Bakgrund Kognitiv sjukdom drabbar idag mellan 130 000 och 150 000 personer i Sverige. Sjukdomen är ett komplext tillstånd som kännetecknas av en successiv försämring av den kognitiva- och funktionsförmågan och den benämns ofta som en anhörigsjukdom. Anhöriga får en central del i att utforma omvårdnaden för en person med kognitiv sjukdom som flyttar in på ett vård- och omsorgsboende eftersom personer med kognitiv sjukdom kan få svårigheter i att vara delaktig i sin vård. Anhörigas transition blir tydlig när de går från att vara anhörigvårdare till att endast vara anhörig till en person boende på ett vårdoch omsorgsboende. Syfte Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa anhörigas delaktighet i vården av en person med kognitiv sjukdom boende på ett vård- och omsorgsboende. Metod Litteraturöversikt valdes som design för att svara på syftet. Databaser som användes var CINAHL och PubMed. Det inkluderades 15 artiklar som var med kvalitativ och kvantitativ design och hade samlat information med hjälp av intervjuer och frågeformulär eller kombination av dessa. Resultat Resultatet visar utifrån subteman och övergripande teman att anhöriga kände sig delaktiga när de blev sedda som en resurs och kunde tillgodose vårdpersonalen relevant information om personer med kognitiv sjukdom. Bristande kommunikation mellan vårdpersonal och anhöriga var en stor faktor som gjorde att anhöriga inte kände sig delaktiga. Anhöriga kände också att de behövde få en ökad kunskap om kognitiv sjukdom för att kunna bli mer delaktiga. Slutsats Delaktigheten är central för anhörigas välbefinnande samt för att främja en god relation med vårdpersonal. Genom att göra anhöriga delaktiga i vården kan relevant information om personer med kognitiv sjukdom tillgodoses vilket kan främja omvårdnaden. För att skapa bättre förutsättningar för en ökad delaktighet behöver vårdpersonal kunskap om sjukdomen och anhörigas roll.

SAMMANFATTNING Demenssjukdom är en folksjukdom som är både kronisk och livslång. Årligen insjuknar 20 0000 - 25 000 personer i demenssjukdom. Nio av tio personer med demenssjukdom drabbas någon gång under sjukdomsförloppet av beteende och psykiska symtom vid demenssjukdom, BPSD. Vård till personer med demenssjukdom som bor hemma ombesörjs i många fall av anhöriga och den vården ses öka allt mer. Det ställer krav på samhället att ge dessa anhörigvårdare det stöd de behöver. Majoriteten av anhörigvårdare är kvinnor. Syftet med denna studie var att beskriva anhörigas upplevelse av att vårda en närstående med demenssjukdom i hemmet. Litteraturöversikt valdes som metod för att besvara syftet. Artiklar söktes via tre databaser. Sexton artiklar valdes ut. En integrerad analys utfördes för att få en sammanställning över artiklarnas resultat. Ur analysen framkom tre huvudkategorier vilka var “Positiva upplevelser i vårdandet av en närstående med demenssjukdom”, “Förväntningar och tillit till den formella vården” samt “Negativa upplevelser i vårdandet av en närstående med demenssjukdom”. Resultatet diskuterades med Joyce Travelbees omvårdnadsteori som teoretisk anknytning. Anhörigvårdare upplevde sin roll med blandade känslor, självbelönande, en känsla av att prestera något, pliktkänslor, kärlek och ansvar. Stöd och handledning stärkte anhöriga i deras vårdande roll. Anhörigvårdare kunde ha känslor som misslyckande och oro. De kände oro för en senare separation från sin närstående och det ledde till att många väntade för länge med att be om hjälp. Anhörigvårdare hade olika strategier för att hantera sin stress och dessa var en förutsättning för att deras närstående skulle kunna fortsätta bo hemma. Det var viktigt för anhörigvårdare att de kunde förstå sin närståendes beteende och hantera dem. Det efterfrågades stöd, information och utbildning och en kontaktperson ansågs viktigt. Författarna till denna litteraturstudie ser behovet av stöd som en röd tråd genom hela resultatet utifrån anhörigvårdares beskrivning av sina upplevelser och erfarenheter och vart de befinner sig. Här ser författarna att specialistsjuksköterskor har en större funktion att fylla än vad som görs idag. / ABSTRACT Dementia is a national disease, it is both chronic and lifelong. There is 20 000 - 25 000 new incidences of dementia every year. Nine out of ten persons with dementia will have behavioral och psychological symptoms sometimes during the trajectory of the disease. In many cases, care for people with dementia living at home is provided by relatives and that care is seen to increase. It requires society to give these informal caregivers the support they need. The majority of informal caregivers are women. The purpose of this study was to describe the relatives´experience of caring for a relative with dementia at home. Literature review was chosen as a method to answer the purpose. Articles were searched through various databases. Sixteen articles were selected. An integrated analysis was performed to get an overview of the articles´results. Three main categories were identified from the analysis, they were “Positive experiences in caring for an relative with dementia”, “Expectations and trust towards formal care” and “Negative experiences in caring for an relative with dementia”. The result was discussed with Joyce Travelbee's nursing theory as a theoretical link. Caregivers experienced their role with mixed emotions such as self-rewarding, a sense of accomplishing something, feelings of duty, love and responsibility. Support and guidance strengthened family members in their caring role. Caregivers could have feelings of failure and worry. They were worried about a later separation from their relative and that led to many waiting to long to ask for help. Caregivers had different strategies for coping with their stress and these were a prerequisite for their relatives to continue living at home. It was important for the caregivers that they could understand their relatives´behavior and deal with them. Support, information and education were requested and a contact person was considered important. The authors of this literature review has identified the need of support as the golden thread through the caregivers experiences described by them and from were they are at the point. The advanced nurse should have a major role than they have today as the authors see it.

