SAMMANFATTNING Bakgrund En förvärvad kognitiv sjukdom (FKS) är ett hälsotillstånd som innebär en progressiv degeneration av kognitiva förmågor och förväntas öka kraftigt i framtiden. Orsaken till detta tillstånd kan härledas till vaskulära, neurologiska sjukdomar eller ha en multifaktoriell bakgrund. Personer som lever med en FKS drabbas av nedsatt kognitiv förmåga i olika grad. Det påverkar kommunikationen med andra människor, känna igen nära och kära samt orientera sig i olika situationer. Kommunikation mellan sjuksköterskan och patienten är grundläggande för att förstå varandra och för att sjuksköterskan ska kunnage en personcentrerad vård. Syfte Syftet var att beskriva strategier som sjuksköterskor använder för att kommunicera med patienter som har en förvärvad kognitiv sjukdom. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt genomfördes baserad på 15 vetenskapliga artiklar, 11 artiklar med kvalitativ metod och fyra med kvantitativ metod. Datainsamlingen genomfördes på PubMed och CINAHL med relevanta sökordskombinationer medutgångspunkt i litteraturöversiktens syfte. Artiklarna i resultatet kvalitetsgranskades ochinnehållet analyserades för att sammanställa resultatet. Två huvudkategorier och tio subkategorier skapades. Resultat Litteraturöversiktens resultat beskrivs under huvudkategorierna; Personcentrerade strategier och kompensatoriska strategier. Strategier som presenteras undersubkategorierna är; bedömning av patientens kommunikationsförmåga, personligkommunikation och information, visa närvaro, ha tålamod och förmåga att lyssna.Betydelsen av icke-verbal kommunikation, validering av patienterna och hur musik och sång kan användas som kommunikation. Vikten av att sjuksköterskan kunde använda terapeutisk lögn, inte använda elderspeak till patienterna och hur tekniska hjälpmedel kan främja och underlätta kommunikationen. Slutsats Litteraturöversiktens resultat visade att sjuksköterskor och vårdpersonal använder strategier som syftar till att kommunicera personcentrerat och olika kompensatoriskastrategier som validering av patienterna och icke-verbal kommunikation. Teorin; de tvårdande samtalet, kunde användas som grund i kommunikationen för att föra ett vårdande samtal och inte skada eller såra patienten. Litteraturöversikten kan tillföra kunskap om strategier och medvetenhet till omvårdnadsprofessionen för hur kommunikation med patienter med FKS kan utföras effektivt.

Bakgrund: Trots att minnet och den kognitiva funktionen successivt går förlorad hos enperson med demenssjukdom gör inte identiteten det. Personcentrerad vård (PCV) är enkärnkompetens hos sjuksköterskan och attityder, tillitsskapande och förståelse är viktigti mötet med personer med en demenssjukdom. Syfte: Att beskriva vårdpersonalensupplevelse av att arbeta personcentrerat med demenssjuka personer inom vården.Metod: Beskrivande litteraturstudie med kvalitativ design grundad på tretton artiklarsökta genom databasen PubMed. Huvudresultat: Resultatet visade hur vårdpersonalen,genom att anpassa kommunikationen och bemötandet efter den unika individens behov,kunde arbeta personcentrerat. Kommunikation med anhöriga och informationsbrev varvärdefulla verktyg som gav personlig information om individen. Vårdpersonal upplevdeatt beteendemässiga och psykiska symtom minskade vid PCV samt att positivabeteenden ökade hos personer med en demenssjukdom. Attityder kring dessa individerblev bättre om vårdpersonalen avsatte tid, dock ansåg viss vårdpersonal att dettasaknade betydelse för vårdarbetet. PCV och fysisk beröring möjliggjorde tillitsfullarelationer mellan vårdpersonal och personer med en demenssjukdom. Kunskap ochförståelse om demenssjukdomar samt individanpassad vård var betydelsefullt. Eninspirerande vårdmiljö ökade socialt umgänge medan en stressfull miljö utmanadeförutsättningarna att ge PCV. Tidspress och förutfattade meningar sågs som utmaningaratt kunna ge PCV. Slutsats: Det fanns faktorer som kunde hjälpa vårdpersonalen attarbeta personcentrerat men även utmaningar. Personer med en demenssjukdom kansynas inom alla vårdinrättningar, därför kan denna litteraturstudie bidra tillkunskapsspridning och förståelse till de som inte dagligen arbetar inomdemenssjukvården eller eventuellt skapa ifrågasättande kring de egna arbetssätten hosvårdpersonal som har arbetat länge inom området.

