Demens är en vanlig sjukdom i världen och det är ofta äldre som drabbas av det. Syftet med denna litteraturstudien var att beskriva anhörigas upplevelser av att leva med en person med demens. Sju kvalitativa artiklar ingick i litteraturstudien. Dessa analyserades med kvalitativ induktiv ansats där fokus låg på personers upplevelser. Studien resulterade i fyra olika kategorier; att relationer förändras och påverkas, att det dagliga livet förändras och tvingas finna olika strategier för att hantera detta, att själv påverkas och få ett begränsat liv, att genomgå olika stadier och få stöd. Demens påverkade inte bara den drabbade utan även de anhöriga. Resultatet visade att relationer förändras och påverkas, majoriteten av de anhöriga påverkades negativt på ett eller annat sätt. Resultatet visade att det dagliga livet förändras och att de tvingas finna olika strategier för att hantera detta. De anhöriga kände att de inte räckte till eller att livet hade förändrats på ett sådant sätt att de inte kände igen sig själva längre. I resultatet framkom det också att själv påverkas och få ett begränsat liv.  Anhöriga kände att de förlorade sina liv. Det framkom även i resultatet att genomgå olika stadier och få stöd. De anhöriga gick igenom olika stadier under sjukdomens förlopp varav förnekelse var en av dem. Genom att anhöriga fick hjälp och hade tillräckligt med information underlättade sjukdomsprocessen för de anhöriga och hjälpte dem att hantera personen med demens på ett bättre sätt. Med hjälp av resultatet i denna studien kan hälso- och sjukvårdspersonal lättare förstå de anhöriga och på så sätt lättare stötta dem och sätta sig in i deras situation.

Drygt 50 miljoner personer världen över lider idag av demenssjukdom. En siffra som förväntas tredubblats vid år 2050. Demenssjukdomar beskrivs som kroniska och degenerativa och har påverkan på personens minne, beteende samt förmågan att utföra dagliga sysslor. Personer med demenssjukdom är i behov av kompetent omvårdnad baserad på respekt för personens autonomi, integritet och värdighet. I takt med ökningen krävs mer kunskap kring omvårdnad vid demenssjukdom, för att personer med diagnosen skall erhålla rätt och passande vård. Syftet med studien var att belysa etiska utmaningar i omvårdnaden av personer med demenssjukdom. För att besvara syftet genomfördes en litteraturstudie med artikelsökningar i tre olika databaser. Det resulterade i fem kategorier; Bevara personens värdighet, Bristande kompetens, Bristande stöd, Bristande tid och resurser samt Bristande kommunikativ förmåga – den outtalade utmaningen. Det är av vikt att besitta kunskap kring de etiska utmaningar som uppstår i omvårdnaden av personer med demenssjukdom, då det kan öka förutsättningarna för en personcentrerad vård och därmed bevara personens autonomi, integritet och värdighet. / Approxmently 50 million people worldwide suffer from dementia today. A number that is expected to triple by year 2050. Dementia is described as chronic and degenerative and has an impact on the person's memory, behavior and ability to perform daily chores. People with dementia are in need of competent nursing based on respect for the person's autonomy, integrity and dignity. In line with the increase more knowledge about dementiacare is needed in order for people with the diagnosis to receive the right and appropriate care. The aim of this study was to highlight ethical challenges in the care of people with dementia. To answer the purpose, a literature study was conducted with article searches in three different databases. It resulted in five categories; Preserve the person's dignity, Lack of competense, Lack of support, Lack of time and resources and Lack of communicative – the unspoken challenge. It is important to have knowledge about the ethical challenges that arise in the care of people with dementia, as it can increase the conditions for a person-centered care and thus preserve the person's autonomy, integrity and dignity.

