Introduktion: Diabetes typ 1(T1DM) är en kronisk autoimmun sjukdom som är dödlig om den går obehandlad.  Immunförsvaret attackerar och förstör insulinproducerande β-cellerna som finns i de Langerhanska cellöarna i pankreas vilket leder till hel eller delvis insulinbrist. Symptom som polyuri, onormal trötthet, viktnedgång och polydipsi är det första tecknet på sjukdomen och uppkommer inte förrän 70 till 80% av β-cellerna är förstörda. Egenvården är komplex och innehåller blodsockerkontroller och insulintillförsel dygnet runt för resten av livet. Misskötsel av sjukdomen kan leda till hypoglykemi, hyperglykemi eller ketoacidos. Neuropati, diabetesretinopati och nefropati är komplikationer som kan uppstå vid långvarig T1DM. Sjukdomen behandlas med insulin-derivat som ges subkutant. Ett annat sätt att behandla T1DM är med teknosfär insulin som inhaleras. Exubera och Afrezza är två exempel på inhalationsinsulin. Exubera var den första inhalationsinsulinet på marknaden men drogs tillbaka av tillverkaren Pfizer två år efter lanseringen. Pfizer drog tillbaka läkemedlet på grund av låg försäljning vilket är ovanligt. Några år senare utvecklades Afrezza som en förbättrad version av Exubera och säljs enbart i USA och Brasilien. Afrezza ger hosta, hypoglykemi och en liten negativ påverkan på lungfunktionen.   Syfte: Syftet med arbetet var att undersöka om teknosfär insulin som inhaleras kan användas som ett alternativ för behandling mot T1DM. Metod: Informationen för det här litteraturarbetet hittades i databasen Pubmed, kurslitteraturen och internet. Clinicaltrials.gov användes för att få fram mer information och artiklar. Artiklarna valdes noggrant ut för att täcka helheten av teknosfär insulin. Resultat: Studien med Exubera gav inga definitiva slutsatser om behandlingseffekterna eftersom det var för litet antal händelser. Så en slutsats på att Exubera ger mer biverkningar kunde ej uteslutas. Artikel 2,3 och 4 gav någorlunda likartade resultat då en jämförelse mellan teknosfär insulin och subkutant insulin gjordes. Resultatet blev att teknosfär insulin som inhaleras har snabbare absorption och effekt men lägre verkningseffekt än subkutant insulin. Sista artikeln visade att okomplicerade akuta övre luftvägsinfektioner (URTI) inte har en påverkan på läkemedlet Afrezza eller på absorptionen av insulin. Diskussion: Exubera drogs från marknaden på grund av den låga försäljningen vilket kan bero på alla biverkningar som läkemedlet gav och även på inhalatorn. Priset på Exubera var en annan anledning till den dåliga försäljningen. Den prissattes dubbelt så högt jämfört med insulin som ges subkutant. Afrezza är en förbättrad version av Exubera där inhalatorn är mindre och är enbart godkänd i USA och Brasilien. Afrezza ger upphov till mindre hypoglykemihändelser men har en liten negativ påverkan på lungfunktionen. Teknosfär insulin är ett alternativ för patienter med nål- och sprutfobi. Slutsats: Teknosfär insulin är inte sämre läkemedel än insulin som ges subkutant. Det finns bra läkemedel ute på marknaden som fungerar bra och ger inga biverkningarna som Afrezza och Exubera. Detta kan vara en av faktorern som bidrar till mindre försäljning av läkemedlen.

