The Planning and Building Act regulates how municipalities plan the use of land and water. When deciding on the detailed development plan, the respective municipality is responsible for the parking standard in the space that will be allocated for parking and which is made in connection with land construction. The decision is followed up in the building permit process. One of the requirements for building permits being granted is that the parking solution is approved. A public parking lot lease is a solution that is approved by law regarding parking in another area beyond one's own property. The municipality can be a party in the agreement for leasing public parking lots in the role of land access provider and may be responsible for preparing the parking lot. In order to be valid, the lease shall guarantee a measure of permanence over time. The rights that accompany the parking lot agreement need to be monitored by authority decisions that cause a change in land use. The municipalities' responsibility to meet the policy's stated objective to increase housing may result in already built-up areas becoming denser. Surfaces such as parking lots may be used for this purpose. Increased density in municipalities requires new detailed development planning. Thirty of the country's municipalities with the highest number of completed buildings, specifically multi-family housing, were examined for the time period 2005-2016. The basis for the analysis was experiencing increased density where the land area has been affected in relation to objects for public parking leases. Current legislation is interpreted to find support for the validity of leasing public parking lots in cases of changes in land use. This study's research question relates to how the municipality should handle their role in decisions on changed land use, as a party to the civil parking lease agreement and as a public authority. The results highlight the validity of agreements to lease public parking lots despite civil authorities' decisions that change the use of land within the area in question. It is suggested that the municipality, as a civil party to the agreement, must monitor legal right by entering into the agreement. As an authority, the municipality has the responsibility to monitor and follow up the underlying decisions of the regulating authority and building permission decisions, the assessment of which may depend on the approval of the suggested solution for parking. Thus, the new decision regarding land use should not be in conflict with the underlying decisions which also continue to be valid. It is recommended that municipal administrations and companies cooperate closely in the early stages of the detailed development planning process. This is necessary to ensure that the legal right resulting from agreements to lease public parking lots is taken into consideration. The working documents in the form of geographical information may include demarcated areas which include leased public parking lots. / Plan- och bygglagen styr hur kommunerna planerar användningen av mark och vatten. Vid beslut om detaljplan ligger respektive kommuns normtal för parkering till grund för det utrymme som ska avsättas för parkering i samband med byggande av marken. Beslutet följs upp i bygglovsprocessen. Godkänd lösning för parkering är ett myndighetskrav för erhållet bygglov. Parkeringsköp är en lösning som godkänns av lagen som parkeringslösning utanför den egna fastigheten. Kommunen kan vara part i parkeringsköpsavtalet med rollen som markupplåtare och ansvarig för att iordningsställa parkeringen. Upplåtelsen ska för sin giltighet garantera viss stabilitet i tid. Rättigheten som följer med parkeringsavtalet behöver bevakas vid myndighetsbeslut som ändrar markanvändningen. Kommunernas ansvar för att möta politikiska mål om ökat bostadsbyggande kan få till följd att redan bebyggda områden förtätas. Ytor som exempelvis parkering kan tas i anspråk för syftet. Förtätning ställer krav på ny detaljplan. Trettio av landets kommuner med högst antal färdigställda bostäder i flerfamiljshus inom tidsintervallet 2005 – 2016 analyseras utifrån erfarenhet av förtätning, där markområde påverkas som är objekt för parkeringsköp. Tolkning av gällande lagstiftning görs för att hitta stöd för parkeringsköpets giltighet vid ändrad markanvändning. Studiens frågeställning gäller hur kommunen bör hantera sin roll vid beslut om ändrad markanvändning dels som part i det civilrättsliga parkeringsköpsavtalet, dels som myndighet. Resultatet framhåller parkeringsköpsavtalets giltighet trots myndighetsbeslut som ändrar markanvändningen inom aktuellt område. Kommunen som civilrättslig part i avtalet ska bevaka rättigheten förslagsvis genom inskrivning av avtalet. Som myndighet har kommunen ansvar för att bevaka och följa upp bakomliggande myndighetsbeslut, bygglovsbeslutet, vars bedömning kan vila på godkänd lösning för parkering. Det nya beslutet om annan markanvändning ska således inte stå i strid med bakomliggande beslut som fortsatt har giltighet. Tätt samarbete mellan kommunens förvaltningar och bolag i tidiga skeden av detaljplaneprocessen bör vara ett mönster som följs. Detta för att rättigheten som följer på parkeringsköpsavtalet ska uppmärksammas. Arbetsunderlaget i form av geografisk information kan innehålla markering av områden som omfattas av parkeringsköp.

