Bakgrund: Demens är en sjukdom som utgör minnesförluster, kommunikationssvårigheter och nedsatt förmåga att klara av vardagliga aktiviteter. Patientens problem med beteendet kan orsaka oro, aggressivitet och förvirring mot anhöriga och vårdare. När patienten inte kan förmedla sin önskan i kommunikationen så bidrar det att patienten inte kan uppnå hälsa. Missförstånd kan ha uppstått av det som patienten har försökt att förmedla. Patientens livsvärld kommer inte fram till följd av den oförmåga som sjukdomen kan ge upphov till. Det medför att patientens behov inte kommer fram. Problem: Det behövs mer kunskaper om kommunikation för patienter som lever med demenssjukdom. Syfte: Syfte är att beskriva kommunikationens betydelse för att underlätta omvårdnaden för patienter som lever med demens, ur ett vårdarperspektiv. Metod: En litteraturöversikt utfördes med tio vårdvetenskapliga artiklar i en beskrivande syntes som sammanställdes och beskrevs i resultatet. Resultat: Sjuksköterskan ska vara medveten om sitt förhållningssätt och tillämpa en individanpassad kommunikationsmetod för att patientens behov ska kunna tillgodoses. Vidare uppkommer det vikten av förståelse för människan bakom sjukdomen. Genom att känna till olika kommunikations metoder kan relationen förbättras. Slutsats: Det framkommer ett ökat behov av att kunna utöva kunskaper i kommunikationen, för vårdare och tillåta sig bli berörd av patienten genom att se patientens resurser och inte bara patientens sjukdom. / Background: Dementia is a disease`s which constitute memory disorder, communication difficulties and the ability to manage daily activities become reduced. The patient´s behaviour problem cause expressions like anxiety, aggression, confusion against relatives and carers. When the patient is unable to convey his desire of communication contributes the patient cannot achieve health. Misunderstandings may have arisen from what the patient has tried to convey. The patient's lifeworld cannot arrive due to the inability of the disease may cause. This means that the patient need is not being identified. Problem: There is a need for more knowledge on communication for patients living with dementia. Aim: The purpose is to describe the importance of communication to facilitate the care for patients living with dementia, from a caring perspective. Method: A literature review was conducted by ten nursing research articles in a descriptive synthesis compiled and described in the result. Results: The nurse should be aware of their approach and apply an individualized method of communication to the patient's needs can be met. Moreover, it arises as the importance of understanding of the human being behind the disease. By knowing the different methods of communication, the relationship improved. Conclusion: There is an increased need for being able to exercise skills in communication, for nurses and allow themselves to be touched by the patient by patient's resources and not just the patient's disease.

The legislation governing the care of people with dementia is based on consent and therefore reflects the western society’s idealization of autonomy. However, common symptoms of dementia include decreased ability to make adequate decisions and an impaired judgement. The purpose of this study was to understand the rationality in organizing the care of people with dementia without the presence of coercion, based on experience of nursing staff working in dementia care. How does the nursing staff reason about the use of coercion in the care of people with dementia? How do they relate to current legislation? To answer these questions three focus group interviews were made, consisting of nursing staff working at special units for people with dementia. The study was based on a critical hermeneutic perspective where ruling norms, values and beliefs were questioned. The result showed that the nursing staff considered use of coercion as an inevitable part of their work to ensure safety for people with dementia. Additionally, the result showed that the nursing staff used various strategies to work in a way that was compatible with the current legislation, although these strategies often failed to be sufficient enough to ensure the protection of people with dementia. Based on the result, this study discusses the conflict occurring between the discourses on autonomy in the society in relation to organizing a safe dementia care

