The purpose of the study was to examine what social workers who work close to clients perceive as psychosocially risky and heavy in their work. Our intention was also to investigate what social workers do to deal with things that they feel are psychosocially heavy and risky, in their work with clients. The method used was a qualitative method, based on an interview study with a semi-structured interview method. Six respondents participated in the study. The result was analyzed with help of earlier research and theoretical concepts/perspectives, such as coping, stress, debriefing, psychosocial health in working life and demand-control. The result showed that social workers experience the combination of emotional involvement in clients situations and stress in form of a high workload, as psychosocially heavy and risky. To deal with what they experience is psychosocially heavy and risky, they use several different strategies. It can be strategies provided by the employer, for example external supervision or collegial supervision/case review, or own strategies such as doing things in everyday life that make one feel good. In addition to this, all social workers point out how important the support from colleagues is.

Inom arbetet på en akutmottagning utsätts sjuksköterskor regelbundet för traumatiska händelser. Detta kan påverka både den psykiska och fysiska hälsan negativt samt även påverka kvalitén på vården. Psykosociala arbetsmiljöbelastningar förekommer i hög grad och sjuksköterskor inom akutsjukvård är högrepresenterade inom sjukskrivningsstatistiken i Sverige. Att arbeta nära svårt sjuka patienter som genomgår svåra psykiska trauman kan påverka sjuksköterskan negativt och en akut sekundär stress kan uppstå. Sekundär traumatisk stress (STS) och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är två former av ångestsyndrom som kan uppkomma efter att individer upplever, deltar eller bevittnar en emotionell traumatisk händelse. Forskning visas på förekomsten av både STS och PTSD-symtom hos sjuksköterskor som arbetar på akutmottagningar vilket skulle kunna vara relaterat till prevalensen av traumatiska händelser. Avlastande samtal och psykologisk debriefing är exempel på två former av strukturerade samtal som visat sig effektivt som stöd efter traumatiska händelser för sjuksköterskor. Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors psykologiska reaktioner och behov efter traumatisk händelse i arbete på akutmottagning. Detta med inriktning på avlastande samtal och psykologisk debriefing och vilka hinder som finns för genomförande i verksamheten. Metoden som använts var av kvalitativ design. Datainsamlingen skedde via fysiska, semistrukturerade intervjuer med nio sjuksköterskor som var yrkesverksamma på två akutmottagningar i Mellansverige. Resultatet analyserades genom latent innehållsanalys. Resultatet presenterades i tre teman med åtta underteman. De teman som framkom var: Individen, Behov och Organisation. Den personliga och professionella erfarenheten upplevdes ha betydelse för hur sjuksköterskor reagerar på samt hanterar traumatiska händelser. Detta påverkade i sin tur det upplevda behovet av stöd. Även socialt stöd i form av kollegor och vänner var komponenter som påverkade upplevelsen av behovet. Majoriteten av sjuksköterskorna upplevde ett behov av strukturerat samtal så som avlastande samtal efter traumatisk händelse, främst med inriktning på fakta och bekräftelse kring händelsen. Organisatoriska hinder försvårade möjligheten till avlastande samtal och psykologisk debriefing. Slutsatsen var att behovet av stöd i form av avlastande samtal och psykologisk debriefing efter traumatisk händelse på akutmottagning var en individuell upplevelse som påverkades av en rad olika faktorer. Sjuksköterskan som individ har olika behov av samtalsstöd efter traumatisk händelse baserat på tidigare privata och professionella erfarenheter. Fakta och bekräftelse kring händelsen framträdde som viktiga för att lättare kunna hantera och bearbeta traumatiska händelser. De flesta informanter upplevde ett behov av strukturerat samtal efter en traumatisk händelse och majoriteten av sjuksköterskorna upplevde att det generella behovet av samtal efter en svår händelse var stort. Strukturen i avlastande samtal tilltalade informanterna mer jämfört med strukturen i psykologisk debriefing som upplevdes för komplex. Studien belyser ett behov hos sjuksköterskorna som organisationen inte möjliggör då det förekommer brister i form av tid, resurser, ledarskap och rutiner. / In the work at an emergency department, nurses are regularly exposed to traumatic events. This can adversely affect both mental and physical health and affect the quality of care. Psychosocial work environment loads occur to a large extent, and nurses in emergency health care are highly represented in the sick leave statistics in Sweden. Working close to severely ill patients who undergo severe psychological trauma can adversely affect the nurse and an acute secondary stress can occur. Secondary traumatic stress (STS) and post-traumatic stress disorder (PTSD) are two forms of anxiety disorder that can occur after individuals experience, participate or witness an emotional traumatic event. Research is shown on the presence of both STS and PTSD symptoms in nurses working at emergency clinics which could be related to the prevalence of traumatic events. Defusing and psychological debriefing are examples of two forms of structured conversation that’s been proved effective as support for traumatic events for nurses. The aim of the study was to investigate the emergency department nurses' psychological reactions and needs after a traumatic event. This with a focus on defusing and psychological debriefing and what barriers that may exist for implementation in the working environment. The method used was of qualitative design. The data was collected through physical, semi-structured interviews with nine nurses who were working at two emergency departments in central Sweden. The data was analyzed by latent content analysis. The result was presented in three themes with eight sub-themes. The emerged themes were: The Individual, Needs and Organization. The personal and professional experience felt to be of importance for how nurses react to and handle traumatic events. This affected the perceived need for support. Also, social support such as colleagues and friends were components that influenced the experienced need. Most of the nurses experienced a need for structured conversations such as defusing after a traumatic event, mainly focusing on facts and confirmation of the event. Organizational barriers obstructed the possibility of defusing and psychological debriefing. The conclusion was that the need for support such as defusing and psychological debriefing after traumatic event in work at emergency department was an individual experience impacted by numerous various factors. The nurse as individual has various needs of support conversations after a traumatic event based on earlier private and professional experiences. Facts and confirmations about the event appeared to be important in order to be able to handle and process traumatic events more easily. Most of the nurses experienced that the general need for conversations after a traumatic event was substantial. The structure of defusing was more appealing to the informants compared to the structure of psychological debriefing, as it was regarded as too complex. The study illustrates a need of the nurses that the organization fail to meet. Deficiencies in time, resources, leadership and routines emerge.

