Background: Nutritional complications are common in patients with dementia. Various factors such as social, cognitive and environmental factors may influence and affect the patient ́s food intake. Problem: Unhealthy meal environment for patients with dementia affect both the nutrition and fluid intake. Aim: The aim of this study is to get an overview of healthy enabling meal environment for patient with dementia at the nursing home. Method:The study is a general literature review based on Friberg (2017). Result: Three themes were identified. Environmental stimulations during the mealtime which include the physical, social, sensory, visual and auditory stimulation. Individual adaptations to abilities that include their competence. And the importance of the food which include the traditional food, the taste and the food presentation. Conclusions: To create a healthy meal environment should sound level, foods presentation, the environmental design and the staff's treatment be included. All the care measures should be based on the patient's individual needs and preferences. / Bakgrund: Näringskomplikationer, viktminskning och vätskebrist är vanligt förekommande hos patienter med demenssjukdom och kan förvärras under sjukdomens förlopp. Tidigare forskning har visat på att sociala, kognitiva och miljöfaktorer i omgivning kan påverka matintaget hos patienter med demenssjukdom. Problem: Ohälsosam måltidsmiljö för patienter med demenssjukdom leder till att både nutritionen och vätskeintaget påverkas negativt. Syfte: Syftet var att få en överblick över gynnsamma måltidsmiljöer för patienter med demenssjukdom på boendet. Metod: Allmän litteraturöversikt baserad på Friberg (2017). Resultat: Tre olika teman identifierades för att skapa en gynnsam måltidsmiljö. Miljöstimuleringar under måltiderna som innefattar fysiska, sociala, sensoriska, visuella och auditiva stimuleringar. Individuella anpassningar till förmågor som inkluderar vårdpersonalens kompetens och bemötande gentemot patienterna. Slutligen Matens betydelse som innefattar den traditionella maten samt matens smak och presentation. Slutsats: För att skapa en gynnsam måltidmiljö bör ljudnivån, matens presentation, miljöutformningen och vårdpersonalens bemötande inkluderas. Alla vårdåtgärderna bör utgå utifrån patienternas individuella behov och preferenser.

Bakgrund: Patienter med demenssjukdom lider risk att drabbas av malnutrition till följd av sjukdomen. Orsaker till malnutrition kan vara nedsatt aptit, kognitiva funktionsstörningar, sociala, kulturella och miljömässiga problem. Problem: Avsaknad av kunskap från sjuksköterskor om bakomliggande orsaker till nutritionsproblem kan leda till malnutrition, vilket i sin tur kan leda till minskad livskvalitet, ökad sjuklighet och en ökad dödlighet. Till exempel behövs en förståelse för hur måltidsmiljöns betydelse kan påverka nutritionsintaget hos patienter med demenssjukdom. Syfte: Att kartlägga vad som främjar en gynnsam måltidsmiljö för patienter med demenssjukdom. Metod: En allmän litteraturöversikt bestående av åtta kvalitativa, tre kvantitativa och en mixad artikel som söktes fram i databaserna CINAHL Plus och PubMed. Resultat: Resultatet sammanställdes i tre olika teman; måltidsmiljön på särskilda boenden, dukningen av borden och personcentrerad näringsvård, vilka var de tre dominerande temana till att gynna måltidssituationerna. Slutsatser: Sjuksköterskor behöver kunskaper om hur patienterna påverkas av måltidsmiljön, dukning och uppläggning av mat. Det visade sig att ju mer välkomnande och attraktiv matsalen är, desto mer trivdes patienterna. Det är därför av stor vikt, för att kunna ge en personcentrerad vård vid måltiderna, att som sjuksköterska ha kännedom om varje patients unika bakgrund.

