Bakgrund: Befolkningen ökar i världen, vilket betyder att personer med demens ökar. Demenssjukdomar är världens sjunde vanligaste dödsorsak. Många brister och förbättringsområden finns inom demensvården. Sjuksköterskan ansvarar för omvårdnaden av patienter. Syfte: Syftet med denna studie var att identifiera erfarenheter av omvårdnad vid demens. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie. Nio vetenskapliga artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats analyserades. Resultat: Resultatet belyste att sjuksköterskor och personal som utför omvårdnad under sjuksköterskans omvårdnadsansvar led av utbrändhet och emotionell utmattning. Sjuksköterskor och personal under sjuksköterskans omvårdnadsansvar upplevde bland annat tidsbrist, personalbrist samt en avsaknad av en stark ledning. Resultatet kategoriserades i tre teman: Erfarenheter av utmattning och utbrändhet, Erfarenheter av relationer med patienter och kolleger och Erfarenheter av organisatoriska påverkansfaktorer på omvårdanden. Konklusion: Sammanställningen av sjuksköterskors och personal under sjuksköterskans omvårdnadsansvars erfarenheter belyste bland annat att relationen till kollegorna var betydelsefull. En strävan mot att utföra den bästa omvårdnaden var avgörande för sjuksköterskors och personal under sjuksköterskans omvårdnadsansvars hälsa. Personcentrerad omvårdnad var en viktig del i arbetet enligt sjuksköterskor och personal under sjuksköterskans omvårdnadsansvar en. För vidareutveckling inom demensomvårdnaden behövs fortsatt forskning inom demens, personcentrerad vård och omvårdnad inom demens och åtgärder som ökad kunskap och personal.

Bakgrund: Demens är inte en specifik sjukdom utan ett övergripande begrepp för en rad kognitiva och beteendemässiga symtom som orsakas av degenerativa förändringar i det centrala nervsystemet. Andelen äldre personer i befolkningen ökar såväl i Sverige som runt om i världen. Risken för att insjukna i någon form av demens ökar med ökad ålder. För att kunna tillgodose demensdrabbade personers unika behov är det viktigt att förstå personers egna upplevelser av att leva med sjukdomen. Syfte: syftet med examensarbetet var att beskriva personers upplevelser av att leva med demens. Metod: En bok, som innehåller intervjuer med tjugotre personer som lever med demens, analyserades med kvalitativ innehållsanalys utifrån induktiv manifest ansats. Resultat: Resultatet visade att diagnosen medförde olika reaktioner för den sjuka personen och närstående, att personer upplevde att demenssjukdomen medförde förluster, att stödet från vårdpersonal kunde vara både bra och mindre bra, att sjukdomen påverkade hela familjen och att närståendes stöd var av stor betydelse, att personerna ville bli behandlade med respekt, hitta strategier för att hantera sjukdomen och skapa en ny mening med livet. Slutsats: Vårt examensarbete visade att sjuksköterskan kan bidra till att demensdrabbade personer kan fortsätta leva ett värdigt liv trots sjukdomen. Det är viktigt att sjuksköterskan genomför personcentrerad vård och omvårdnad och stödjer personer som lever med demens och deras närstående.

Bakgrund: I världen finns omkring 50 miljoner människor med demens och det upptäcks uppåt 10 miljoner nya fall varje år. Många patienter vårdas hemma av sina anhöriga. Det är sjuksköterskans ansvar att uppmärksamma och stödja anhörigvårdare för att de ska kunna klara av omvårdnaden. Syfte: Att belysa anhörigas upplevelser av att vårda en familjemedlem med demenssjukdom i hemmet. Metod: Metoden var en litteraturöversikt med induktiv ansats. Kvalitativ och kvantitativ design valdes och 15 vetenskapliga artiklar inkluderades till resultatet. Resultat: Anhörigvårdare upplevde generellt en vårdbörda, detta påverkade hela livet i alla dimensioner med en negativ påverkan på hälsa och välbefinnande. Det förelåg likheter mellan anhörigvårdare men också skillnader mellan att vårda en partner och en förälder. Hanteringsstrategier var en viktig del för att kunna hantera livssituationen. Möjligheter av att få stöd fanns men upplevdes överlag som bristande. Diskussion: Det var en utmaning att bli vårdare och växla mellan roller. Anhörigvårdare gick igenom blandade känslor och situationer som påverkade deras hälsa och välbefinnande. Anhörigvårdare kände brist på stöd samtidigt som de var motvilliga att ta emot stöd. Slutsats: Förståelse för individens transition är vital för att kunna ge adekvat stöd till anhörigvårdare. Att vara uppmärksam och ge stöd till anhörigvårdare kan vara avgörande för en lyckad familjefokuserad omvårdnad och för att främja hälsa och förebygga sjukdom. / <p>Examinationsdatum: Mars 2021</p>