BakgrundDemens är en folksjukdom som vanligt vis drabbar äldre personer. Kognitiva nedsättningarleder till att personen har svårt att sköta sina vardagliga sysslor. Det kan bero påminnesnedsättning men även på grund av att personen har svårigheter med att planera, inledaoch genomföra sina vardagliga sysslor, vilket också kan leda till att personen drabbas avundernäring.SyfteAtt beskriva väsentliga aspekter i samband med undernäring vid demenssjukdom.MetodEn strukturerad litteraturöversikt med Högskolan Dalarnas mixade modell som grund vilken ärbaserad på (n=18) artiklar. Artiklarna som ingår i litteraturöversikten har kvalitativ ochkvantitativ ansats samt mixad metod. Artiklarna söktes fram i databaserna CINAHL ochPubMed.ResultatTvå huvudkategorier visades Måltidssituationen och Omvårdnadspersonal vilka sedan deladesin i subkategorierna, Anpassad måltidsmiljö, Anpassning till patientens funktionsförmåga,Stimulering av kostintag, Kompetens och Bemanning.SlutsatsGenom en personcentrerad vård kan undernäring förebyggas och behandlas med olika insatserav omvårdnadspersonal, vilket kan leda till ökad livskvalitet och välbefinnande samtförhoppningsvis ge minskade samhällskostnader på sikt

Demens är ett samlingsnamn för många olika sjukdomar som bidrar till en kognitiv nedsättning med symtom som minnesproblematik och svårigheter att utföra enkla vardagliga sysslor. En demenssjukdom går inte att bota utan vården får inriktas på att lindra symtom och öka livskvaliteten under sjukdomens olika faser. I dagsläget betraktas inte demenssjukdomsom en palliativ sjukdom vilket gör att det ofta inte finns en långsiktig vårdplan för hur personen vill ha det. Vilket orsakar problem för den omvårdnadsavsvariga sjuksköterskan då omvårdnaden ska utgå från ett personcentrerat förhållningssätt. Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av palliativ vård för personer med demenssjukdom.  Metoden var en allmän litteraturöversikt med 16 kvalitativa artiklar som hämtades från databaserna Medline, PubMed och Cinahl. En integrerad analys utfördes för att sammanställa resultatet.  Resultatet gav två huvudkategorier med fyra underkategorier var. Palliativ vård – en utmaning vid demenssjukdom, kännetecknades av etiska dilemman då sjuksköterskor, läkare och anhöriga inte hade samma syn på vad som var en god död. Erfarenheter av palliativ vård för personer med demens var en fördel vid bedömning av icke verbala-signaler. Att se en helhet, kännetecknade vikten av att lära känna personen med demenssjukdom och dennes livshistoria för att tillgodose behov, det krävdes att sjuksköterskor hade en helhetssyn och teamarbete med andra yrkesgrupper. En avancerad vårdplan underlättade det palliativa arbetet men borde initieras tidigare i sjukdomen då personen själv kan besluta, eventuellt tillsammans med anhöriga. Slutsatsen visar att kommunikationssvårigheter är vanligt vid demenssjukdom, sjuksköterskor får ofta göra bedömningar av symtom genom observationer av personens icke verbala kommunikation. Omvårdnad vid demenssjukdom ska fokusera på att lindra symtom och sträva efter att förbättra och bibehålla en god livskvalitet. Det är därför en god idé att arbeta med ett personcentrerat förhållningssätt och skapa en vårdplan för hur personen vill ha sin framtid.

