Denne studiens hensikt er dels å belyse den økede sårbarheten hos personer med begynnende demens i forhold til omsorgspersoner, og dels å undersøke hva omsorgspersoner mener bør endres med henblikk på utvikling av kunnskap og kompetanse for integritetsstyrkende omsorg og pleie til denne pasientgruppen. Studien er en del av samarbeidsprosjektet: Helsefremmende og forebyggende psykisk helsearbeid i lokalsamfunnet, som er et samarbeidsprosjekt mellom Høgskolen i Hedmark og to kommuner, en by- og en landkommune. Dataene er skapt på grunnlag av åtte fokusgruppeintervjuer med hjemmehjelpere og pårørende og dialogbasert undervisning i de respektive kommuner i peioden okt. 2003-mars 2004. Dataene er analysert ved hjelp av kvalitativ innholdsanalyse. Resultatene viser at intervjupersonene erfarer at personer med begynnende demens har en spesiell sårbarhet og opplever både lidelse og krenkelser i sin hverdag. Hjemmehjelperne etterlyste kontinuitet i tjenesten og ”tilstrekkelig tid” i samhandligssituasjoner med personer med begynnende demens. Pårørende ønsket rutiner for oppfølging både av pasient og pårørende etter utredning og diagnostisering. I tillegg ønsket de bedre rutiner for kommunikasjon og samarbeid mellom pårørende og de hjemmebaserte tjenester.Både pårørende og hjemmehjelper ønsket et relevant faglig undervisningsopplegg for personer som har omsorgsansvar for personer med begynnende demens. / The aim of this MPH thesis is partly to show the increased vulnerability at early stages of dementia related to their caretakers, and partly to investigate what the caretakers think should be changed when it comes to development of knowledge and competence necessary for promoting a care based on the respect for the integrity of this group of patients. The study is part of a research collaboration between Hedmark University College and two municipalities, one urban and one rural municipality: Promotive and preventive mental health work in the local community. Data is created on the basis of eight focus group interviews with home care workers and family carers (spouses and children) from two municipalities during October-03 through March-04. Data was analysed by means of qualitative content analyses. The results show that the persons interviewed had experienced that persons suffering from dementia experienced vulnerability and different kinds of threats against their integrity in their daily life. The home care workers wanted continuance in the service and “time enough” in the caring situations with the patients suffering from dementia to be able to give security and confidence. The family carers wanted collaboration- and communication routines to be able to take better care of the patient. They also felt very much left alone in the care of the patient. / <p>ISBN 91-7997-118-0</p>

Bakgrund: Demens är en progressiv sjukdom och antalet personer som får en demensdiagnos kommer inom några årtionden öka drastiskt. Sjukvården behöver komma fram med nya icke-farmakologiska metoder för att kunna hantera den stora ökningen av personer med demenssjukdom. Syfte: Syftet var att beskriva om och på vilket sätt musiken påverkar personer med demens. Metod: Litteraturöversikt med induktiv ansats där artiklar med kvalitativ och kvantitativ metodik sammanställdes. Artikelsökning gjordes i databaserna Cinahl samt PsychInfo. De kvalitativa artiklarna analyserades med hjälp av Fribergs femstegsmodell och statistiken från de kvantitativa artiklarna sammanställdes i en tabell. Resultat: Det kvantitativa resultatet visade att musik hade en effekt med statistiskt signifikant skillnad på flera av de undersökta variablerna. Agitation och oro/ ångest minskade medan positivt engagemang/ deltagande ökade. Det kvalitativa resultatet genererade tre teman: kommunikation, sinnesstämning samt indirekt påverkan. Kommunikationen förbättrades, personer med demens upplevde glädje och personalen påverkades positivt av musiken vilket ledde till indirekt påverkan på personer med demens. Slutsats: Musik är en enkel och kostnadseffektiv intervention att använda sig av när det gäller personer med demens. Olika musikinterventioner kan användas vid olika situationer för att få den effekt som önskas. Det är även ett enkelt sätt att komma personer med demens närmare och få en större förståelse. / Background: Dementia is a progressive disease and the number of people who will be diagnosed with dementia will increase drastically within a few decades. The healthcare needs to provide new non-pharmacological methods to manage the increase of persons with dementia. Aim: The aim was to describe if and in which way music has an impact on people with dementia. Method: Literature review with an inductive approach. Articles with quantitative and qualitative design was compiled. The literature search was made in Cinahl and PsychInfo. The qualitative articles was analyzed with Fribergs five step model and the statistics from the quantitative articles was compiled into a chart. Result: The quantitative results showed that the music had an effect with significant difference in many of the variables. Agitation and anxiety was reduced meanwhile positive involvement improved. The qualitative result generated in three headings: communication, mood and indirect impact. Communication was improved, persons with dementia felt joyful and the staff was effected in a positive way which led to an indirect impact on the persons with dementia. Conclusion: Music is a simple and cost effective intervention to implement on persons with dementia. Different music interventions can be used in different situations to get the effect that is acquired. It’s also a simple way to get closer to the care takers and get a greater understanding.