Bakgrund: Palliativ vård är en vårdform flertalet patienter är i behov av världen över. Palliativ vård förekommer inom alla vårdformer varpå majoriteten av sjuksköterskor träffar på patienter i livets slutskede någon gång under yrkeslivet. Sjuksköterskans erfarenheter ämnas undersökas för att se om dessa påverkar palliativ vård och dess kvalitet. Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att vårda patienter som erhåller palliativ omvårdnad. Metod: Litteraturöversikt samt dataanalys genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: 10 originalartiklar inkluderades. Två huvudkategorier identifierades; Sjuksköterskans arbetsmiljö, med subkategorier Emotionell påverkan och Stöd till sjuksköterskan, samt Sjuksköterskans kompetens, med subkategorier Kunskap om livets slutskede och Etiska aspekter. Resultatet pekar på att palliativ vård får sämre kvalitet på grund av sjuksköterskans höga arbetsbelastning och låg kunskapsnivå inom området bland sjuksköterskor. Sjuksköterskans hälsa drabbas av hög arbetsbelastning och när sjuksköterskan ställs inför etiska aspekter som är svåra att ta ställning till. Slutsats: Palliativ vård behöver mer utrymme i sjuksköterskeutbildningen och sjuksköterskor behöver mer tid för debriefing och stöd. Mer forskning skulle behövas på nyexaminerade sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter för att se vilka utbildningsinsatser som bäst gynnar kvaliteten på palliativ vård och göra sjuksköterskor mer bekväma med palliativ vård. / Background: Palliative care is needed by a large group of patients all over the world. Palliative care is given in all forms of care and the majority of nurses will meet patients that receives end of life care during their professional career. The nurse’s experiences will be examined to see if they affect palliative care and the quality of it. Aim: The aim is to describe the nurse’s experiences from caring patients that receive palliative nursing care. Method: General literature review with data analysis through qualitative analysis.  Results: 10 original articles was included. Two main categories were identified; The nurse’s working environment, with subcategories Emotional affection and Support to the nurse, and The nurse’s competence, with subcategories Knowledge about end of life care and Ethical aspects. The result shows that palliative care is given with lover quality due to the nurse’s high work load and nurse’s limited knowledge about palliative care. The nurse’s health is affected by the high work load and when the nurse is faced with ethical aspects that are difficult to manage.  Conclusion: Palliative care needs to be involved in the curriculum for the nursing program and nurses need to be able to have debriefings and get support at work. There’s a need for more research on newly graduated nurses and nursing students to conclude what kind of education would be needed to provide palliative care with higher quality and make nurses more comfortable with palliative care.