Bakgrund: Demenssjukdomar innebär en allvarlig förlust av kognitiv förmåga hos en tidigare frisk person, utöver vad som kan förväntas av normalt åldrande. Symtomen vid demenssjukdom kan vara psykiska, fysiska och/eller beteendemässiga och försvårar allmän daglig livsföring. Vid omvårdnaden av personer med demenssjukdom kan olika problem uppstå till följd av sjukdomens reducering av den kognitiva förmågan hos individen. En lugn och trygg miljö ger bäst förutsättningar för en god funktion hos demenssjuka. Enligt Nightingale har musik helande krafter, dels då det påminner om vinden och luftens positiva effekt på de sjuka och dels då det bidrar till en positiv omsorgsatmosfär. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa musikens inverkan på patienter med demenssjukdomar.Metod: En systematisk litteraturöversikt baserad på Goodmans sju steg. Resultat: Musiken visade sig vara en effektiv metod som ledde till större samarbetsvilja, förbättrad kommunikation och minskad agitation hos patienter med demens. Livemusik gav bäst effekt och det visade sig vara av vikt att individanpassa musiken. Musiken ledde även till en bättre relation mellan vårdgivare och demenspatienter och därmed till en bättre omvårdnad. / Background: Dementia involves a serious loss of cognitive ability in a previously healthy person, beyond what can be expected from normal aging. The symptoms of dementia can be mental, physical and / or behavioral and complicate general daily life. At the nursing care of people with dementia, different problems arise as a result of disease reduction of the cognitive abilities of the individual. A calm and safe environment produces the best conditions for good functioning of dementia patients. According to Nightingale has music healing powers and as it is reminiscent of the wind and air positive effect on the disease and partly because it will help a positive caring atmosphere. Purpose: The purpose of this study is to elucidate the effects of music on patients with dementiaMethod: A systematic literature review was used in this study based on Goodman's seven steps. The result: The music turned out to be an effective method that led to greater cooperation, improved communication and reduced agitation in patients with dementia. Live music gave the best effect, and it proved to be of importance to individualize the music. The music also led to a better relationship between caregivers and dementia patients and thus to better care.