Bakgrund: I Sverige finns ca. 160 000 personer med demenssjukdom och i hela världen ca.50 miljoner. Medelåldern för att insjukna är 79 år och i Sverige insjuknar varje år mellan 20 000-24 000 personer. Demens är ett samlingsnamn och en diagnos för symptom som orsakas av hjärnskador. Personer med demens är en extra sårbar grupp i den somatiska sjukhusmiljön och har ett stort vårdbehov. Den främmande miljön, stress hos personal och nya ansikten kan medföra både psykisk och fysisk påfrestning hos denna patientgrupp. Syfte: Att belysa vårdpersonals erfarenheter av att vårda personer med  demenssjukdom i sjukhusmiljö. Metod: Litteraturstudie baserad på åtta kvalitativa studier. Databassökning genomfördes i Cinahl och PubMed. Analysen genomfördes med hjälp av Fribergs femstegsmodell. Resultat: Resultatet delades in i fyra teman och åtta subteman: ‘Brister i vårdmiljön’, ‘Brister i organisationen’, ‘vårdpersonalen uttryckta känslor’ och ‘faktorer som främjar en god omvårdnad’.  Konklusion: Vidare forskning behövs gällande att vårda personer med demenssjukdom inom sjukhusmiljö då resultatet visade på flera bristande faktorer i omvårdnaden av denna patientgrupp. Förhoppningsvis kan vidare forskning leda till ökat välbefinnandet både hos vårdpersonal och personer med demenssjukdom som vårdas på sjukhus. / Background: In Sweden there are approx. 160,000 people with dementia and worldwide about 50 million. The average age to be stricken with dementia is 79 years and in Sweden between 20,000-24,000 people fall ill every year. Dementia is a collective name and a diagnosis for symptoms caused by brain damage. People with dementia are extra vulnerable in the hospital environment and have a significant need for care. The unfamiliar environment, staff stress and new faces can cause both mental and physical strain to these patients. Aim: The aim was to highlight healthcare staffs experiences of caring for people with dementia in a hospital environment. Methods: Literature study based on eight qualitative studies. Database search was conducted in Cinahl and PubMed. The analysis was conducted using Friberg's five-stage model. Results: The analysis resulted in four themes and eight subthemes. The themes were: ‘deficiencies in the care environment’, ‘deficiencies in the organization’, ‘the expressed feelings of the care staff’ and ‘factors to promote good nursing’ Conclusion: Further research is needed regarding the care of people with dementia in a hospital environment. Results showed several deficient factors in the care. Hopefully, further research can lead to increased well-being for both care staff and people with dementia.

Background: Dementia is a common widespread disease, which is characterized by cognitive impairment due to damage to the brain. The disease cannot be remedied, and the treatment consists of relieving the symptoms and nursing care actions. Previous research has shown that sleep disruption frequently occurs in persons with dementia and can affect other aspects such as quality of life, physical and mental health. Sleep is a central component for physically and mental regaining, as well as recovery, and falls within the remit of the nursing profession. There is evidence supporting that sleep disruption has an impact in persons with dementia, which further gives opportunity to more closely investigate the meaning of nursing care actions, not including drug treatment. Aim: The aim is to describe the meaning of nursing care actions on sleep in persons with dementia living in nursing homes. Method: A literature review which included 12 articles, of which 11 had a quantitative method and 1 qualitative method. Results: Several nursing care actions had impact on sleep, related to three themes of sleep: The meaning of nursing care actions for (1) sleep quality, (2) sleep measured by time and (3) decreased nightly activity and increased daily awakeness. Conclusion: A number of nursing care actions showed a positive meaning for multiple aspects of sleep. Although there is still a need for further research, in order to ensure enough evidence to ascertain a general conclusion; for the impact of nursing care actions on sleep in persons with dementia.