Bakgrund: Efter en särskild händelse, som till exempel barnhjärtstopp eller oväntade dödsfall, kan sjuksköterskor uppleva en negativ påverkan på sitt emotionella välbefinnande och sin yrkesmässiga förmåga. För att mildra de påfrestningar sjuksköterskan utsätts för i arbetet visar forskning att någon form av stöd är viktigt, men det saknas konsensus om vilket som är det optimala stödet efter en särskild händelse. Forskning indikerar att bristande välmående hos sjuksköterskor kan ge empatitrötthet, vilket kan ge en negativ påverkan på patientvården. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser efter en särskild händelse på akutmottagning. Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats användes och genomfördes genom semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor på en akutmottagning i södra Sverige. Urvalet var ändamålsenligt och resulterade i tolv informanter. Graneheim och Lundmans innehållsanalys användes för att analysera och sortera data i gemensamma kategorier.   Resultat: Det övergripande temat var mänsklig sårbarhet och stödets inverkan, vilket framkom i den latenta analysen. Den bygger på den manifesta analysen där tre kategorier framkom; Känslomässig påverkan; Behovet av stöd och avlastning och Utmaningen i att få adekvat stöd. Slutsats: Slutsatsen är att det är viktigt att sjuksköterskor får tillgång till direkt avlastning och stöd för att mildra de känslomässiga påfrestningar som kommer efter en särskild händelse. / Background: After a critical incident, such as pediatric cardiac arrest or unexpected death, nurses may experience a negative impact on their emotional well-being and professional ability. Research indicates that some form of support is important to mitigate the stress that nurses experience at work, but there is no consensus on what the optimal support after such an event is. Research suggests that nurses' poor well-being can lead to compassion fatigue, which can negatively affect patient care. Aim: To describe nurses' experiences after a critical incident in the emergency department. Method: A qualitative method with an inductive approach was used and conducted through semi-structured interviews with nurses at an emergency department in the southern region of Sweden. A purposive sampling method was selected and resulted in twelve participants. Graneheim and Lundman's content analysis was used to analyze and sort data into common categories. Results: The overarching theme was human vulnerability and the impact of support, which emerged in the latent analysis. It is based on the manifest analysis where three categories emerged: Emotional impact; Need for support and relief; and Challenges of obtaining adequate support. Conclusion: The conclusion shows the importance of providing nurses access to immediate counseling and support to mitigate the emotional stress that follows a critical incident.

