I Sverige flyttar de flesta av oss till ett ”boende” när vi blir gamla och behöver mer hjälp och vård. Där spenderar man sedan sin sista tid i livet och ses inte alltid som en person med förmåga att utvecklas. FMT – Funktionsinriktad musikterapi, kan användas för att ge personer med olika funktionsnedsättningar förutsättningar för att utvecklas. I detta examensarbete beskriver jag mitt arbete med en person med demenssjukdom och en person som lever med sviterna efter en stor stroke. De har båda förlorat sin verbala förmåga och har även stora fysiska funktionsnedsättningar. Syftet är att undersöka hur FMT kan bidra till ökad livskvalitet för dessa personer. Jag har funnit att FMT-metoden kan bidra till ökad livskvalitet genom sin tydliga struktur, sin ickeverbala kravlöshet och betoning på det egna initiativet och den egna lusten.

Sammanfattning Syftet med denna litteraturstudie var att göra en sammanställning och beskriva vad som fanns i vetenskaplig litteratur gällande sömnfrämjande interventioner för äldre personer med demenssjukdom.  Metoden var en deskriptiv litteraturstudie baserad på 14 vetenskapliga artiklar från sju länder, publicerade mellan år 2005- 2010.  Artikelsökning gjordes i databaserna Medline och Cinahl, även en manuell sökning ingick. Inkluderade artiklar i resultatet är granskade och kvalitetsbedömda.  Huvudresultatet visade att det fanns olika interventioner som ljusterapi, melatonin, akupressur, social aktivitet, utbildning och örtmedicin för att främja sömnstörningar för personer med demenssjukdom. De olika interventionerna uppvisade lite skiftande effekt för att främja sömnen, ingen av interventionerna ansågs övertygande däremot upptäcktes andra positiva effekter gällande agitation, dygnsrytmstörningar och vakenheten under dagen. Slutsatsen av denna litteraturstudie är att mer riktad forskning behövs om olika interventioner för att främja sömnstörningar hos äldre personer med demenssjukdomar. Förbättring av sömnkvalitet, livskvalitet och återhämtning är målsättningen med interventionerna. Sjuksköterskan kan förbättra sömnkvaliteten hos patienterna med hjälp av icke farmakologiska interventioner. Sömnhygien, sociala aktiviteter och att förstärka exponeringen av solljus och klart ljus är förstahandsval vid behandling av sömnstörning hos personer med demenssjukdom. / Abstract  The aim of this literature study was to describe the scientific literature for sleep disorder interventions for older people with dementia. The method was a descriptive study based on 14 scientific articles from seven countries, published between the years 2005 - 2010. Article search was made in the databases Medline and Cinahl, and manual searches were included. Included articles in the results were reviewed and quality estimated. The main result showed that there were various interventions as light therapy, melatonin, acupressure, social activity, education and herbal medicine to promote sleep disorders for people with dementia. The various interventions showed varied effect to promote sleep, none of the interventions was convincing, although other positive effects on agitation, circadian rhythm and day- time wake was discovered.  The conclusion of this study is that more research is needed in different interventions to promote sleep disorders for older people with dementia.  The goal of the measures is to improve quality of sleep, quality of life and recovery. Nurses can improve quality of sleep in patients with non-pharmacological interventions. Sleep hygiene, social activities and increase exposure of sunlight and bright light is first choice to treat sleep disorders among persons with dementia.

Syftet med studien var att beskriva hur vårdtagarens samt vårdpersonalens agerande/beteende, (verbalt/kroppsspråk) påverkade matintaget hos demenssjuka vårdtagare. Hur omgiviningsfaktorer påverkade matintaget har också observerats. En observationsstudie genomfördes på en demensavdelning under 5 luncher med hjälp av en observationsmall. Resultatet visade på att de flesta verbala påpekanden/instruktioner från personalen gavs till vårdtagarna de luncher då de åt minst, samt att personalen visade på stor följsamhet gällande att känna av hur vårdtagarna önskade hjälp under måltiderna. Interaktionen mellan vårdare/vårdtagare upplevdes "tryggt". Beteenden som kunde observeras hos vårdtagarna var att 2 av dem somnade några gånger under måltiderna, samt att sväljproblem förekom hos 2 av dem. Omgivningsfaktorerna påverkades av "gamla" rutiner som fanns kvar på boendet sedan förut. Att maten lades upp på diskbänken, att tillbehör till maten inte fanns på bordet/erbjöds vanemässigt till vårdtagarna (dessa lades också upp på bänken) kan eventuellt påverka matintaget negativt. Matintaget varierade mellan 30-100% hos vårdtagarna under de 5 luncherna. Slutsats: Personalens bemötande av demenssjuka personer påverkades av dennes erfarenhet av dem och vilken relation de hade. Kände vårdtagaren och vårdgivaren varandra, uppstod ett samspel, som underlättade vid måltiden/matsituationen vilket påverkade matintaget positivt. Måltidsmiljön hade också stor betydelse för matintaget, den påverkade också trivseln runt måltiden.