Le micro-moulage par Injection de Poudres (Micro-PIM) est l’une des technologies permettant de réaliser des micro-composants de très petites dimensions, associés à la miniaturisation et la fonctionnalisation dans différents domaines d’applications. La thèse concerne l’élaboration et la caractérisation de mélanges basés sur des poudres d’acier inoxydable de type 316L, l’identification des paramètres physiques associés à l’étape de densification est traitée. Des modélisations physiques et des simulations numériques de l’étape de densification par diffusion à l’état solide, sont ensuite proposées.De nouvelles formulations de mélanges à base de liants polymériques ont été développées pour différentes granulométries de poudres d’acier inoxydable de type 316L (5 µm et 16 µm). Les différents mélanges élaborés ont été élaborés et validés grâce à des comparatifs entre couples de mélangeages et courbes de viscosité de cisaillement. Les mélanges élaborés avec une formulation de base composée de polypropylène, de cire paraffine et d’acide stéarique, sont adaptés pour les deux types de poudre, et conduisent à des résultats significatifs pour les différents tests réalisés, conduisant à un couple de mélangeage et à une viscosité de cisaillement relativement faibles par rapport aux autres formulations. Le taux de charge critique obtenu pour l’acier inoxydable 316L (5 µm), avec la formulation optimale, est de 68% et a été déterminé par différentes méthodes. Les essais de micro-injection pour le mono-matériau (316L mélange) et les bi-matériaux (mélange de 316 L et Cu) ont été analysés en détail. Des tests d’homogénéité ont été réalisés avant et après l’étape d’injection.Un modèle thermo-élasto-viscoplastique approprié pour modéliser l’étape de densification a été utilisé pour la simulation de la densification des micro-composants. Les paramètres d’identification du modèle physique ont été identifiés pour des mélanges de poudres d’acier 316L (5 µm), pour différents taux de charge (62%, 64% et 66%). Des essais de flexion 3 points et de compression ont été réalisé à l’intérieur d’un dilatomètre vertical avec trois cinétiques de densification (5 °C/min, 10 °C/min et 15 °C/min). Les résultats obtenus par dilatométrie, ont permis l’identification du module de viscosité de cisaillement G, du module de compressibilité K, et de la contrainte de densification σs, Le modèle de comportement associé à la densification, incluant les paramètres identifiés a été implémenté dans le code éléments finis Abaqus©. Des éléments finis adaptés ont été utilisés, tant pour le support, que les quatre micro-éprouvettes de référence. Les simulations de l’étape de densification pour trois différentes cinétiques (5 °C/min, 10 °C/min et 15 °C/min) à 1200°C, ont été réalisées pour l’ensemble des micro-composants dont les taux de charge correspondent respectivement à 62%, 64% et 66%. Les retraits et densités relatives des micro-composants obtenus par simulation sont en très bonne corrélation avec les résultats expérimentaux / Micro-Powder Injection Moulding (Micro-PIM) technology is one of the key technologies that permit to fit with the increasing demands for smaller parts associated to miniaturization and functionalization in different application fields. The thesis focuses first on the elaboration and characterization of polymer-powder mixtures based on 316L stainless steel powders, and then on the identification of physical and material parameters related to the sintering stage and to the numerical simulations of the sintering process. Mixtures formulation with new binder systems based on different polymeric components have been developed for 316L stainless steel powders (5 µm and 16 µm). The characterization of the resulting mixtures for each group is carried out using mixing torque tests and viscosity tests. The mixture associated to the formulation comprising polypropylene + paraffin wax + stearic acid is well adapted for both powders and has been retained in the subsequent tests, due to the low value of the mixing torque and shear viscosity. The critical powder volume loading with 316L stainless steel powder (5 µm) according to the retained formulation has been established to 68% using four different methods. Micro mono-material injection (with 316L stainless steel mélange) and bi-material injection (with 316L stainless steel mélange and Cu mélange) are properly investigated. Homogeneity tests are observed for mixtures before and after injection. A physical model well suited for sintering stage is proposed for the simulation of sintering stage. The identification of physical parameters associated to proposed model are defined from the sintering stages in considering 316L stainless steel (5 µm)mixtures with various powder volume loadings (62%, 64% and 66%). Beam-bending tests and free sintering tests and thermo-Mechanical-Analyses (TMA) have also investigated. Three sintering stages corresponding to heating rates at 5 °C/min, 10 °C/min and 15 °C/min are used during both beam-bending tests and free sintering tests. On basis of the results obtained from dilatometry measurements, the shear viscosity module