Det svenska välfärdssamhället har sedan länge värnat om alla likas rätt att få sina levnadsbehov tillgodosedda. I de fall där äldre blivit inkapabla att själva ta hand om sina behov kan plats till särskilt boende sökas där den äldre får assistans i sin livsföring. Biståndsansökningar till dessa boenden hanteras av kommunala tjänstemän och ska enligt lag hanteras lika för alla, oavsett kommunal utförare.Studien undersöker och analyserar huruvida det råder skillnader mellan större kommuner i Sverige vad gäller planering av- och placering till särskilt boende.Slutsatsen är att skillnader föreligger då vissa kommunerna utformat en reaktiv strategi där en uppbyggnad av ej verkställda beslut rättas till i efterhand och som inte tar hänsyn till behov utan endast ålder. De kommuner som lyckats väga in hälsa och behov i sin planering och i förväg försökt skatta den framtida efterfrågan på särskilt boende har lyckats bättre. Studiens resultat är att det råder kommunala skillnader kopplade till planering och placering till särskilda boende / The swedish welfare state has a history of equal rights for living needs. In cases whereolder people become incapable to take care of their needs, there are specialaccommodations where the elderly can receive all forms of assistance. Theapplication to these special accommodations are managed by the municipal officialsand must be handled equal by law, regardless of local performers.This study examines and analyzes whether there are differences between the largermunicipalities in Sweden in terms of planning and placement to specialaccommodations.The conclusion is that differences exist because some municipalities have designed areactive strategy in which a buildup of unexecuted decisions has to be correctedretrospectively and does not take needs but age into to account. The municipalitiesthat managed to weigh health and needs in their planning and tried to estimate thefuture in advance regarding demand for special accommodations has been moresuccessful. The result of this study is that there are municipal differences in planningand placement for special accommodations

Bakgrund: I Sverige insjuknar varje år ungefär 25 000 människor i någon form av demenssjukdom, en sjukdom som ökar världen över och troligtvis kommer att fördubblas inom de närmsta 20 åren. Demenssjukdom drabbar hjärnan vilket påverkar minnet och den kognitiva förmågan och kan ge beteendemässiga och psykiska symtom (BPSD). Studier visar att nio av tio personer någon gång kommer att visa symtom som ångest, oro, vandrande och aggressiva beteenden. Läkemedelsadministrering för att behandla symtom som oro, ångest och agiterande beteenden är inte ovanligt. Dock kan läkemedel ofta orsaka biverkningar hos äldre människor. Att istället använda djurterapi för att behandla symtom som kan uppstå vid demenssjukdomar kan ses som ett positivt alternativ då studier visat att djurterapi har en positiv inverkan på människan med demenssjukdom och andra kognitiva sjukdomar. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva vilken inverkan djurterapi har på människor med demenssjukdom och andra kognitiva sjukdomar. Metod: Studien är en litteraturöversikt baserad på artiklar med kvantitativ och kvalitativ ansats (n=15). Resultat: Resultatet av denna litteraturstudie visar att djurterapi ger minskad stressnivå, minskat uppvisande av aggressiva beteenden, färre vanföreställningar, minskad ångest, nedstämdhet, sorgsenhet, depressiva symtom och apatiska beteenden samt ökning av glädje, lycka, engagemang, vakenhet, medvetenhet, verbala uttryck samt ökat minne. Konklusion: Resultatet tyder på att djurterapi med fördel kan användas som alternativ eller kompletterande behandling för människor med demenssjukdom. Dock ser författarna att utökad forskning behövs för att se långvarig inverkan av djurterapins effekter. / Background: Each year about 25 000 people in Sweden get affected with dementia. The disease increases worldwide and is likely to double within the next 20 years. Dementia affects the brain, which affects memory and cognitive ability and can cause behavioral and psychological symptoms (BPSD). Studies show that nine out of ten people at some time will show symptoms such as anxiety, agitation, wandering and aggressive behaviors. Drug administration to treat symptoms such as agitation, anxiety and agitating behavior is not unusual. Drugs are often likely to cause side effects in older people. If animal-assisted therapy can be used to treat the symptoms that can occur in dementia it can be seen as a positive alternative when studies have shown that animal therapy has a positive effect on people with dementia. Aim: The purpose of this study was to describe the impact of animal-assisted therapy on people with dementia and other cognitive diseases. Method: The study is a literature review based on articles with qualitative and quantitative approach (n = 15). Results: The results of this study show that animal therapy reduces stress levels, decreased production of aggressive behaviors, fewer delusions, decreased anxiety, depression, sadness, depression and apathetic behavior, and increase joy, happiness, commitment, alertness, awareness, verbal and increased memory. Conclusion: The results indicate that animal therapy can be advantageously used as an alternative or complementary therapy for people with dementia. However, the authors think that expanded research is needed to see long-term effects of animal therapy's effects.