Bakgrund: Den snabba utvecklingen av avancerad diabetesteknik kräver god kunskap från diabetesteamet. Diabetessjuksköterskan ansvarar för utbildningen av ny teknologi med krav på säker och personcentrerad vård. Vid start av en hybrid closed loop insulinpumpbehandling inkluderar diabetessjuksköterskan generellt en representant från det företag som ansvarar för den avancerade insulinpumpen så att mottagaren ska få all teknisk information korrekt.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur vuxna personer med diabetes typ 1 (T1D) upplever utbildningen utifrån säker och personcentrerad vård vid övergång till en hybrid closed loop insulinpumpbehandling. Metod: Kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats med semistrukturerade frågor genomfördes med åtta personer med T1D som har startat med en hybrid closed loop insulinpumpbehandling under åren 2020–2021. Intervjuerna hölls via zoom och de spelades in, transkriberades ordagrant och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier och åtta underkategorier. Huvudkategorierna var: Tekniken och livet, Tekniken och utbildningen samt Tekniken och det professionella stödet. Det förekom tre olika typer av utbildningar; halvdag, tre dagar och distansuppstart, där majoriteten av deltagarna upplevde att de mottagit den utbildning de behöver för att känna sig trygg med behandlingen, men där vikten av snar uppföljning betonas. Insulinpumpföretagets support och diabetesteamets stöd är väsentliga för upplevelsen av trygghet. Slutsats: Den avancerade teknik som finns att tillgå idag förbättrar livskvaliteten och leder till ökad trygghet och frihet men kräver praktisk övning och snar uppföljning hos diabetessjuksköterska för att vara förenad med säker och personcentrerad vård. / Background: The rapid development of advanced diabetes technology requires great knowledge from the diabetes team. The diabetes nurse specialist is responsible for the education of new technology with demands for safe and person-centered care. When starting a hybrid closed loop insulin pump treatment, the diabetes nurse generally includes a specialist from the current company that is responsible for the advanced item, so that the receiver of the insulin pump is ensured to get all technical information correctly. Aim: The aim of this study was to describe how adult persons with diabetes type 1 (T1D) experience the education from the intention of safe and person-centered care in connection with transmission to a hybrid closed loop insulin pump treatment.  Method: Qualitative interview study with an inductive approach with semi structured interview questions were conducted with eight persons with T1D who have started with a closed loop insulin pump treatment during the years of 2020 and 2021. The interviews took place via zoom and were recorded, transcribed verbatim and analyzed using a qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in three main categories and eight subcategories. The main categories were: Technique and life, Technique and education, Technique and the professional support. The result showed that there were three different kinds of education; half day, three days and distance start, where the majority of the participants experienced that they had received the education they needed to feel safe with the treatment, but where a close follow-up visit to the diabetes nurse specialist is crucial. Conclusion: The advanced technology that is available today, increases quality of life and leads to a sense of safety and freedom but demands practical training and a close follow-up visit to the diabetes nurse to be associated with safe and person-centered care.

Diabetes Mellitus typ 1 är en kronisk sjukdom som medför drastiska livsstilsförändringar samt kräver ständig planering och anpassning i vardagen för att optimera god egenvård och förebygga kort- samt långsiktiga komplikationer. Det är således av intresse att utforska barn och unga vuxnas upplevelser av att leva med diabetes typ 1 under den redan utmanande tidpunkten i livet som utgörs av tiden mellan barndom och vuxenliv. Syftet med denna litteraturstudie är att belysa barn och unga vuxnas upplevelser av att leva med diabetes typ 1. Vald metod för följande studie är en litteraturöversikt med kvalitativ design som utgångspunkt för data. Funnet resultat belyser att barn och unga vuxna med diabetes typ 1 upplever utmaningar med psykisk ohälsa relaterat till ångest och oro samt rädsla för komplikationer. Likaså synliggörs omgivningens påverkan på individens egenvårdsförmåga, orsakat av stigmatisering och okunskap gällande diabetes typ 1. Fortsättningsvis belyser resultatet hur relationer i olika former kan påverka egenvårdsförmågan genom upplevelsen av emotionellt och praktiskt stöd samt adekvat informationsgivande. Slutligen visar resultatet hur acceptans och integrering av diabetes typ 1 i livet påverkar tillvarons samtliga aspekter; från identitet, följsamhet och ansvar, till inverkan på vardag, relationer och framtidsplanering. Under diskussionen tillkommer reflektioner om de subjektiva upplevelserna av att leva med diabetes typ 1, utgjort av egenvårdsförmåga, synen på sig själv samt relationen till omgivningen och andra, samt en reflekterande metoddiskussion om litteraturstudiens vetenskapliga kvalitet och etiska medvetenhet. / Diabetes Mellitus type 1 (T1D) is a chronic disease that entails drastic lifestyle changes and requires constant planning and adaptation in everyday life to optimize good self-care and prevent short- and long-term complications. It is therefore of interest to explore children's and young adults' experiences of living with T1D during the already challenging time between childhood and adulthood. The purpose of this literature study is to shed light on children and young adults' experiences of living with diabetes type 1. The chosen method for the following study is a literature review with a qualitative design. The results highlight that children and young adults with T1D experience challenges with mental illness related to anxiety and worry as well as fear of complications. Likewise, the influence of the environment on the individual's self-care ability is made visible, caused by stigmatization and ignorance regarding type 1 diabetes. The result further highlights how relationships in various forms can affect self-care ability through the experience of emotional and practical support as well as adequate information provision. Finally, the results show how acceptance and integration of T1D affects all aspects of life; from identity, compliance and responsibility, to the impact on everyday life, relationships and future planning. During the discussion, reflections are added on the subjective experiences of living with T1D, consisting of self-care skills, the view of oneself and the relationship with the environment and others, as well as a reflective methodological discussion on the scientific quality and ethical awareness of this literature study.

