Huvudsyftet med denna uppsats är att lyfta fram hur professionella inom demensvård upplever samverkan mellan kommun, landsting och intresseorganisationer. Fokus har varit att undersöka de teman som uppdagas när man talar om samverkan och implikationer som detta innebär i det dagliga arbetet. Vidare har syftet varit att undersöka intervjupersonernas upplevda möjlighet till kompetensutveckling inom demens samt deras eget handlingsutrymme. Undersökningen bygger på fem intervjuer och utfördes i en större stad i Sverige. Två intervjupersoner representerar landstinget, två intervjupersoner representerar en kommun och slutligen representerar en intervjuperson en intresseorganisation. Resultatet visar att intervjupersonerna ser brister i samverkan och att detta bland annat kan bero på förlegade normer samt det faktum att kommun och landsting arbetar inom olika lagrum som begränsar ett tillfredställande samarbete. Vidare pekar resultatet på att individinsatser är det som får samverkan att fungera vilket kan leda till en problematisk situation, både för de professionella samt brukare och deras anhöriga.

Bakgrund: Varje år insjuknar uppskattningsvis 25 000 personer i Sverige i någon form av demenssjukdom. Behovet av anpassad vård för denna specifika grupp kräver nya och även utvecklade omvårdnadsmetoder. I nuläget finns ingen botande behandling för de olika demenssjukdomarna, utan fokus ligger vid att mildra besvären av sjukdomsbundna symtom. Animal-assisted therapy (AAT) och Animal-assisted activity (AAA) har blivit allt mer populärt inom olika områden av omvårdnadsarbete. Djur kan inverka positivt på både fysiologiska och psykologiska symtom, och därmed användas av sjuksköterskor som ett ytterligare verktyg inom den personcentrerade omvårdnaden. Syfte: Att undersöka hur personer med demenssjukdom påverkas av omvårdnadsåtgärder som innefattar djur. Metod: Systematisk litteraturstudie med deskriptiv design. Arbetet behandlade 18 artiklar som på något sätt använde sig av Animal-Assisted Therapy eller Animal-Assisted Activities eller som på annat sätt hade djur inom demenssjukvården. Studien innefattade djur som hund, katt, akvariefisk, fågel och både gosedjur och mer avancerad djurrobot. Resultat: Studiens resultat visar hur djurs deltagande i omvårdnadsarbetet med demenssjuka personer, eller att bara finnas i deras vårdmiljö, hjälpte att minska nivåerna av ångest och stress, sänkte blodtrycket, och även om de inte minskade den degenerativa utvecklingen av demenssjukdomar, så visade resultat att de inte blev sämre. Slutsats: Enligt denna litteraturstudie framgår det att djur av olika slag bör ses som en värdefull tillgång inom omvårdnadsarbetet av demenssjuka, då det ökar livskvalité och bromsar sjukdomens fortskridande. / Background: Every year, approximately 25 000 people in Sweden are diagnosed with a form of dementia. The need for adapted care for this demographic is current and thus new forms of care and treatment need to be found and be up to date. There are currently no curing treatment for dementia, instead, focus is to decrease the suffering of the symptoms connected to a dementia diagnosis. Animal-assisted therapy (AAT) and Animal-assisted activity (AAA) has increased its popularity within different areas of care. Animals can have a positive effect of both physical as psychological symptoms. Thus there are reasons to believe that animals can and should be used by nurses, as a further step of developing patient-centred methods of care. Aim: This review looked into the different forms animals can help in the treatment of people with dementia, especially focusing on how animals affect the different but typical symptoms of dementia. Method: A review of 18 original articles that has been studying Animal-Assisted Therapy (AAT) and Animal-Assisted Activity (AAA) or any other form of animals presenting itself in the dementia care. This included several different types of animals, like dogs, cats, aquatic fish and even stuffed animals and a robot seal. Result: The result of this review was that animals’ participation in the treatment of people with dementia, or just occurring in these people’s every day life, helped reducing the levels of anxiety and stress, lowered their blood pressure, and if not reduced at least halted the degenerative process of the illness. Conclusion: According to the results to this review, animals should be considered to be a valuable asset in the treatment and care of people suffering of dementia, since they increase the quality of life of those with dementia, and in best case scenario reduces the progression of the disease.