Bakgrund: Utformningen av miljön på särskilda boenden är viktig. När miljön är hemtrevlig,säker och stöttande bidrar den till att öka förutsättningarna för de boende att vara delaktiga iaktiviteter. Den forskning som finns visar att miljön har en stor inverkan på personer meddemens och deras delaktighet i aktiviteter på särskilda boenden. Syfte: Syftet är att undersökafrämjande av delaktighet hos personer med demens genom utformning av miljön på särskildaboenden. Metod: Femton särskilda boenden för personer med demens observerades utifrånREIS-S, ett standardiserat arbetsterapeutiskt instrument. Resultat: De femton boendena hadegod tillgång till lämpliga utrymmen och föremål men vissa boenden behövde arbeta meraktivt för att ge de boende förutsättningar att bli delaktiga i beslutsfattande. Resultatet visadeatt på samtliga boenden blev de boende bemötta på ett empatiskt sätt samt hade tillgång tillpersonal när så önskades. Aktiviteterna skattades högt på flertalet boenden då de varuppskattade och hade ett värde för de boende. Den information som erbjöds på avdelningarnavar inte alltid tillräcklig för att främja egenmakt. Slutsats: Många boenden hade en miljö somgav förutsättningar för att främja delaktighet i aktivitet. De boenden som observeradesbehöver erbjuda de boende information om aktiviteter för att främja deras egenmakt ochautonomi. Utifrån studien framkommer det att boendena behöver utforma utrymmena på ettsådant sätt att de boende ges möjligheter till att utföra aktiviteter. Studiens slutsats är attrekommendationerna kan användas för att bättre utforma boendemiljön på särskilda boenden.

I Sverige finns ungefär 150 000 personer med demenssjukdom. Av dessa vårdas ca 70 procent av närstående. Att bli närståendevårdare medför en förändrad livssituation och risk för att bli utsatt för emotionell överbelastning. Syftet med litteraturstudien var att belysa olika aspekter på, att som närstående vårda en person med demenssjukdom. En analys av elva vetenskapliga artiklar genomfördes. Resultatet visade att närstående såg vårdandet som en del av livet och ett sätt att visa sin kärlek. En betydelsefull aspekt var att upprätthålla den demenssjukes värdighet. Negativa upplevelser var bl a känslor av sorg och svårighet att kommunicera. Närståendes copingstrategier utkristalliserades i tre teman; åtgärder för att söka hjälp, kunskap och socialt stöd, anpassa och underlätta vardagen, samt emotionellt förhållningssätt. Resultatet i studien kan vara vägledande för utveckling av olika insatser som kan vara betydelsefulla så att vårdandet blir mer lust än nöd. / In Sweden there are about 150 000 persons with dementia. Approximately70 percent of these persons are being taken care of by family members. To become a family caregiver leads to a change of life, and a risk to be exposed to emotional strain. The aim of this literature study has been to illuminate different aspects of a relatives caregiving of a person with a dementia disease. An analyse of eleven scientific articles was made. The result showed that family caregivers looked upon caring as a part of life and a way to express their love. One important aspect was to maintain the dignity of the person with dementia. Negative experiences were for example grief and difficulty to communicate. Copingstrategies were divided into three themes; measures to look for help, knowledge and social support; to adapt and make everyday life easier; and emotional coping. The result in the study can be guidance for development of different efforts that can be important, so that caring becomes better than worse.