Bakgrund: Orsaken till diabetes typ 1 är i dagsläget okänt, vilket innebär att sjukdomen är obotlig och kan medföra allvarliga komplikationer. Patientens egenansvar är därav nödvändigt i egenvården med stöd från hälso-och sjukvården. Sjuksköterskans roll är betydelsefull för att ge patienten stöd och kunskap som kan främja patientens egenvård samt hälsa. För att patienten ska få makt och kontroll över hälsan utgör begreppet empowerment en betydande del i egenvården. Syfte: Syftet var att beskriva vuxna patienters erfarenheter av egenvård vid diabetes typ 1 i vardagen. Metod: Litteraturöversiktens design var kvalitativ med en induktiv ansats, där 13 vetenskapliga artiklar inkluderades som publicerades mellan 2015–2022. Använda databaser var CINAHL och MEDLINE. Analys utfördes enligt Fribergs fem steg. Resultat: Första huvudkategorin blev strategier med underkategorierna; hanteringsstrategier i egenvården, rutinernas betydelse i vardagen, den mentala inställningens påverkan på egenvården samt teknikens betydelse i egenvården. Andra huvudkategorin blev utmaningar med underkategorierna; svårigheter att hitta balans i vardagen samt faktorer som kan påverka egenvården negativt. Tredje huvudkategorin blev stöd med underkategorierna; påverkan från familj och vänner samt påverkan från vårdpersonal.  Slutsats: Genom strategier och stöd kan egenvårdens utmaningar hanteras, vilket kan främja en god egenvård.

Bakgrund Diabetes mellitus är ett samlingsnamn för olika diabetessjukdomar, däribland typ 1 diabetes och typ 2 diabetes. Typ 1 diabetes och typ 2 diabetes är kroniska sjukdomar där insulinproduktionen helt har upphört eller inte är tillräckligt för att täcka kroppens behov. Den tekniska utvecklingen inom hälso-och sjukvård har blivit alltmer digitaliserad och skapat förutsättningar för en ny typ av stöd med mobila applikationer. Egenvård är en viktig del av diabetesbehandlingen och mobila applikationer kan vara ett hjälpmedel för personer med diabetes. Sjuksköterskans roll behöver anpassas för att möta kraven inom en mer digitaliserat hälso-och sjukvårds miljö. Avsikten var att ge patienten adekvat information och utbildning av mobila applikationer för att stärka patientens egenvårdsförmåga. Syfte Syftet är att belysa patienters upplevelser och erfarenheter av mobila applikationer som stöd för egenvård med diabetes typ 1 och typ 2. Metod Studien genomfördes som en icke-systematisk litteraturöversikt som inkluderade 14 vetenskapliga artiklar från databaserna PubMed och CINAHL. De vetenskapliga artiklarna var publicerade från de fem senaste åren och var av både kvalitativ och kvantitativ ansats. Vidare hade studien en systematisk struktur där samtliga artiklarna hade kvalitetsgranskat i enlighet med Sophiahemmets bedömningsunderlag. Resultatet erhölls genom en integrerad dataanalys. Resultat Personernas upplevelser och erfarenheter sammanställdes i tre huvudkategorier och flera underkategorier. Av de 14 utvalda artiklarna var sex kvalitativa, fem kvantitativa och tre utav en mixad metod. Resultaten visar på en övervägande positiv respons mot mobila applikationer, där de bidrar till förbättrad egenvård och engagemang. Trots detta kvarstår frågor om användarvänlighet och tekniska begränsningar. Slutsats Mobila applikationer har stor potential att förbättra diabetesvården genom att stärka patienters egenvård och erhålla viktig information om sjukdomen till vårdgivaren. Framtidens forskning bör fokusera på att förbättra design och funktionalitet samt att adressera användares frustation och stress. / Background Diabetes mellitus is an umbrella term for various diabetes diseases, including type 1 diabetes and type 2 diabetes. Type 1 and type 2 diabetes are chronic conditions where insulin production has completely ceased or is insufficient to meet the body's requirements. The technological advancements in healthcare have gradually become more digitalized and created opportunities for a new type of support through mobile applications. Self-care is a crucial component of diabetes treatment, and mobile applications can serve as a tool for patients with diabetes. The nurse’s role needs to be adapted to meet the demands of a more digitized healthcare environment. This is to provide patients with adequate information and education on mobile applications to strengthen the patient's self-care ability. Aim The purpose is to shed light on patients' experiences and perceptions of mobile applications as support for self-care in type 1 and type 2 diabetes. Method The study was conducted as a non-systematic literature review, which included 14 scientific articles retrieved from the databases PubMed and CINAHL. These