Larsson, J & Svensson, E. Effekter av vårdhund i demensvården. Intervjuer med personal på ett demensboende. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Hälsa och samhälle, Utbildningsområde omvårdnad, 2010.Demens är en vanlig sjukdom hos äldre människor och vården av dementa kräver stora vårdinsatser. Vårdhund används som ett komplement för att ge stimulans och aktivitet vid demens.Syftet med studien var att undersöka vilka effekter vårdpersonalen upplever att kontakten med vårdhund har för dementa personer på ett demensboende.Den metod som använts är kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sju ur vårdpersonalen, en sjuksköterska och sex undersköterskor på ett demensboende. Intervjuerna analyserades med hjälp av innehållsanalysResultatet presenteras i sex kategorier: Ökat välbefinnande, Minnesstimulering, Bryter tystnaden, Beröring, Lugnande, Rädsla. Vårdpersonalen är positivt inställd till användandet av vårdhund som en del i omvårdnaden av dementa.Nyckelord: demens, effekter, empirisk studie, sjuksköterska, upplevelser, vårdhund, vårdpersonal. / Larsson, J & Svensson, E. Effects of dog assisted therapy in dementia care. Nursing staff experiences illuminated by interviews. Degree Project, 15 credits. Nursing Programme, Malmö University: Health and Society, Department of Nursing, 2010. Dementia is common among elderly people and dementia patients have a strong need for nursing. Therapy dogs can be used as a supplement to stimulate and activate people suffering from dementia. The aim of this study was to examine how nursing staff perceives the effects of therapy dogs, when used in a nursing home for elderly people suffering from dementia. Data was collected using qualitative, semi-structured interviews with seven nursing staff members at a nursing home for people suffering from dementia. The transcribed interviews were analysed using content analysis.The results of the analysis expose six categories: Increased quality of life, Memory Stimulation, Breaking Silence, Physical contact, Calming, Fear. The nursing staff was positive towards the use of a therapy dog as a part of nursing for people suffering from dementia. Keywords: dementia, effects, experiences, nursing staff, semi-structured interviews, therapy dog.

Bakgrund: Demens är en folkhälsosjukdom som drabbar uppemot 25 000 personer i Sverigevarje år. Symptomen vid en demenssjukdom varierar från person till person och symptom kanvisas kognitivt, beteendemässigt och motoriskt. Vid demenssjukdom blir dagliga aktivitetersuccessivt svårare att utföra, vilket leder till att personer med demenssjukdom ofta behöverstöd och hjälp av sina närstående. För att underlätta vardagen för både personer meddemenssjukdom och deras närstående kan arbetsterapeuter behöva samverka med närstående.Enligt vår kännedom saknas fördjupad förståelse för hur arbetsterapeuter samverkar mednärstående till personer med demenssjukdom.Syfte: Att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att samverka med närstående tillpersoner med demenssjukdom inskrivna inom hemsjukvård.Metod: En intervjustudie med kvalitativ-design där data samlats in med semistruktureradeintervjuer med åtta arbetsterapeuter verksamma inom hemsjukvård. Data har analyserats medkvalitativ innehållsanalys.Resultat: Resultatet resulterade i tre huvudkategorier med tillhörande underkategorier:Bemötande till närstående är betydelsefullt, Optimal samverkan med närstående harbetydelse och Närståendes delaktighet påverkar arbetsterapeutiska insatser.Slutsats: Sammanfattningsvis visade resultatet att samverkan mellan arbetsterapeuter ochnärstående är viktigt. Resultatet visar att ha ett empatisk förhållningssätt och ge närstående tidhar betydelse för genomförandet av arbetsterapeutiska insatser. Det visar även på attnärståendes delaktighet framförallt kan gynna men i vissa situationer försvåra dearbetsterapeutiska insatserna.

Bakgrund: Demens är en global åldersrelaterad och degenerativ sjukdom. Demens medför kognitiva försämringar samt svårigheter att klara av vardagliga aktiviteter, vilket medför att de är i större behov av stöd, hjälp och arbetsterapeutiska åtgärder. Arbetsterapeutens roll är att anpassa aktiviteter utifrån klientens behov, önskningar och förutsättningar. Att kunna utföra meningsfulla aktiviteter bidrar till hälsa och välbefinnande. Syfte: Beskriva betydelsen av meningsfulla aktiviteter som intervention för personer med demens. Metod: Litteraturstudien baseras på tio kvalitativa vetenskapliga artiklar från två olika databaser, Cinahl och Medline Ebsco. Studiens avgränsningar är engelsk text, peer-reviewed samt publicerade mellan årtalen 2010–2023. Det utfördes en kvalitetsgranskning utifrån Forsberg och Wengströms kriterier för att bedöma artiklarnas kvalitet. Resultat: I resultatet framkom det att personer med demens upplever arbetsterapeutiska interventioner som meningsfulla och positiva. Detta redovisas i fyra kategorier och två underkategorier; Meningsfulla aktiviteter, Bekanta aktiviteter, Självutveckling, Klientcentrering, Det sociala sammanhanget samt Rogivande aktiviteter. Slutsats: Arbetsterapeutiska aktiviteter har en stor betydelse för personer med demens.

