Bakgrund Mer än hälften av all vård och omsorg utförs av anhöriga i hemmet. De flesta som vårdar en person med demens är dennes make eller maka och det har visat sig vara en överväldigande roll. Att sedan gå ifrån att vara anhörigvårdare till att bli lämnad ensam kvar när den demenssjuke avlider innebär en transition från en roll till en annan. Syfte Syftet med studien var att belysa livssituationen för de anhörigvårdare som vårdat sin demenssjuke maka eller make. Metod En allmän litteraturöversikt enligt Friberg (2017) genomfördes. Fyra kvalitativa och fyra kvantitativa artiklar valdes ut efter kvalitetsgranskningen. Resultat Analysen resulterade i fem underområden; känslomässiga reaktioner, hälsopåverkan, strategier för att ta sig vidare, hinder för att ta sig vidare samt förändring av rollen. De sammanställdes sedan under två huvudområden Att släppa taget och Att ta sig vidare. I resultatet framkom olika aspekter av vad förlusten och livssituationen som änka/änkeman innebar för den före detta anhörigvårdaren. Slutsats Det finns ett samband mellan hur anhörigvårdaren mår under vårdtiden och efter förlusten. Förlusten är förknippad med både lättnad och sorg och anhörigvårdaren kan därmed vara i behov av stöd även efter förlusten. Sjuksköterskan får här en viktig roll i att kunna identifiera vilket stöd anhörigvårdaren är i behov av både under och efter vårdtiden.

Bakgrund: Smärta är vanligt förekommande hos personer med en demenssjukdom. Trots denna vetskap förblir smärtan ofta oupptäckt och obehandlad. Obehandlad smärta kan i ett längre perspektiv leda till kronisk smärta, vilket kan medföra påverkan på individens livskvalitet. En förutsättning för att behandla smärtan är att den först identifieras hos denna utsatta patientgrupp. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans ansvar vid smärtbedömning av äldre med en demenssjukdom. Metod: En litteraturstudie med systematisk ansats genomfördes. Artikelsökningar genomfördes i databaserna Cinahl och PubMed. Studier av både kvalitativ och kvantitativ metod inkluderades. Analys av de kvalitativa studierna genomfördes och teman identifieras och de kvantitativa studierna bidrog till att stärka resultatet. Resultat: Resultatet baseras på tolv studier. Två huvudteman har framkommit i resultatet. Då smärtbedömning hos denna patientgrupp är komplex har sjuksköterskan ett ansvar att genom sin kunskap och förståelse, låta patienten stå i fokus och samtidigt använda alternativa metoder för att kunna bedöma smärtan hos dessa individer. Konklusion: Sjuksköterskan har ett ansvar att, genom sin kompetens samt sin kliniska blick, arbeta med patienten i fokus. Ansvaret ligger även i att sjuksköterskan i arbetet med dessa individer bör förse sig med adekvat kunskap gällande demenssjukdomen och smärtuttryck. Nyckelord: demens, geriatrisk omvårdnad, kommunikation, personcentrerad vård, smärtbedömning / <p>Examinerades och godkändes juni 2018</p>

Demenssjukdom är en av de största framtida sjukdomarna. 30 procent av inlagda patienter över 65 år lider av demenssjukdom. Medellivslängden ökar eftersom gruppen äldre ökar, vilket medför att även antalet personer med demenssjukdom ökar för varje år. Beteendemässiga och psykiska symptom vid demens (BPSD) är vanligt förekommande som en följd av demenssjukdom. Den sjuke visar ett beteende som är svårt att hantera för vårdgivare och det orsakar stor påverkan på den sjukes omgivning. Fysisk eller verbal aggressivitet inte ett helt ovanligt beteende hos dessa patienter. Syftet var att belysa sjuksköterskans omvårdnad för att minska aggressivitet hos personer med demenssjukdom. I resultatet framkom ett huvudtema och fyra underteman för förebyggande av aggressivitet. Vårdmiljöns betydelse, betydelsen av sjuksköterskans kunskap, betydelsen av sjuksköterskans kommunikation och betydelsen av drabbades livshistoria var förutom huvudtemat Förebyggande av aggressivitet, de fyra teman som belystes i resultatet.