Thesis (MA)--University of Stellenbosch, 2004. / ENGLISH ABSTRACT: THE COMPETENCY PROFILE OF A TRAUMA DEBRIEFER IN THE SOUTH AFRICAN POLICE SERVICE: Trauma debriefing interventions are done in the South African Police Service to prevent the onset of Post Traumatic Stress Disorder. The existing trauma debriefing team rendering this service consists of psychologists, social workers and chaplains. There is currently no selection model or procedure available to select successful trauma debriefers and evidently not all professionals can automatically function effectively in a trauma work environment. The need has thus arisen to develop a competency profile of a successful trauma debriefer from which a selection battery can be develop. Before a profile can be compiled, a job analysis has to be done to discover the competencies of a trauma debriefer. For the purpose of this study the functional job analysis method was used and it can be described as: "Who performs what action for wat reason with which tools, equipment or job aids following what instructions." The information gathered from questionnaires to debriefers, questionnaires to victims of trauma, the critical incident method and a focus group were used to compile a job description for a trauma debriefer. Information was also obtained regarding the competency potential of a successful trauma debriefer specifically concerning knowledge (capacity) and personality traits (dispositions). Ten different trauma debriefer competencies were identified and discussed in conjunction with the mentioned competency potential. The given profile can now form the basis for the development of a selection battery for a successful trauma debriefer. / AFRIKAANSE OPSOMMING: Trauma-ontlonting in die Suid-Afrikaanse Polisie diens word gedoen om Posttraumatiese Stresversteuring sover moontlik te voorkom. Trauma-ontlonters, wat uit sielkundiges, maatskaplike werkers en kapelane bestaan, word gebruik om die diens te lewer. Daar bestaan egter geen keuringsmodel vir die keuring van die traumaontlonters nie. Die literatuur en die praktyk het dit bewys dat nie alle professionele persone noodwendig effektiewe traumawerkers is nie. Die nodigheid het dus ontstaan om 'n bevoegdheidsprofiel van 'n suksesvolle ontlonter saam te stel en daaruit 'n keuringsbattery te ontwikkel. Alvorens 'n profiel saamgestel kan word, moet 'n posontleding gedoen word om inligting oor die bevoegdhede van die trauma-ontlonter te bekom. Vir die doeleindes van hierdie studie is die funksionele posontledingsmetode gebruik wat beskryf kan word as: "Who perform what action for what reason with what tools, equipment or job aid following what instruction." Om die inligting te bekom is van vraelyste aan ontlonters, vraelyste aan getraumatiseerde lede, kritieke insident metode en 'n fokusgroep gebruik gemaak. Hieruit is die trauma-ontlonter se posbeskrywing opgestel. Verder is inligting bekom oor bevoegdheidspotensiaal van 'n suksesvolle traumaontlonter. Dit behels kennis (kapasiteite) en persoonseienskappe (disposisies). Dit is ook uit die literatuur en vanaf onderwerpkundiges bekom. Tien ontlontersbevoegdhede is geïdentifiseer wat omskryf is en waarby die bevoegdheidspotensiaal ingeweef is. Vanuit hierdie profiel kan 'n keuringsbattery ontwikkel word.

This double-blind placebo-controlled study investigated the relative efficacy of Homoeopathic similimum treatment as compared to psychological counselling (Cognitive therapy combined with Behavioural therapy), in the management of Generalized Anxiety Disorder (GAD). / Mini dissertation submitted in partial compliance with the requirements for the Master's Degree in Technology: Homoeopathy, Durban Institute of Technology, 2006.

Miljön inom ambulanssjukvården blir allt tuffare med risk för psykisk ohälsa i form av utbrändhet, depressioner och post traumatisk stressyndrom. Det är viktigt att organisationen ger tid för återhämtning och eventuell debriefing. Författarna har granskat handlingsplaner för debriefing inom ambulansverksamheten i Västra Götalandsregionen.Innehållsanalys användes för att analysera handlingsplanerna. Resultatet visar att det skiljer sig mycket i de olika verksamheterna vad det gäller att få hjälp och stöd efter en traumatisk händelse. Enligt arbetsmiljölagen så är verksamheterna skyldiga att upprätta en handlingsplan, men det visade sig att några verksamheter inom regionen helt saknar detta. Om det inte ges tillräckligt med utrymme och tid till återhämtning och stöd finns det risk att personalen drabbas av ohälsa som i förlängningen kan leda till att patienten får ett sämre omhändertagande.Resultatet visar att flertalet av handlingsplanerna har en bra beredskap vid en allvarlig händelse som stora olyckor och där barn är inblandade. Vid mindre och vardagligare situationer som självmord, hot och våld finns det ingen beredskap för omhändertagande av personalen / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

