Studiens syfte var att studera socialarbetares upplevelser av att jobba med barns delaktighet i utredningar inom individ- och familjeomsorgen. Fyra semistrukturerade intervjuer med socialarbetare genomfördes och empirin har analyserats utifrån teorin KASAM samt Shiers Delaktighetsmodell. Resultatet visar att det är komplext att göra barnet delaktigt i utredningsprocessen. Informanterna upplevde att graden av barns delaktighet beror på i vilken utsträckning socialarbetaren prioriterar den, där stor vikt läggs vid barnets ålder och mognad. Barnkonventionen som lag upplevdes inte ha en direkt betydelse för barns delaktighet i utredningar då barnkonventionen tillämpades redan innan. Däremot bedömdes barnkonventionen som lag kunna ha inverkan på större beslut inom kommunen. Föräldrarna, organisation, tidsbrist och arbetsbörda upplevdes som begränsningar för barnens delaktighet. Struktur inom organisationen, material, samt metoder för att kunna skapa en relation med barnet lyftes fram som möjliggörande för barns delaktighet.

Studiens syfte är att undersöka förskollärares och barnskötares erfarenheter om deras uppfattningar kring hur barns delaktighet och perspektiv kan få synliggöras i verksamheten på förskolan. Denna studie genomförs för att bidra med ytterligare kunskap, då det finns en begränsad forskning kring de yngsta barnens delaktighet och perspektiv i förskolan. Studien utgår ifrån en kvalitativ metodansats. Semistrukturerade intervjuer har använts vid datainsamling för att få ett djup i studien, där respondenternas egna berättelser har utgjort ett rikt material. Urvalet tillämpades utifrån ett bekvämlighetsurval med fem förskollärare och tre barnskötare. Kontakt med respondenterna togs både via mail och telefon. Studiens resultat redogjorde för att meningsfulla sammanhang i lärmiljön utifrån varje barns förutsättningar, samt pedagogers medvetenhet kring deras arbetssätt var avgörande faktorer för att skapa delaktighet för alla barn. Det som hindrade möjlighet till delaktighet handlade om organisatoriska villkor med exempelvis för stora barngrupper, ledningens roll eller resursfördelning. Pedagogers barnsyn framkom som ett viktigt resultat för att synliggöra barns perspektiv, där barn sågs som kompetenta, med egna intressen, erfarenheter och kunskaper. Vidare visade resultatet att barns perspektiv synliggjordes även utifrån pedagogers engagemang för barnet. Detta genom pedagogers sätt att lyssna och skapa förutsättningar för samspel och kommunikation mellan både barn och pedagogmen även mellan barn. En betydelsebärande faktor som lyftes fram för att synliggöra både barns perspektiv och delaktighet var relationen mellan barn och pedagog.

Bakgrund: Traditionellt sett har överrapportering av patienter skett mellan vårdpersonal på sjuksköterskeexpedition. Detta har medfört att patienten inte haft möjlighet att tillföra frågor eller information om sin vård vid överrapporteringen till annan vårdpersonal. Syfte: Syftet med denna allmänna litteraturstudie var att studera patienters upplevelser inom bedsiderapportering i slutenvård. Metod: Allmän litteraturstudie med en beskrivande design. Databaser som har använts för att finna information har varit PubMed och CINAHL. Resultat: Resultatet består av tio artiklar och omfattar fyra teman; delaktighet, integritet/sekretess, kommunikation/information och mötet med sjuksköterskan. De flesta patienter upplevde bedsiderapportering som en positiv metod där majoriteten av patienterna från samtliga studier kände sig mer delaktiga och informerade i sin egen vård. En annan genomgående upplevelse var att en majoritet patienter från samtliga studier upplevde sig trygga med att kunna säkerställa att rätt information gavs och att de kunde korrigera eventuella felaktigheter i överrapporteringen. Slutsats: Bedsiderapportering har visat sig öka patienters delaktighet i den egna vården och förbättrat informationsutbytet eftersom vårdpersonal pratar direkt med patienten och inte bakom stängda dörrar. Det visar att bedsiderapportering är ett steg i rätt riktning mot att främja patienters delaktighet, bidra till en personcentrerad vård och uppmuntra till ett öppnare samtalsklimat mellan patient och ansvarig sjuksköterska.