Bakgrund: Idag lever cirka 130000 - 150000 människor med en demensdiagnos. På grund av brist på resurser vad gäller vårdplatser och personal så sker mycket av den långsiktiga vården i hemmet och vårdbördan för familjen ökar. För att kunna ge stöd och stärka anhörigvårdare i deras hälsa finns ett behov av att veta vilka upplevelser de har. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva upplevelser av att vårda en anhörig med demens. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med ett inifrån perspektiv. Sökning genomfördes i två olika databaser och tio artiklar som svarade mot syftet valdes ut. Dessa kvalitetsgranskades. En kvalitativ manifest induktiv innehållsanalys genomfördes. Resultat: Efter dataanalysen framträdde fem kategorier: Att livssituationen förändras, Att pendla mellan oro och förtvivlan, Att egen tid och stöd behövs för att orka, Att ha behov av kunskap och information, Att hitta nya sätt att leva tillsammans. Slutsats: Livet blir påverkat och det sker en transition. Genom utbildning kan hanterbarheten öka. Det är viktigt att sjukvården ger stöd för att underlätta situationen

Studiens syfte var att undersöka undersköterskans upplevelse av hur munhygien utförs samt vilka rutiner som finns för att upprätthålla munhygien hos vårdtagare med demens samt hur oral hälsa påverkas av demens. För studiens genomförande användes en kvalitativ metod som baserades på en intervjuguide. I studien deltog nio informanter som arbetar på två äldreboende i Norra Skåne. Allt insamlat material analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Efter analysen framkom temat ”brister i munhygiensutförandet, trots tillämpning av fasta rutiner” som identifieradesmed följande tre kategorier: hälsa, rutiner och upplevelser. Studiens resultat visade att informanterna ansåg att god munvård hos personer med demens är betydelsefullt och lika viktigt som andra omvårdnadsmoment Informanterna upplevde att vårdtagarna har eftersatt munhygien och de flesta av deltagarna ville ha ytterligare munvårdsutbildning. Slutsatsen av studien är att brister i munhygienutförandet på personer med demens kan förekomma trots att rutiner för munvård tillämpas. Fastän olika sorters munvårdsprodukter används samt kvalificerad personal besöker vårdtagarna regelbundet, upplever informanterna att mer undervisning och konkreta råd behövs.

Bakgrund Demens är en progressiv och irreversibel sjukdom med beteendemässiga och psykiska symtom. Kunskap om personer med demens tidigare erfarenheter underlättar samspelet mellan person och vårdpersonal. Vid personcentrerad omvårdnad ses individen som en helhet och hänsyn tas till personen bakom sjukdomen. När aktiviteter anpassas utefter individens förmåga och resurser skapas en meningsfull vardag för personer med demens, vilket anses vara en betydelsefull del av omvårdnaden. Kultur i vården kan ge positiva hälsoeffekter och musik kan användas som ett verktyg. Musik kan frambringa såväl positiva som negativa känslor och därför bör vårdpersonal vara medvetna om och ha kunskap i hur musik kan underlätta välmåendet hos personer med demens.  Syfte Syftet var att beskriva hur musik påverkar personer med demens på vårdhem. Metod En allmän litteraturöversikt genomfördes för att besvara syftet. Studien baserades på 16 vetenskapliga artiklar sökta från databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades, analyserades och tre teman utkristalliserades. Resultat Resultatet i litteraturöversikten manifesterades i tre teman (Valet av musik var betydelsefullt, Symtom, beteende och välbefinnande påverkades, Vårdrelationer förändrades) som svarade på studiens syfte. Musik underlättade interaktion och kommunikation mellan person och vårdpersonal, reducerade BPSD och ökade välmåendet hos personer med demens. Användandet av musik som speglade personen visade på betydande roll i musikinterventionernas utfall. Slutsats När hänsyn togs till personen bakom sjukdomen, hade musik positiv inverkan på personer med demens och gav individen möjlighet att finna mening.