G, the bulk viscosity module K and the sintering stress σs are identified using Matlab® software. Afterwards, the sintering model is implemented in the Abaqus® finite element code, and appropriate finite elements have been used for the support and micro-specimens, respectively. The physical material parameters resulting from the identification experiments are used to establish the proper 316L stainless steel mixture, in combination with G, K and σs parameters. Finally, the sintering stages up to 1200 °C with three heating rates (5 °C/min, 10 °C/min and 15 °C/min) are also simulated corresponding to the four micro-specimen types (powder volume loading of 62%, 64% and 66%). The simulated shrinkages and relative densities of the sintered micro-specimens are compared to the experimental results indicating a proper agreement

Sintering is an important processing step for obtaining the necessary mechanical stability and rigidity of ceramic bulk materials. Both mass and heat transfer are essential in the sintering process. The importance of radiation heat transfer is significantly enhanced at high temperatures according to the well-known Stefan-Boltzmann’s law. In this thesis, we modified the pressure-less spark plasma sintering set-up to generate intense thermal radiation, aiming at rapid consolidation of ceramic bulk materials. This approach was named as “Sintering by Intense Thermal Radiation (SITR)” as only thermal radiation contributed. Firstly, the heat and mass transfer mechanisms during the SITR process were studied by choosing zirconia ceramics as references. The results revealed that the multiple scattering and absorption of radiation by the materials contributed to the heat diffusion. The observed enhanced densification and grain growth can be explained by a multiple ordered coalescence of zirconia nanocrystals using high heating rates. Secondly, the temperature distribution during the SITR process was investigated by both numerical simulation and experimental verifications. It showed that the radiator geometry, sample geometry and radiating area were influencing factors. Besides, the change of material and geometry of the radiators resulted in an asymmetric temperature distribution that favored the formation of SiC foams. The foams had gradient structures with different open porosity levels and pore sizes and size distributions. Finally, ceramic bulk materials were successfully fabricated by the SITR method within minutes. These materials included dense and strong ZrO2 ceramics, Si3N4 foams decorated with one-dimensional nanostructures, and nasal cavity-like SiC-Si3N4 foams with hierarchical heterogeneities. Sufficient densification or formed strong necks were used for tailoring these unique microstructures. The SITR approach is well applicable for fast manufacture of ceramic bulk materials because it is clean and requires low energy consumption and properties can be controlled and tuned by selective heating, heating speed or temperature distribution. / <p>At the time of the doctoral defense, the following papers were unpublished and had a status as follows: Paper 3: Submitted. Paper 4: Manuscript.</p><p> </p>

Syfte: I Sverige råder det en stor bostadsbrist. En lösning för att skapa nya bostäder i tätbebyggda områden är vertikal förtätning. Detta kan ske via våningspåbyggnad av bostäder på parkeringshus. Denna typ av påbyggnad ställer dock krav på den befintliga byggnaden. Rapportens syfte är att fungera som ett underlag vid projektering av konstruktion, brand och installationer vid framtida projekt av liknande slag. Målet är vidare att analysera och sammanställa olika byggnadstekniska lösningar som används vid våningspåbyggnad av bostäder på parkeringshus. Detta skall besvaras genom följande frågeställningar: Vilka konstruktionstyper tillämpas vid våningspåbyggnad på ett parkeringshus och vilka krav ställer påbyggnaden på den befintliga stommen? Vilka brandkrav ställs på denna typ av våningspåbyggnad och hur uppfylls dessa? Hur förses påbyggnaden med installationer?   Metod: Rapporten bygger på en kvalitativ fallstudie där intervjuer och dokumentanalyser legat till grund för empirin. För att styrka studien med teori har en litteraturstudie genomförts.   Resultat: Resultatet visar att en lätt stomme har använts till samtliga våningspåbyggnader, däremot har valet av stommaterial skiljt sig åt. Kapaciteten på den befintliga byggnadens grund har varit avgörande för om en våningspåbyggnad varit möjlig. Placering av våningspåbyggnaden har berott på om boyta eller antalet parkeringsplatser prioriterats högst. Brandkraven på denna typ av byggnad kan likställas med kraven som ställs på en nybyggnad av bostäder. Detta har inneburit att förändringar på de befintliga parkeringshusen varit nödvändiga för att uppfylla kraven. Nya installationsschakt har placerats både in- och utvändigt av den befintliga byggnaden.   Konsekvenser: De slutsatser och rekommendationer, utifrån rapportens innehåll, består främst av vikten i att göra en noggrann inventering av den befintliga byggnaden. Det handlar om byggnadens kapacitet och vilka eventuella förstärkningsarbeten som krävs innan en våningspåbyggnad.   