<p><strong>Abstrakt</strong></p><p>I<strong> introduktionen </strong>visar litteraturen att det är viktigt att ge handledning och utbildning till vårdpersonal som vårdar demenssjuka. Oro, irritabilitet och aggressivitet det vill säga agitation, är en del av BPSD (Behavioural and Psychological<strong> </strong>Symptoms in Dementia) som är vanligt förekommande hos demenssjuka. I omvårdnaden om demenssjuka personer som har agiterat beteende behöver vårdpersonal bemästra olika omvårdnadshandlingar för att underlätta mötet och lugna den demenssjuke. <strong>Syftet </strong>med denna litteraturstudie var att beskriva omvårdnadshandlingar som kan användas av vårdpersonal för att lugna agiterade dementa. Den <strong>metod </strong>som valdes var en litteraturstudie som omfattade 19 vetenskapliga<strong> </strong>artiklar. Under granskning och analys framträdde olika omvårdnadshandlingar som indelades i huvudområden och områden. <strong>Resultatet </strong>gav fyra huvudområden, vilka var individuellt anpassad vård, musik, massage och aromterapi. Dessa omvårdnadshandlingar minskade agiterat beteende hos demenssjuka personer. I <strong>diskussionen </strong>tolkade vi att när vårdpersonal i olika yrkesroller fick ökad förståelse för olika omvårdnadshandlingar och lärde sig bemästra dessa kunde de lugna agiterade beteenden hos demenssjuka personer. Genom vår tolkning av resultatet kunde dessa fyra huvudområden sammanflätas med varandra i det individuellt anpassade valet av omvårdnadshandling. <strong>Slutsats:</strong> När omvårdnadshandlingen individanpassades vid olika typer av agitation och vid olika tidpunkter på dygnet minskade agitationen hos demenssjuka personer. Denna modell av sammanflätning mellan resultatets olika huvudområden vill vi inspirera för fortsatt forskning.</p>

<p>Syftet med denna studie är att undersöka hur en social robot kan användas inom svensk demensvård och vilka effekter den har på patienterna. Roboten som används är Paro, en japansk sälrobot som har tagits fram för att kunna ge samma effekter som levande djur i djurterapi. Kontakt med djur medför ofta aktivitet och vardagsglädje vilket även är viktiga begrepp i vård av människor med demens.</p><p>Studien genomfördes som en fem veckors fallstudie på ett vårdhem. Det empiriska materialet utgjordes av direkta observationer av de boendes interaktion med Paro samt halvstrukturerade intervjuer med personalen. Observationerna nedtecknades som fältanteckningar.</p><p>Resultatet pekar på att sälen, i likhet med riktiga djur, kan tillföra aktivitet och välmående för vissa individer samt stimulera en grupp till samtal och ökad social kontakt. Dock har personalen jämfört sälen med en betydligt enklare leksak och funnit att de hade liknande effekter vilket tyder på att dess proaktiva beteende och funktioner för taligenkänning inte är sofistikerade nog, alternativt hade kunnat uteslutas helt. Slutsatsen blir därför att Paro i viss utsträckning motsvarar förväntningarna men att nyttan av en avancerad robot ändå kan ifrågasättas.</p>

<p>Syftet med denna studie var att belysa metoder som vårdpersonal kan använda sig av för att bedöma smärta hos personer med demens och vilka konsekvenser som detta medför. En litteraturstudie gjordes där 16 vetenskapliga artiklar analyserades. Resultatet visade att det finns smärtbedömningsinstrument tillgängliga som kan identifiera smärta hos personer med demens som inte själva verbalt kan beskriva sin smärta. Instrumenten innehöll beskrivningar av beteenden som kunde vara tecken på smärta. En del instrument innehöll förslag till interventioner som kunde utföras och utvärderas. Konsekvenser av användandet av ett smärtbedömningsinstrument visade signifikant minskade smärtbeteenden och ökade farmakologiska och ickefarmakologiska åtgärder.</p><p>Sammanfattningsvis finns det smärtbedömningsverktyg tillgängliga för att identifiera smärta hos personer med demens.