The aim was to increase understanding of the ethical dilemma that assistant nurses in special accommodation for people with dementia experienc, how they handle them, and how they perceive and deal with emotional stress. We used a qualitative approach in form of semi-structured interviews and vignettes. Our selection were assistant nurses working in dementia care in southern Sweden. We found that ethical dilemmas in dementia care are many and affects different areas. The one thing they have in common was that at least two choices conflict with each other and none of them lead to any positive result for the residents. We have found three common categories for how the caregivers handle the dilemmas: attract and clamoring, white lies and the healthy. The caregivers experience and are influenced by ethical in different ways. But everyone finds it hard when plans don’t turn out the way they thought from the beginning. The assistant nurses found that external factors were most stressful because external factors are difficult to change. All the assistant nurses are affected, but in which way, and to what degree, depends on the individual. They handle the emotional stress in similar ways by taking a walk, taking a five minutes break or to consider the residents best interest. Our conclusion was that nurses deal on a daily basis with ethical dilemmas and that they experience a lot of stress because of them.

Patienter med demenssjukdom får allt eftersom sjukdomen progredierar allt svårare att äta. I demenssjukdomens senare skede kan patienten sluta äta helt. Dels på grund av sväljningssvårigheter, dels på grund av att patienten inte längre känner någon hunger eller törst. På grund av patientens avancerade demens kan komplexa beslutssituationer kring enteral nutrition uppstå där anhöriga och sjuksköterskor deltar. Syftet med studien var att beskriva anhörigas och sjuksköterskors upplevelser av beslutsprocessen kring enteral nutrition till patienter med avancerad demens. En litteraturstudie gjordes och resultatet baseras på tio vetenskapliga artiklar. Analyserna utmynnade i följande teman. För anhöriga: att behöva kunskap, att vara delaktig vid beslut och att leva med beslutet. För sjuksköterskor: att vara en del av teamet, att vägleda de anhöriga och att bli emotionellt påverkad. Resultatet visar att anhöriga behöver mer kunskap om för- och nackdelar med enteral nutrition vid avancerad demens samt vägledning av sjuksköterskan för att lättare känna delaktighet vid beslut om enteral nutrition till patienten. Sjuksköterskor som har tillräcklig kunskap om enteral nutrition vid avancerad demens samt känner sig som en del av teamet vid beslut har lättare att vägleda och stötta de anhöriga i beslutsprocessen. Vidare forskning kring anhörigas och sjuksköterskors delaktighet vid beslut om enteral nutrition till patienter med avancerad demens behövs för att kunna ge en god personcentrerad omvårdnad och minska patientens lidande.

Bakgrund Demenssjukdomar, som blir allt vanligare, kan medföra beteendemässiga och psykiska symtomvid demens (BPSD). Dessa symtom förekommer någon gång hos ungefär 90 % av alla personermed demenssjukdom. BPSD kan innebära ett stort lidande för såväl den demenssjuke som fördennes anhöriga samt en yrkesmässig utmaning för vårdpersonalen. Syfte Syftet med denna litteraturstudie är att belysa olika utbildningar för personal som arbetar isärskilda boenden och vårdar brukare med oro/agitation kopplat till BPSD samt att beskriva deneffekt utbildningarna givit vad gäller oro/agitation som är kopplat till BPSD. Metod En litteraturstudie har genomförts med sökning i databaserna ”PubMed” och ”CINAHL”. Åttakvantitativa interventionsstudier som motsvarade syftet har analyserats och granskats.ResultatVi har i denna studie kommit fram till att utbildningar som syftat till individanpassade strategierför brukarna har givit positiv effekt vad gäller oro/agitation. Slutsats Studierna vi tittat på uppfattades vid en första anblick som tämligen olika. De har varierat mellanlängre och kortare utbildningar samt har haft olika innehåll, men det som vi har kunnat se somden gemensamma nämnaren för alla dessa utbildningar är att fokus ligger på individen och inte påsjälva sjukdomen. I denna studie har vi kunnat se ett positivt samband mellan personalutbildningsom syftar till individanpassade insatser och en minskad oro/agitation hos brukare med BPSD. / Background Dementia can cause behavioural and psychological symptoms of dementia (BPSD). Thesesymptoms may occur sometimes in approximately 90% of all people with dementia. BPSD caninvolve a great deal of suffering for both the person suffering from dementia as for his or herfamily and constitutes a professional challenge for the staff. Aim The aim of this study is to illustrate some of the educational interventions that exists for the staffcaring for persons suffering from anxiety/agitation caused by BPSD, the effect those interventionshas had on anxiety/agitation related to BPSD. Method A literature search has been made in the databases ”PubMed” and ”CINAHL”. A total of eightquantitative articles were selected, reviewed and analysed.ResultsThe result of this study indicated that staff education that aims to give individualized interventionsfor the residents seem to have a positive effect on anxiety/agitation on persons suffering fromdementia. Conclusions The educational interventions reviewed in this study was at a first glance quite different from eachother but the thing that was common in all the studies was that they aimed to give individualizedinterventions for the residents. In this study, we could see a positive connection between staffeducation aiming to give individualized interventions based on the resident’s preferences and adecreased level of anxiety/agitation in residents suffering from BPSD.