Sammanfattning: Bakgrund: Demens är en sjukdom som ger kognitiva nedsättningar och leder till svårigheter att utföra och delta i vardagliga aktiviteter. Arbetsterapirelaterade insatser syftar till att främja aktivitetsdeltagandet och grundar sig på kunskap som utgår från att aktivitet är något människor mår bra av. Syfte: Studiens syfte var att undersöka arbetsterapirelaterade insatsers påverkan i form av deltagande i vardagliga aktiviteter och i form av socialt deltagande för personer med demens. Metod: I form av en systematisk litteraturstudie sammanställdes resultat från vetenskapliga artiklar. För att hitta studier som svarade på denna studies syfte gjordes sökningar i olika databaser med kombinationer av sökord. Artiklar inkluderades utifrån resultatets relevans och studiernas kvalitet vilket fastställdes med hjälp av resultat- och kvalitetsgranskning. Resultat: Det har visat sig att arbetsterapirelaterade insatser förekommer inom olika aktivitetsområden för personer med demens, bestående av områdena personligt ADL, instrumentellt ADL samt insatser som används inom både personligt och instrumentellt ADL. Olika inriktningar sågs även. Aktiviteter som morgonbestyr, trädgårdsaktiviteter och musikinriktad insats sågs samt även reminiscensbaserad insats. Hemmiljöbaserad insats och funktions- och färdighetsträning visade sig också förekomma. Både påverkan i form av deltagande i aktiviteter och socialt deltagande sågs hos personerna med demens i inkluderade studier. Samtliga studier visade på att den undersökta insatsen gav ett ökat deltagande i aktivitet på något sätt. Det ökade deltagandet sågs i form av påverkan som ökat engagemang, ett bättre fungerande i vardagliga aktiviteter, ökad självständighet och ökat socialt engagemang. Slutsats: Arbetsterapirelaterade insatser har på olika sätt visat sig ge positiv påverkan i form av ökat deltagande i aktivitet och ökat socialt deltagande för personer med demens. Insatserna som har en variation av olika inriktningar förekommer både inom aktivitetsområdet personligt ADL och instrumentellt ADL. Ett ökat deltagande sågs hos personer med olika svårighetsgrad av demens. Sökord: Demens, arbetsterapi, dagliga livets aktiviteter.

Demens är en obotlig sjukdom som leder till ett beroende för den drabbade. Idag finns över 160000 människor som har diagnos demens i Sverige och den siffran kommer att öka i framtiden. De drabbade behöver vård och omsorg och det har blivit vanligt att anhöriga står för den insatsen. Samtidigt som de anhöriga upplever sorg och förlust har de också stor risk att själva drabbas av ohälsa då deras roll som anhörigvårdare är tungt och krävande. Syftet med denna studie var att undersöka hur anhöriga upplever att vårda en närstående med en demenssjukdom. Metoden som användes var en litteraturstudie som grundades på 11 kvalitativa och kvantitativa vårdvetenskapliga artiklar. Resultatet i analysen framkom två teman: Anhörigas rutiner för att klara av vardagen och Samhällets ansvar gentemot de anhöriga samt fem subteman: Anhörigas upplevelser  och  strategier,  Isolering  –  de  anhörigas  syn  på  vardagen  och  dess utmaningar, Anhörigas behov av stöd, Att finna balans i hemmiljö och Att våga släppa taget. I resultatet har det framkommit att anhörigvårdarna upplever sig ensamma och övergivna i sin roll som vårdare. Flertal anhörigvårdare har utvecklat egna strategier för att klara av vardagen. Strategierna visar dock att det finns ett ökat behov av stöd och information då de inte alltid räcker till. Anhöriga som vårdar fastnar lätt i sin vårdande roll och allt kretsar runt den närstående. Egen tid och tid för återhämtning existerar inte och många upplever en psykisk stress vilket leder till isolering och ohälsa. I diskussionen diskuteras när gränsen nåddes för de anhörigas situation och hur olika strategier som utvecklades kunde användas i ett förebyggande syfte samt behovet av stöd och information till anhöriga belystes.

Syftet med denna uppsats är att undersöka om olika personlighetsdrag kan relateras till risk för att utveckla en demenssjukdom. Studien har baserats på data från en longitudinellt populationsbaserad studie och totalt har 445 personer, i åldern 60 år och äldre, deltagit. Under studiens uppföljningstid diagnostiserades 67 deltagare med en demenssjukdom. Cox regressionsanalys användes för att undersöka ett eventuellt samband mellan personlighet och demens och ett flertal potentiella kovariater inkluderades i analyserna. Resultaten visade ett signifikant samband mellan personlighetsdraget Harm Avoidance (HA) och demens. Sambandet mellan HA och demens kvarstod även efter att samtliga kovariater inkluderats i analyserna. Resultatet tyder på att vissa personlighetsdrag kan öka risken för att utveckla demens men resultaten ska dock ses som preliminära då det är baserat på ett relativt litet sampel. / The aim of this study is to examine if different personality traits can be related to the risk of developing dementia. This study was based on data from a longitudinal population based research project, and includes a sample of 445 people aged 60 years and over. During the course of the study, 67 participants were diagnosed with dementia. Cox regression analysis was used to investigate a possible relationship between personality and dementia. A number of potential covariates were included in the analysis. The results showed a significant relationship between the personality trait Harm Avoidance (HA) and dementia. The relationship between HA and dementia remained after controlling for a range of possible covariates. The result from this study suggests that some personality traits may be associated with increased risk of developing dementia. However, the results from this study should be interpreted with caution due to the relatively small sample size.

