturarven ska förvaltas och bevaras för framtiden vilket även är en fråga för Astrid Lindgrens värld som är ett företag som bygger på Astrid Lindgrens litterära verk tillika ett av Sveriges största kulturarv. Huruvida parken är en kulturarvsförvaltare eller ett kommersiellt företag ämnar jag diskutera i slutdiskussionen.

Because of what I perceive to be important contributions to female youth empowerment and the construction of culture and community, I chose to conduct a qualitative case study that explores the methods utilized in the performance of Rock ‘n’ Roll Camp for Girls, as well as the experiences of camp administrators, participants, and volunteers, in order to identify feminist constructs, aims, and outcomes of Rock ‘n’ Roll Camp for Girls. My interests lie in the feminist and activist approaches in the construction and production of Rock ‘n’ Roll Camp for Girls, as well as in the quest for equity, community building, and the production of culture that arises through participation. This thesis discusses the themes of feminism, feminist activism, networking, community building, cultural production, and the waging of equity as they are found in the production and performance of Rock ‘n’ Roll Camp for Girls.

This essay is about how Östergötland County Museum and Gotland museum use the social network Facebook to connect and communicate with their visitors/followers. It is also about the followers and the experience they get. Two interviews were made with staff from the museums to answer why and how the museums use Facebook. There were also two questionnaires sent to the museums' Facebook followers. The Facebook followers have given answers about why they follow the museums but it also sheds light on age and gender of the followers. The purpose of the essay has been to explore the field of research and the relations between the museum and the followers. Some of the conclusions are: Gotland museum wants a dialog with the visitors and Östergötland County Museum wants to be socially relevant, but none of them have managed to achieve that yet. Many of the followers that have answered the questionnaires are women in the age of 35 to 54. This doesn’t mean that the museums' followers mainly consist of women. In this research field there are much more to explore.

Museerna har genom åren långsamt utvecklats mot öppnare institutioner, vilket under de senaste decennierna har visat sig bland annat som en strävan efter dialog med museets publik. Denna utveckling har likheter med hur internet under de senaste åren blivit allt mer inriktat på deltagande och sociala aspekter, ofta kallat webb 2.0. Syftet med denna uppsats är att undersöka om svenska länsmuseer och centralmuseer använder webben för att inbjuda till dialog med sina virtuella besökare. Uppsatsen tar också upp vad denna typ av webbarbete kan ha för konsekvenser, och hur museerna skulle kunna uppnå en högre grad av interaktion på internet. De svenska läns- och centralmuseernas webbplatser har analyserats ur en genomsnittlig användares perspektiv. De aspekter som tas upp är huruvida texten eller funktionerna på webbplatserna uppmuntrar till kontakt, interaktion eller dialog med museet. Skillnaden mellan kontakt, interaktion och dialog ligger i vilken typ av kommunikation det handlar om och vilken typ av information som museet efterfrågar, men också i hur relationen ser ut mellan museet och besökarna: är museet auktoriteten eller inbjuder det besökaren att påverka? På de undersökta svenska museernas webbplatser finns endast ett fåtal funktioner som utnyttjar webbens möjligheter till deltagande. De flesta webbplatserna ger snarare intryck av att vara främst reklammaterial för det fysiska museet. Detta kan bero på att webben ses som ett verktyg snarare än som en del av en virtuell kultur. Exempel finns dock på utländska museer som satsat mycket på sin virtuella närvaro. Olika sociala medier som skulle kunna användas av museer i interaktionssyfte tas också upp, främst bloggar, folksonomier och sociala nätverk. Bloggar blir allt vanligare på museer och kan användas för att till exempel visa föremål eller diskutera museets verksamhet. Besökare kan enkelt delta genom att skriva kommentarer, eller i vissa fall till och med skriva egna inlägg. Folksonomi, eller social taggning av konstverk och föremål, kan användas som navigationsverktyg på webbplatserna, vilket kan ha både för- och nackdelar beroende på vilket mål museet har med att visa sina samlingar virtuellt. Sociala nätverk, som communities av olika slag, kan för museerna vara ett sätt att nå ut till sina besökare men även till nya besökargrupper. Allmänhetens förtroende för museerna och museernas förtroende för allmänheten är något som kan påverkas av ett "öppnare" webbarbete. Förtroende behöver dock inte vara kopplat till auktoritet, och det finns tecken som tyder på att synen på auktoritet är under förändring i och med att delaktighet och deltagande blir allt vanligare i samhället. Detta är något som museer måste förhålla sig till oavsett hur de arbetar idag, och det finns troligen många fördelar med att hänga med i utvecklingen.