Andelen demenssjuka ökar i takt med den åldrande befolkningen. Detta medför att andelen demenssjuka även ökar i den somatiska vården. Tidigare forskning har visat på svårigheter med att behandla patienter med demenssjukdom i sjukhusmiljö. Studiens syfte var att undersöka sjuksköterskans upplevelse av att på somatisk avdelning vårda somatiskt sjuka patienter med demenssjukdom. Datainsamlingen skedde i form av intervjuer och materialet analyserades med en fenomenografisk ansats. Sammantaget visar studiens resultat på att många sjuksköterskor uppskattade kontakten med demenssjuka patienter men att de i omvårdnadsarbetet samtidigt kände sig begränsade av åtskilliga faktorer. Dessa var ofta miljö- och logistikmässiga, men även rent personliga förutsättningar såsom kunskap och förståelse. Faktorerna kunde bidra till en känsla av oro för patienternas säkerhet såväl som en professionell otillräcklighet, vilket inte sällan kunde få sjuksköterskorna att känna sig otillfredsställda med sitt arbete. Studien styrker tidigare forskningsresultat angående problematiken att ge demenssjuka en adekvat omvårdnad i sjukhusmiljö, men utvecklar i högre grad faktorer som inverkar på omvårdnaden, såsom förflyttningar på och mellan avdelningar och vårdinstanser. Studiens resultat indikerar till behovet av ett ökat fokus på demenssjukdomar i sjuksköterskornas grundutbildning samt ett förbättrat samarbete mellan olika instanser och en satsning på kompetensutveckling. Detta skulle kunna leda till en förbättrad omvårdnad av demenssjuka patienter på somatiska avdelningar. I förlängningen borde det även minska sjuksköterskornas känsla av otillräcklighet och öka deras tillfredsställelse i arbetet med demenssjuka patienter. / The proportion of the dementia-ill increases with the ageing population. This results in an increase of dementia-ill in the somatic care as well. Previous research has pointed out difficulties in treating patients with dementia disease in a hospital setting. The objective of the study was to investigate the nurses experience of nursing somaticly ill patients with dementia disease in a somatic ward. Interviewing was used as method of data collection and the data was analysed with a phenomenographic approach. Aggregatively the result of the study shows that many nurses experienced an appreciation towards the contact with dementia-ill patients, but that they at the same time in the nursing care function felt limited by several factors. These were mostly environmental and logistical, but also strictly personal prerequisites such as knowledge and understanding. These factors could contribute to a worry concerning the safety of the patients as well as a professional inadequacy, which not rarely made the nurses feel unsatisfied with their work. The study confirm previous research regarding the problems with nursing dementia-ill adequately in a hospital setting, but elaborate further factors that impact the nursing situation such as transfers on and between wards as well as between health care establishments. The result of the study indicates the need of a greater focus in the undergraduate education for nurses, improved collaboration between different caregivers and an effort on capacity building. This should improve the nursing of dementia-ill patients in somatic wards. This ought also to reduce the nurses feeling of inadequacy and increase their work satisfaction whilst working with dementia-ill patients.

Magnusson, C. Vårdpersonalens upplevelser av att arbeta med en vårdhund. Examensarbete i socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2015.Denna uppsats syftar till att beskriva hur vårdpersonalen upplever arbetet tillsammans med vårdhunden samt vilka effekter vårdpersonalen upplever att vårdhunden kan medföra för vårdtagare med en demenssjukdom.Vårdhunden är ett relativ nytt fenomen i Sverige och av 300 kommuner antas 20 av dessa implementerat hunden i vården. Tidigare forskning visar att vårdhunden kan lindra depression, öka den fysiska aktiviteten, förstärka minnet, öka förmågan till socialt samspel samt stärka självförtroendet för den äldre med en demenssjukdom. I uppsaten har vårdpersonal intervjuats om hur de upplever arbetet med vårdhunden samt vilka effekter vårdhunden kan ge upphov till. Studiens teoretiska referensram som låg till grund för studien var Antonovskys teori känsla av sammanhang. Studiens resultat visar att vårdhunden kan ses som en förmedlare mellan vårdpersonal och vårdtagare, att vårdhunden ökar motivationen, att vårdhunden avger ett lugn samt att det sociala beteendet påverkas i en positiv riktning.Nyckelord: demens, KASAM, vårdhund, vårdpersonal, äldre. / Magnusson, C. Nursing staff´s experience of working with a therapy dog. Degree project in Social Work 15 Credits. Malmö University: Faculty of health and society, Department of Social Work, 2015. The purpose of this paper is to describe how the nursing staff perceives to work with a therapy dog and the effects the therapy dog can bring to patients with dementia in the nursing staff's perspective.The therapy dog is a relatively new phenomenon in Sweden and of 300 municipalities have 20 of these implemented the dog in health care. Previous research shows that therapy dogs can relieve depression, increase physical activity, enhance memory, increase the capacity for social interaction and enhance self-confidence for the elderly with dementia. In this study nursing staff was interviewed about their experience to work with a therapy dog and the effects of treatment the dog may cause. The study's theoretical framework underlying the study was Antonovsky's theory of sense of coherence. The results demonstrate that a therapy dog can be seen as an intermediary between health professionals and patients, the therapy dog increases motivation, emits calm and social behaviour is affected positively.Keywords: Dementia, elderly, nursing staff, SOC, therapy dog.