Background: Dementia is a chronic disease and it is one of Sweden's largest public health deseases. This means that more people with dementia will probably need to be cared for in hospitals, which may place higher demands on hospital care and especially for nurses. Within the hospital environment, there are many difficulties and challenges that can arise in the care of people with dementia. Based on the nurse's approach, caring is the core of nursing, which can lead to the nurse experiencing challenges in meeting the nursing needs of people with dementia in the hospitals' somatic care wards. Aim: To investigate the nurse's experiences of caring for patients with dementia in somatic hospital care. Method: A literature review was conducted according to Friberg's method description, where eleven qualitative original articles were included from the databases CINAHL Complete and PubMed. Results: After the analysis of the articles, the nurses 'positive and negative experiences were identified according to the nurse's lack of knowledge that affected the nurses' approach to communication, the care relationship and ethical aspects as well as challenges of caring for patients with dementia. These were grounded by the hospital's physical environment and the lack of time that prevails within the hospitals. Conclusion: Nurses lacked knowledge and skills regarding dementia care. The results indicate that in-depth knowledge about dementia disease better equips nurses to be able to contribute with good care.

När en människa drabbas av kronisk sjukdom, i det här fallet demens, påverkas hela livssituationen både för den närstående med demens och de runt omkring. De anhöriga får begränsat livsutrymme och en bundenhet uppstår till den närstående. Att arbeta som specialistsjuksköterska inom hemsjukvård innebär utmaningar i möten med demenssjuka och dess anhöriga i deras hemmiljö. Anhörig till närstående med demenssjukdom i hemmet lider ofta i det tysta och demenssjukdom kallas ibland för de ”anhörigas sjukdom”. Syftet med studien är att identifiera anhörigas upplevelser av att vårda en närstående med demens i hemmet samt gensvaret från hemsjukvården. Studien är en integrativ systematisk litteraturöversikt. Data inhämtas genom databaserna Cinahl och Medline. Totalt identifierades tio artiklar som bedömdes svara mot studiens syfte. Resultatet resulterade i tre övergripande teman: Att hantera rollen som anhörig och relationen till närstående med demens, Åsidosättande av egna behov och Bristen av stöd och stödet från hemsjukvården. Anhöriga tar en central roll i den drabbades liv vilket får konsekvenser genom förändrade relationer. Flera anhöriga blir bundna till hemmet för rädsla att lämna sin närstående. På grund av hög belastning åsidosätter anhöriga egna behov och utvecklar ohälsa. Anhöriga upplever bristande stöd från hemsjukvården med otrygghet och osäkerhet som följd. Positiva effekter utvecklas också där vårdkontakt med hemsjukvård fungerar. Slutligen ses ett behov av kompetensutveckling hos distriktssköterskor inom hemsjukvård om demenssjukdom. Anledningen är anhörigas upplevelser av bristande stöd och kompetens i samband med vårdandet av en närstående med demens.

