Introduktion: Demens är ett syndrom som förekommer i hela världen. Antalet insjuknade ökar på grund av medellivslängden stiger kontinuerligt. Musik rekommenderas att använda vid omvårdnad av personer med demens men musikinterventioner implementeras inte i alla verksamheter på grund av sjuksköterskors kunskapsbrist. Den senaste sammanställning av vetenskaplig litteratur som påvisade att musiken har effekt på personer med demens gjordes i 2006. Det behövs uppdatera kunskapen om musikens inverkan på personer med demens. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa hur musik kan inverka på personer med demens. Metod: Metoden som tillämpades var en litteraturstudie baserad på Polit och Beck (2017) nio steg. PubMed och CINAHL databaser användes för genomförande av litteratursökningen. Artiklarna genomgick kvalitetsgranskning enligt Polit och Beck (2017) granskningsmallar. Litteraturstudien bearbetades med induktiv ansats. Resultat: Databearbetningen resulterade i fyra huvudteman: ökad fysisk förmåga, förbättrad kommunikation, förändring i beteendemässiga och psykiska symtom och ökat välmående. Temat förändring i beteendemässiga och psykiska symtom uppdelades i två underteman: förändring i beteendemässiga symtom och minskade psykiska symtom. Slutsats: Användning av musik eller vårdarsång visade kan främja hälsa hos personer med demens.

The purpose of this thesis is to try to improve the interaction between people suffering from dementia and their close relatives, to give more support to the close relative to develop the relationship as the disease  progresses and hopefully create a better experience of this often difficult time. The method i chose to work accordingly to is the “double diamond” method with discover, define, develop and deliver as the main parts. Through out all of these stages user testing and user feedback has been the main navigator in what decisions to take.  The result of this thesis ended up as a tray that you have on the table in between the close relative and the relative with dementia. You interact with the tray by lifting and touching the pieces that has different tactility, pictures and text on them to have something to start up a conversation or break a loop that people with dementia often falls into with repeating the same question over and over again. This tray will work as a conversation supporter since one of the biggest problems that occurred during the discover phase was that close relatives didn’t know what to talk about when they met their sick parents/grandparents. This led them to feel hesitant to pay a visit though feeling guilty that they should. The conclusion is that this product will for many close relatives make the interaction easier with their parents/grandparents and that leading to them have a better experience of their encounter.

Introduktion: Då allt fler immigranter kommer till Sverige och väljer att stanna här ökar mängden äldre patienter med annan språklig och kulturell bakgrund. Vården påverkas och det ställs andra krav på vårdpersonalen i form av kulturell kompetens och kunskap i att arbeta med tolk. Syftet var att utifrån litteraturen belysa utmaningar vid demensutredning av personer med annan språklig och kulturell bakgrund än utföraren. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativ innehållsanalys utfördes. Resultat: Resultatet visade fyra kategorier. Demensutredning med underkategorierna bedömningsinstrument, utbildningsnivå och integrationsnivå. Återgivande av information med underkategorierna tolkens roll, utelämnad information och känsla av kontroll. Yrkeskompetens med underkategorierna kulturell kompetens, kunskapsluckor och bristande utredning. Kultur med underkategorin skillnader och hinder. Slutsats: Vårdpersonalen hade kunskapsluckor i kulturell kompetens, bedömningsinstrument och effektiv kommunikation med hjälp av tolk. Även tolkar hade bristande kunskap och utbildning. Kulturella skillnader i syn på demens som sjukdom och kunskap om demens påverkade arbetet med att sätta diagnos.

Syfte: Att utvärdera effekten på gripstyrkan hos äldre vuxna personer med demens som har genomgått ett träningsprogram och jämföra med en kontrollgrupp som har gjort en sittande gruppaktivitet. Delsyften varatt jämföra om det finns skillnader i effekten mellan olika demenstyper och om mängden deltagande har betydelse för effekten på gripstyrkanDeltagare: Personer över 65 år med demens som bor på äldreboende och har behov av hjälp med aktiviteter i dagliga livet (ADL). Det var 93 st i träningsprogrammet och 93 st i kontrollgruppen.Intervention: Fyra månaders High-Intensity Functional Exercise (HIFE) program, med fokus på nedre extremitet, balans och rörelse. Kontrollgruppen bestod av ett sittande socialt program med sång,konversation, bildspel, musik och högläsning.Metod: Data har analyserats med programmet Jamovi. Ett icke-parametriskt one-way ANOVA (KruskalWallis) test användes för att fastställa om resultatet av skillnaden i förändring i gripstyrkan över tidmellan sociala och träningsgruppen var statistiskt signifikant eller inte. Resultat: Det fanns ingenstatistiskt skillnad mellan grupperna i förändring i gripstyrka när alla deltagare inkluderades, varkendirekt efter interventionen (p=0,214) eller 3 månader efter interventionens slut (p=0,397). Med en deltagningsprocent på 75 % ökade gripstyrkan med 1 kg i median direkt efter interventionen för träningsgruppen och sjönk för sociala gruppen med 1 kg, vilket var ett statistiskt signifikant fynd(p=0,036). För icke-Alzheimers gruppen med 75% närvaro ökade gripstyrkan med 1 kg i median för träningsgruppen och sjönk med 1 kg för sociala gruppen direkt efter interventionen vilket var ett statistiskt signifikant fynd (p=0,015). Övriga jämförelser gav ingen statistisk signifikans.Slutsats: Med tillräckligt mängd deltagande kan ett träningsprogram öka gripstyrkan för personer med demens. Effekten förefaller större för personer med icke-Alzheimer typ av demens än för dem medAlzheimer typ av demens.