Syftet med studien var att undersöka förskollärares uppfattningar kring läsvilans innehåll och urvalsprocess, med fokus på barns delaktighet och inflytande, samt hur de realiserar sina uppfattningar i verksamheten. Studien bestod av två delstudier: en enkätstudie och en observationsstudie. Studien genomfördes på en förskoleenhet med sju förskolor. Enkäten var riktad till förskollärare och bestod av sju frågor som tog cirka 10 minuter att besvara och var utformade för att studera förskollärarnas handlingsmönster och åsikter kring läsvilans struktur och innehåll. Observationsstudien bestod av två observationstillfällen där läsvilans genomförande och urvalsprocess observerades. Observationerna var direkta observationer med låg grad av struktur där ett teoretiskt ställningstagande togs och utifrån det dokumenterade observatörerna genom fältanteckningar utifrån ett observationsschema. Studiens teoretiska perspektiv var centrala begrepp utifrån tidigare forskning relevanta för vår studie, med fokus på litteracitet, delaktighet, inflytande, undervisning och omsorg. Sammanfattningsvis visar resultatet av studien att förskollärarna ser ett tydligt didaktiskt syfte med läsvilan och ser möjligheter med både undervisning och omsorg i vilan. Högläsning ur fysisk bok som metod med syften kopplade till litteracitet och språkutveckling stod i fokus i förskollärarnas syn på läsvilans syfte. Deras tankar, åsikter och handlingsmönster kring urvalsprocessen för läsvilans innehåll visar att de lägger stor vikt vid att möjliggöra barnens delaktighet och inflytande.

Många patienter formar deras liv utifrån deras hjärtsvikt och här hjälper sjuksköterskan genom att öka egenvårdsförmågan. Dorothea Orem har skapat en omvårdnadsteori som bygger på tillämpningen av egenvård också kallad self-care. Hon betonar att patienten ska göra så mycket egenvård som möjligt och att sjuksköterskan ska uppmana till detta. Enligt svensk lag har patienten rätt till att medverka i sin egen vård. Vi vill undersöka hur egenvården påverkar livssituationen hos personer med hjärtsvikt.

Personer med demenssjukdom har på grund av sjukdomens kognitiva påverkan och symtom svårt att uppnå delaktighet i sin egen omvårdnad. Enligt svensk lag skall hälso- och sjukvårdsverksamheter stödja patienters delaktighet utifrån individuella förutsättningar. Personcentrerad omvårdnad bygger på en holistisk syn där en delaktig patient och partnerskapet vårdpersonal vårdtagare emellan utgör grunden. Musik som en del i omvårdnaden har visats ge generellt positiva effekter gällande flertalet förmågor där personen med demens får möjlighet att använda sina egna resurser. Grundat i detta är det av betydelse att undersöka om musik kan möjliggöra personcentrerad omvårdnad och främja delaktighet. Syftet var att undersöka om musik kan användas för att möjliggöra personcentrerad omvårdnad och främja delaktighet hos personer med demenssjukdom. Vald metod till denna studie var litteraturöversikt, och databaserna som användes vid artikelsökningar var CINAHL, PubMed och Academic search elite. Även browsing användes. En induktiv analysmetod resulterade i fyra huvudfynd gällande musikens effekt på personer med demenssjukdom. Artiklarnas resultat återgavs genom manifest innehållsanalys. Då musik inkluderades i omvårdnaden för personer med demens sågs en minskning av negativa beteenden och känslouttryck så som agitation, motstånd och ångest. Uttryck för positiva känslor och välbefinnande ökade, kognitiva förmågor så som självmedvetenhet och minne förbättrades och kommunikation vårdpersonal vårdtagare emellan stärktes. Dessa effekter presenteras under fyra huvudrubriker som alla kan möjliggöra personcentrerad omvårdnad och främja delaktighet. Resultatet i föreliggande studie visar att musik ger positiva effekter och bättre förutsättningar för att möjliggöra personcentrerad omvårdnad och främja delaktighet hos personer med demenssjukdom.