</p> / <p>The aim of this study was to illuminate methods healthcare workers can utilize assessing pain among persons with dementia and what consequences it would bring. A literature review was made by analyzing sixteen scientific articles. The result showed that there are pain assessment tools available to identify pain among persons with dementia, who cannot verbally describe their pain. The instruments contained descriptions of behaviours that could be signs of pain. Some of the instruments contained suggestions of interventions that could be performed and evaluated. Consequences of using a pain assessment tool showed significant decrease in discomfort and increased pharmacological and non-pharmacological interventions. In conclusion there are pain assessment tools available to identify pain among persons with dementia.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att genom en kvalitativ studie i intervjuform undersöka hur kontaktmannaskap som arbetssätt fungerar på ett boende för yngre demenssjuka i Gävle kommun. Studien riktar sig till verksamheter inom olika kommuners omsorg, med det faktum att gruppen yngre människor med demenssjukdom i dag år 2009 är en mindre grupp i Sverige, men som kan komma att öka i framtiden.</p><p> </p><p>De frågeställningar som styrt denna studie är hur man arbetar med kontaktmannaskap på ett boende för yngre demenssjuka, hur utsedd kontaktman upplever kontaktmannaskap som arbetsmetod och hur deras relation i interaktion påverkas genom att använda detta arbetssätt. Den kvalitativa undersökningen grundar sig på enskilda intervjuer med fyra kvinnliga informanter som arbetar på ett boende för yngre med demens. Dessa kvinnor är utsedd kontaktman till enskild yngre demenssjuk som bor på det särskilda boendet. Fokus i denna undersökning är interaktion och kontaktmannaskap med ett slutresultat i kapitel 5 som visar en mångfacetterad bild av kontaktmannaskapets innebörd för den utsedde kontaktmannen och den yngre demenssjuke på det utvalda boendet.</p><p> </p><p>För att kunna bearbeta det empiriska materialet har vi använt oss av teorin symbolisk interaktionism. Med hjälp av teorin har vi försökt erhålla en möjlig förståelse av den interaktion som utspelar sig mellan den yngre demenssjuke och den utsedde kontaktmannen samt dess svårigheter.</p><p> </p><p>Resultatet av vår studie visar att kontaktmannaskap som arbetssätt kan ge mycket stora möjligheter för den yngre demenssjuke att bli sedd utifrån dennes livssituation.</p><p>Genom det kan den demenssjuke erhålla större möjligheter till aktiviteter anpassade efter dennes önskemål. För den utsedde kontaktmannen har resultatet påvisat att arbetsmetoden kan vara mer krävande än vad vi trodde i början av denna studie. Utsedd kontaktman kan ofta känna ett alltför betungande ansvar gentemot vårdnadstagaren. Detta då även andra faktorer som missbruksproblematik och samsjuklighet (dubbel diagnos) i kombination med demenssjukdomen hos den demenssjuke, kan utgöra andra krav för kontaktmannen.</p> / <p>The aim of this paper is to do a qualitative study in the form of interviews and examine how contact persons (kontaktmän) work in a nursing home for young people with dementia in Gävle, Sweden. The study is focused on nursing professions within different municipalities, addressing the fact that the group of younger people with dementia today, in 2009 is a smaller group in Sweden that may increase in the future. The questions that guided this study, is how contact persons in a housing for younger people with dementia work, and how the designated contact person experiences his or her role as a working method, and how in interaction the relationship between caretaker and contact person is affected by using this approach. The qualitative study is based on individual interviews with four female informants that work at a home for young people with dementia. These women are designated contact persons to young individuals with dementia that live in special accommodations, according to their needs. The focus of this study is interaction and the role of the contact person, with a final result in Chapter 5 which shows a diverse picture of the profession's meaning for the designated contact person, as well as for the young person with dementia in the selected housing.</p><p> </p><p>To process the empirical material, we have applied the theory of symbolic interaktionism. With the help of the theory, we have tried to obtain a possible understanding of the interaction as well as difficulties taking place between the young person with dementia and the contact person.</p><p> </p><p>The result of our study shows that the contact person as a method provides a great opportunity for the younger people with dementia to be seen in life. Through it, the dementia sufferers receive more opportunities for activities tailored to his wishes. The result demonstrated that the working method can be more demanding for the contact person than we thought at the beginning of this study. Appointed contact person can often feel too onerous responsibilities towards the care taker. This then also other factors such as drug abuse and samsjuklighet (dual diagnosis) in combination with the dementia disease, may pose other requirements for the contact person.</p>