Vården av personer med demens är komplex och kvaliteten på omvårdnaden kan vara bristfällig. Personal på sjukhus önskar mer kunskap om hur omvårdnad av personer med demens bör utföras på bästa sätt. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa faktorer som påverkar omvårdnad av personer med demens på sjukhus. Databassökningar efter litteratur genomfördes där tio vetenskapliga artiklar valdes ut som berörde omvårdnad av personer med demens på sjukhus. Artiklarna kvalitetsgranskades och en tematisk analys utfördes. Resultatet belyser vikten av att sjuksköterska och annan vårdpersonal etablerar en relation med personen med demens för att kunna utföra god omvårdnad för varje individ. Vidare belyses vikten av att involvera anhöriga, bra kommunikationsstrategier, lämplig sjukhusmiljö och omvårdnadsåtgärder för att möta olika behov. Resultatet visar sammanfattningsvis att kunskap om faktorer som påverkar omvårdnaden till det bättre finns och att det är viktigt att ta hänsyn till många olika aspekter i omvårdnaden av personer med demens. Rutiner på sjukhusavdelningar måste bättre kunna anpassas efter behoven hos personer med demens och mer forskning beträffande personer med demens upplevelser av en sjukhusvistelse behöver genomföras framöver. / Caring for people with dementia is complicated and care provided might not be optimal. Hospital staff wish to improve their knowledge about how to best care for people with dementia. The aim of this literature study was to illuminate factors that affect the care of people with dementia in a hospital setting. Searches in databases resulted in ten scientific papers about care of people with dementia in hospital settings. The quality of the articles was assessed and they were analysed using a thematic analysis. To perform good care, the results illuminated the importance of building a relationship between hospital staff and the person with dementia. The importance of involving relatives, strategies for communication, suitable hospital environments and care measures for attending to different needs was illuminated. In conclusion, there is existing knowledge of what works well when caring for people with dementia and it’s important to consider many different aspects of care. In the future, hospital routines must be able to adapt better to the needs of people with dementia and more studies investigating the experiences of people with dementia themselves would be of importance.

Syftet med studien är att förstå biståndshandläggares upplevelser i deras yrkesprofession när det kommer till personer med en demenssjukdom. För att få en djupgående bild om ämnet var kvalitativ metod bäst lämpad med en hermeneutistiskt vetenskaplig ansats. Semistrukturerade intervjuer gjordes med sex biståndshandläggare med en erfarenhet på minst två år, i tre olika kommuner i Stockholms län. Vi analyserade vår insamlade empiri med hjälp av en latent innehållsanalys vilket resulterade i två huvudteman och sex underteman. I resultatet har vi jämfört vår insamlade empiri med tidigare forskning samt mot teoretiska perspektiv och begrepp som organisationsteori, gräsrotsbyråkrati, handlingsutrymme samt klientrelationen. Vi har kommit fram till att biståndshandläggare upplever en viss problematik med att bedöma omsorgsinsatser till personer med demenssjukdom. Biståndshandläggare känner ofta en maktlöshet i sin yrkesprofession då det saknas riktlinjer och utbildning inom området demens. Biståndshandläggare måste även vidga sitt handlingsutrymme för att påverka brukarinflytandet hos den demenssjuke. / <p>2019-01-15</p>

Bakgrund: I Sverige finns det cirka 160 000 personer med demenssjukdom. Av dessa uppskattas ungefär 8000-9000 personer vara under 65 år. Tillsammans med anhöriga är omkring 1 000 000 drabbade av demenssjukdom och dess följdeffekter. Allt fler äldre och sjuka bor kvar i hemmet och anhörigas vårdinsatser i hemmet ökar. Genom att tillämpa familjefokuserad omvårdnad kan sjuksköterskan stödja hela familjen och på så sätt främja hälsan. Syfte: Syftet var att belysa anhörigas upplevelser av att vårda en nära anhörig med demenssjukdom i hemmet, samt att beskriva undersökningsgrupper i de inkluderade artiklarna. Metod: En beskrivande litteraturstudie som inkluderade tolv vetenskapliga artiklar som söktes fram i databaserna Cinahl och PubMed. Huvudresultat: Problem som anhöriga upplevde, gäller både problem i vardagen, förändring i familjens funktion, relationer och anhörigas känslor och reaktioner. Vårdandet ledde till att de anhöriga kände sig ensamma och isolerade. Några upplevde en brist på information och stöd, andra ansåg att supportgrupper och att träffa andra som befann sig i samma situation som stödjande. Anhöriga upplevde även en oro och rädsla inför framtiden. Några nämnde positiva aspekter som kommit av vårdandet. I artiklarna som utgör resultatet var det mellan 6-42 deltagare, de flesta deltagarna var kvinnor, åldersspannet var mellan 25-88 år och vård längden varierade mellan 1-14 år. Slutsatser: Anhöriga var i stort behov av avlastning. Det är därför viktigt att sjukvården känner till anhörigas upplevelser och skapar en tillit till dem, så att de törs överlämna vårdandet av sin närstående och nyttjar den hjälp som samhället har att erbjuda. En omvårdnadsåtgärd som sjuksköterskan kan använda sig av är hälsostödjande samtal. Genom samtalet kan sjuksköterskan hjälpa familjens att inspektera de resurser som finns inom och utanför familjen.