articles were published within the last five years and encompassed both qualitative and quantitative approaches. Furthermore, the study followed a systematic structure where all articles were quality-assessed according to Sophiahemmet's evaluation criteria. The results were obtained through an integrated data analysis. Results The individuals' experiences and perceptions were compiled into three main categories and several subcategories. Out of the 14 selected articles, six were qualitative, five were quantitative, and three utilized a mixed methods approach. The results indicate a predominantly positive response towards mobile applications, as they contribute to improved self-care and engagement. However, questions regarding usability and technical limitations remain. Conclusions Mobile applications have significant potential to enhance diabetes care by empowering patients in self-management and providing important disease-related information to healthcare providers. Future research should focus on improving design and functionality, as well as addressing users' concerns regarding frustration and stress.

Bakgrund: Glykemisk kontroll hos personer med typ 1 diabetes kräver stöd och utbildning av vårdpersonal inom diabetesvården. För att förbättra behandlingsresultat och livskvalitet samt minska risken för komplikationer kan intensiva behandlingsstrategier användas för att sträva efter optimal glykemisk kontroll och hälsa. Syfte: Syftet är att beskriva hur intensivbehandling påverkar HbA1c och hälsa hos personer med diabetes typ 1. Metod: En retrospektiv studie, deskriptiv design med kvantitativ ansats. Urvalet skedde från en diabetesmottagning och utgick från redan insamlade data från ett intensivbehandlingsprojekt. 42 patienter med diabetes typ 1 och HbA1c ≥70 mmol/mol inkluderades i intensivbehandlingsprojektet. De variabler som undersöktes var HbA1c och EQ-VAS, för att undersöka sambandet mellan glykemiskkontroll och skattad hälsa. Huvudresultat: Resultatet visade ett svagt samband mellan sjunkande HbA1c och stigande EQ-VAS vid uppföljningen. Det starkaste signifikanta sambandet sågs i kategorin kontakt med dietist, kopplat till HbA1c och EQ-VAS. I kategorierna patienter med flerdosbehandling av insulinpenna, behandling med insulinpump samt utebliven kontakt med dietist visade inget signifikant samband kopplat till sjunkande HbA1c och stigande EQ-VAS.  Slutsats: Studien visar betydande förbättringar i både HbA1c och EQ-VAS hos patienter med diabetes typ 1 efter intensivbehandling. Positiva samband observerades mellan insulinpumpbehandling och högre EQ-VAS, samt dietistkontakt och minskat HbA1c. Fynden tyder på att intensivbehandlingen, särskilt med dietistrådgivning, effektivt förbättrar glykemisk kontroll och livskvalitet. Ytterligare forskning behövs för att bekräfta dessa resultat. / Background: Glycemic control in individuals with type 1 diabetes requires support and education from diabetes care professionals. To improve treatment outcomes and quality of life while reducing the risk of complications, intensive treatment strategies can be employed to achieve optimal glycemic control and health. Purpose: The purpose is to describe how intensive treatment affects HbA1c and health in individuals with type 1 diabetes. Method: A retrospective study with a descriptive design using a quantitative approach. The sample was selected from a diabetes clinic and relied on previously reported data from an intensive treatment project. 42 patients with type 1 diabetes and HbA1c ≥70 mmol/mol were included in the intensive treatment project. Data were analyzed using Spearman's rank correlation analysis to identify relationships between HbA1c and health. Main Results: The results showed a weak correlation between decreasing HbA1c and increasing EQ-VAS scores at follow-up. The strongest significant correlation was observed in the category of contact with a dietitian, linked to HbA1c and EQ-VAS. In the categories of patients using multiple daily injections with insulin pens, insulin pump therapy, and lack of contact with a dietitian, no significant correlation was found related to decreasing HbA1c and increasing EQ-VAS. Conclusion: The study shows significant improvements in both HbA1c and EQ-VAS in patients with type 1 diabetes after intensive treatment. Positive correlations were observed between insulin pump therapy and higher EQ-VAS scores, as well as between dietitian contact and reduced HbA1c. The findings suggest that intensive treatment, especially with dietitian counseling, effectively enhances glycemic control and quality of life. Further research is needed to confirm these results.