Bakgrund: Demenssjukdom beror på kognitiv svikt i hjärnan, är kronisk och en av de mest snabbväxande sjukdomarna i Sverige. Problem: Utifrån patienters och närståendes perspektiv uppstår olika hinder när patienter med demenssjukdom vårdas på sjukhus. Dessa patienter har kognitiva och beteendemässiga symtom som kan förvärras i samband med sjukhusvård då dessa patienter hamnar i en obekant miljö och deras behov inte blir tillgodosedda. Det ställs högre krav på sjukvården då dessa patienter har ett större vårdbehov än andra. Syfte: Att beskriva vad som påverkar sjuksköterskors upplevelser i vårdandet av patienter med demenssjukdom på sjukhus. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats. Resultat: Det framkom två huvudteman (hämmande- och främjande aspekter i vårdandet) och sju subteman (brist på tid, fysiska miljön, brist på kommunikation och förståelse, brist på kunskap och utbildning, att bekräfta patienten genom beröring och närvaro, att vårda patienten genom engagemang samt att skapa förtroende i en vårdrelation) för att beskriva sjuksköterskors upplevelser i vårdandet av patienter med demenssjukdom på sjukhus. Slutsats: Att öka kunskaper om demenssjukdomar hos sjuksköterskor, anpassa sjukhusmiljön för dessa patienter, ägna mer tid till dem samt förbättra kommunikationen mellan sjuksköterskor och patienter kan bidra till bättre vård. Nyckelord: kognitiv funktionsnedsättning, kommunikation, sjukhusmiljö, sjuksköterskors upplevelser, vårdande.

Lågaffektivt bemötande (LAB) används inom socialt arbete vid flera olika typer av verksamheter. LAB har främst formats inom en svensk kontext utav psykologen Bo Hejlskov Elvén, han har med hjälp av internationell forskning samt egna erfarenheter format vad som blivit LAB och nu används på allt ifrån skolor till demensboenden. Denna metod har skapat debatt i hur effektiv den faktiskt är, vilka resultat den når och vilka konsekvenser den har. Med detta som bakgrund har jag försökt undersöka metoden närmare. Hur upplever de som använder sig av metoden att den fungerar? Vilka positiva och negativa sidor har den? Fungerar metoden i alla lägen? För att försöka svara på dessa frågor har jag intervjuat sex personer från olika verksamheter och med olika erfarenheter som har gett sin bild utav metoden. Informanterna upplever att LAB är en metod som underlättar i kontakten med människor, att den skapar starkare relationer samt att den har en respektfull framtoning emot individen. Dock finns det negativa sidor med metoden LAB. Det blev tydligt att personer som arbetar med LAB saknar struktur och kunskap inom hur arbetet skall organiseras på verksamheter. Nyckelord: affekt, autism, bemötande, demens, lågaffektiv, uppfattning. / Low-impact response (LIR) is used in a variety of social workplaces. The LIR has mostly been created in a Swedish context by the psychologist Bo Hejlskov Elvén, he has combined international research with his own experiences and created what has become LIR which is now used in places ranging schools to homes for people with dementia. This method has created a debate regarding how efficient it actually is, what results it reaches and to what consequences.Using this as a background, I have tried to understand the method closer. How does the people who use the method experience it? What positive and negative sides does it have? Does it work in all cases? To be able to answer these questions I have interviewed six people from different areas of work and with different amounts of experience, whom have given me their picture of the method. They experience that the method makes work easier in the contact with other people, that it helps them to create stronger relationships and that it as a respectful tone to it. There are negative sides though. It became apparent that the people who work with LIR are missing structure and knowledge in how to organize the work surrounding LIRKeywords: autism, dementia, emotion, low-impact, perception, response.