Bakgrund: Demens är en växande och livslång sjukdom i Sverige som i regel drabbar äldre personer. Sjukdomen angriper hjärnan och avancerar med försämrade kognitiva funktioner, svåra motoriska och fysiska funktionsnedsättningar. Ångest och oro hos demenssjuka personer visade sig vara starkt förknippad med minskad självständighet, begränsningar i dagliga aktiviteter och beteendestörningar. Den huvudsakliga behandlingen är god professionell omvårdnad.  Syfte: Att beskriva omvårdnadsåtgärder vid ångest och oro hos äldre personer med demenssjukdom.  Metod: En litteraturöversikt genomfördes enligt Fribergs metodbeskrivning.Tio kvantitativa originalartiklar inkluderades från databaserna PubMed och CINAHL Complete. Även fritextsökning har tillämpats. Resultat: Resultat redovisas i tre kategorier. Den första är att stimulera sinnen med två underkategorier lyssna på musik och sånger och instrumentspelande i kombination med fysisk aktivitet. Den andra är dockterapi för emotionell balans. Den tredje kategorin är den virtuella verkligheten. Sammanfattning: Genom att erbjuda möjligheter till sinnesupplevelser, samspel, rörelse skapar sjuksköterska en positiv upplevelse och åstadkommer ett bättre välmående. Grunden är dock att omvårdnadsarbetet utgår ifrån personfokusering och inte sjukdomsfokusering, i syfte att bevara den drabbades identitet trots sviktade förmågor.

Bakgrund Antalet insjuknande i demenssjukdom ökar stadigt och beräknas dubbleras till år 2030. Till följd av detta ökar antalet anhörigvårdare. Att inta en vårdande roll är ofta något som ter sig naturligt men innebär också en ökad arbetsbörda vilket påverkar livssituationen. Syfte Syftet med denna studie är att belysa erfarenheter av att i hemmet vårda en demenssjuk familjemedlem. Metod En litteraturstudie med ett resultat från tio artiklar, både kvalitativa och kvantitativa. Databaserna CINAHL, PubMed och PsycInfo har använts. Resultat Två kategorier framkom: Påfrestningar och Relationen. Påfrestningar innebar att anhörigvårdare upplever hög börda samt känslor av stress och skuldkänslor. Relationen innebar att relationerna mellan anhörigvårdare och individen som är sjuk i demens förändras, samt att rollen som anhörigvårdare medför uppoffringar. Slutsats Anhörigvårdare ställs inför höga krav av att vårda en demenssjuk familjemedlem, samt av att inta en helt ny roll i livet vilket kan vara svårt både för den som vårdar och den som har demenssjukdom. Det finns ett ökat behov av familjefokuserad omvårdnad för att främja hälsa med ett helhetsperspektiv, men samtidigt att ge ett individanpassat stöd till personen med demenssjukdom för att motverka de negativa konsekvenserna.

Bakgrund: Människan lever längre vilket medför utökat behov av en mer komplex sjukvård. Ökad ålder medför ökad risk för demenssjukdom vilket kan öka risken för nedsatt aptit och ätsvårigheter. Detta kan leda till undernäring som medför risk för infektion och andra sjukdomstillstånd. Genom att skapa en tillfredsställande måltidsmiljö kan matintaget hos individen främjas och därför är det relevant att undersöka vilka faktorer som påverkar måltidsmiljön. Teoretisk referensram: Personcentrerad omvårdnad ligger till grund för demensvården i Sverige. Detta förutsätter att personal är lyhörd och har förståelse för personens bakgrund samt individuella behov och önskemål. Syfte: Syftet var att undersöka vårdpersonals erfarenheter av faktorer som kan påverka matintag för personer med demenssjukdom, med fokus på måltidsmiljön. Metod: Designen var litteraturstudie och vid analysen användes integrerad analys. Resultat: Det ansågs grundläggande att förstå personens bakgrund, behov och preferenser för att individanpassa mat och måltidsmiljö. Hemtrevlig måltidsmiljö ansågs skapa sociala interaktioner som främjar matintag. Personal efterfrågade ökad bemanning och utbildning för att kunna möta personens specifika behov vid måltiden. Slutsats: Vårt resultat visade flera faktorer i måltidsmiljön som kan justeras för att främja matintaget hos personer med demenssjukdom. Det är av vikt att personal innehar kunskap om individens bakgrund och behov för att implementera och verkställa personcentrerad omvårdnad för personer med demenssjukdom.