Bakgrund Det finns evidens för att personcentrerad omvårdnad kan leda till effektivare vård, samt nöjda patienter. På akutmottagningen är inflödet av patienter högt, vilket kan bidra till långa vistelsetider, kommunikationsmissar, risker för ett dåligt omhändertagande och missnöjda patienter som följd. Syfte Att belysa faktorer i mötet mellan sjuksköterska och patient på akutmottagningen som kan påverka förutsättningarna för personcentrerad omvårdnad. Metod För att ge en bild över det aktuella forskningsläget samt identifiera kunskapsluckor gjordes en litteraturöversikt för att undersöka patientens och sjuksköterskans perspektiv på mötet på akutmottagningen, i relation till kriterier för personcentrerad omvårdnad. Resultat Förståelse för patientens upplevelse, delaktighet, individanpassad kommunikation och information, samt att inkludera patientens anhöriga är faktorer som främjar personcentrerad omvårdnad. Patienterna önskar att sjuksköterskan visar förståelse för deras upplevelse. Många patienter upplever ångest, oro och smärta under sin vistelse på akutmottagningen. Individanpassad kommunikation och delaktighet ger nöjdare och ångestlindrade patienter, dock möjliggörs inte alltid delaktighet på akutmottagningarna. Detta tillsammans med kommunikationsbrister kan hindra förutsättningarna för personcentrerad omvårdnad av patienten. Slutsats Personcentrerad omvårdnad tillämpas inte alltid vid akutmottagningar. Individanpassade omvårdnadsåtgärder vid ångest och oro, sjuksköterskans vilja att skapa ett partnerskap med patienten, delaktighet och god kommunikation tycks bidra till nöjdare patienter inom akutsjukvården. Patienter som bemötts med förståelse samt fått individuella behov tillfredsställda känner sig oftare trygga och nöjda med vårdtillfället.

Föräldrars delaktighet i omvårdnaden av barn på sjukhus har inte alltid varit självklart. I Sverige styrs föräldrars delaktighet i omvårdnaden av sitt barn på sjukhus av flera olika lagar och föreskrifter. I mitten av 1900-talet kom flera bevis om hur skadlig en lång separation mellan barn och föräldrar var för barnen. Barn upplever ofta kontakt med sjukvården som skrämmande, och det är viktigt för dem att ha stöd av sina föräldrar. Patient- och familjecentrerad vård är viktigt för en framgångsrik anknytning mellan barn och föräldrar. En bra anknytning är avgörande för hjärnans utveckling och barnets förmåga till stresshantering vilket påverkar barnets allmänna utveckling och framtida hälsa. Anknytningen är också viktig för att föräldrarna ska känna sig trygga i sin föräldraroll. Vårdpersonalen har en viktig uppgift att informera föräldrarna, hjälpa hantera den stress som kan uppstå i samband med barnets vårdbehov samt ge stöd till aktivt deltagande i barnets omvårdnad. Syftet var att belysa faktorer som påverkar föräldrars delaktighet i omvårdnad av deras barn på en neonatal- eller barnintensivvårdsavdelning. En litteraturöversikt har valts som metod för arbetet för att besvara syftet. Vetenskapliga databaser har sökts igenom vilket resulterade i 16 relevanta vetenskapliga artiklar. En kvalitetsbedömning av de inkluderade vetenskapliga artiklarna har genomförts och resultatet presenteras utifrån stöd i form av en integrerad analys. Det fanns varierande omfattning hur mycket delaktig föräldrarna har varit beroende på avdelning, barnets hälsotillstånd och i vilket land studierna var gjorda. Resultaten visade att många faktorer påverkar om och i vilken utsträckning föräldrar deltog i omvårdnaden och att det var uppskattat när hälso- och sjukvårdpersonal tog initiativ att involvera föräldrarna i omvårdnaden av barnet. Föräldrar och hälso- och sjukvårdspersonal har en gemensam positiv inställning till att föräldrar är delaktiga i omvårdnaden av det egna barnet. Resultatet lyfter att det är viktigt att föräldrarna är delaktig i omvårdnaden för att minska stressen hos föräldrarna, samt att föräldrar upplever trygghet och kan vara ett stöd för sitt barn. Det är viktigt för hälso- och sjukhuspersonal att de förstår att faktorer som information, kommunikation och samarbete med föräldrar såväl som en miljö som främjar interaktion mellan barn och föräldrarna påverkar föräldrarnas delaktighet.