Bakgrund Smärta hos äldre personer är utmanande att upptäcka särskilt när det gäller personer med demens. Deras smärta är ofta underbehandlad. Kommunikationssvårigheter hos personer med demens är den främsta orsaken till felbedömning av smärtan. Demenssjukdomen orsakar nedsatt kognitiva förmågan som i sin tur påverkar själv rapporteringen av smärtan som personer med demens upplever. Inom särskilt boende har sjuksköterskan en annan roll och detta leder till att sjuksköterskan inte kan delta aktivt i smärtbedömning av personer med demens som i sin tur orsakar onödigt lidande. Sjuksköterskor delegerar vissa arbetsuppgifter till vårdpersonal. Därför utgår sjuksköterskor utifrån vårdpersonalens rapportering av smärta hos personer med demens Syfte Syftet var att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av att identifiera smärta hos personer med demens på särskilt boende. Metod Kvalitativ design är vald som metod för denna studie och data samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Nio undersköterskor intervjuades enskilt inom tre olika särskilda boenden. Analys av data gjordes med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Resultaten visar att vårdpersonalens anser att smärtskattning av personer med demens är viktigt och ett sätt att kunna lindra lidande hos dessa personer. Vårdpersonal upplever svårigheter att upptäcka smärta hos personer med demens på grund av deras kognitivt nedsatta förmågor. Det visade sig att det saknas smärtskattnings rutiner på särskilda boende och det saknas även kunskap om smärtskattningsinstrument hos vårdpersonal Slutsats Resultat i denna studie visar att vårdpersonal har begränsat med kunskap om validerad smärtskattning. Det visar sig även att delegeringen av smärtskattning är bristfällig för att samtliga vårdpersonal inte hade fått tillräckligt med information av ansvariga sjuksköterskan på de särskilda boenden där deltagarna arbetade. Vårdpersonal i studien önskade att få utbildning om smärtskattningsinstrument. Kunskap om validerad smärtskattning kan hjälpa vårdpersonal att upptäcka smärta hos personer med demens samt att följa upp behandlingens effekt. Detta i sin tur kan leda till minskat lidande hos personer med demens som lider av smärta.

Bakgrund Demens är ett samlingsbegrepp för ett flertal sjukdomar som drabbar hjärnan och är vanligast i åldersgruppen 65 år och äldre. I Sverige insjuknar varje år cirka 24 000-25 000 personer i en demenssjukdom. Demenssjukdomarna indelas vanligtvis in i tre huvudgrupper, primärdegenerativa demenssjukdomar, vaskulära demenssjukdomar och sekundära demenssjukdomar. Termen BPSD är en förkortning för Beteendemässiga och Psykiska Symptom vid Demens. BPSD kan orsaka svårigheter för personen med en demenssjukdom, men även för hans/hennes närstående och sjuksköterskan i det dagliga arbetet. Syfte Syftet är att belysa förutsättningar som kan leda till en förbättrad interaktion mellan sjuksköterskan och personer med Beteendemässiga och Psykiska Symptom vid Demens (BPSD) inom äldrevård. Metod En litteraturöversikt genomfördes och i resultatet inkluderades artiklar från databaserna PubMed, SweMed+ och CINAHL. Resultat Resultatet består av fem kategorier: Musikterapi och dess effekter på symptom vid demens, Social interaktion, Kommunikationsstrategier, Kulturella och etiska förutsättningar, och Hund-assisterad intervention och dess effekter på symptom vid demens. Slutsats I studien framkom det vilka förutsättningar det finns, som kan förbättra interaktionen mellan sjuksköterskan och personer med beteendemässiga och psykiska symptom vid demens. Resultatet visar hur olika förutsättningar som musikterapi, social interaktion, aktiviteter, hänsyn till personens bakgrund och hund-assisterad intervention kan användas i vård av personer med demens. Mer kunskap inom dessa områden kan medföra att sjuksköterskan blir medveten om vilka möjligheter som finns för att användas i äldrevården för personer med demens.

The aim of this study was to understand how care managers are handling caregivers´ self-determination and participation in the assessment routines regarding needs and support. The study has focused on elderly care and caregivers living in a relationship with a partner diagnosed with dementia. Furthermore the study tried to understand the care managers´ views of complications with caregiver support and the priority between physical and mental needs. In this qualitative study vignettes were used as a framework in focus group interviews in two municipalities. The result was divided in the following themes: Self-determination, Complications, The individuals´ needs in the center, Physical and mental needs.  The results were analyzed by the theoretical framework using self-determination, Scott´s institutional pillars with the regulative, normative and cultural-cognitive elements and Bowlby´s attachment theory. The results in this study shows that several factors have impact on caregivers´ self-determination and participation. These complicating factors are presented both at individual and organizational level.