Bakgrund: Demens är den fjärde största folksjukdomen i Sverige. Ofta behandla demens med läkemedel för Behavioural and Psychological Symtoms in Dementia (BPSD) som ger olika biverkningar. Det finns ett stadigt samband mellan umgänge med djur och livskvalitet där termer som återhämtning, trivsel och stressreduktion räknas in. Alternativa metoder som djur i omvårdnaden av personer med demens bör därför övervägas för att förbättra dementas livskvalitet. Syfte: Att beskriva forskning om djur i omvårdnad av personer med demens och hur det kan förbättra deras livskvalitet. Metod: En litteraturöversikt där resultatet var baserat på tio vetenskapliga artiklar hämtade från databaserna Cinahl, Pubmed, Psychinfo och Web of Science publicerade mellan 2011-2016. Nio av artiklarna var kvantitativa, en var kvalitativ. Resultat: Deltagarnas emotionella och kognitiva status påverkades av umgänge med djur. Glädje var en känsla som uppstod och som sedan resulterade i att deltagarna log. Depression och nedstämdhet påverkades i en positiv riktning i flera studier där djur implementerats i omvårdnaden, motivation till att delta i aktiviteter och genomföra dagliga sysslor likaså. Slutsats: Djur i omvårdnaden hade en positiv inverkan hos personer med demens och att livskvaliteten främjades genom att djur, främst hundar, förbättrade olika faktorer hos personer med demens. / Background: Dementia is the fourth largest national disease in Sweden. Dementia is often treated with medications for Behavioural and Psychological Symtoms in Dementia (BPSD) giving different side effects. There is a firm link between socializing with the animals and quality of life where terms such as recovery, wellbeing and stress reduction are included. Alternative methods such as animals in the care of people with dementia should be considered to improve the demented quality of life. Aim: To describe research on animals in the care of people with dementia and how it can improve their quality of life. Methods: A literature review in which the outcome were based on ten scientific articles from the databases Cinahl, Pubmed, Psychinfo and Web of Science published between 2011-2016. Nine of the articles had a quantitative approach, one had a qualitative approach. Results: The participants' emotional and cognitive status were influenced by association with animals. Joy was a feeling that arose which resulted in that the participants smiled. Depression and depressed moods were affected in a positive direction in several studies in which animals were implemented in the care, motivation to participate in activities and carry out daily chores as well. Conclusion: Animals in the care had a positive effect in people with dementia and the quality of life encouraged by animals, mainly dogs, improved various factors in people with dementia. / <p></p><p></p><p></p>

Bakgrund: Demens är en global hälso-prioritet som upptar stora kostnader för vården. Av de som bor på vårdboenden har nästan hälften demensdiagnos eller demensliknande symtom. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att sammanställa forskning om vad i miljön som påverkar välbefinnandet hos personer med demenssjukdom och på det sättet öka kunskapen om hur välbefinnande kan skapas genom den fysiska miljön. Metod: Studien är baserad på material från 17 vetenskapliga artiklar. Materialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Byggnadens layout, som storlek på boendet och planlösning påverkade bland annat engagemang hos personer med demenssjukdom. Sovrum i direkt anslutning till matsalsdelen främjade engagemang. Det påverkade också orienteringsförmågan hos de demenssjuka då boenden med raka cirkulationssystem och en öppen planlösning som var lätta att överblicka var lättare att orientera sig i. Inredningen främjade också relationer genom föremål som skapade interaktion och genom att vara välkomnande för anhöriga men också genom att anpassa ljudvolymen i gemensamma utrymmen. Att ha tillgång till trädgård och utemiljö visade sig ha en positiv inverkan på patienter med demenssjukdom och hos de som hade utåtagerande beteende. Där har man sett att bland annat agitation och oro har minskat. När demenssjuka har fått uppgifter att utföra i trädgården har de minskat sina nivåer av depression och därmed ökat sin