This study will examine if caregivers, working with people with dementia problems, is in need of support and in what way they see how the support should be designed. Previous research shows that there are many factors in elderly care that affect all of the caregivers. Working with people in this sort if dependence, requires a lot of the caregivers, both mentally and physically. To study if the caregivers consider themselves to be in need of support, and in what way they see how the support should be designed, the study employs a qualitative approach using to types of interviews, one focus group with four assistant nurses, and two individual in-depth interviews with the administrative personnel and one nurse.   The results show that the need for support for the caregivers exists. Caregivers working with people with dementia problems, daily face difficulties, some more difficult to handle than others. The more difficulties to handle, the more the caregivers have the need for support.  The support should be designed in both internal and external forms, such as support from colleagues and tutoring. It is also indicated, by the caregivers that the need of support in their work exists despite of several years of experience. The need for continuous professional development is, according to caregivers, based in that each person with dementia problems has different needs. It can be seen as a similar need, but it's never quite the same. / Denna studie skall undersöka om vårdpersonalen, som arbetar med vårdtagare med demensproblematik, är i behov av stöd och på vilket sätt de då ser att detta i så fall ska utformas. Tidigare forskningsresultat visar att det finns väldigt många faktorer inom äldreomsorgen, som påverkar vårdpersonalen. Att arbeta med människor i denna beroendeställning kräver väldigt mycket av vårdpersonalen, både psykiskt och fysiskt. För att undersöka om vårdpersonalen anser sig ha ett behov, och i så fall på vilket sätt de ser att detta ska utformas, gjordes en kvalitativ studie. Studien delades upp i olika former av intervjuer. Det genomfördes två enskilda intervjuer och en fokusgruppintervju. Intervjuerna gjordes med sjuksköterska och chefen för demensboendet. Fokusgruppen genomfördes med fyra av demensboendets undersköterskor.   Resultatet påvisar att det finns ett behov av stöd för vårdpersonalen. Ett arbete på ett äldreboende, med inriktning för vårdtagare med demensproblematik innebär dagligen svårigheter, vissa mer svårhanterliga än andra. De mer svårhanterliga utmaningarna, som sker på demensboendet, behöver vårdpersonalen hjälp att hantera. Stödet får gärna vara utformat i både interna och externa former, som till exempel stöd mellan kollegor och handledning. Det framkommer även av vårdpersonalen att de behöver ett stöd i sitt arbete trots flera års erfarenhet. Behovet av kontinuerlig kompetensutveckling ligger, enligt vårdpersonalen, i att varje vårdtagare har olika behov. Det kan ses som liknande behov, men det är aldrig helt lika.