Bakgrund: Demens är en vanlig sjukdom som ökar i världen och i Sverige. Äldre personermed demenssjukdom upplever ofta funktionsbegränsningar som påverkar aktiviteter ivardagen och livskvalitén. Arbetsterapi syftar till att främja hälsan hos äldre med demens ochatt underlätta utförandet av dagliga aktiviteter trots sjukdom och begränsningar.Syfte: Att sammanställa befintlig forskning om arbetsterapeutiska interventioner för äldrepersoner med demenssjukdom och dess effekter.Metod: En litteraturstudie omfattande tio vetenskapliga artiklar. Strukturerande och manuellasökningar gjordes i databaserna Cinahl och PubMed. Innehållet i artiklarna analyserades medkvalitativ innehållsanalys.Resultat: Innehållsanalysen resulterade i följande kategorier; 1. Arbetsterapeutiskainterventioner för äldre personer med demens, 2. Effekter av de arbetsterapeutiskainterventionerna. De arbetsterapeutiska interventionerna delades till fem underkategorier; 1.Arbetsterapeutiska interventioner inriktade mot kognition, 2. Aktivitetsträning ochanvändning av kompensatoriska strategier, 3. Arbetsterapeutiska interventioner inriktade motden fysiska miljön, 4. Arbetsterapeutiska interventioner inkluderar sociala och meningsfullaaktiviteter, 5. Arbetsterapeutiska interventioner inriktade mot anhöriga. Interventionernaseffekter var generellt sett positiva och omfattade förbättring gällande; kognitiva förmåga,beteendemässiga- och psykiska symptom (BPSD), aktivitetsförmåga, livskvalité och effektenpå anhöriga.Slutsats: Arbetsterapeutiska interventioner för äldre med demenssjukdom kan ge gynnsammaeffekter hos både personerna med demens och deras anhöriga. Vidare forskning behövs för attkunna påvisa långsiktig effekt.

Bakgrund: Många äldre personer drabbas av demenssjukdomar och antalet personer som kommer drabbas av demenssjukdomar förväntas öka. Symptomen vid demenssjukdomar kan variera och medföra olika svårigheter i vardagen. Kognitiva funktionsnedsättningar är vanligt, vilket leder till att personen blir mer beroende av omgivningen. Arbetsterapi innebär att arbeta utifrån personens behov och önskan. Sociala aktiviteter är viktiga för att personen ska uppleva en känsla av sammanhang och gemenskap. Syfte: Att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av arbete med sociala aktiviteter för personer med demens på vård- och omsorgsboenden. Metod: Kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Tio arbetsterapeuter på vård- och omsorgsboenden med inriktning demens intervjuades. Kvalitativ innehållsanalys användes för dataanalys. Resultat: I resultatet framkom ett tema; “Utmanande och givande”, fyra kategorier; “Teamarbetets betydelse”, “Personcentrerad vård”, “Hinder och möjligheter i miljön” och “Meningsfull vardag”. Kategorierna representerade de delar som arbetsterapeuter beskrev utmanande och givande i arbetet med sociala aktiviteter för personer med demens på vård- och omsorgsboenden. Slutsats: Studien visar att arbetsterapeuter har en viktig roll på vård- och omsorgsboenden med inriktning demens i skapandet av sociala aktiviteter. Ett fungerande teamarbete skapade bättre förutsättningar för att kunna arbeta personcentrerat. De sociala aktiviteterna ansågs vara viktiga för att personerna skulle uppleva meningsfullhet. Resultatet visar att samtliga arbetsterapeuter ansåg att miljön på olika sätt påverkade personen i utförandet av sociala aktiviteter.