Bakgrund: I takt med att livslängden i Sverige stiger, ökar andelen människor med palliativa vårdbehov, det vill säga den vård som ges i syfte att främja livskvalitet när en sjukdom inte längre är botbar. Personer med demenssjukdom är kognitivt påverkade vilket kan medföra utmaningar eller till och med svårigheter när det kommer till vårdpersonalens bedömning och behandling av besvärande symtom. Som specialistsjuksköterska inom palliativ vård är det av största vikt att kunna identifiera besvärande symtom för att kunna hjälpa patienten att uppleva god livskvalitet till livets slut. Syfte: Syftet var att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av symtomskattning hos patienter med demenssjukdom i livets slut. Metod: En litteraturstudie med systematisk metod och induktiv ansats genomfördes. Sökningar utfördes i CINAHL complete och Pubmed och artiklar som ansågs svara på syftet kvalitetsgranskades innan tematisk analys utfördes utifrån Bettany-Saltikov och McSherrys metod för dataanalys. Resultat: Resultatet visar att vårdpersonal upplever flera utmaningar och svårigheter då det kommer till symtomskattning hos patienter med demenssjukdom inom palliativ vård i livets slut. I resultatet framkom tre teman vilka var: kännedom om patienten, kunskaper om och klinisk tillämpning av symtomskattning samt organisatoriska faktorer relaterade till symtomskattning. Slutsats: En av de största utmaningarna är avsaknad av verbal kommunikation hos patienten vilket gör det svårt för vårdpersonal att skatta symtom. Trots att vårdpersonal upplever det viktigt att skatta symtom finns det faktorer som gör att det inte genomförs strukturerat, till exempel bristande rutiner, val av verktyg samt en tydligt beskriven integrationsprocess. Då symtomlindring är en av de viktigaste komponenterna inom den palliativa vården är det av stor vikt att känna till vilka styrkor och svagheter yrkesverksamma inom området upplever. Detta är en förutsättning för att kunna utveckla utbildning och ta fram fungerande rutiner för symtomskattning.

Bakgrund: I takt med att livslängden i Sverige stiger, ökar andelen människor med palliativa vårdbehov, det vill säga den vård som ges i syfte att främja livskvalitet när en sjukdom inte längre är botbar. Personer med demenssjukdom är kognitivt påverkade vilket kan medföra utmaningar eller till och med svårigheter när det kommer till vårdpersonalens bedömning och behandling av besvärande symtom. Som specialistsjuksköterska inom palliativ vård är det av största vikt att kunna identifiera besvärande symtom för att kunna hjälpa patienten att uppleva god livskvalitet till livets slut. Syfte: Syftet var att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av symtomskattning hos patienter med demenssjukdom i livets slut. Metod: En litteraturstudie med systematisk metod och induktiv ansats genomfördes. Sökningar utfördes i CINAHL complete och Pubmed och artiklar som ansågs svara på syftet kvalitetsgranskades innan tematisk analys utfördes utifrån Bettany-Saltikov och McSherrys metod för dataanalys. Resultat: Resultatet visar att vårdpersonal upplever flera utmaningar och svårigheter då det kommer till symtomskattning hos patienter med demenssjukdom inom palliativ vård i livets slut. I resultatet framkom tre teman vilka var: kännedom om patienten, kunskaper om och klinisk tillämpning av symtomskattning samt organisatoriska faktorer relaterade till symtomskattning.  Slutsats: En av de största utmaningarna är avsaknad av verbal kommunikation hos patienten vilket gör det svårt för vårdpersonal att skatta symtom. Trots att vårdpersonal upplever det viktigt att skatta symtom finns det faktorer som gör att det inte genomförs strukturerat, till exempel bristande rutiner, val av verktyg samt en tydligt beskriven integrationsprocess. Då symtomlindring är en av de viktigaste komponenterna inom den palliativa vården är det av stor vikt att känna till vilka styrkor och svagheter yrkesverksamma inom området