Begränsningar: Studien avgränsar sig från byggnadstekniska beräkningar och ekonomiska kalkyler. Arbetet har begränsats utifrån en viss mängd ord och tidsram, utan dessa hade möjligheten funnits att göra en mer djupgående analys av studiens referensobjekt. Detta genom att intervjua ytterligare aktörer inom fler konsultområden för de valda referensobjekten. / Purpose: In Sweden, there is a shortage of housing and a solution for creating new housing in urban areas is vertical densification. Vertical densification can be done by adding floors of housing on top of existing parking garages. This type of extension sets demands on the existing building. The purpose of this thesis is to serve as a basis for the planning of construction, fire requirements and installations for future similar projects. The goal is furthermore to analyze and compile various building-technical solutions that are used when floors of housing are built on top of existing parking garages. The goal is answered by the following questions: Which types of construction are used for additional floors of housing on top of parking garages and what requirements does the extension have on the existing building? What fire requirements are imposed on this type of extension and how are they fulfilled? How are the additional floors of housing provided with installations?   Method: The report is based on a qualitative case study in which interviews and document analysis formed the basis of empirical data. To confirm the study with theory, a literature study has been conducted. Findings: The result shows that a light framework has been used for additional floors of housing, however, the choice of framework material has been different. The capacity of the existing building's foundation has been vital for whether an extension with housing has been possible. Placement of the extension has been due to whether the living space or the number of parking spaces is given as the highest priority. The fire requirements for this type of building can be equated with the requirements imposed on a new building of housing. This has meant that changes to the existing parking garages have been necessary to meet the requirements. New shafts for installations have been placed on both inside and outside of the existing building. Implications: The conclusions and recommendations, based on the content of the thesis, consist primarily of the importance of making an accurate inventory. It’s about the existing building's capacity and what possible reinforcement work it requires before an extension with housing. Limitations: The study delimits itself from construction engineering calculations and economic calculations. The work has been limited based on a variety of words and timeframe, without these it would be possible to make a more in-depth analysis of the study's reference objects. This would be done through interviewing more actors from additional consulting areas for the selected reference objects.

O presente trabalho teve por objetivo analisar em que medida a promoção de habitação social por meio da reabilitação de edifícios vazios e subutilizados no Centro de São Paulo contribui para práticas distintas de produção do espaço, até então promotoras de problemas socioambientais associados à lógica periférica de urbanização. A hipótese da pesquisa é a de que a referida medida, apesar de suas limitações, é relevante do ponto de vista socioambiental, corroborando para mudanças na lógica de produção do espaço urbano. A pesquisa foi baseada na revisão da literatura, na análise documental, na realização de entrevistas com técnicas da SEHAB e COHAB-SP, bem como em pesquisa de campo. Apuramos que entre 2000 e 2009 foram entregues pelo poder público 985 unidades de habitação social por meio da reabilitação de 11 edifícios vazios, os quais envolveram os programas PAR-Reforma (federal), PAC-BID (estadual), Provisão Habitacional (municipal) e Locação Social (municipal). No momento atual identificamos 46 edifícios viabilizados no âmbito dos programas Renova Centro (municipal), e Minha Casa, Minha Vida-Entidades (federal), somando um total de 2980 unidades viabilizadas. Trata-se de projetos que possibilitam realizar significativo adensamento nos distritos centrais (em patamares de 2500 hab/ha de densidade líquida média) garantindo o mínimo de inclusão social em projetos dotados de qualidade construtiva e inserção urbana, contribuindo para o adensamento da cidade frente à continuidade de sua expansão difusa, a qual tem historicamente culminado em inúmeros problemas socioambientais. Defendemos que essa alternativa contraria lógicas consolidadas de produção de habitação para as classes de baixa renda, baseadas na produção de unidades novas em conjuntos habitacionais periféricos, ou na autoprovisão da moradia em favelas ou loteamentos informais. Ela representa ainda ganhos ambientais significativos relativos à economia de riquezas naturais que seriam empregadas na construção de novas edificações. Baseados no estudo da recente experiência espanhola, estimamos que o uso dos edifícios atualmente viabilizados representa a