No description available.

People with dementia often have difficulties expressing their needs. Untreated pain within this group can be manifested as depression, agitation or loss in appetite. It can be a challenging task for a nurse to estimate, treat and evaluate pain for people with dementia. With good knowledge and an empathic approach, nurses can often recognize and relieve pain amongst these people. Despite this, litterature often suggest that unrecognized and untreated pain is common within this group. / Personer med demens har ofta svårt att uttrycka sina behov. Obehandlad smärta hos personer med demens kan visa sig som exempelvis depression, agitation eller minskad aptit. Att som sjuksköterska kunna bedöma, behandla och utvärdera smärta hos personer med demenssjukdom kan vara en utmanande uppgift. Med goda kunskaper och ett empatiskt bemötande kan sjuksköterskan ofta uppmärksamma och lindra smärta hos dessa personer. Trots detta finns det mycket i litteraturen som tyder på ouppmärksammad och underbehandlad smärta hos denna patientgrupp.

Många personer lever med demenssjukdom, och antalet beräknas stiga i takt med att befolkningen blir äldre. Syftet med studien var att utifrån personer med demenssjukdom och deras berättelser beskriva upplevelser av att bo i ordinärt boende och hantera vardagen. Studien har utförts genom ostrukturerade intervjuer med nio personer med demenssjukdom som är över 65 år och som bor i ordinärt boende. Data bearbetades genom kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultatet redovisas i sex olika kategorier som handlar om begränsningar i vardagen, förändrad självbild, känslan av missnöje, känslan av förnöjsamhet, sociala relationer och strategier.De äldre personerna upplevde begränsningar och varberoende av andra på grund av sin demenssjukdom. Bitterhet över att ha drabbats av sjukdom var den största källan till känslan av missnöje. Förnöjsamheten upplevdes av att känna trygghet och att kunna utföra för dem meningsfulla sysslor. Sociala relationer var viktiga, men påverkades ibland av känslan att inte duga. Vardagen i ordinärt boende innebar olika sysselsättningar och hanterades med hjälp av olika strategier och en viss acceptans. Studiens slutsats visar att personer med demenssjukdom upplever sin livssituation och vardag tillfredsställande och hanterbar i ordinärt boende med behovsanpassat stöd och hjälp. / Several people are living with dementia disease and the numbers are expected to rise as the population ages. The aim of the study was that by people with dementia disease and their narratives describe the experiences of living in ordinary housing and deal with daily life. The study has been carried out through unstructured interviews with nine people with dementia disease who are over 65 years old and living in ordinary housing. Data were processed by qualitative manifest content analysis. The results are presented in six categories dealing with limitations in daily life, altered self, feeling of dissatisfaction, the feeling of contentedness, social relationships and strategies.The older persons experienced limitations and were dependence on others because of their dementiadisease. Bitterness to have suffered illness was the main source of the feeling of dissatisfaction. Contentedness was perceived by feeling safe and be able to perform for them meaningful tasks. Social relations were important, but sometimes influenced by the feeling of not being good enough. Everyday living in ordinary housing meant different pursuits and handled by using different strategies and a certain acceptance. The conclusion of the study shows that people with dementia disease perceive their life situation and everyday living satisfying and manageable in ordinary housing with appropriate support and assistance.