<p>The purpose of the study was to describe how care givers experience working with people who suffer from dementia and acting out behaviour and to illustrate the importance of the care givers approach. Sixteen caregivers were interviewed from different nursing homes in the middle of Sweden. The interviews were analyzed with qualitative content analysis. The result is divided into two content areas. The analysis of the first content area, <em>care givers experiences of meeting people with dementia and acting out behaviour, </em>resulted in three categories, which deals with the approach. The categories were; <em>to be insecure, to feel a</em> <em>challenge and to be secure</em>. To have co-workers nearby resulted in feeling secure. A challenge was to make the person suffering from dementia feel well once again. To be inexperienced resulted in insecurity among the care givers. The second area of content was, <em>the care givers description of the value of a good approach when meeting people suffering from dementia and acting out behaviour</em>. The analysis of that content area resulted in four categories;<em> to be clear, to be calm, to be experienced and to be accepted</em>. To be calm and use few words was successful. To have knowledge and to be appreciated made the care giving work easier. <strong>The</strong><strong> </strong><strong>result of the study illustrates different approaches from care givers in their contact with</strong><strong> </strong><strong>patients with dementia and how care givers experienced that contact</strong><strong>.</strong></p> / <p>Syftet med studien var att beskriva omvårdnadspersonalens upplevelser av att möta personer med demenssjukdom och utåtagerande beteende samt att belysa betydelsen av omvårdnadspersonalens bemötande. Sexton omvårdnadspersonal från olika äldreboenden i Mellansverige intervjuades. Intervjuerna analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultatet är uppdelat utifrån två innehållsområden. Analysen av det första, <em>omvårdnadspersonalens upplevelser av att möta personer med demenssjukdom och utåtagerande beteende</em> resulterade i tre kategorier som behandlar mötet. Dessa var; <em>att vara osäker</em>, <em>att känna en utmaning</em> och <em>att vara trygg</em>. Att ha arbetskamrater nära sig ingav trygghet. En utmaning var att få den demenssjuke att må bra igen. Att vara oerfaren gjorde att omvårdnadspersonalen kände sig osäkra. Det andra innehållsområdet var; <em>omvårdnadspersonalens beskrivning av betydelsen av bemötandet i vården av personer med demenssjukdom och utåtagerande beteende</em>. Analysen av det innehållsområdet resulterade i fyra kategorier; <em>att vara tydlig</em>, <em>att vara lugn</em>, <em>att vara erfaren</em> och <em>att vara accepterad</em>. Att vara lugn och att använda få ord hade framgång. Ha kunskap och att vara uppskattad underlättade i omvårdnadsarbetet. Resultatet av studien illustrerar omvårdnadspersonalens olika förhållningssätt i bemötandet av patienter med demens och hur omvårdnadspersonalen upplever dessa möten</p>