Bakgrund: Diabetes Mellitus typ I är ett globalt hälsoproblem som skördar många liv varje år och påverkar livskvaliteten för de drabbade. Diabetes typ I är en autoimmun sjukdom som leder till destruktion av insulinproducerande betaceller i pankreas och således rubbad glukosreglering. Huvudsakliga patogena immunceller inkluderar autoantikroppar, exempelvis riktade mot glutaminsyra dekarboxylase 65, och autoreaktiva T-celler. Diagnos sker generellt baserat på förhöjda halter plasmaglukos och eventuellt stimulering av C-peptid för att utreda status för den endogena betacellsfunktionen. Diabeteskomplikationer är en vanlig dödsorsak hos diabetespatienter. År 2019 orsakades 4,2 miljoner dödsfall av diabetes eller diabeteskomplikationer. I dagsläget är administrering av exogent insulin enda behandlingsmöjligheten för typ I diabetespatienter. Det har dock länge forskats på alternativ i form av preventiv behandling men i dagsläget finns inga preventiva behandlingar på marknaden. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att undersöka prospektiva möjligheter till diabetespreventiv behandling inom områdena glutaminsyra dekarboxylase 65 vaccin och coxsackievirus B vaccin med avseende på effekt samt jämföra dessa två prospektiva behandlingsmöjligheter. Metod: Arbetet har utförts genom granskning av artiklar från databasen PubMed. För litteraturgranskning av studier om GAD-behandling valdes tre kliniska studier utifrån sökning med ”type 1 diabetes”, ”diabetes mellitus”, ”type 1”, ”GAD” och ”vaccine” som sökord. För artiklar om CVB och CVB-vaccin användes ”type 1 diabetes”, ”vaccine” och ”coxsackievirus” som sökord. Resultat: Kliniska studier på GAD-behandling visar ingen signifikant skillnad mellan GAD-alum och placebo i helgruppsanalyser. Vid vissa stratifierade analyser för exempelvis kön, ålder, eller antal riskfaktorer detekteras signifikanta skillnader genom ökad mängd stimulerad C-peptid eller progression till klinisk diabetes. Den prospektiva kohortstudien över diabetesincidens påvisar att CVB är en riskfaktor för diabetes hos människa. Vidare visar de prekliniska studierna på signifikant minskad diabetesincidens i CVB-vaccinerade studiepopulationer jämfört med placebo. Slutsats: Varken behandling med GAD-alum eller CVB-vaccin är möjligt att använda som preventiv behandling i nuläget. Dock visar studierna på lovande framtidsmöjligheter för CVB-vaccin som primärprevention och GAD-alum som sekundär- eller tertiärprevention. / Background: Diabetes Mellitus type I is a global health issue, causing numerous deaths each year and also influencing the quality of life of those affected. Type I diabetes is an autoimmune disease where the individuals own immune system causes destruction of insulin producing beta cells in the endocrine islets of pancreas. Main immunological features include, autoantibodies directed towards glutamic acid decarboxylase 65, and autoreactive T-cells. Diagnosis is generally based on elevated levels of plasma glucose and stimulated C-peptide, together disclosing the status of the beta cell function. The lack of endogen insulin causes disturbances in the glucose metabolism which leads to prevailing tissue damage in cells and organs of the diabetic individual’s body. Furthermore, insufficient control of plasma glucose is related to development of diabetes complications. Diabetic complications are known to be a major cause of death in diabetic patients. Diabetes and diabetic complications caused 4,2 million deaths in 2019. Insufficient adherence to treatment regimen during a long period of time is known to increase the risk for some common diabetes complications. Administration of exogenous insulin is the only current treatment available for type I diabetes, albeit recurrent attempts to find a cure or successful preventive treatment for diabetes mellitus type I. Recent promising research on diabetes preventive treatment includes the autoantigen glutamic acid decarboxylase-65 and vaccine against coxsackievirus B. Aim: The purpose of this literature study was to examine prospective possibilities for diabetes preventive treatments. Further, the purpose was to compare the promising preventive treatments of GAD65-vaccine and CVB-vaccine concerning effect and prospective treatment regimens. Methods: The thesis is a literature study based on articles found by searching the database PubMed. Clinical studies examining the effect of GAD-treatment was found by using key words such as ”type 1 diabetes”, ”diabetes mellitus”, ”type 1”, ”GAD” and ”vaccine”. Studies examining the effect of CVB and CVB-vaccines was primarily preclinical