Background: Dementia means a progressive cognitive impairment. The number of people that will get diagnosed with dementia reckons to be considerably increased in the years to come. Ethics is part of the base values and implies doing what is good, fair and right in a situation. An ethical dilemma occurs when no option of action is better than another. Aim: To study what ethical dilemmas health care workers, focusing on nurses, could encounter when caring for a person with dementia as well as identify possible causes of ethical dilemmas. Method: Ten qualitative scientific articles retrieved from the database PubMed were studied and went through a quality check. The results of the articles were analyzed and similarities, as well as differences, were compared and compiled to answer the aim of the study. Results: The results of the articles could be divided into six categories of which four categories illustrated ethical dilemmas and two categories illustrated underlying causes of ethical dilemmas. The categories that caused situations of ethical dilemmas were treatment under coercion, humiliation of patients, the staff lying and deceiving, limited autonomy and relatives’ desires and demands. The underlying causes were lack of competence and lack of resources.  Conclusion: Ethical dilemmas appeared to be present to a varying extent yet always adjacent in caring for people with dementia. It appeared to be intricate to know where the line for unethical treatment lies and that there are differences in the individual distinctions. Furthermore, a need for competence development and increased resources were identified as key to reducing the risk of ethical dilemmas arising.

Introduction: The world population is getting older and dementia is becoming morecommon. Behavioral and psychological symptoms affect the lives of the dementia, theirrelatives and the work environment for healthcare staff. Music has been shown to have apositive effect on these symptoms. Aim: To explore how different types of music therapy affects symptoms as anxiety andagitation in dementia. Method: A literature study based on ten quantitative scientific articles. The articles werefound from searches in the databases “PubMed” and “CINAHL”. Quality review was donewith SBU ́s template “assessment of randomized studies” (SBU, 2020) and JBI ́s template“Checklist for quasi-experimental studies” (JBI, 2020). For the result analysis a contentanalysis was used by Forsberg & Wengström (2016). Results: The content analysis divided the results into three categories: Group/individualmusic therapy, active/passive music therapy and music according to the participants'preferences. The articles found that music therapy had a relieving effect on anxiety and/oragitation. Music therapy in a group setting showed better results than individual musictherapy. Active participation encouraged commitment to the intervention. Music selected bythe participants increased the music's positive effects. Conclusion: Music therapy proved effective in alleviating anxiety and agitation. It provedespecially effective in group setting, in active participation and when the preferences of theparticipants were taken into consideration. If musical therapy is implemented in the dementiacare it can be a method for alleviating anxiety and agitation.

Bakgrund: Vid demenssjukdom uppstår en skada i hjärnan som påverkar den kognitiva förmågan negativt. Demenssjukdomen gör att de drabbade personerna får minnessvårigheter, försämrad tankeförmåga och försämrad uppmärksamhet som leder till att vardagliga rutiner och det sociala livet försvåras. På sikt kan sjukdomen leda till malnutrition. Problem: Personer med demens kan lätt bli distraherade av omgivande faktorer, både fysiska och sociala. Avsaknad av kunskap hos vårdpersonal och anhöriga kring vårdandet av personer med demens kan därmed inverka negativt på måltidssituationerna. När de kognitiva och fysiologiska funktionerna minskar sker en ökad risk att drabbas av malnutrition. Följderna av malnutrition kan bli allvarliga och öka samsjuklighet som på sikt kan leda till döden. Syfte: Att beskriva måltidsmiljöns betydelse för matintaget hos personer med demens. Metod: En allmän litteraturöversikt baserad på elva vetenskapliga artiklar Resultat: I resultatet identifierades två teman som visades ha betydelse för måltidsmiljön: Fysiska miljön och Social samvaro. Slutsats: En distraherande miljö skapar oro och förvirring hos personer med demens. Genom att anpassa miljön utifrån personliga preferenser och familjära aspekter kan matintaget öka. Den personcentrerade vården och en kännedom om varje enskild individs behov inger trygghet som genererar i ett ökat matintag och välbefinnande.