Syfte: Att belysa hur livssituationen påverkas av att vara anhörig till en person som drabbats av demens. Metod: En litteraturstudie med deskriptiv design. Studien baserades på 13 artiklar som samlats in i databaserna PubMed och Cinahl. Resultat: Resultatet visade att livet förändras för alltid för anhöriga till dementsjuka personer och att livssituationen kunde påverkas på många olika sätt. Livssituationen kunde upplevas olika beroende på vilken relation den demenssjuka och den friska anhöriga hade innan sjukdomen. Upplevelser som exempelvis isolering, ilska, maktlöshet, saknad och skuld var känslor som framkom i resultatet. Olika sätt att hantera den nya situationen kunde vara en positiv inställning och ett bra socialt stöd omkring sig. Anhöriga ville ofta hålla kvar sin vårdarroll så länge som möjligt men när situationen blev ohållbar blev flytten till ett boende för de demenssjuka personerna oundviklig. Slutsats: Resultatet i studien visade att den generella påverkan av livssituationen för anhöriga till demenssjuka personer var negativ. Forskning kring hur livssituationen för anhöriga till demenssjuka personer påverkas finns men ytterligare forskning och sammanställningar av forskning krävs inom området. Även forskning om hur sjuksköterskan kan använda sig av denna information behövs för att sjuksköterskan ska kunna veta vilka insatser som krävs för att ge bästa möjliga stöd till anhöriga. / Aim: to examine the effects on the lives of people who are related to someone with dementia. Method: A literature review with descriptive design. The study was based on 13 articles collected in the databases PubMed and Cinahl. Result: The results showed a marked change in the lives of those related to a person diagnosed with dementia, and the life situation was affected in multiple ways. The type of relationship the relative and the ill person had before the disease could in some instances affect how the relative experienced the situation. The results demonstrated emotions like isolation, anger, powerlessness, as well as loss and guilt. In dealing with the role as caregiver factors like having a positive attitude and a good support system was mentioned. Very often the relatives would maintain their roles as caregivers as long as possible, but when the situation became untenable, the move to assisted living was inevitable. Conclusion: The results of the study showed that the overall impact on the lives of relatives of people diagnosed with dementia was negative. There is some research on how the lives of relatives of people with dementia are affected, but in order for nurses to give the best support possible, there is a need for even more research and publications on this topic.

Bakgrund: I Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom 2010 betonas att det är av högsta prioritet att socialtjänsten bör erbjuda personer med demenssjukdom möjligheter att delta i aktiviteter som är individuellt anpassade. Syfte: Syftet med denna studie var att kartlägga arbetsterapeuters användning av individuellt anpassade aktiviteter för personer med demenssjukdom på särskilda boenden i Sverige. Frågeställningarna innefattade vilka aktiviteter som använts, vilka aktiviteter de såg behov av samt vad som krävs för att kunna genomföra dessa. Metod: Studien är en tvärsnittsstudie av deskriptiv karaktär. Elektroniska enkäter skickades ut till 61 arbetsterapeuter som slumpats fram från tre framslumpade kommuner i varje län i Sverige. 40 av dem svarade på enkäten. Enkätens aktivitetskategorier handlade om hushållsaktiviteter, bords- och spelaktiviteter, skapande aktiviteter, konst- och kulturaktiviteter, rörelseaktiviteter, utomhusaktiviteter, kontakter med andra, samt sinnesstimulerande aktiviteter. Resultat: Det vanligaste svaret i samtliga aktivitetskategorier var att ingen aktivitet hade använts. Samtliga arbetsterapeuter, förutom en, såg behov av att använda sig av fler aktiviteter än vad de gjort på de särskilda boendena för personer med demenssjukdom. De faktorer som uppgavs vara viktigast för att kunna genomföra aktiviteterna var fler omvårdnadspersonal, fler arbetsterapeuter samt mer stöd från chefer. Slutsatser: Studien visar att arbetsterapeuternas kompetens för individuellt anpassade aktiviteter inte utnyttjas fullt ut. Tidsbrist och arbetssätt nämns som möjliga orsaker till att individuellt anpassade aktiviteter inte används i så stor utsträckning.

Bakgrund:Demens är en av de största folksjukdomarna i Sverige och är en obotbar sjukdom som är progredierande. Agitation är ett vanligt problem hos personer med en demenssjukdom och medför ofta stress både för den demensdrabbade, för anhöriga och vårdare. Farmakologiska behandlingar har en tveksam effekt och många biverkningar, vilket gör att omvårdnaden blir en viktig del i behandlingen. Syfte: Syftet var att beskriva betydelsen av olika former av icke-farmakologiska metoder för att minska agitation hos personer med en demenssjukdom. Metod:Vald metod var allmän litteraturstudie med beskrivande design. Elektronisk sökning gjordes i databaserna Cinahl, Medline, PsykINFO och Amed. Slutligen valdes nio artiklar att ingå i resultatet. Resultat: Resultatet visar att flertalet av de icke- farmakologiska metoderna som ingår i litteraturstudien ger en minskning av agiterande beteende. Dessa metoder är: favoritmusik, musikterapi i grupp, musik tillsammans med rörelser som gruppaktivitet, handmassage, akupressur, aromaterapi med lavendeldoft, Montessori- baserade aktiviteter i grupp, simulerade familjesamtal och olika individuella aktiviteter. Även ljusterapi ingår i litteraturstudien men resultatet har tveksamheter angående om effekten är gynnsam eller inte. Slutsats: Genom att använda sig av olika former av icke- farmakologiska metoder kan det agiterande beteendet minska hos personer med en demenssjukdom.