and prospective cohort studies, found by searching for the key words ”type 1 diabetes”, ”vaccine” and ”coxsackievirus”. Results: Clinical studies of GAD-treatment does not demonstrate a statistically significant difference between treatment with GAD-alum compared to placebo in full group analysis. Stratified groups occasionally prove significant differences in quantity of stimulated C-peptide or progression to clinical diabetes by age, gender or amount of risk factors for example. The prospective cohort study examining the incidence of diabetes, demonstrates that CVB is a risk factor for type I diabetes in humans. Furthermore, the preclinical studies detect a significant decrease in diabetes incidence in CVB-vaccinated mice compared with placebo. Conclusion: Neither treatment with GAD-alum nor CVB-vaccine is currently ready for use. However, the studies show a promising prospective possibility for CVB-vaccine as a primary prevention and GAD-alum as a secondary or tertiary prevention of type I diabetes.

This study explored the needs and challenges faced by diabetics and healthcare personnel in the context of diabetes consultations in Sweden, with the aim of identifying improvements for Clinical Decision Support Systems (CDSS). Given the global prevalence of diabetes, understanding the use and implications of CDSS in patient consultations is crucial. This research aimed to fill that knowledge gap by exploring ways to improve CDSS, considering the needs of both diabetics and healthcare workers. A qualitative approach was used, including 12 interviews, 1 observation, and 6 document reviews. A thematic analysis revealed four key themes which highlighted various challenges and needs, experienced from both diabetics and healthcare personnel. The underlying causes of these challenges were linked to recent technological advancements and the increase in available data points. This results infrustration, suboptimal care outcomes, and an increased reliance on alternative solutions by both parties. The DeLone and McLean IS Success Model was used to identify potential technological solutions and provides a clear recommendation on what needs to be improved for future solutions. The findings contribute significantly to understanding the utilization of CDSS in diabetes care and associated challenges. The study is particularly relevant for healthcare personnel, diabetics, policymakers, entrepreneurs, and scholars interested in healthcare information systems. Future studies should focus on generalizing these findings by exploring other healthcare systems and to what extent this findings are applicable for type 2 diabetics, as well as practically exploring how new systems can address the identified needs in this study. Ultimately, this study contributes to the potential for improved care and quality of life for diabetics. / Denna studie utforskade behov och utmaningar som diabetiker och sjukvårdspersonal står inför i samband med diabeteskonsultationer i Sverige, med målet att identifiera förbättringar för kliniska beslutsstödssystem (CDSS). Med tanke på diabetes globala prevalens, är det avgörande att förstå användningen och implikationerna av CDSS i patientkonsultationer. Denna forskning syftade till att fylla detta kunskapsgap genom att utforska möjligheter att förbättra CDSS, med hänsyn till både diabetikers och vårdgivares behov. Kvalitativa metoder användes, inklusive intervjuer, observationer och dokumentgranskningar. En tematisk analys identifierade fyra nyckelteman som belyste flera utmaningar och behov från både diabetiker och sjukvårdspersonal. De underliggande orsakerna till dessa utmaningar var kopplade till tekniska utveckling och ökningen av tillgängliga datapunkter. Detta resulterade i frustration, suboptimala vårdresultat och en ökad användning av alternativa lösningar från båda parter. DeLone och McLean IS Success Model användes för att översätta behoven till tekniska krav för potentiella framtida lösningar. Studiens resultat bidrar till förståelsen av användningen av CDSS inom diabetesvård och relaterade utmaningar. Studien är särskilt relevant för sjukvårdspersonal, diabetiker, politiker, entreprenörer och forskare som är intresserade av hälso- och sjukvårdsinformationssystem. Framtida studier bör fokusera på att generalisera dessa resultat genom att undersöka andra sjukvårdssystem och i samband med typ 2 diabetes, samt utforska hur mer praktiskt utveckling av nya system kan gå till för möta de identifierade behoven i denna studie. Slutligen bidrar denna studie till potentialen för förbättrad vård och livskvalitet för diabetiker.