prevenção na geração de cerca de 144 mil toneladas de RCDs no caso da opção pela demolição desse estoque, ou do requerimento de ao menos 360 mil toneladas de materiais para a construção do mesmo estoque construído, além da economia de água e recursos energéticos. Em termos de uso de riquezas naturais e emissão de gases do efeito estufa (GEEs), a construção do mesmo estoque médio já edificado acarretaria em requerimentos da ordem de 370 mil a 555 mil toneladas de materiais extraídos da natureza e na emissão de 92.500 a 129.500 toneladas de CO2 equivalente. Tais medidas têm sido limitadas pela prevalência da lógica financeira e sujeição a interesses elitistas, que corroboram com a manutenção das contradições próprias à produção capitalista do espaço. / This study aimed to analyze to what extent the promotion of social housing through the rehabilitation of vacant and underutilized buildings in São Paulo downtown contributes to different practices of space production, hitherto promoting social and environmental problems associated with peripheral logic of urbanization. The hypothesis of the research is that the measure, despite its limitations, is relevant from the environmental point of view, corroborating changes in the urban space production logic. The research was based on a literature review, documental analysis, interviews with employees from SEHAB and COHAB-SP, as well as field research. We found that between 2000 and 2009 its been delivered by the government 985 units of social housing by 11 empty buildings rehabilitation, which involved the PAR-Reforma program (federal), PAC-BID (state) Provisão Habitacional (municipal) and Locação Social (municipal). At the present time we identified 46 buildings made possible under the Renova Centro program (municipal), and Minha Casa, Minha Vida- Entidades (federal), for a total of 2980 units feasible. These are projects that allow achieve significant consolidation in the central districts (at levels of 2,500 inhabitants / ha of average net density) ensuring minimal social inclusion in projects that have construction quality and urban integration, contributing to the consolidation of the city opposite the continuity of its diffuse expansion, which has historically culminated in numerous environmental problems. We argue that this alternative contradicts consolidated logic of housing production for low-income classes, based on the production of new units in peripheral housing estates, or housing of self-provisioning in slums or informal settlements. It still represents significant environmental gains for the economy of natural resources that would be used in the construction of new buildings. Based on the study of the recent Spanish experience, we estimate that the use of currently made possible buildings is preventing the generation of about 144,000 tons of CDWs in the case of option for the demolition of that stock, or the requirement of at least 360,000 tons of materials to build the same stock, in addition to saving water and energy resources. In terms of use of natural resources and emission of greenhouse gases (GHGs), the construction of the same average stock already built would result in requirements of the order of 370,000 to 555,000 tons of materials extracted from nature and issue 92,500-129,500 tons of CO2 equivalent. Such measures have been imitated by the prevalence of financial logic and subject to elite interests, which support the maintenance of the contradictions of capitalist production of space.

Idag förekommer bostadsbrist i flera delar av landet. Förtätning kan vara en strategi för att motarbeta bostadsbristen. I miljöer där kulturvärden uppträder finns en viss känslighet för exploatering. Syftet med studien är att undersöka hur förtätning på en fastighet kan anpassas till omkringliggande kulturmiljö och samtidigt bidra till god livskvalitet. Målet är att ta fram kriterier för nybyggnation i kulturmiljö som kan användas som underlag vid exploatering. Ett gestaltningsförslag tas också fram som grundas på de framtagna kriterierna. Arbetet är avgränsat till Strömsbro, Gävle och studien har exemplifierats på fastigheten Strömsbro 37:2 som är lokaliserad i området. För att analysera områdets kulturhistoriska värden och ta fram framtida utvecklingsmöjligheter har DIVE använts som metod. Den utförs i fyra steg: beskriva, tolka, värdera och aktivera/möjliggöra. I analysmetoden har platsbesök och inventering genomförts för att skapa en uppfattning om området och för att identifiera värden. Intervjuer och enkätundersökning har också varit en del av analysen och bidragit till identifiering av värden, förståelse för platsens identitet och för att ta fram möjliga utvecklingar av området. En volymstudie har utförts och ligger till grund för planering av nybyggnation. Beräkning av volymer och exploateringstal i den omkringliggande miljön har tagit fram värden som använts som riktlinjer. Arbetet har tagit fram ett gestaltningsförslag av attraktiva bostäder med hänsyn till kulturhistoriska värden. Gestaltningsförslaget resulterade i två lägenhetshus, ett radhus och en komplementbyggnad som följer traditionell utformning