Begreppet "digitalt kulturarv" har två betydelser: dels digitaliserat fysiskt kulturarv, till exempel digitala kopior av föremål, dels det kulturarv som består av företeelser som skapats digitalt och därmed inte har någon fysisk motsvarighet. Det är det senare området, föremål som i sin ursprungsform är digitala, som denna uppsats fokuserar på. Syftet med uppsatsen är att undersöka om digitala kulturföremål kan räknas som en del av museernas uppdrag, samt hur museer i så fall kan samla in, bevara och visa dessa föremål. Digitalt material bygger inte på att föremålen har en fysisk form, och de ställs därför ofta i motsats till de materiella föremål som museer samlar in och bevarar. Däremot utesluter ingen av de museidefinitioner som undersöks i uppsatsen att museer även hanterar immateriellt kulturarv. Om museet dessutom inte fokuserar på föremålen i sig utan på föremålens betydelser och sammanhang, vilket många menar, så spelar det mindre roll om det som förmedlar betydelsen eller sammanhanget har fysisk form eller ej. Bland andra Unesco har också poängterat att det är viktigt att digitalt kulturarv bevaras. Samtidigt som det digitala kulturarvet växer i omfattning riskerar nämligen de digitala föremålen i sig att försvinna, antingen för att de inte bevaras alls eller för att de inte bevaras på ett lämpligt sätt. Ett av problemen är att de medier som materialet idag lagras på är instabila i sig och bevarande kräver därför att föremålen flyttas till andra lagringsmedier efterhand. En annan risk är att digitala föremål i framtiden inte kommer att kunna avläsas eftersom de maskiner eller den programvara som hanterade dem inte längre finns kvar eller går att använda. Det finns alltså ett antal faktorer som de institutioner som samlar in digitalt material bör vara medvetna om, även om de rutiner som museerna redan har för dokumentation och insamling i många fall även kan appliceras på digitala föremål. Utställning av digitalt kulturarv är en fråga i sig eftersom digitala föremål och helt digitala utställningar kräver ett annat tillvägagångssätt än när museet ställer ut fysiska föremål.

Ett syfte med studien är att introducera en metod för komparativ kulturarvsanalys. Metoden skall kunna användas för att analysera hur kulturarvsvärden värderas och hur de används i interpretation och presentation. Metoden som prövas skall uppfylla studiens övriga tre syften: att genom en nulägesanalys studera hur de olika kulturarvsvärdena i och kring Kinda kanal uppfattas, värderas, vårdas och visas, för att mot denna bakgrund jämföra liknande områden nationellt och internationellt och finna konstruktiva uppslag till framtida utvecklingsplaner och möjligheter för upplevelseområdet Kinda kanal.

The Röhsska museum in Gothenburg has recently launched a new work method, Backstage, that is studied and paralleled to the museums permanent exhibition on Japanese design. In Backstage the museums routine work is executed in full view of the museums visitors in an exhibition area. The study has focused on the museums intentions and the visitors’ interpretations in Backstage and Japanese design, as well as the staff’s experience of the work method’s public aspects. The study’s empirical material has been collected through interviews with the museum staff as well as observations and interviews with visitors in both Backstage and Japanese design. The study’s objective has been to attain information that is useful to the museum and the future development of the project. The results indicate that the conservator acts as a medium in Backstage and was given precedence over both artifacts and text as the preferred way of gaining information. The public aspects of the work method did not have a pronounced influence on the museum staff, although some apprehensiveness was noticeable. A similar hesitation has been noticed in the visitors and was observed as a threshold to entering the exhibition area.

Denna uppsats undersöker vilket kulturell roll tatueringarna har haft historiskt genom en litteraturstudie.  Tatueringskonsten har praktiserats av människor världen över i tusentals år och man har funnit bevis på att man använde sig av tatueringar i antika Grekland och Romarriket. Många kulturer har av olika anledningar använt sig av tatueringar och gett tatuering en stor social och kulturell mening. Tatueringar har använts för att markera brottslingar, slavar och andra stigmatiserade grupper men har också varit en statussymbol och en identitetsmarkör. Kan man se likheter i hur tatueringar blivit framställda i litteraturen trots skillnader i både tid och rum hos de som utövat tatueringskonsten?  Uppsatsen undersöker även hur tatueringar framställs inom populärkulturen idag genom att analysera två realitytv-serier; Miami Ink och LA Ink. Uppsatsen ämnar utreda om hur tatueringar framställts under historiens gång även kan ses i hur de framställs i populärkulturen idag. Genom att titta på hur tatueringar, tatuerare och de som tatuerar sig porträtteras i populärkulturen ämnar uppsatsen utröna hur man ser på tatueringar idag. / Tattoos over time and continents – as art, stigma and identity explores by a litterature study  the cultural significance of tattoos’s throughout history.  Tattooing has been practiced by mankind all over the world for thousands of years and evidence also suggests that tattooing was practiced in ancient Greece and in Rome. Many different cultures have used tattooing for a wide variety of reasons and given the tattoos their great cultural and social meaning. Tattoos have been used to mark prisoners, slaves and other stigmatisiced groups, but also as a sign of status and a mark of identity and heritage. Is it possible to find similarities in different tattoocultures, presented in literature, despite differences in both time and place?  This thesis also explores how tattoos are presented in the field of popular culture today by analyzing two reality-shows: Miami Ink and LA Ink.  The thesis seeks to investigate if some of the ways tattoos have been presented in history can be seen in the way they are presented in popular culture today. The thesis analyses how the tattoos, the tattoo artists and their clients are portrayed in popular culture in order to investigate how tattoos are seen today.