livskvalitet. Slutsats: Den fysiska miljön som byggnadens layout, inredning och utemiljö påverkade personer med demenssjukdom och deras välbefinnande. Detta genom främja trygghet och säkerhet, engagemang, relationer och orienteringsförmåga. Att skapa en känsla av hemlikhet och främja privatliv och funktionsförmågor. / Background: Dementia is a global health priority which involves high costs for health care. Of those who living in nursing homes, almost half have dementia or dementia symptoms. Aim: The aim with this review is to compile research about what in the environment that affects the well-being of people with dementia and thus increase knowledge about how well-being can be created through the physical environment. Method: The study is based on 17 scientific articles. The material was analyzed using qualitative content analysis. Results: The layout of the building, like the size of the accommodation and the planning solutions affected, among other things, relationships and engagement to people with dementia. The bedroom directly adjacent to the dining area promoted commitment. It also affected the orientation ability, when the accommodations had straight circulation systems and an open plan solution that was easy to overlook and easier to orientate. Having access to the garden and outdoor environment has been shown to have a positive impact on patients with dementia which had an outwardly acting behavior. There it had been seen that agitation and anxiety has decreased. When persons with dementia have been given tasks to perform in the garden they have reduced their levels of depression and thus raised their quality of life. Conclusion: The physical environment like the layout of the building, the interior and outdoor environment affected persons with dementia and their well-being.

Med en åldrande befolkning följer även en ökning av demenssjukdomar. World Health Organisation beräknar att år 2016 finns det 47,5 miljoner personer med demens och antalet insjuknade fördubblas vart 20 år. Sjuksköterskor möter personer med demens i olika vårdsituationer. Personer med demens är en särskilt utsatt grupp med speciella vårdbehov som kräver personcentrerad vård. Syftet var att beskriva personcentrerad vård vid demens ur ett sjuksköterskeperspektiv. En litteraturstudie genomfördes med systematiska artikelsökningar baserade på relevanta sökord och elva kvalitativa artiklar svarade mot syftet. Data bearbetades med inspiration från metasyntesen.  I resultatet framkom tre teman: Behov av tid, relationers betydelse och behov av kunskap. Resultatet framhåller att personliga egenskaper hos sjuksköterskor var viktig för att skapa förtroendefulla relationer och utbildning inom personcentrerad vård krävdes för att skapa ett engagemang. Resultatet genomsyrades av behovet av kunskap och relationers betydelse som sjuksköterskor kan möta i olika vårdsituationer. För att kunna vårda personer med demens med ett personcentrerat förhållningssätt krävs mer forskning inom ämnet, mer tid och utbildning inom personcentrerad vård vid demens för sjuksköterskor. / With an aging population here is also an increase in dementia. World Health Organisation estimates that in 2016, there were 47,5 million people with dementia and the number of incidents doubles every 20 years. The nurse meets people with dementia in different care situations. People with dementia are a particularly vulnerable group with special health care needs that require person-centered care. The aim was to describe personcentred care for dementia from a nurse perspective. A literature study was conducted using articles relevant to the subject,  then eleven qualitative articles responded with the purpose. The result revealed three themes: The need of the time, relations importance and need for knowledge. The results emphasize the personal characteristics of the nurse was important to create a relationship of trust and training in person-centered care was required to create a commitment. The result was imbued by the need for knowledge and relations important that nurses may face in different care situations. In order to care for people with dementia in a person-centered approach, more research on the subject, and more time and training in person-centered dementia care in nursing is needed.