Denna studie belyser vårdares bemötande av personer med demenssjukdom. Studiens metod är en allmänlitteraturstudie där 10 artiklar valts ut som grund för analys. I resultatet framkom tre grundläggande faktorer för ett gott bemötande inom demensomsorgen. Dessa faktorer är; en god människosyn, en etablerad kommunikation mellan vårdare och patient samt att respektera patientens integritet och lyfta dennes autonomi. Studien visar att det råder en allmän konsensus om att ett individbaserat bemötande bör ges till patienter med demenssjukdom men att den inte alltid kommer naturligt i den kliniska omvårdnadssituationen. Synen på individen som en unik människa är grundläggande för ett gott bemötande. Studien för även en diskussion kring möjligheten för patienten att fatta egna beslut, och vad som styr denna möjlighet. För att öka det goda bemötandet inom demensomsorgen visar denna studie på vikten av att utarbeta verktyg för att etablera en god kommunikation. Framför allt betonas att vårdare bör få utökad kunskap om icke-verbal kommunikation och hur man tolkar denna, samt att använda sig mer av beröring i sitt omvårdnadsarbete. / This study highlights carer's treatment of people with dementia. The applied method is general literature study were 10 articles were chosen for further analysis. From the result three basic elements of good treatment emerge related to the topic, dementia care. These are: a good humanity, an established communication between carers and patients and to respect patient integrity and highlight their autonomy. The study shows that there is a general consensus that individual-based treatment should be given to patients with dementia, but it does not always come naturally in the clinical nursing situation. The view of the individual as a unique human being is fundamental to good treatment. The study obtains a discussion about the ability of patients to make their own decisions, and what controls this possibility. In order to increase the good treatment in dementia care, this study draws the conclusion of a need to develop tools so good communication can be established. In particular, this study stress that carer's should have increased knowledge of non-verbal communication and how to interpret this, and to make further use of touch in their nursing work.

Bakgrund: Mycket i litteraturen tyder på att ouppmärksammad och underbehandlad smärta hos äldre demenssjuka är vanligt förekommande. Detta strider mot principerna om människors lika värde, den enskildes värdighet och det humana i att lindra. Det finns många typer av demenssjukdom och attityden förekommer att demenssjuka inte känner smärta. Demenssjuka har ofta problem med att kommunicera eller lokalisera smärtan. Observations- och självsmärtskattningsinstrument används inte i större utsträckning. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa smärtproblematik och smärtlindring i omvårdnaden av äldre personer med demenssjukdom. Metod: Detta är en litteraturstudie där tio kvantitativa vetenskapliga artiklar har analyserats med hjälp av en manifest innehållanalys. Artiklarnas resultat presenteras i fyra kategorier med underkategorier som beskriver smärtproblematik och smärtlindring hos äldre patienter med demenssjukdom. Resultat: Äldre med demenssjukdom var ofta underbehandlade för smärta och risken ökade med stigande kognitiv nedsättning. Underskattning av smärta var vanligt förekommande även när smärtskattningsinstrument användes. Personer med förmodad vaskulär demens rapporterade ofta mer smärta och med Alzheimers sjukdom mindre smärta än icke-dementa äldre. Hos en del demenssjuka uteblev förväntningseffekten av analgetika. Slutsats: Underbehandling av smärta hos demenssjuka äldre var vanligt förekommande och mer forskning behövs om smärtbedömning hos kognitivt nedsatta personer. / Background: Literature reveals that undiagnosed and untreated pain among older persons with dementia are common occurrences. This is in contrast to the principles of equal value among human beings, the dignity of the individual, and the alleviation of human suffering. There are many types of dementia, and there exists a belief that persons with dementia feel no pain. A common consequence of dementia is inability to communicate or locate the origin of pain. Selfassessment and observational pain scales are frequently not used. Aim: The aim of this literature review was to shed light upon the challenges associated with pain and the practice of pain relief in the care of older adults with dementia. Method: This is literature review study, where ten quantitative scientific articles have been analyzed using manifest context analysis. The results of the articles were sorted into four categories, each with subcategories, that describe the challenges associated with pain and the practice of pain relief. Results: The following result was obtained. Older persons with dementia often received inadequate pain relief, and the risk for under treatment increased with increasing level of cognitive impairment. Under treatment of pain was common even when pain assessment scales were used. Persons with assumed vascular and Alzheimer's dementia often stated that they felt more pain and less pain, respectively, than older adults with no cognitive impairment did. A group of persons with dementia were shown to experience no anticipatory effect of analgesics. Conclusion: Under treatment of pain was a common occurrence among older persons with dementia and more research is needed regarding how to estimate pain in persons with cognitive impairment.