Smärta påverkar människans livskvalitet och medför både fysiskt och psykiskt lidande. En demenssjukdom ger såväl fysiska funktionsnedsättningar som psykosociala beteendeförändringar.I omvårdnaden av patienter med demenssjukdom finns svårigheter med att identifiera och bedöma smärta på grund av de funktionsnedsättningar sjukdomen innebär. Studiens syfte är att undersöka hur vårdare identifierar och bedömer smärta hos demenssjuka patienter. Metoden är en litteraturstudie. Datamaterialet innehåller 13 vetenskapliga artiklar. I analysen av datamaterialet framkommer fem kategorier vilka ligger till grund för resultatet. De kategorier som framkommer ur analysen är: bedömningsinstrument, fortsatt utveckling och testning av bedömningsinstrument, kommunikation, patientkännedom och vårdarens kunskap. Resultatet visar att smärtidentifiering är ett komplext problem, där självskattningsskalor och observationsskalor kan användas för bedömning, liksom kommunikationens betydelse samt patientkännedom och vårdarens kunskap. Därför blir daglig omvårdnad ett viktigt identifieringsverktyg. Diskussionen visar att det finns svårigheter i tolkningen av patientens uttryck. Bedömningsinstrumenten behöver också utvecklas och testas ytterligare, för att anpassas till patientens behov. Slutsatsen är att bättre utvecklade bedömningsinstrument samt ökad kunskap om demenssjukdomar leder till säkrare identifiering och bedömning. / Pain has an influence in the individual`s lifequality. Pain also involve suffering in both physically and mentally sense. To suffer from dementia means cognitive disorders and impairments. In caring of patients suffering from dementia there are difficulties in identifying and assess pain because of these impairments. The aim of this study is to do researching in how caregivers identify and assess pain in patients suffering from dementia. For this research a literature study has been used. The matter of data contains 13 articles of sciense quality. In the analysis of the study five categories appeares; instruments for assessment, further research of instruments, communication, knowledge in patient and caregivers knowledge. The result presents the complexity of identifying pain and also points out several factors as important. Selfassesment scales and observational scales can be used, as well as the importance of communication and knowledge about the patient. Caregiver`s knowledge are important, too. The discussion points out difficaulties in interpreting the patients expressions. Also further development and testing of the instruments are necessary, to adapt to the patients needs. Conclusions are that further developing and testing of pain assessment are needed as well as increased knowledge in dementia diseases. This leads to safer identifying of pain in patients with dementia.

Abstract The aim of the study was to describe the level of understanding of nursing staff regarding the expression of pain by patients suffering from dementia. A further aim was to examine what help and support is available to nursing staff in aiding assessment of pain levels in these patients. The study is descriptive in character and has a qualitative perspective. Six interview subjects, who were strategically chosen for convenience, were selected to help in this study. The criteria used for selection was that all should have a minimum of three years experience caring for patients suffering from dementia. As an aid to the interview process, semi structured questions and an interview guide were used. The material gathered was then literally transcribed, analysed and divided into eight categories and sub categories. Interviewees report that patient express pain in a variety of different ways. Some patients use body language where they become withdrawn and their facial expressions and posture alters. Mood changes are also described, with patients becoming restless and anxious and sometimes aggressive. Verbal expressions of pain, such as wailing and screaming, are also described as well as the observation that patients suffering from dementia sometimes develop difficulties in sleeping and can wander off. Further observations from the study show that combined importance of really knowing and being familiar with the patient and his/her background, a good relationship between nursing staff and the patients relatives, and finally, the need of pain assessment tools.

No description available.

Bakgrund: Det är viktigt att stöd för dementa finns nära eftersom de riskerar att lida av fysisk eller psykisk ohälsa. Ohälsa i detta avseende innebär bland annat oro som rastlöshet eller agitation i form av irritation och frustration. Tidigare studier visar resultat på att djur kan ha lugnande effekter på demenssjuka. Studier har visat att djur kan locka fram minnen hos individerna och att det har en positiv effekt på terapi mot agitation.Syfte: Beskriva hur djurrelaterade stimuli påverkar symtombilden hos dementa.Metod: Systematisk litteraturstudie, 11 artiklar inkluderades från databaserna Cinahl och PsycINFO. Artiklarna kvalitetsgranskades och relevanta delar ur artiklarnas resultat kodades för att sedan kategorisera till fyra kategorier.Resultat: Tydliga förbättringar sågs gällande demenssjukas motoriska, sociala och psykiska hälsa utifrån kategorierna – emotionell påverkan, förmåga till interaktion, intresse för omgivningen och agerande. Tydligast förändringar har vi sett gällande de dementas oro, aggressivitet, motorik och uppmärksamhet. Slutsats: Djurassisterad omvårdnad är en bra alternativ behandlingsform. Hundar är trots allt ganska krävande och passar inte alltid vårdsituationer som kan vara stressande. Användandet av en robotkatt har dock visat goda resultat och utifrån det borde andra mindre krävande djur också kunna användas.