Bakgrund: Demens är en progressiv och försvagande sjukdom som kännetecknas av svåra Kognitiva brister, språkförlust och oförmåga att utföra dagliga aktiviteter. 130000C150000 Personer lever med en demensdiagnos i Sverige. Smärta är förknippat med bland annat Begränsad rörlighet, minskad social aktivitet, depression samt sömnstörningar och orsakar Stort lidande. Smärta är vanligt förekommande bland äldre och misstas vara normalt i takt Med att man åldras. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa hur Sjuksköterskor upplever smärtbedömning vid demenssjukdom. Metod: Litteraturöversikten Består av 15 vetenskapliga artiklar. Datainsamlingen genomfördes i databaserna PubMed Och Cinahl samt manuella sökningar. Artiklarna kvalitetsgranskades enligt två olika granskningsmallar. Resultat: Resultatet belyste samarbetet mellan anhöriga och vårdpersonal vid smärtbedömning. Brister identifierades i smärtbedömningen; tid och utbildning. Att skapa en relation och kontinuitet med den demenssjuke personen var viktigt för att identifiera beteendeförändringar. Diskussion: En god kommunikation mellan samtliga vårdgivare till personen med demenssjukdom bidrar till effektiv behandling. Sjuksköterskor besitter för lite kunskap för att bedöma smärta hos personer med Demenssjukdom och uttrycker ett behov av ytterligare utbildning och bättre smärtbedömningsintrument. Samtliga delar kopplades till Orlandos omvårdnadsteori. Slutsats: Mer utbildning för sjuksköterskor krävs för att öka medvetenheten och Kännedomen om hur smärta framstår vid demenssjukdom för att bidra till ökad livskvalitet för denna patientgrupp. / <p>Godkännande datum: 2019-03-25</p>

Personer med demens har en ökad risk att ramla och åsamka sig en höftfraktur vid fall i hemmet. Att drabbas av en höftfraktur orsakar akut smärta och lidande. Flertalet internationella studier visar på att patienter som är dementa och får en höftfraktur bedöms i mindre utsträckning avseende smärtskattning vilket kan försvåra optimal prehospital smärtlindring. Utebliven individuell smärtskattning och smärtlindring medför onödigt lidande. Syfte med studien är att belysa metoder för smärtskattning och smärtlindring för patienter med demens och suspekt höftfraktur prehospitalt och som metod valdes en litteraturstudie. Författarnas smalspåriga avgränsning och urval gav inte så många träffar som önskat och sju artiklar ligger till grund för resultatet och som var kopplat till vårt syfte med frågeställningar. Resultaten visar att fördröjd smärtlindring och individuell utvärdering med bra, enkla implementerade smärtskattningsinstrument saknas. Idag finns VAS mätinstrument för generell smärtlindring inom prehospitala sjukvården. Det saknas evidensbaserade beslut på individuell skattning av smärtan prehospitalt hos patienter med kognitiv svikt (demens) i samband med höftfraktur. PAINAD och Abbey Pain Scale är två (av 35) mätinstrument som skulle kunna vara användbara inom den prehospitala akutsjukvården hos denna patientgrupp.