Bakgrund: Palliativ vård innebär lindrande åtgärder, vilket innebär att effekterna av sjukdomen lindras men själva sjukdomen botas inte. Denna vård är en helhetsvård som bygger på en vårdfilosofi med syftet att bevara livskvalité när bot inte längre är möjligt. Oavsett diagnos och var människan vårdas ska palliativ vård omfatta alla människor. Frågor kring demenssjukdom och palliativ vård har problematiserats dels på grund av dess komplexitet och dels på grund av bristande kunskaper inom områden både hos närstående och hos vårdpersonal. Människor med demenssjukdom är en sårbar grupp, deras autonomi är begränsad och förmåga att fatta egna beslut varierar. Syftet: Med denna studie var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter och upplevelser av att upprätta individuell vårdplan (IVP) vid livets slut för personer med en demenssjukdom. Metod: Resultatet bygger på åtta intervjuer med sjuksköterskor yrkesverksamma inom äldrevården med demensinriktning. De intervjuades med stöd av en semistrukturerad intervjuguide och de transkriberade intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Två teman med tillhörande kategorier identifierades: Upplevd möjlighet till upprättande avindividuell vårdplan och Upplevd hinder för upprättande av individuell vård plan. Det optimala var att individuell vårdplan var upprättad tillsammans med den demenssjuke och deras närstående. Arbetssituation blev lugnare och tryggare när det fanns en palliativ individuell vård plan dokumenterad. Livskvalitet blev bättre för den demenssjuke och deras närstående när individuell vård plan var upprättad. En svårighet var när det inte fanns några närstående att samtala med och den demenssjuke inte kunde uttrycka sina önskemål själv. Detta upplevdes av sjuksköterskorna som en svår situation, där de fick lita till sin erfarenhet och intuition. Konklusion: Eftersom en stor del demenssjuka människor avslutar sina dagar på särskilt boende bör det ske en större satsning på genomförande av att upprätta palliativa individuella vårdplaner på dessa boendeformer. Nyckelord: demens, palliativ vård, sjuksköterska, individuell vårdplan. / Background:Palliative care involves mitigation that is to say that the effects of the disease alleviated but not cured the disease itself. The care is a total care based on health care philosophy in order to preserve quality of life when cure is no longer available. Regardless of diagnosis and where they are cared for should palliative care includes all people. Questions about dementia and palliative care has problematized both because of its complexity and partly because of lack of knowledge in the areas of both the family and among health professionals. People with dementia are a vulnerable group, their autonomy is limited and the ability to make decisions varies. Aim:The purpose of this study was to describe the nurse's experiences of setting up individual care plan (IVP) at the end of life for people with dementia. Methods: The result is based on eight interviews with registered nurses working with elderly care with dementia. They were interviewed on the basis of a semi structured interview guide. The transcribed interviews were analyzed using qualitative content analysis. Results: Two themes related categories were identified: Expertise possibility to prepared of individual care plan and Expertise impediment to prepared of individual care plan. The ideal was that individual care plan was prepared with the dementia sufferer and their relatives. Work situation became calmer and more secure when there was a palliative individual care plan documented. Quality of life was better for the dementia sufferer and their relatives when the individual care plan was prepared. One difficulty was when there were no relatives to talk to and the dementia could not express their one wishes. This was perceived by nurses as a difficult situation, where they had to rely on their experience and intuition. Conclusions: Since a large percentage of people with dementia end ones days in nursing homes there should be a greater focus on implementation of the establishment of palliative individual care plans in this type of housing. Keywords: dementia, palliative care, nurse, individual care plan

I sluten hälso- och sjukvård har sjuksköterskan som ansvar att tillgodose patienternas omvårdnadsbehov. Symtom kopplat till demenssjukdom innebär att drabbade personer har ett komplext vårdbehov. Det rekommenderas att vården av personer med demenssjukdom ska genomsyras av ett personcentrerat förhållningssätt.    Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelse av att vårda personer med demenssjukdom inom sluten hälso- och sjukvård   Som metod har en litteraturöversikt använts. Inkluderade artiklar har sökts i databaserna Cinahl, PsycINFO och MEDLINE. Sammanlagt inkluderades 15 artiklar i studien.   Resultatet visar att sjuksköterskornas upplevelse av att vårda personer med demenssjukdom bottnar i tre teman, Upplevelse av att vårda, Upplevelse av frustration och emotionell stress samt Upplevelse av att sätta patientsäkerhet före patientens behov. Sjuksköterskor önskade ökade kunskaper om demenssjukdom. De försökte skapa individuellt anpassad vård genom att tolka patienternas signaler och behov. Detta kunde vara svårt på grund av kommunikationshinder. Frustration och emotionell stress orsakades av organisatoriska faktorer och av en vårdmiljö som inte var anpassad till personer med demenssjukdom. Sjuksköterskor upplevde att vården av personer med demenssjukdom tog mycket av deras tid i anspråk vilket även gick ut över medpatienter. Det framkom att patienternas säkerhet prioriterades före deras behov, ofta användes begränsningsåtgärder för att värna om patientsäkerheten.   Slutsatsen visar att sjuksköterskor i sluten hälso- och sjukvård upplever att vården av personer med demenssjukdom ärr tidskrävande och på grund av vårdens organisatoriska struktur och rutiner skapas frustration och emotionell stress. Sluten hälso- och sjukvård med dess organisation och rutiner främjar inte vården för personer med demenssjukdom. Utifrån personcentrerad omvårdnad får sjuksköterskor ett förhållningssätt att anpassa vården för denna patientgrupp, för det är vården som organisation som måste anpassas till personer med demenssjukdom, inte tvärt om. En anpassning skapar vinster för personer med demenssjukdom, sjuksköterskor och andra yrkeskategorier.