Bakgrund: Medellivslängden ökar världen över och en åldrande population ställer större krav på att vårdpersonal har kunskap om åldersrelaterade sjukdomar som demens. Demenssjukdom yttrar sig som tilltagande kognitiva- och fysiska försämringar som resulterar i minskad fysisk aktivitet och rörelseförmåga. En personcentrerad omvårdnad som verkar för att bibehålla patientens autonomi och förmåga till att utföra aktiviteter i dagliga livet (ADL) är centralt inom dagens vård av personer med demenssjukdom, där sjuksköterskan har en central koordinerande roll. Forskning tyder på att fysisk aktivitet som omvårdnadsåtgärd kan underlätta vid demenssjukdom Syfte: Att sammanställa befintlig forskning om hur fysisk aktivitet påverkar demenssjukas förmåga att klara egen ADL. Metod: En allmän litteraturstudie gjordes för att analysera underlag hämtat från databaserna Cinahl, PubMED och PsycINFO. Totalt analyserades nio kvantitativa studier. Resultat: Analysen resulterade i de tre övergripande kategorierna påverkad förmåga till ADL, fysiska funktioner och kognitiv förmåga. Sammantaget sågs ett resultat som påvisade att fysisk aktivitet främjar demensdrabbades förmåga till ADL, förbättrar fysiska egenskaper och motverkar depression – men inte alltid av statistisk signifikans. Slutsats: Träning kan bromsa både fysisk och kognitiv funktionsförlust hos demensdrabbade, vilket verkar mot bättre självständighet och högre livskvalitet. Bäst effekt sågs i träningsprogram som var anpassade efter individen och sjukdomsbilden, vilket går i linje med Socialstyrelsens och Svensk sjuksköterskeförenings rekommendation om personcentrerad vård. Ytterligare forskning behövs inom området, men forskning visar minskad fallrisk och ökad rörelseförmåga hos vilket kan ge lägre vårdbörda.

Den åldrande befolkningen ökar i flera länder i världen, vilket visar sig ge en ökning av personer med en demenssjukdom. Det sker ett utvecklingsarbete för att förbättra vården i hemmet, så att den demenssjuke kan bo kvar i sitt hem. För anhörigvårdaren som lever med en demenssjuk förändras livet och den nya förändringen kan bli väldigt krävande, vilket leder till en psykisk och fysisk belastning. Idag erbjuds olika e-hälsobaserade lösningar i vården. Lösningarna presenteras som ett komplement till sjukvården, då vården kan bedrivas i hemmet. Syftet med studien var att beskriva anhörigvårdarens erfarenheter av e-hälsa i samband med vården till en demenssjuk i hemmet. Studien genomfördes som integrativ litteraturstudie vilket ger en djupare förståelse för ett visst fenomen inom hälso- och sjukvården. Litteraturstudiens resultat baseras på 16 vetenskapliga artiklar. I analysen framkom fem teman: förbättrad livskvalitet, emotionellt stöd, ökad kunskap, enklare vardag och tekniska utmaningar. E-hälsa visar sig ha en positiv inverkan på livskvaliten, anhörigvårdaren kände sig tryggare och hittade en bättre balans för att fungera i vardagslivet. Anhörigvårdaren beskrev också att e-hälsa var ett effektivt sätt att få ny kunskap och att det var bekvämt eftersom de sparade resurser och energi jämfört med ett besök på en klinik. Trots att tekniska utmaningar uppstod var anhörigvårdarna nöjda med e-hälsobaserade lösningar. / The aging population is increasing in several countries in the world, which leads to an increase in people with a dementia disease. There is a development work to improve homecare so that the dementia can live at home. For carers who live with a dementia, life changes and the new change can become very demanding, leading to a mental and physical strain. Today, various e-health-based solutions are offered in care. The solutions are presented as a complement to traditional hospital care, when care can be conducted at home. The purpose of the study was to describe the carers experiences of e-health in connection with homecare for a dementia. The study was conducted as an integrative literature study, which gives a deeper understanding of a particular phenomenon in health care. The literature study results are based on 16 scientific articles. The analysis revealed five themes: Improved quality of life, emotional support, increased knowledge, simpler everyday life and technical challenges. EHealth proves to have a positive impact on quality of life, the carers felt safer and found a better balance for working in everyday life. Carers also described that ehealth was an effective way of gaining new knowledge and that it was convenient because they saved resources and energy compared to a visit to a clinic. Although technical challenges arose, the close carers were pleased with e-health-based solutions.