<p>Sammanfattning:</p><p><strong>Bakgrund:</strong> Demens är en sjukdom som ger kognitiva nedsättningar och leder till svårigheter att utföra och delta i vardagliga aktiviteter. Arbetsterapirelaterade insatser syftar till att främja aktivitetsdeltagandet och grundar sig på kunskap som utgår från att aktivitet är något människor mår bra av.</p><p><strong>Syfte: </strong>Studiens syfte var att undersöka arbetsterapirelaterade insatsers påverkan i form av deltagande i vardagliga aktiviteter och i form av socialt deltagande för personer med demens.</p><p><strong>Metod: </strong>I form av en systematisk litteraturstudie sammanställdes resultat från vetenskapliga artiklar. För att hitta studier som svarade på denna studies syfte gjordes sökningar i olika databaser med kombinationer av sökord. Artiklar inkluderades utifrån resultatets relevans och studiernas kvalitet vilket fastställdes med hjälp av resultat- och kvalitetsgranskning.</p><p><strong>Resultat: </strong>Det har visat sig att arbetsterapirelaterade insatser förekommer inom olika aktivitetsområden för personer med demens, bestående av områdena personligt ADL, instrumentellt ADL samt insatser som används inom både personligt och instrumentellt ADL.</p><p>Olika inriktningar sågs även. Aktiviteter som morgonbestyr, trädgårdsaktiviteter och musikinriktad insats sågs samt även reminiscensbaserad insats. Hemmiljöbaserad insats och funktions- och färdighetsträning visade sig också förekomma. Både påverkan i form av deltagande i aktiviteter och socialt deltagande sågs hos personerna med demens i inkluderade studier. Samtliga studier visade på att den undersökta insatsen gav ett ökat deltagande i aktivitet på något sätt. Det ökade deltagandet sågs i form av påverkan som ökat engagemang, ett bättre fungerande i vardagliga aktiviteter, ökad självständighet och ökat socialt engagemang.</p><p><strong>Slutsats: </strong>Arbetsterapirelaterade insatser har på olika sätt visat sig ge positiv påverkan i form av ökat deltagande i aktivitet och ökat socialt deltagande för personer med demens. Insatserna som har en variation av olika inriktningar förekommer både inom aktivitetsområdet personligt ADL och instrumentellt ADL. Ett ökat deltagande sågs hos personer med olika svårighetsgrad av demens.</p><p>Sökord: Demens, arbetsterapi, dagliga livets aktiviteter.</p>

<p>Demenssjukdom är en skada som påverkar hjärnans olika funktioner, beroende på vad skadan sitter. Då den ökande befolkningen ger allt fler dementa och det i sig ökar samtidigt behovet av åtgärder i den fysiska miljön. Den fysiska miljön kan hindra eller ge möjligheter i dagliga aktiviteter. Personer med demens har minskad förmåga att förstå och tolka sin omgivning och får därmed lätt en känsla av otrygghet vilket kan leda till inaktivitet och negativa hälsoeffekter. En kvalitativ forskningsmetod med intervjuer av åtta informanter och en innehållsanalys som analysmetod valdes. Syftet med denna studie var att beskriva betydelsen av den fysiska miljön, vilka faktorer som påverkar och vilka interventioner som görs ur ett aktivitetsperspektiv för personer med demens på särskildt boende.Resultatet från studien speglar att personer med någon form av demenssjukdom behöver en lugn och förståelig miljö som är förenklad, tillåtande och speciellt utformad efter deras behov. Att använda färgkodning vid utformningen har visat sig ge positiva effekter för patienterna att orientera sig i sin närmiljö. Samtidigt menar informanterna i studien att en "ordnad rörig miljö" stimulerar till ett mer självständigt aktivitetsutförande. MIljön bör också bestå av personal med rätt intresse och kompetens. Dessa faktorer ger större möjligheter till ökad aktivitetsförmåga, delaktighet och välbefinnande för personer som utvecklat någon demenssjukdom.</p>

<p>Sverige har under en längre tid haft en åldrande befolkning vilket resulterar i allt högre krav på hälso- och sjukvården då fler personer drabbas av ålderssjukdomar. Demens är en stor diagnosgrupp bland dessa och arbetsterapeuten har en viktig roll i behandlingen av personer med demens där bl.a. kognitiva hjälpmedel är ett nytt område inom arbetsterapi. Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av och uppfattningar om kognitiva hjälpmedel för personer med demenssjukdom. En deskriptiv kvalitativ metod användes och datainsamling gjordes genom intervjuer med sex arbetsterapeuter som arbetade inom kommunal demensvård i en mellanstor svensk stad. Resultatet visade att arbetsterapeuterna menade att kognitiva hjälpmedel för personer med demens är ett nytt område och att det behövs ökad kunskap inom den arbetsterapeutiska professionen och bland de personer som möter personen med demens i vardagen. Det framkom att omgivningen har en viktig roll för att kognitiva hjälpmedel ska fungera för personen med demens. Arbetsterapeuterna framhöll även att det är viktigt med tidig intervention av kognitiva hjälpmedel för att det ska ge goda resultat och att kontakt med personen i ett tidigt skede av sjukdomen är grundläggande för kognitiva hjälpmedels effekt.</p>