Demenssjukdomar är ett stort folkhälsoproblem till följd av den åldrande befolkningen men sjukdomen förekommer även hos personer under 65 år. Familjen spelar stor roll inom vården och ses som ett komplement till vad samhället kan erbjuda. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva familjers upplevelser av att leva tillsammans med en närstående som insjuknat i demens i tidig ålder. Denna studie är en litteraturstudie av kvalitativ metod. Tio artiklar analyserades med en kvalitativ innehållsanalys vilket resulterade i fem slutkategorier: Att se sin närstående förändras och nya roller framträder, att känna ett ökat ansvar och behov av att prioritera om livet, att utsättas för känslomässiga prövningar, att använda sig av copingstrategier för att orka hantera situationen samt att känna ett behov av en hjälpande hand.Ökad kunskap hos vårdpersonal och ett individuellt förhållningssätt som är anpassade för personer som insjuknat i demens i tidig ålder är en förutsättning för att bevara hälsa och välbefinnande hos närstående. Den viktigaste komponenten är att hela familjen ses som en enhet.

Bakgrund: Beteendemässiga och Psykologiska Symtom vid Demens (BPSD) påverkar livskvaliteten negativt hos personen med demens och även för vårdpersonalen. BPSD skapar ofta problem i den dagliga omvårdnaden av personer med demens och står för en stor del av kostnaden för personen med demens. Symtomen vid BPSD behandlas oftast idag farmakologiskt på grund av en bristande kunskap när det gäller icke-farmakologiska interventioner. Syfte: Beskriva effekten av icke farmakologiska interventioner vid BPSD. Metod: En litteraturöversikt med fokus på artiklar med kvantitativ ansats användes. Resultat: Tio olika icke-farmakologiska interventioner vid BPSD studerades. Dessa interventioner hade effekt vid BPSD, dock inte en generell effekt. Flertalet av interventionerna hade endast en signifikant effekt på ett fåtal av symtomen. Musikterapi var den intervention som hade störst effekt vid BPSD med en signifikant minskning på flera symtom. Slutsats: Det behövs fler studier om effekten av icke farmakologiska interventioner på BPSD, för att öka kunskapen och användandet av dessa interventioner i omvårdnaden av personer med demens. Kunskapen om BPSD och dess orsaker behöver förbättras hos både sjuksköterskor och övrig vårdpersonal, för att förekomsten av BPSD ska minska hos personen med demens och för att öka livskvaliteten. Det är viktigt att interventionerna anpassas utifrån varje individ. / Background: Behavioral and Psychological Symptoms of Dementia (BPSD) affects the quality of life in people with dementia and their caregivers in a negative way. BPSD also causes problems in the daily care of the patient and stands for a big part of the costs for the person who has dementia. The symptoms of BPSD is commonly treated pharmaceutically due to a lack of knowledge about non pharmacological interventions. Aim: Describe the effects of nonpharmacological interventions on BPSD. Method: A literature review over articles with a quantitative approach was used. Results: Ten different interventions were studied. These interventions did not have a general effect on BPSD, but only on a few symptoms. Music therapy was the intervention with the widest effect, with a decrease in several symptoms. Conclusion: There is a need for more research on the effects of nonpharmacological interventions on BPSD, to increase the knowledge and use of these interventions in the care of people with dementia. The knowledge about BPSD and its causes needs to be improved among nurses and other personal, to decrease the presence of these symptoms and increase the quality of life. It´s important that the interventions are adapted to the individual person.