Bakgrund: Demenssjukdom ökar då befolkningen blir äldre. Demenssjukdom kallas även för “de anhörigas sjukdom” och det är därför av betydelse att vara lyhörd och respektera de anhöriga och förstå vad de har för behov som sjuksköterskan kan hjälpa till med för att underlätta situationen.Syfte: Att belysa anhörigas olika behov när en närstående har en demensdiagnos. Metod: En litteraturstudie som grundar sig på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Litteratursökningarna gjordes i databaserna PubMed och Cinahl. Litteraturanalysen inspirerades av Forsberg & Wengström (2016) fem steg samt en kvalitetsgranskning av artiklarna gjordes med SBUs granskningsmall som modell.Resultat: Resultatet presenteras i fyra kategorier: stöd, information samt påverkan på dagligt liv, negativa konsekvenser när behoven inte uppfylls togs upp som en övergripande kategori gemensamt för alla studier.Konklusion: Ur litteraturstudien framkom det att de anhöriga hade olika former av behov, bl.a. omvårdnadsbehov. Det finns brister gällande att de anhöriga upplever att de inte får tillräckligt mycket hjälp, stöd samt information och det i sin tur har sina konsekvenser. Det är av betydelse att sjuksköterskan ser den anhörige i situationen också, eftersom många anhöriga väljer att själva vårda den sjuke. / Background: Dementia is growing worldwide as the life-expectancy in the population continuously increases. Since relatives often have to deal with their own life and care for their spouse or relative, the strain can be overwhelming. Therefore it is important to explore and channel how we as nurses can help them to cope with everyday life and what support needs they have.Aim: To examine the different needs of relatives to patients with dementia.Method: This study was a literature review based on ten scientific studies with qualitative method. The data was collected from two different databases, PubMed and Cinahl. The analysis was inspired by the five steps of Forsberg & Wengström (2016). SBUs review template was used to examine the quality of the studies.Results: The result can be put into four categories: support, information and impact on daily life. The hazards of not meeting the care-needs of the relatives was highlighted as a joint category.Conclusion: This study shows that there are different unmet care-needs that relatives address. There are insufficient support and they feel that they don't get the information they want or are entitled to. The importance of registered nurses ability to see and empower the family caregiver, since most relatives chose to care for their relative at home is confirmed.

Bakgrund: Demenssjukdom är en utbredd folksjukdom, idag lever 50 miljoner personer världen över med sjukdomen, och antalet drabbade förväntas tredubblas till år 2050. Sjukdomen är av kronisk och progressiv art där nervcellerna i hjärnan skadas och därmed uppstår olika kognitiva och fysiska funktionsnedsättningar. Med kognitiva funktionsnedsättningar som kommer med sjukdomen, drabbas individen på olika plan där bland annat ätandet blir försvårat och därmed uppstår risk för malnutrition. Syfte: Att sammanställa vårdpersonals upplevelser kring måltidsmiljön och beskriva vilken betydelse miljön har för personer med demens. Metod: Litteraturstudien baseras på 10 vetenskapliga artiklar av kvalitativ ansats. Analysering har skett med hjälp av innehållsanalys där teman i texten identifierats och olika kategorier har arbetats fram. Resultat: Hur väl den demenssjuke äter beror på olika omständigheter i måltidsmiljön. Tre teman identifierades som har betydelse för omvårdnaden av demenssjuka personer vid måltidssituationen; Vårdpersonalens bemötande, det sociala samspelet och främja och stimulera ätandet. Konklusion: Vårdpersonalen upplever att den psykosociala- och fysiska måltidsmiljön påverkar ätandet hos de demenssjuka på olika plan. / Background: Dementia is a widespread endemic disease, today 50 million people worldwide live with the disease, and the number of people affected is expected to triple by 2050. Dementia is a disease of chronic and progressive nature. The neurons in the brain are affected and cognitive as well as physical disabilities occur. With cognitive disabilities that come with the disease, the individual is affected on various levels where eating is made more difficult and thus the risk of malnutrition arises. Aim: The aim of this study is to compile the experiences of caregivers and describe how the mealtime environment can affect people living with dementia. Method: This literature review is based upon 10 scientific articles with qualitative approach. A content analysis have been used to find themes in the articles and different categories have been developed. Findings: The eating performance among people with dementia depends on different circumstances in the mealtime environment. Three themes were identified that have significance for the care of people with dementia in the meal situation; The behaviour of the caregivers, social interaction and promoting and stimulating eating. Conclusion: The health care staff experiencing the persons suffering from dementia to be affected by the meal environment in different ways; both in psychosocial and physical manners.

Bakgrund: 50 miljoner människor i världen lider av demenssjukdom. Anhöriga till en demenssjuk benämns ofta som osynliga sekundära patienter och det är partners till den sjuke som drabbas allra värst. Att leva med och vårda sin sjuke partner ger påverkan på vårdarens liv. För att stötta vårdarna krävs det att sjuksköterskor har kunskap och utbildning kring ämnet. Syfte: Att beskriva upplevelsen av att leva med och vårda en partner med demens. Metod: Litteraturstudie med 15 vetenskapliga artiklar analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat:  Fyra kategorier erhölls av analysen: Att finna mening till vårdandet, Att få en förändrad relation, Att inta nya roller, Att leva för någon annan. Brist på egentid och bördan av att vårda gav en stor påverkan till den vårdande partnerns liv. Både positiva och negativa upplevelser framkom Slutsats: Den vårdande partnerns behov går ofta förlorade och det är viktigt för sjuksköterskor att ha god kunskap och utbildning om området för att stärka vårdarna att motverka ohälsa hos dem.