Bakgrund: Demenssjukdomar drabbar människor över hela värden och har stor påverkan på de drabbades liv. Demenssjukdomar påverkar deras närstående, aktivitet, omgivning och erfarenhet av utevistelse. Personer med demenssjukdom vill ha möjligheten att vistas ute och påpekar att det ger hälsa, men att utevistelse för dem blir svårt utan rätt stöd och en säker omgivning. Syfte: Att beskriva utevistelsens betydelse för personer med demenssjukdom sett ur vårdarnas perspektiv Metod: Allmän litteraturöversikt beskriven av Friberg (2017) har använts. Tio vårdvetenskapliga artiklar har använts, studier med kvalitativ och kvantitativ metod har inkluderats.  Resultat: I resultatets första del presenteras likheter och skillnader i karaktär. Efter detta presenteras resultatet i följande tre teman; Utevistelse främjar känslor av välbefinnande och livskvalitet, Utevistelse främjar fysisk aktivitet och förbättrar psykisk status samt Utevistelsens främjar social interaktion. Slutsats: Utevistelse uppfattas som någonting bra för personer med demenssjukdom, det kan främja välbefinnande och livskvalitet. Det är betydelsefullt för att minska agitation, främja fysiska och kognitiva funktioner och det ger stöd åt social interaktion.

Andelen äldre personer ökar i Sverige och i takt med det ökar även prevalensen av demenssjukdomar. Problematik med att inta tillräckligt med näring är särskilt förekommande hos personer med demenssjukdomar och kan innebära en ökning av en rad olika riskfaktorer och komorbiditet. Syfte: Beskriva effekter av omvårdnadsåtgärder för att stödja nutritionsintag vid demenssjukdom, samt beskriva de olika etiska aspekterna som diskuteras i de undersökta studierna. Metod: En beskrivande litteraturöversikt som utgår ifrån 14 vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats. Huvudresultat: Resultatet analyserades och utgår ifrån tre teman av åtgärder; Anpassning av kost, Anpassning av miljö och Utbildning. Signifikanta resultat kunde påvisas i områden såsom, tillskott av näringsämnen till vanlig kost, serveringsmetod, hög kontrast på porslin, att lyssna på musik, en mer hemmalik miljö, utbildning i nutrition och träningsprogram för minnet. Slutsats: Det finns ett flertal verksamma och kostnadseffektiva åtgärder för att stödja näringsintag hos personer med demenssjukdomar. Antalet studier i området är omfattande och går in på detaljnivå, med variation i graden av reella förändringar som kan uppstå. Studier med högre evidensstyrka behövs inom forskningsområdet för att undersöka vilka multiplikativa effekter som kan uppstå när olika interventioner kombineras. / Background: The number of elderly people are increasing in Sweden and it correlates with a higher amount of people with dementia. Struggling with an intake of a sufficient amount of nutrients is especially prevalent in people with dementia and could result in an increase of several risk factors and comorbidities. Aim: The aim of this study was to describe the effects of nursing interventions with the intentions of improving the nutritional intake of people with dementia, aswell as compiling the ethical considerations that are described in the selected studies. Method: A descriptive literature study that is based on the results of 14 scientific articles with quantitative approaches. Main results: The results of this study was categorized into three main themes; changes to the food itself, changes in the external environment and education. Significant results were obtained in areas that included, adding nutrients to ordinary food together with supplements, serving methods, high contrast in crockery, listening to music, a more homelike environment, education in nutrition and memory promoting training programs. Conclusion: There are a number of valid and cost-effective methods to support the intake of nutrients in people with dementia. The number of studies on the subject is substantial and often examines on a high level of detail, with a variance in the amount of realistic change that occurs. The research subject requires studies with a higher grade of evidence to examine the possibility of multiplicative effects when different interventions are combined.