Sammanfattning Introduktion: Sveriges befolkning blir allt äldre och därigenom ökar antalet demensdrabbade personer. Aggressivt beteende hos demenssjuka är vanligt och kan innebära ett lidande för dem. Vårdgivares förhållningssätt påverkar utfallet av omvårdnadshandlingar. Syftet: Syftet med studien var att belysa vårdgivarens förhållningssätt i omvårdnaden av demenssjuka personer med aggressivt beteende. Metod: Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie baserad på elva vetenskapliga artiklar utgivna mellan 2001-2011. Artiklarna lokaliserades genom sökningar genomförde i databaserna Cinahl, PubMed, Ageline Och Academic Search elite. Data har analyserats på ett deduktivt arbetssätt utifrån Erikssons omvårdnadsteoretiska begrepp; sjukdomslidande och vårdlidande. Resultat: Förhållningssätt hos vårdgivaren som kan ge ett minskat sjukdomslidande var respekt, flexibilitet, kompetens och engagemang. Förhållningsätt hos vårdgivaren som kan ge ett vårdlidande var vårdgivarens fokusering på uppgiften och maktutövning på vårdtagaren. Slutsats: Vårdgivare som fokuserar på vårdtagaren med respekt, flexibilitet, engagemang, och ser aggression som en naturlig mänsklig reaktion hos personer med demenssjukdom har de centrala förhållningssätt som kan skapa en positiv interaktion och minska sjukdomslidandet. Utbildning och kompetens hos vårdgivare kan minska aggressivt beteende hos vårdtagare. Utbildning och handledning bör ske kontinuerligt, annars finns risken att det inte har någon långvarig effekt.

Bakgrund Cirka 140 000 svenskar har någon form av demenssjukdom. Gemensamt för dessa är försämrat minne. Andra symtom kan vara försämrad tankeverksamhet, svårigheter att kommunicera, förmåga att klara praktiska sysslor och personlighetsförändringar. I takt med att befolkningen blir äldre kommer andelen patienter med demenssjukdom att bli alltfler. Röntgensjuksköterskan möter dessa patienter i sitt arbete och är skyldig att ge ett gott bemötande, något som kan försvåras av kommunikationsproblem. Röntgensjuksköterskan måste då hitta andra vägar för att optimera omvårdnaden. Syftet med denna studie var att belysa vilka kunskaper som röntgensjuksköterskan behöver för att planera och genomföra besöket på röntgen. Metoden var en litteraturstudie där 38 artiklar, både kvalitativa och kvantitativa, värderades och analyserades i flera steg. Resultatet visar att omvårdnaden av patienter med demenssjukdom är mångfacetterad och att många aspekter måste vägas in. Attityder, utbildning, smärtlindring, vårdmiljö, etiska dilemman och relationer är de huvudområden som framkom. Diskussion och slutsats: Vårdpersonal kan genom bland annat utbildning och attitydförändringar medverka till en förbättrad kommunikation och relation med patienter med demenssjukdom. Smärtlindring måste förbättras och vårdmiljön kan förändras till fördel för dessa patienter. Personalen stöter på olika etiska dilemman i arbetet, vilka försvåras av konflikter mellan olika yrkeskategorier. Röntgensjuksköterskan kan dra lärdom av dessa kunskaper för att bedriva en integritetsbevarande omvårdnad.

Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka hur undersköterskor upplevde stress i arbetet och vad som fick undersköterskor att uppleva stress i arbetet inom demens- och äldrevård, samt betydelsen av stöd i arbetet från omgivningen. En intervjustudie genomfördes med vårdpersonal på ett äldreboende med inriktning på demensvård. Sex undersköterskor intervjuades om deras upplevelser av arbetsrelaterad stress. Intervjuerna spelades in och det inspelade materialet transkriberades till ett textinnehåll som analyserades. Resultatet visade att undersköterskor upplevde höga krav i kombination med ett lågt beslutsutrymme i sitt arbete. Detta innebar låg kontroll i arbetet som t ex. att inte kunna påverka sitt arbetsschema och sina arbetstider. Andra faktorer som påverkade var obekväm arbetstid och ökad arbetsmängd. Resultatet visade också att stödet hemifrån och från kollegor, hade betydelse för den upplevda stressen i arbetet. Utmärkande var att undersköterskorna hade höga krav och lågt beslutsutrymme inom demens- och äldrevård, vilket resulterade i arbetsrelaterad stress.