Detta är ett examenarbete inom informationsdesign med inriktning rumslig gestaltning. Syftet med arbetar har varit att ta fram ett taktilt hjälpmedel för personal och applicera det efter rumsliga element och utformningen på ett nyproducerat demensboende respektive ett äldre byggt demensboende. Arbetet har skett med utgångsläget i två vård och omsorgsboenden tillhörande Hallsbergs kommun, där demensenheterna har varit i centrum. Arbetet grundar sig i teorier inom kognition, wayshowing, rumsliga element, zoner och tidigare forskning inom demens. Tillsammans med genomförda metoder som litteraturstudier, platsanalyser, intervju med personal och användartest har information och användarbehov identifierats. Det insamlade materialet resulterade i ett digitalt tredimensionellt designförslag för att presentera hur ett taktilt wayshowingsystem kan appliceras på olika typer av boenden för att underlätta personalens arbete och skapa gynnande miljö för dementa, oberoende om de befinner sig på ett nyproducerat eller äldre byggt boende.

Demenssjukdomar går inte att bota, men med stöd och olika insatser kan gynnsammare förutsättningar skapas för att kunna klara av vardagen, höja livskvaliteten för personen i fråga samt närstående. I vårt samhälle blir demenssjukdomar allt vanligare med den enkla anledningen till ökad livslängd. Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka på vilka sätt agitation och aggression vid en demens sjukdom kan minskas. Med utgångspunkt i systematiskt tillvägagångssätt utifrån Goodmans (1993) sju steg utfördes en litteraturstudie. Tio utvalda vetenskapliga artiklar valdes utifrån sökningar i databaserna PubMed, Cinahl samt PsychInfo, där artiklar både utgick ifrån kvalitativa samt kvantitativa studier. Resultatet som sammanslogs utifrån de utvalda artiklarna resulterade i fyra kategorier: Beröring – massage, utbildning – kunskap, positiva och negativa attityder hos vårdpersonalen samt interaktion - samspel mellan vårdare och demenssjuk person. Fler studier och mer utbildning kring agitation samt aggressivitet är önskvärt, för att öka kunskapen, förståelse hos vårdpersonalen och förbättra vårdkvalitet inom demensvård. / Today there is no curative treatment for Dementia disease, with the support of different interventions more favorable conditions can be created to improve the daily life and increase the quality of life for patients and their kindred.In our society the incidence of dementia disease is rising more and more due to the fact that the lifespan of humanity is increasing. The purpose of this literature review was to investigate in what way agitation and aggression at a dementia disease can be decreased. Based on a systematic approach who worked on the basis of Goodmans (1993) seven step from a literature review was carried out.Ten Scientific articles was selected from literature search in the databases PubMed, Cinahl and PsychInfo, both articles were based from qualitative and quantitative studies. The final result was unitized from the selected articles and came out in four categories: Physical touch, massage, education and knowledge, positive and negative attitudes among the staff and interaction between staff and the dementia patients. Several more studies and more education about agitation and aggression is desirable to increase knowledge, understanding and to improve quality of care within the care of dementia.