La formation par simulation dans le champ de la santé a pris son essor il y a une dizaine d’années en France, notamment en anesthésie-réanimation. Dans cette thèse, nous portons intérêt aux pratiques pédagogiques qui étayent ce dispositif et plus particulièrement au débriefing qui constitue l’axe central pour la conceptualisation de l’action, au regard de la didactique professionnelle (Pastré, 1999). Dans sa forme pleine échelle, la simulation vise à travailler des compétences techniques associées à des compétences dites non techniques (communication, leadership, émotions, …). Pour approcher les pratiques des formateurs dans le débriefing portant sur la construction des compétences non techniques, nous avons d’abord réalisé une enquête exploratoire auprès de formés puis nous avons mis en place un programme de recherche en trois phases : phase 1 - observations filmées à visée heuristique, phase 2 - observations filmées et entretiens d’auto confrontation en France et au Canada, phase 3 - focus groups avec des formateurs. Nous montrons, par l’analyse des données recueillies, que le passage de l’expertise professionnelle en anesthésie-réanimation à la posture de formateur dans le cadre d’un débriefing présente certaines difficultés. Nos résultats permettent alors d’appuyer des propositions pour accompagner un changement dans les pratiques des formateurs grâce à l’élaboration de la structure conceptuelle du débriefing, à la construction d’un référentiel de formation de formateurs et à un type d’artéfact cognitif pouvant soutenir le débriefing. / Interest for simulation-based training in healthcare arose around ten years ago in France, especially in the field of anesthesia and resuscitation. Studies about the teaching practices underlying this type of training focus on several points but more particularly on debriefing, which constitutes the central axis for conceptualizing action, according to professional didactics (Pastré, 1999). In its full-scale form, simulation aims at improving technical skills in association to so-called non-technical skills (communication, leadership, emotion management, etc.). To study the practices of trainers in the debriefing of non-technical skills, we first conducted an exploratory survey with trainees, then we created a research program in three steps: step 1 – filmed observations with a heuristic objective, step 2 – filmed observations and self-confrontation interviews in France and Canada, step 3 – focus groups with trainers. Through the analysis of this data, we show that the transition from professional expertise to trainer status in the framework of debriefing is challenging. Our results allow us to back propositions supporting a change in the practices of trainers based on the design of the conceptual structure of debriefing, the creation of a curriculum for a training-of-trainers course, and a type of cognitive artifact to support the organization of debriefing.

<p><font face="Times New Roman"> <p align="left">Limitations of the study include the issue of counsellor variables and the fact that the participants varied between receiving a debriefing on a group or individual basis. The experience of the trauma debriefings were explored but more specific information relating to debriefing could have been elicited. Therefore, these findings cannot be generalised and further research could<font face="Times New Roman"> explore the utility and efficacy of trauma debriefing.</font></p> </font></p>

The purpose of this study was to explore the experiences of five track athletes (three men and two women, aged 18-33 yrs) during a season-long PST-Biofeedback training program designed to help them learn how to self-regulate physiologically, psychologically, and emotionally. Three key psychological skills were emphasized: focus (Janelle, 2002; Nideffer & Sagal, 2006), arousal control through biofeedback training (e.g., Bar-Eli, Dreshman, Blumenstein, & Weinstein, 2002), and debriefing (Hogg, 2002; McArdle, Martin, Lennon, & Moore, 2010). The program, which consisted of one-on-one initial and final semi-structured interviews with PST-biofeedback sessions in between, was individualized to meet each athlete’s needs and progress during the study. Results indicated that the athletes found the program helpful; they perceived an improvement in their ability to focus, debrief, and control arousal in the lab; and, to varying degrees, they transferred those skills into training and competition. The athletes also perceived an improvement in their sport performances.