Hos patienter med demenssjukdomar, som successivt börjat förlora sin kognitiva förmåga att uttrycka sig, manifesteras flertalet problem i vardagen. Det påverkar patienten negativt med exempelvis onödiga smärtor, oro eller agitation. Samtidigt den påverkar omvårdnadspersonal, andra medboende samt anhöriga, vilka riskerar att uppleva den stress som medförs. Obehandlad smärta eller misstolkningar av uttryck för smärta hos patienter med demenssjukdom leder till ett stort lidande. Det kan därför vara av värde att använda smärtskattningsinstrument och ibland kombinationer av sådana. Vilket leder till en adekvat bedömning av patientens status vilket ofta leder till en god och trygg vård. Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors användning av smärtskattningsinstrument för bedömning av smärta hos patienter med demenssjukdomar. Den systematiska litteraturöversikten resulterade i två huvudteman och sex subteman: 1) Hinder för användning av smärtskattningsinstrument. a) Brist på erfarenhet skapar osäkerhet b) Tidsbrist c) Bristande utbildning d) Kommunikationshinder mellan patient och sjuksköterska 2) Erfarenhet av smärtskattningsinstrument a) Tilltro till smärtskattningsinstrument b) Upplevda svagheter hos smärtskattningsinstrument. Det mest använda smärtskattningsinstrument enligt studien är Abbey Pain Scale (APS). Där finns orsakerna till att att sjuksköterskor använder smärtskattningsinstrument för patienterna med demenssjukdom i begränsade omfattning eller inte alls. Till exempel osäkerhet, tidsbrist, kommunikationsbrist och frånvaro av utbildning. En förbättrad och riktad utbildning till personal som arbetar kring patienter med demenssjukdomar är betydelsefull. Det resulterar i ökad möjligheterna att urskilja smärta, oro, depression och andra beteendeförändringar som är vanliga symptom på smärta. Att kunna optimera smärtbehandlingen möjliggörs genom användning av smärtskattningsinstrument som på ett bra sätt kan fånga och objektivt beskriva smärtan hos patienter med demenssjukdom.

Bakgrund: Personer med demenssjukdom blir allt fler i världen och ett stort antal bor på äldreboenden. Att en persons kognitiva förmåga sviktar innebär inte att personen nödvändigtvis förlorar sin lust och behov av att uttrycka sexualitet och intimitet. Sjuksköterskor och vårdpersonal har ett ansvar att bevara och stötta personer med demenssjukdom och deras närstående i att tillgodose behov, samt främja rätten till autonomi, integritet, kärleksfulla relationer, minska stigma och diskriminering. Syfte: Syftet var att beskriva vårdpersonal och närståendes upplevelser och reflektioner av intima relationer hos personer med demenssjukdom på äldreboenden. Metod: Det här är en beskrivande litteraturstudie, baserad på 10 kvalitativa artiklar. Artiklarna har identifierats med hjälp av kvalitets- och relevans granskningsmallar och därefter sorterats in med hjälp av tematisk analys för att hitta fyra huvudteman. Huvudresultat: Resultatet visade att sexualitet och intimitet var viktigt för att bevara kontinuitet i relationer. Att respektera integritet och autonomi hos personer med demenssjukdom var lika viktigt för närstående som för vårdpersonal, trots att miljön på äldreboendet upplevdes som begränsande. Förmågan att bedöma validitet av samtycke, tillsammans med den negativa påverkan av stigma, tabun, kommunikationssvårigheter och bristande kunskap gällande äldres sexualitet, skapade komplexa utmaningar både för vårdpersonal och närstående när de skulle hantera förändringar i relationer samt uppkomsten av nya relationer.  Slutsats: Studien betonar vikten av intimitet och sexuell hälsa för personer med demenssjukdom, trots kognitiva utmaningar. Respekt för integritet och autonomi, variation i vårdpersonals attityder och utbildning, samt kampen mot etiska dilemman, stigma och kulturella normer är viktiga aspekter. Förändrade relationer vid demenssjukdom och behovet av förbättrad utbildning framhålls.