med moderna detaljer. Det framtagna resultatet kan inte representera allas åsikter om bevarande av kulturmiljö, eftersom åsikter och erfarenheter är subjektivt. Subjektiviteten kan uppröra medborgare av den orsaken att kulturmiljö är ett känsligt ämne. Därför bör medborgare involveras i ett tidigt skede av planeringen. Egenskaper i den fysiska miljön som är viktiga vid planering av nybyggnation i kulturmiljö är färgsättning, material, placering av bebyggelse, gatustruktur, taktyp och höjdskala. Dessa kan värderas genom DIVE-analysen. Volymer och exploateringstal är också värdefulla i den fysiska miljön och är viktiga att beakta för att inte påverka kulturmiljön. Gestaltningsförslaget i studien visar hur nybyggnation kan implementeras i kulturmiljö med avseende till framtagna kriterier för att minska inverkan på värdefulla karaktärsdrag. / Today residential shortage occurs in several municipalities in Sweden. Densification could be a strategy to solve this problem. Areas where cultural heritage exists are vulnerable to new construction. The aim of this study is to examine how densification on a property could adapt to the surrounding cultural heritage and contribute to good quality of life. The objective is to form criteria for new housing in a cultural heritage environment as a foundation of exploitation. A visualization proposal has also been designed by the criteria. The study is delimited to Strömsbro in Gävle, Sweden and have been exemplified at the property Strömsbro 37:2 that is located in the area.   The method DIVE has been used to analyze cultural heritage values and to demonstrate future development opportunities. The DIVE-analysis is performed in four steps: Describe, Interpret, Valuate, and Enable. By performing site visits and inventory in the analysis, values have been identified and a perception over the area have been obtained. Interviews and questionnaires have also been a part of the analysis and have contributed to identification of values, to understand the sense of place and to clarify possible developments. Building volumes have been studied as another method of this thesis. Calculations of volumes and floor area ratio of the surrounding environment have provided guidelines for the visualization.   The work resulted in a design proposal of attractive new dwellings, considering the cultural heritage values and seclusion to reduce unwanted observation to create better qualities of life. The design proposal resulted in two apartment buildings, one townhouse and one complementary building that pursue traditional formation with modern details.  The result can not represent everyone’s opinion regarding cultural preservation. Cultural heritage is a sensitive subject and citizens might get upset with the result. Residents should therefore be involved in an early stage of planning.  Physical qualities that are important when planning for new housing in a cultural environment are coloring, material, building placement, street network, roofing and height scale. Volumes and floor area ratio are also important in the physical environment. The design proposal in this study shows how new housing could be implemented in a cultural district regarding the criteria.

Syfte: Det råder en utbredd bostadsbrist till följd av en ökad befolkningstillväxt och urbanisering i Sveriges städer och kommuner. För att hantera detta har stadsplaneringen förändrats till att förtäta staden och bygga inåt. Detta har resulterat i täta och höga byggnader med försämrade kvaliteter i form av mindre dagsljustillgång och begränsad utblick till det fria. Studier har visat på att dagsljus är av betydande roll för människors hälsa och i samband med detta har en kritik växt fram mot de föråldrade regelverk som behandlar dagsljus och en ny moderniserad standard har tillkommit. Dessutom har nya metoder tagits fram för att optimera energihushållningen och öka dagsljustillgången. Med detta känt är det intressant att utforska hur ett ökat bostadsbestånd kan möjliggöras utan på bekostnad av bostadens kvaliteter som dagsljus. Arbetet syftar till att undersöka vad en implementering av innovativa dagsljussystem kan medföra för svenska bostäder. Metod: Rapporten har inkluderat en dokumentanalys av olika innovativa dagsljussystem och fokusgrupp med yrkesverksamma för att utreda gestaltning av bostäder med avseende på dagsljus. Utifrån detta har en fallstudie utförts för att pröva implementering av innovativa dagsljussystem och vilka konsekvenser som medföljer. Resultat: Genom att kunna styra tillförseln av dagsljus kunde bostadens funktioner disponeras annorlunda. Ett innovativt dagsljussystem i form av en ljustunnel kunde föras in i en svensk byggnad och tillföra dagsljus till de mörka utrymmen i bostaden. Detta i sin tur tillåter en ombyggnad av lokaler som förlorat sitt syfte och funktion. Innovativa dagsljussystem är ett alternativ för att öka dagsljustillgången. För att se fördelarna för ett sådant system ur ett utformningsperspektiv krävs det en omvärdering av de nuvarande dagsljuskraven. En omprövning av kraven anses även kunna förebygga bristande kvaliteter i kommande bebyggelse. Konsekvenser: Det finns brister i dagens regelverk för dagsljus som förhindrar nya utformningsalternativ där bostadens kvaliteter tas tillvara. Byggnader som förlorat sin funktion kan med en ny teknik återfå sitt syfte. En moderniserad tolkning och en ny teknik för dagsljus är därmed ett sätt att uppnå hållbar stadsförtätning. Begränsningar: Studien är avgränsad till att endast behandla ett analysobjekt vilket gör arbetet mindre generaliserbart däremot är majoriteten av förutsättningarna för objektet generella i form av regelverk och bostadens kvaliteter. / Purpose: There is a housing shortage taking place in the municipalities and cities of Sweden due to an increased population and urbanization. To manage this, the urban planning has been altered and transformed into densifying the cities. The result of this strategy is dense and tall buildings with insufficient qualities such as daylighting and view out. Studies have shown that daylight is of importance for the human health, in correlation to this the criticism against the old-fashioned daylight regulations have increased and a new set have been introduced. In addition, new methods have been developed to optimize the energy balance and to increase the daylighting. By acknowledging these factors, it is of great importance to study how an increased housing stock can be made without the expense of the daylighting quality of a dwelling. The report aims to study what an implementation of innovative daylighting systems can carry out for dwellings in Sweden. Method: A secondary data analysis was conducted of innovative daylighting systems. This was made in combination with a focus group which involved professional experienced participants to review the design of dwellings in consideration of daylight. Based on the result of the methods mentioned above a case study was conducted to examine the consequences of an innovative daylighting system. Findings: By controlling the daylight supply, the functions of a dwelling could be situated differently. An IDS in the shape of a light-pipe was a suitable solution for a dwelling made accordingly to Swedish standards and provided daylight to the less illuminated areas of the apartment. With this solution a refurbishment of a complex building was made possible. As for the IDS, it is considered as an option for increasing the daylight supplement. To acknowledge further positive outcomes with the system from a design perspective, a reassessment of the current daylight regulations must be done. A re-evaluation of the regulations is considered to prevent the exploitation insufficient dwellings. Implications: The current daylight regulation is not sufficient. This prevents the opportunity to establish new design concepts which considers the quality of the dwelling. With new technology complex and empty buildings can be re-done and acquire a new purpose. A modernized interpretation and a new technology for daylight is thereby an option for achieving a sustainable urban densification. Limitations: The study is limited to only assess one building which decreases its ability to be commonly accepted. However, the majority of the buildings prerequisites are common as they apply to regulations and qualities of a dwelling.

Ce travail concerne le dopage par des ions actifs et/ou des nanoparticules semi-conductrices de CdS et la caractérisation de xérogels de SiO₂ poreux obtenus par voie sol-gel. Le but de cette étude est de contribuer à la compréhension de l'effet du dopage sur les propriétés structurales, texturales et optiques du matériau final. Nous avons montré par spectroscopie Raman et absorption-désorption d'azote que l'incorporation d'ions actifs, tels que Cd²⁺, Pb²⁺ ou Eu³⁺, modifie les cinétiques et les mécanismes de la gélification et la densification du réseau de SiO₂. La nature même de ces modifications est fonction de la concentration en ions dopants. Dans le cas de l'ion Eu³⁺, l'analyse a été complétée par la spectroscopie d'émission utilisant cet ion comme sonde luminescente pour décrire son environnement dans la matrice. Des xérogels de SiO₂ ont aussi été post-dopés avec des nanoparticules de CdS. La méthode consiste à laisser diffuser dans la matrice poreuse une solution aqueuse contenant les précurseurs de cadmium et du soufre. Les nanoparticules cristallisent ensuite <i>in situ</i> de manière homogène sous l'effet d'un traitement thermique. La taille des nanoparticules et leurs propriétés d'émission ont été déterminées par spectroscopies d'absorption UV-visible, d'émission et d'excitation. Ces techniques ont montré l'influence des niveaux pièges liés à des défauts de surface des nanocristaux sur leurs propriétés optiques et ont mis en évidence un transfert d'énergie lors du co-dopage de SiO₂ par CdS :Eu³⁺. Une deuxième technique de croissance cristalline a été utilisée. Elle consiste à irradier, par un faisceau laser pulsé, les matrices sol-gel contenant les précurseurs de CdS pour former localement des microstructures de nanoparticules. Nous montrons notamment que l'absorption à deux photons permet d'envisager la structuration à l'échelle submicronique des nanocristaux de CdS.