Type 1 diabetes (T1D) is a complex chronic disease without treatment. When anindividual is diagnosed with T1D they are taught how to monitor blood glucoselevel as well as external insulin administration. While this management strategyhelps prolong the individual’s life, there are other lifestyle factors not consideredthat negatively impact the patients’ life. This thesis aims to investigate the types of data that can be gathered to benefit T1D patients and healthcare specialists by improving life quality. To do so, the work employs a literature review and its qualitative analysis, aninterviewing process and its qualitative analysis as well as overall findings analysiswhere data is interpreted in order to identify areas of interest, common topics andtrends. 43 literature publications, 3 healthcare professionals and 3 T1D patientsparticipated in this study. Results show initial education is limited leaving patients to initiate their ownresearch which could be a cause for stress. Technological integration does not seemchallenging provided the right training of more complex solutions. Education asa means to reduce stress seems effective both for patients but also for their socialnetworks. Finally, there are currently useful data markers not being used that couldprovide a wider range of information to healthcare specialists aiding in better patientcare and improved T1D patients’ Quality of Life (QOL). To conclude, T1D is a complex chronic disease that requires both clinical andnon-clinical interventions. It is not sufficient to only address its clinical implicationsbut is important to investigate factors that impact the lifestyle and quality of life. Byextracting proper data markers, collecting and analyzing them, it is believed thattechnology can assist healthcare and ultimately improve T1D patient’s quality oflife. / Diabetes typ 1 är en komplex kronisk sjukdom som inte har en behandling. När enindivid blir diagnostiserad med Diabetes typ 1 lär dem att mäta blodsocker nivåernasamt externa insulin administering. Medan denna strategi hjälps förlänga individensliv, finns där andra livsstilsfaktorer som inte är övervägd. Denna avhandling syfta mot att kunna undersöka datatyper som kan insamlas tillfördel för Diabetes typ 1 patienter och värdpersonal genom att förbättra livskvalitet. För att kunna utföra detta genomfördes en litteratursammanställning med en kvalitativ analys, intervjuer med en kvalitativ analys samt ett övergripande rön där datantolkas för att kunna identifiera områden som kan vara intressanta, allmänna temanoch trender. 43 litteratur publikationer, 3 vårdpersonal och 3 diabetes typ 1 patienterdeltog i undersökningen. Resultatet visar inledande utbildning är begränsad vilket leder till att patienterinitiera egen fördjupning. Detta kan bidra till stressnivåerna. Teknologisk integrering verka inte vara en utmaning för patienter om dem få rätt utbildning för komplexa lösningar. Utbildning som metod för att bekämpa och minska stressnivåernaverka effektivt både för patienterna och vårdpersonal men även för deras sociala nätverk. Slutligen, finns där användbara data markörer som inte används men kan förse bredare information till vårdpersonal vilket kan förbättra vården samt patientenslivskvalitet. Slutligen är diabetes typ 1 en komplex sjukdom som kräver både klinisk menäven icke-kliniska ingripande. Det är inte tillräcklig att enbart ta itu med dem kliniska ingripande men det är även viktigt att undersöka faktorer som påverkar livsstiloch livskvalitet. Genom att excerpera lämplig data markörer samt samla och analysera dem, är det tänkt att teknologi kan assistera vårdpersonal och till slut förbättralivskvaliteten av diabetes typ 1 patienter