<p>I takt med att andelen äldre i befolkningen blir allt fler, ökar även antalet personer med demens. För att omvårdnaden för dessa personer skall kunna utvecklas krävs en ökad kunskap och en djupare förståelse för hur det är att leva med denna sjukdom. Syftet med den här studien var att beskriva hur det är att leva med demens i ett tidigt skede. Studien är genomförd som en litteraturstudie och bygger på 13 kvalitativa vetenskapliga artiklar som sökts upp med hjälp av databaserna CINAHL, Medline och PsycINFO, och därefter kvalitetsgranskats enligt mallar. Analys av artiklarna resulterade i ett övergripande tema; Att förändras, samt fem underkategorier; Förlust, Rädsla, Utanförskap, Behov av stöd och gemenskap och Bemästrande. De förändringar som demenssjukdomen medför bidrar bland annat till känslor av förlust, rädsla och utanförskap. Resultatet har visat på att det är viktigt med ett gott stöd från omgivningen för att kunna bemästra sin situation när man lever med demens. I resultatet framkommer även att personer med demens ofta utvecklar olika strategier för att hantera sjukdomen och vardagen. Genom att fördjupa kunskapen och förståelsen för hur det är att leva med demens i ett tidigt skede, anser författarna att sjuksköterskan har möjlighet att vidareutveckla omvårdnaden för personer som lever med demens.</p>

The purpose of the study was to describe how care givers experience working with people who suffer from dementia and acting out behaviour and to illustrate the importance of the care givers approach. Sixteen caregivers were interviewed from different nursing homes in the middle of Sweden. The interviews were analyzed with qualitative content analysis. The result is divided into two content areas. The analysis of the first content area, care givers experiences of meeting people with dementia and acting out behaviour, resulted in three categories, which deals with the approach. The categories were; to be insecure, to feel a challenge and to be secure. To have co-workers nearby resulted in feeling secure. A challenge was to make the person suffering from dementia feel well once again. To be inexperienced resulted in insecurity among the care givers. The second area of content was, the care givers description of the value of a good approach when meeting people suffering from dementia and acting out behaviour. The analysis of that content area resulted in four categories; to be clear, to be calm, to be experienced and to be accepted. To be calm and use few words was successful. To have knowledge and to be appreciated made the care giving work easier. The result of the study illustrates different approaches from care givers in their contact with patients with dementia and how care givers experienced that contact. / Syftet med studien var att beskriva omvårdnadspersonalens upplevelser av att möta personer med demenssjukdom och utåtagerande beteende samt att belysa betydelsen av omvårdnadspersonalens bemötande. Sexton omvårdnadspersonal från olika äldreboenden i Mellansverige intervjuades. Intervjuerna analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultatet är uppdelat utifrån två innehållsområden. Analysen av det första, omvårdnadspersonalens upplevelser av att möta personer med demenssjukdom och utåtagerande beteende resulterade i tre kategorier som behandlar mötet. Dessa var; att vara osäker, att känna en utmaning och att vara trygg. Att ha arbetskamrater nära sig ingav trygghet. En utmaning var att få den demenssjuke att må bra igen. Att vara oerfaren gjorde att omvårdnadspersonalen kände sig osäkra. Det andra innehållsområdet var; omvårdnadspersonalens beskrivning av betydelsen av bemötandet i vården av personer med demenssjukdom och utåtagerande beteende. Analysen av det innehållsområdet resulterade i fyra kategorier; att vara tydlig, att vara lugn, att vara erfaren och att vara accepterad. Att vara lugn och att använda få ord hade framgång. Ha kunskap och att vara uppskattad underlättade i omvårdnadsarbetet. Resultatet av studien illustrerar omvårdnadspersonalens olika förhållningssätt i bemötandet av patienter med demens och hur omvårdnadspersonalen upplever dessa möten