Bakgrund: Demenssjukdom är ett samlingsbegrepp för olika symtom och förändringar i hjärnan. Det är förknippat med stigande ålder men tillhör inte det normala åldrandet. Det finns inget botemedel mot demens endast symtomlindrande behandling. Demensdiagnosen påverkar inte bara individen med demenssjukdom utan även hens partner. Konflikter uppstod på grund av oförståelse och okunskap. Vårdandet av en person med demenssjukdom var ansträngande och svårigheter att tillfredsställa sina egna och livskamratens behov blev en del av vardagen.   Syfte: Syftet var att beskriva partnernas upplevelser av att leva med en person med demenssjukdom. Metod: Litteraturöversikt med kvalitativ design och deduktiv ansats. Antonovskys begrepp begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet har använts som teoretisk referensram. Vetenskapliga artiklar har analyserats utifrån Fribergs femstegsmodell. Resultat: Partner upplevde brister i information och stöd från hälso- och sjukvård. De kände rädsla, skuld, oro och ångest på grund av obegripligheten kring sjukdomsförloppet och framtiden. Livet uppfattades som svårt att hantera och frustrerande på grund av förlusten av den personen de levt med. Trots olika begränsningar hittade partner meningsfullhet i situationen och det skapade strategier som motiverade dem att fortsätta vårda sin livskamrat. Slutsatser: Vårdande partnernas hälsa, vardag och framtid påverkades av att leva med en person med demens. De riskerade sin egen hälsa, förlorade meningsfullt socialt umgänge samt att partnern kände osäkerhet inför framtiden. Trots det ville många partner fortsätta ta hand om sin livskamrat. / Background: Dementia is a collective term for various symptoms and changes in the brain. It is associated with increasing age but is not part of the normal aging process. There is no cure for dementia only symptomatic treatment. Dementia affects not only the individual with dementia but also the partner. Conflicts arose because of misunderstanding and lack of knowledge. The care of a person with dementia was demanding and difficulty in satisfying their own and the needs of their life partner became part of everyday life. Aim: The aim was to describe the partners ' experiences of living with a person with dementia. Method: Literature review with qualitative design and deductive approach. Antonovsky's concept of comprehensibility, manageability and meaningfulness has been used as a theoretical reference framework. Scientific articles have been analyzed according to Friberg's five-step model. Results: Partners experience lack of information and support from health care professionals. They feel fear, guilt and anxiety because of the uncertainty surrounding the progression of the disease and the future. Life was difficult to manage and frustrating due to loss of the person they have lived with. Despite various restrictions found in the partner situation and purpose created strategies that motivated them to continue caring for their life partner. Conclusions: The caring partners ' health, everyday lives and futures were affected by living with a demented life partner. The partners risked their own health, lost meaningful social intercourse, and felt uncertainty about the future. Despite that, many partners would continue to take care of their life partner.

Background: There are about 160 000 persons suffering from dementia in Sweden. About 80 % of all patients with dementia have sometimes behavioral and psychological symptoms of dementia (BPSD). The symptoms can be e.g. anxiety. National guidelines provides non pharmacological interventions before prescriptions of drugs at BPSD. Aim: The purpose of the study was to elucidate the nurse’s experiences of barriers and opportunities to use non pharmacological treatment for anxiety in older people with dementia. Method: The study has a descriptive design with quality approach. Data were collected through 11 individual semi-structured interviews. By convenience sampling, registered nurse’s working at nursing homes for people with dementia were recruited. The study took place in Sweden. Data were analyzed with by qualitative content analysis. Main Results: Two categories appeared in the result. "Barriers to use non-pharmacological measures" and "Opportunities for using non-pharmacological measures". Deficiency of documentation, lack of time and lack of skilled and knowledgeable staff perceived as barriers. It was important to have good knowledge of dementia among different members of the team. Life stories and contact person considered important. Informants told about the good care that prevents much concern and anxiety and competent staff who discovered the anxiety early put in to action as the team agreed, often with quit good result. Education was seen as a great opportunity. Conclusion: Care of person-centered approach leads to better personal knowledge enabling early non pharmacological interventions. / Bakgrund: Cirka 160000 personer lider av någon form av demenssjukdom i Sverige. Ungefär 80% av alla personer med demenssjukdom har någon gång beteendemässiga och psykiska symtom (BPSD). Symtomen kan vara exempelvis oro eller ångest. Nationella riktlinjer förordar icke farmakologiska åtgärder innan insättning av läkemedel vid BPSD. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans erfarenheter av hinder och möjligheter för att använda icke farmakologisk behandling vid oro och ångest hos äldre personer med demenssjukdom. Metod: Studien har en beskrivande design med kvalitativ ansats. Data samlades in via 11 individuella semistrukturerade intervjuer. Genom bekvämlighetsurval rekryterades sjuksköterskor som var verksamma på boenden där det fanns personer med demenssjukdom i Sverige. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: Två kategorier framträdde i resultatet Hinder för användning av icke farmakologiska åtgärder och Möjligheter för att använda icke farmakologiska åtgärder. Bristande dokumentation, brist på tidig omvårdnad och en brist på kunnig personal upplevdes som hinder. Det var viktigt med god demenskunskap hos alla medlemmar i teamet. Levnadsberättelser och kontaktpersoner ansågs som viktiga. Informanterna berättade om god omvårdnad som förebyggde mycket oro och ångest samt kompetent personal som upptäckte oro/ångest tidigt och satte in de åtgärder som teamet kommit överens om, vilket då ganska ofta hade gott resultat. Utbildning i demens sågs som en stor möjlighet. Slutsats: Vård med personcentrerat arbetssätt föreföll leda till bättre personkännedom vilket möjliggjorde tidiga icke farmakologiska insatser.

Bakgrund: Allt fler människor insjuknar i någon form av demenssjukdom. Det medför att även anhöriga till personer med demenssjukdom stiger i antal. Anhöriga ser det ofta som naturligt att vårda en familjemedlem, men när bördan blir för tung sker ofta en flytt till ett särskilt boende. Syfte: Att beskriva anhörigas upplevelser när en närstående som har en demenssjukdoms flyttar till särskilt boende. Metod: Litteraturöversikt där kvalitativa artiklar inkluderades. Sökningarna gjordes i databaserna Cinahl, PsycINFO och Pubmed. Analysen gjordes utifrån en tre-stegs-modell. Resultatet har sammanställts och redovisats genom kategorier. Resultat: Två huvudkategorier identifierades; "Tiden före flytt" med underkategorier; "En ohållbar situation", "Att ta steget till beslutet" samt "Tiden efter flytt" med underkategorier; "Att känna skuld och skam", "Att inte kunna släppa taget", "Den förändrade relationen", "Det rätta beslutet". Anhöriga upplever processen som svår och som en process som underlättas om stöd ges från familj eller vårdpersonal. Slutsats: Resultatet kan ses som att anhöriga genomgår en transition över tid. Om anhöriga får stöd av vårdpersonal under processens gång så kan de lättare acceptera den nya tillvaron. / Background: More and more people fall ill with some type of dementia. This leads to that the relatives of people with dementia will increase in number. Relatives often see it as natural to care for a family member, but when the burden becomes too heavy it often ends in a move to nursing home. Aim: To describe relatives´ experiences when a person with dementia moves to a nursing home. Method: Literature review where qualitative articles were included. Searches were made in the databases CINAHL, PsycINFO and PubMed. The analysis was based on a three-step model. The result was then compiled and presented in different categories. Results: Relatives are experiencing a change and two main categories were identified; "The time before the move" with subcategories; "An untenable situation" and "Taking the step to the decision" and "The time after the move" with the subcategories; "To feel guilt and shame," "Not being able to let go," "The changed relationship" and "The right decision". Family members experience the process as difficult and as a process that is facilitated if support is given by family members or health professionals. Conclusion: The result can be seen as that relatives undergo a transition over time. If relatives are supported by health professionals during the process it can help them to accept the new life situation.