Bakgrund: I Sverige drabbas cirka 25 000 personer av en demenssjukdom varje år.Den kognitiva förändringen drabbar bland annat minnet, förståelsen,inlärningsförmågan och förmågan att kunna äta självständigt. Syfte: Syftet medstudien var att belysa faktorer vid måltidssituationer som främjar ätandet hos patientermed demens. Metod: Litteraturstudien genomfördes med induktiv ansats, ochresultatartiklar inkluderades. Resultatartiklarna var av kvantitativ och kvalitativansats. Resultatet sammanställdes och kategorier skapades. Resultat: Resultatetdelades in i tre kategorier som belyste faktorer som främjade ätandet: Måltidsmiljön,Individualiserad vård och Social interaktion. Det visade sig att olika anpassningar ochförmågor efter patientens behov, var något som gav påverkan på ätförmågan hospatienter med demens. Forskningen lyfte vikten av miljö, bemötande och relationer iomgivningen som kunde påverka ätandet hos patienterna. Konklusion: Patienternabehöver ha specifikt anpassade måltidssituationer utifrån deras enskilda och unikaförmågor att inta mat. Hälso- och sjukvårdspersonal har en betydelsefull roll i attfrämja ätandet på olika sätt hos patienter med demens under sjukdomens förlopputifrån ett omvårdnadsperspektiv / Background: In Sweden, about 25,000 people are affected by dementia every year.The cognitive change affects, among other things, memory, understanding, learningability and the ability to eat independently Aim: The aim of the study was to highlightfactors in meal situations that promote eating in patients with dementia. Method: Theliterature review was conducted with an inductive approach, and ten result articleswere included. The result articles were of a quantitative and qualitative approach. Theresult was compiled and categories were created. Results: The results were dividedinto three categories that highlight factors that promoted eating: The mealenvironment, Individualized care and Social interaction. It turned out that differentadaptations and abilities according to the patient's needs, were something that had animpact on the eating ability of patients with dementia. The research highlights theimportance of the environment, treatment and relationships in the environment thatcould affect the eating. Conclusion: Patients with dementia need to have specificallyadapted meal situations based on their individual and unique abilities to ingest food.Healthcare professionals have an important role in promoting eating in different waysin patients with dementia during the course of the disease from a nursing perspective.

Bakgrund: I Sverige insjuknar 20000–25000 människor i någon form av demenssjukdom varje år och ungefär lika många där. 150 000 personer lever idag med demenssjukdom i Sverige och av de bor cirka 60% i egen bostad. Demens är en sjukdom som inte drabbar den som är sjuk, utan de anhöriga i personens närhet också drabbas. Därför kallas det ibland de anhörigas sjukdom. Syftet: Att beskriva anhörigas erfarenheter av att leva nära en person med demenssjukdom. Metod: En allmän litteraturöversikt har utförts med hjälp av nio kvalitativa artiklar och en kvantitativ artikel. Resultat: Anhörigas erfarenheter delades i tre teman. Anhöriga beskriver hur de har valt att acceptera sin situation för att underlätta vården av sin anhörighet. Anhöriga tar också upp hur bristen på stöd och hjälp i samhället bidrar till att vårdbördan för anhörigvårdaren till slut blir så stor att en placering på ett boende är en sista utväg. Slutsats: Rätt stöd och hjälp till anhöriga från början är av stor betydelse för hur länge de ska orka försätta med vården av sin anhörighet i det egna hemmet. De anhöriga sparar stora summor pengar åt samhället varje år samtidigt som de minskar sina anhörigas lidande.