Alla åtgärder och insatser som görs inom hälso-och sjukvården och inom socialtjänsten i Sverige är till för att underlätta för personen med kognitiv sjukdom i vardagen och för att bidra till att personen kan ha en så god livskvalitet som det bara går under sjukdomens alla skeden. Vården och omsorgen ska bedrivas utifrån ett personcentrerat arbetssätt. Att detta även innefattar delaktighet för personen med kognitiv sjukdom i de beslut som fattas torde vara en självklarhet, men är inte det i alla lägen.  Syftet med denna studie var att beskriva vård och omsorgspersonalens strategier för att göra personen med kognitiv sjukdom delaktig i planeringen av sin vård och omsorg.  Som metod för studien genomfördes en icke systematisk litteraturöversikt för att svara på syftet och ge en sammanfattad bild av valt ämne. Sökningar i PubMed, CINAHL Complete samt APA PsycInfo genomfördes. Efter kvalitetsgranskning totalt inkluderades totalt 15 artiklar i studien.  Resultatet visade att det finns strategier att använda för att stödja personer med kognitiv sjukdom till en möjlig delaktighet i vård och omsorgsplaneringen och redovisades i fem olika kategorier; Att implementera gemensamt beslutsfattande, Tidig vårdplan som strategi, Dokumenterad vårdplan som strategi, Teamet som strategi, Tidsaspekten som strategi och Goda relationer som strategi.  Slutsatsen är att personcentrerad vård är nödvändig för att främja delaktighet för personer med kognitiv sjukdom och att mer kunskap behövs för att kunna applicera de strategier som finns för att stödja personen med kognitiv sjukdom till att möjliggöra delaktighet i alla de beslut som rör vård och omsorg. / All interventions and efforts that are made in health care and in social services in Sweden are to make it easier for the person with cognitive impairment in everyday life and to contribute to the person being able to have as good a quality of life as possible during all stages of the disease. The care and nursing must be conducted on the basis of a person-centered approach. The fact that this also includes the participation of the person with cognitive illness in the decisions made should of course be a matter, but is not in all situations. The aim of this study was to describe the health care personnel strategies to make the person with cognitive impairment involved in their care-planning.  As a method for the study, a non-systematic literature review was conducted to answer the purpose and provide a summary picture of the chosen topic. Searches in PubMed, CINAHL Complete and APA PsycInfo were conducted. After a quality review, a total of 15 articles were included in the study.  The results showed that there are strategies to use to support people with cognitive illness to a possible participation in nursing and care planning and were reported in five different categories; Implementation of Shared decision making, Advance Care Planning as a strategy, Documented care plan as a strategy, The team as a strategy, Time aspect as a strategy and Good relationships as a strategy.  The conclusion was that person-centered care is necessary to promote participation for the person with cognitive disease and that further knowledge is needed to be able to apply the strategies that exist to support the person with cognitive disease to enable participation in all decisions concerning nursing and care-planning.

I Sverige, precis som i övriga världen, är demenssjukdom en växande folksjukdom och varje år insjuknar cirka 25 000 personer. De allra flesta med någon form av demenssjukdom flyttar med tiden till ett särskilt boende. Demenssjukdom är starkt korrelerad med nedsattnutritionsstatus, dock är det inte helt vetenskapligt klarlagt på vilket sätt. På särskilt boende är det sjuksköterskan som är ansvarig för att göra bedömningar av nutritionsstatus och sätta in åtgärder i de fall det behövs. Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka vilka faktorer som påverkar måltidssituationen hos personer med demenssjukdom. Metod för det självständiga arbetet var en allmän litteraturöversikt med avsikt att sammanställa befintlig forskning för att besvara syftet. Inkluderade artiklar söktes och hittades via databaserna CINAHL, PubMed och PsychINFO. Efter kvalitetsgranskning inkluderades 17 vetenskapliga artiklar i litteraturöversikten. I resultatet framkom sju kategorier: En hemlik miljö där aptiten främjades, Musikens betydelse under måltiden, En lugn miljö utan störningsmoment, Social interaktion vid måltider – en nyckelfaktor, Matens betydelse vid demenssjukdom, Fysiska och psykiska faktorer som påverkar måltiden samt Vårdpersonalens betydelse. Resultatet visar att en person med demenssjukdom lätt påverkas av beteendesymtom, både egna och från övriga personer i närheten vilket påverkar måltidssituationen. En lugn, hemlik miljö med få störningsmoment samt ett personcentrerat bemötande gjorde att personen åt bättre. Slutsats blir således att både yttre faktorer som matsalens utformning eller störningsmoment iform av närstående på besök eller TV-apparater påverkar matintaget. Även inre personligafaktorer som sociala interaktioner med vårdpersonal och andra boende är viktiga för att personer med demenssjukdom ska erhålla ett gott nutritionsstatus.