Bakgrund: Studier visar att smärta är vanligt förekommande hos äldre personer som bor på särskilt boende. Dock kan det vara svårupptäckt speciellt hos personer med demenssjukdom som har svårt att uttrycka sig genom ord. Demens är ett samlingsnamn på olika symtom som beror på att hjärnans funktion är skadad. Sjukdomen kan ge minnessvårigheter, språkliga svårigheter samt påverkan på beteendet. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa hur vårdpersonalen kan identifiera smärta hos personer med demenssjukdom som har svårt att uttrycka sig genom ord. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt med ett systematiskt arbetssätt. Datainsamlingen genomfördes i databaserna PubMed och PsycINFO samt genom manuella sökningar. Resultat: Resultatet visade att smärta kan identifieras hos personer med demenssjukdom genom bland annat att iaktta ansiktsuttryck, kroppsspråk, lyssna på ljud samt genom beteendeförändringar. Det visade sig att vårdpersonalen hade bristande kunskaper om smärtbedömning. En god relation till personen är en viktig utgångspunkt för att kunna identifiera smärta samt att ha kännedom om personens vanor och beteende. Slutsats: Kunskap, utbildning samt kontinuitet bland vårdpersonalen är viktiga aspekter vid identifiering av smärta. Samarbete mellan yrkesgrupperna underlättar även identifieringen av smärta. / Background: Studies show that pain is common among elderly persons living in special accommodations. However, it can be hard to detect in individuals with dementia who have difficulty expressing themselves by words. Dementia is a generic term for various symptoms attributable to damaged brain function. The disease can cause memory difficulties, language difficulties and an impact on behavior. Aim: The purpose of this study was to highlight how health professionals can identify pain in people with dementia who have difficulty expressing themselves by words. Method: The study was conducted as a literature review with a systematic approach. Data collection was conducted in PubMed and PsycINFO and by manual searches. Findings: The results showed that pain can be identified in people with dementia by among other things observing facial expressions, body language, listening to sounds as well as behavioral changes. It was found that caregivers had insufficient knowledge about pain assessment. A good relationship with the person is an important starting point for the identification of pain and to have knowledge about the person's habits and behavior. Conclusion: Knowledge, education and continuity of healthcare staff are important aspects in the identification process of pain. Cooperation between professional healthcare staff groups can also facilitate the identification of pain.