Bakgrund Föds ett barn prematurt eller sjukt kan det behöva vård på en neonatalavdelning där man vårdar barn som behöver hjälp i början av livet på grund av sjukdom eller komplikation. Föräldrar och familjemedlemmar ses som en viktig resurs i omvårdnaden och uppmanas att vara hos sitt barn dygnet runt, och ha ett aktivt deltagande i barnets vård. Sjuksköterskans ansvar på neonatalavdelningen innefattar att göra föräldrar delaktiga i omvårdnaden av sitt barn och stärka dem i sin föräldraroll. Syfte Syftet med studien var att beskriva föräldrars upplevelse av delaktighet i omvårdnaden av det egna barnet på neonatalavdelningar, samt vilka faktorer som hindrar eller möjliggör delaktighet Metod Litteraturöversikt användes som metod. Resultatet bygger på 17 vetenskapliga artiklar som inhämtades i databaserna PubMed och CINAHL. Resultat Resultatet presenteras i fyra huvudteman utifrån begreppet delaktighet, dessa är: Delaktighetens betydelse för att växa in i föräldrarollen, Betydelsen av hud mot hudvård, Sjuksköterskans roll för att möjliggöra delaktighet och Vårdmiljöns betydelse för delaktighet. Föräldrar som vårdar sina barn på en neonatalavdelning upplever både hinder och möjligheter att vara delaktiga i sina barns omvårdnad. Slutsats Hud mot hudvård och delaktighet stärker föräldrarollen. Stöd, adekvat information och kommunikation och välkomnande vårdmiljö var faktorer som möjliggjorde för föräldrarna att känna sig delaktiga i det egna barnets omvårdnad. När föräldrar upplevde brister i stöd och kommunikation och inte gavs möjligheter att vara nära sitt barn samt upplevde miljön som ogästvänligt påverkades upplevelsen av delaktighet negativt. Föräldrarna ansåg att sjuksköterskorna hade en viktig roll i att skapa förutsättningar för delaktighet.

Bakgrund Kognitiv sjukdom drabbar idag mellan 130 000 och 150 000 personer i Sverige. Sjukdomen är ett komplext tillstånd som kännetecknas av en successiv försämring av den kognitiva- och funktionsförmågan och den benämns ofta som en anhörigsjukdom. Anhöriga får en central del i att utforma omvårdnaden för en person med kognitiv sjukdom som flyttar in på ett vård- och omsorgsboende eftersom personer med kognitiv sjukdom kan få svårigheter i att vara delaktig i sin vård. Anhörigas transition blir tydlig när de går från att vara anhörigvårdare till att endast vara anhörig till en person boende på ett vårdoch omsorgsboende. Syfte Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa anhörigas delaktighet i vården av en person med kognitiv sjukdom boende på ett vård- och omsorgsboende. Metod Litteraturöversikt valdes som design för att svara på syftet. Databaser som användes var CINAHL och PubMed. Det inkluderades 15 artiklar som var med kvalitativ och kvantitativ design och hade samlat information med hjälp av intervjuer och frågeformulär eller kombination av dessa. Resultat Resultatet visar utifrån subteman och övergripande teman att anhöriga kände sig delaktiga när de blev sedda som en resurs och kunde tillgodose vårdpersonalen relevant information om personer med kognitiv sjukdom. Bristande kommunikation mellan vårdpersonal och anhöriga var en stor faktor som gjorde att anhöriga inte kände sig delaktiga. Anhöriga kände också att de behövde få en ökad kunskap om kognitiv sjukdom för att kunna bli mer delaktiga. Slutsats Delaktigheten är central för anhörigas välbefinnande samt för att främja en god relation med vårdpersonal. Genom att göra anhöriga delaktiga i vården kan relevant information om personer med kognitiv sjukdom tillgodoses vilket kan främja omvårdnaden. För att skapa bättre förutsättningar för en ökad delaktighet behöver vårdpersonal kunskap om sjukdomen och anhörigas roll.