La substitution des matériaux composites à base de polymères d'origine fossile renforcés de fibres minérales ou synthétiques, par des bio-matériaux conçus par association de bio-polymères et de renforts fibreux végétaux, permet d'envisager un recyclage et/ou une bio-dégradation en fin de vie. Dans cet objectif, nous avons élaboré un bio-composite à base de bois et de bio-polymère d'acide lactique, par imprégnation vide / pression d'acide lactique oligomérisé, contenant ou non un catalyseur chimique de polymérisation, dans les cellules de bois, suivie d'un chauffage en étuve. L'objectif de ce travail était de provoquer la polymérisation des oligomères d'acide lactique in-situ, et d'induire éventuellement un greffage de ces molécules sur les sites hydroxyles libres du bois, dans le but d'améliorer les propriétés du matériau. Nous avons démontré une polymérisation in-situ effective, et une forte interaction entre le bois et les chaînes d'acide lactique, toutefois non greffées. L'action du bio-polymère sur la structure lignocellulosique est également mise en évidence par un « ramollissement » important du bois, apparaissant à un stade intermédiaire de l'étape de chauffage, vraisemblablement dû à une réaction entre les oligomères d'acide lactique et la lignine contenue principalement dans la lamelle mitoyenne. Une forte coloration traduit d'autre part une probable réaction entre les catalyseurs chimiques et la cellulose. Le cycle de chauffage achevé, le matériau se trouve dans un état final rigide dont les performances ont été étudiées. Il s'avère que le traitement confère une excellente stabilité dimensionnelle au bois : environ 70% d'efficacité anti-gonflement. Une amélioration de la résistance à l'attaque fongique a été observée. En ce qui concerne les propriétés mécaniques, les résistances à la flexion et la compression sont peu influencées, alors que l'on note une forte augmentation de la dureté de surface, et une diminution de la résistance au cisaillement, due à la fragilisation de la lamelle mitoyenne. Ainsi, les densité et dureté élevées, ainsi que la stabilité du matériau laissent envisager des applications dans certains domaines industriels comme la parqueterie. Dans l'état intermédiaire « ramolli », des applications de mise en forme, telles que le matriçage ou le cintrage sont également concevables.

Cet exposé aborde le problème de la compaction granulaire par différentes approches complémentaires. Cette densification lente d'un empilement de grains sous sollicitations répétées s'inscrit dans le cadre d'une analogie conceptuelle avec les systèmes vitreux. Nous développons tout d'abord une modélisation numérique capable de simuler cette relaxation lente et de retrouver toute la phénoménologie expérimentale. Cet outil offre en particulier la possibilité d'une analyse statistique de l'espace des pores et de son évolution. Grâce à des dispositifs expérimentaux variés, nous avons mené une étude détaillée de l'effet de secousses verticales sur un empilement de billes. L'effet à court terme est observé à travers la réponse dynamique à une seule secousse. A l'échelle de l'empilement, la dissipation se révèle quasiment instantanée tandis qu'au niveau plus local, de petits événements sont observés sur des temps beaucoup plus longs. Pour des séquences de secousses sur le long terme, les empilements statiques étudiés relaxent lentement vers un état stationnaire final. Cette densification est très bien approchée par une loi fréquemment utilisée pour décrire la relaxation des systèmes vitreux. Une relation de type Arrhenius relie le temps caractéristique de compaction et l'accélération des secousses qui joue ici un rôle équivalent à une température. Parallèlement à la compaction, une convection d'ensemble est observée et, bien que très limitée, elle peut avoir des conséquences notables aux temps longs. De façon générale, une augmentation du frottement aux parois ou une diminution de l'écartement latéral ralentissent la dynamique de la compaction comme de la convection. Par ailleurs, les deux phénomènes continuent de se manifester au-dessous du seuil de décollage de l'empilement. De petits événements localisés peuvent donc, à terme, amener à une restructuration globale très nette.