Bakgrund: Personer med demenssjukdom känner ofta ett utanförskap på grund av svårigheter att kommunicera. Vårdare som möter dessa personer har en viktig roll i att stödja välbefinnande, livskvalitet och möjlighet att delta i den dagliga omvårdnaden. Om kommunikationen och bemötandet inte anpassas efter den demenssjukes förmåga och han/hon inte ses som unik individ kan det leda till att personens kapacitet minskar. Syfte: Syftet var att beskriva hur vårdpersonal genom kommunikation och bemötande kan skapa förutsättningar för personer med demenssjukdom att delta i sin dagliga omvårdnad. Metod: Litteraturstudie baserad på 12 artiklar. Resultat: Det framkom att vårdare genom att kommunicera och bemöta med närvaro i mötet och förmedla glädje, kunde skapa förutsättningar för personer med demenssjukdom att delta i omvårdnaden. Att närvara i mötet innebar att vara lyhörd, tydlig och bekräfta personen. Bekräftelsen kunde ske genom att visa intresse, respekt, förtroende, stödja minnet och sträva efter jämställdhet och gemenskap. Diskussion: Det viktigaste fyndet var betydelsen av att bekräfta personen med demenssjukdom vilket får stöd i teorin bakom personcentrerad vård och bekräftande omvårdnad. Det finns behov av fortsatt forskning och utveckling av klinisk verksamhet relaterat till kommunikation och bemötande av personer med demenssjukdom. / Background: People with dementia often feel alienated because of difficulties in communicating. Caregivers who meet these persons have an important role in supporting wellbeing, quality of life and the possibility to participate in daily care. If communication and treatment is not adapted to the person with dementia and he or she is not seen as unique individual, it can lead to reduction of the person’s capacity. Aim: The aim was to describe how caregivers through communication and treatment can create conditions for persons with dementia to participate in their daily care. Method: Literature review based on 12 articles. Result: It was revealed that caregivers by communicating and responding with presence in the meeting and conveying joy could create conditions for persons with dementia to participate in their own care. Presence in the meeting was to be responsive, distinct and confirm the person. The confirmation could be done by showing interest, respect, trust, support memory and promote equality and community. Discussion: The most important finding was the importance of confirmation, which is supported by the theory behind person-centred care and confirming nursing. There is need for continued research and development of clinical practice about communication and treatment of persons with dementia.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka vårdpersonals kunskaper, attityder och bemötande i vården av dementa i äldresjukvården. Metod: En deskriptiv kvalitativ studie genomfördes med sju semi-strukturerade intervjuer med åtta deltagare från äldreboenden i Jönköpings län. Intervjuerna spelades in och bearbeta-des med innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom att intervjupersonernas personliga erfarenheter av demenssjukdom påverkade deras förståelse för anhöriga till demenssjuka. Vårdpersonalen ansåg att anhörigas kunskaper och åsikter var viktiga. Aktiviteter anpassades efter de demenssjukas förmågor och intressen. Vikten av att se personen bakom sjukdomen betonades, detta var svårt vid tids- och personalbrist. Bra bemötande ansågs bestå av respekt, lugn och tålamod. När de demenssjuka blev aggressiva och oroliga användes lugnt bemötande, närhet, avledning och personcentrerad vård, hellre än lugnande läkemedel. Slutsats: God kunskap och bra attityder är grunden i bemötandet av demenssjuka, men tids- och personalbrist kan försvåra vården. Det är viktigt med individanpassade aktiviteter och ökad anhörigkunskap. Vidare studier inom ämnet behövs. / Aim: The aim of this study was to investigate health care professional’s knowledge, attitudes towards and interaction with people with dementia in elderly care. Method: A qualitative descriptive study. Seven semi-structured interviews with eight partici-pants from nursing homes in Jönköping County were conducted. The interviews were record-ed and a content analyze was used. Results: Personal experiences of dementia among staff affected their comprehension of the relatives’ situation. The staff considered the relatives’ knowledge and opinions to be important. Activities were adjusted to suit the abilities and interests of the individuals with dementia. The importance of seeing the person behind the disease was emphasized, which was considered difficult due to lack of time and staff. Respect, calmness and patience were considered to be important factors to create good interaction between individuals with dementia and caring staff. Calmness, closeness, diversion of attention and personalized care were used in situations when individuals with dementia got aggressive or anxious, rather than tranquilizing medicines. Conclusion: Adequate knowledge and attitudes are fundamental in the interaction between individuals with dementia and caring staff. Lack of time and staff may affect the care in a negative way. It is important with individualized activities and an increased knowledge among relatives.

Enligt litteraturen var det viktigt att ge stöd och handledning till de som vårdar den sjuke. För att kunna hjälpa individer med demens och ett aggressivt beteende krävdes att personalen förstod orsaken till BPSD. För att få en bredare förståelse var det viktigt att studera reflektioner och erfarenheter, hur man hanterade problematiska situationer som aggressivt beteende. Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva omvårdnaden av personer med BPSD, med fokus på aggressivitet. Studien baserades på femton vetenskapliga artiklar i form av primärkällor och sekundärkällor, vilka hittades genom litteratursökning i referensdatabaserna Cinahl och PubMed. För att analysera litteraturen användes kvalitativ innehållsanalys som resulterade i tre huvudkategorier. Resultatet åskådliggjorde vikten av adekvat utbildning hos vårdpersonal. För att på ett professionellt och empatiskt sätt kunna hantera och bemöta vårdtagare med demens, som uppvisade ett aggressivt beteende. Dessutom var förhållningssätt och handlingsplan viktiga aspekter i omvårdnaden av denna patientgrupp. Resultatet visade att personal hade olika förhållningssätt i mötet med den demente i vissa omvårdnadssituationer. Det kunde i många fall vara den utlösande faktorn till ett aggressivt och agiterat beteende. Genom att ha en god coping förmåga så kunde man se det aggressiva beteendet som en naturlig reaktion hos den demente utifrån den dementes kaotiska livsvärld. Resultatet påvisade att olika interventioner var att föredra framför farmakologisk behandling. Resultatet synliggjorde att olika miljöer med många varierande intryck skapade stress som resulterade till aggressivitet och agitation hos den demente. Vår studies slutsats visade att ett mellanmänskligt samspel var bekräftande för både vårdpersonal och den demente.