Bakgrund: Personer med demenssjukdom på särskilt boende riskerar att bli undernärda till följd av sin nedsatta kognitiva förmåga. Risken för undernäring ökar ju längre sjukdomen fortskrider. Svårigheterna för patienterna att inta föda kan bero på fysiska, psykologiska, miljömässiga och sociala faktorer. Dessa personer är i stort behov av stöd av vårdpersonal i sitt dagliga mat- och vätskeintag. Problem: En måltidsmiljö som inte är anpassad efter de demenssjukas behov kan leda till undernäring, minskat livskvalitet samt öka risken för komplikationer och värsta fall ha en dödlig utgång. Syfte: Beskriva måltidsmiljöns betydelse för näringsintaget hos personer med demenssjukdom utifrån vårdpersonalens perspektiv.Metod: En allmän litteraturöversikt. Resultat: Fyra teman identifierades som viktiga för att skapa en god måltidsmiljö: Social samvaro, Doft och aptit, Den fysiska miljön ochIndividuella preferenser. Slutsatser: En gynnsam måltidsmiljö kan stödja de boendes självständighet, öka näringsintaget och öka livskvaliteten hos personer med demenssjukdom. Några aspekter som identifierades i måltidsmiljön för att öka näringsintaget var anpassning till individuella behov och preferenser, en fin hemlik miljö med personalnärvaro under måltiderna och en noga tilltänkt bordsplacering. Minskade distraktioner i miljön samt att servera mat de boende var bekanta med sedan tidigare visade sig också vara gynnsamt.

<p>Enligt litteraturen var det viktigt att ge stöd och handledning till de som vårdar den sjuke. För att kunna hjälpa individer med demens och ett aggressivt beteende krävdes att personalen förstod orsaken till BPSD. För att få en bredare förståelse var det viktigt att studera reflektioner och erfarenheter, hur man hanterade problematiska situationer som aggressivt beteende. Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva omvårdnaden av personer med BPSD, med fokus på aggressivitet. Studien baserades på femton vetenskapliga artiklar i form av primärkällor och sekundärkällor, vilka hittades genom litteratursökning i referensdatabaserna Cinahl och PubMed. För att analysera litteraturen användes kvalitativ innehållsanalys som resulterade i tre huvudkategorier. Resultatet åskådliggjorde vikten av adekvat utbildning hos vårdpersonal. För att på ett professionellt och empatiskt sätt kunna hantera och bemöta vårdtagare med demens, som uppvisade ett aggressivt beteende. Dessutom var förhållningssätt och handlingsplan viktiga aspekter i omvårdnaden av denna patientgrupp. Resultatet visade att personal hade olika förhållningssätt i mötet med den demente i vissa omvårdnadssituationer. Det kunde i många fall vara den utlösande faktorn till ett aggressivt och agiterat beteende. Genom att ha en god coping förmåga så kunde man se det aggressiva beteendet som en naturlig reaktion hos den demente utifrån den dementes kaotiska livsvärld. Resultatet påvisade att olika interventioner var att föredra framför farmakologisk behandling. Resultatet synliggjorde att olika miljöer med många varierande intryck skapade stress som resulterade till aggressivitet och agitation hos den demente. Vår studies slutsats visade att ett mellanmänskligt samspel var bekräftande för både vårdpersonal och den demente.</p>

<p>Att drabbas av demens är idag den vanligaste sjukdomen bland äldre och innebär en fortskridande och permanent nedbrytning av hjärnans funktioner. Demens är en sjukdom som innefattar många kognitiva brister där minnesnedsättning är den allra vanligaste. En konsekvens av demens är även att det påverkar personens förmåga till kommunikation vilket gör det extra viktigt att som sjuksköterska anpassa sig till individens nivå. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa kommunikationsmöjligheter vid omvårdnaden av personer med demens. I studien ingick tolv artiklar och den metod som användes var systematisk litteraturstudie. Resultatet presenterades utifrån två huvudkategorier; stöd och samspel samt fyra underkategorier; stimulering genom terapi, sjuksköterskans stöd, att finna balans och mötas på lika villkor. I studien låg fokus på att hitta strategier för att skapa en bra kommunikation. Flera olika strategier för kommunikation togs upp och resultatet visar på många bra lösningar samt en vilja att utvecklas hos vårdpersonalen.</p>