Bakgrund: Att leva med en kronisk sjukdom som diabetes typ 1 kräver daglig kontroll av sin livsföring. Som ung vuxen inträffar många förändringar i livet och det kan vara en utmaning att samtidigt vara drabbad av en kronisk sjukdom och lära sig att leva med denna och de känslor som sjukdomen framkallar. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt är att beskriva unga vuxnas upplevelser av att leva med diabetes typ 1. Metod: Litteraturöversikt med 13 kvalitativa artiklar av olika design. Systematisk sökning av studier i databaserna Pubmed, Cinahl och PsycINFO. Resultat: I de granskade studierna framkom att leva med diabetes och samtidigt växa upp och bli vuxen upplevdes många gånger svårt. Rädsla för att vara annorlunda jämfört med andra jämnåriga, känslor av att tappa kontrollen samt rädslor inför framtid och för komplikationer var vanligt. Den unga vuxna kände sig ofta begränsad och hade svårt att integrera rutiner kring egenvården i det dagliga livet. Familj och vänner hade ofta en viktig roll för den unga vuxna men det fanns även en känsla av kluvenhet gentemot anhörigas delaktighet och sitt eget ansvar för sin sjukdom och hälsa. I kontakten med hälso- och sjukvården upplevdes en del brister och missnöje. Slutsats: Många unga vuxna upplever negativa känslor kring sin sjukdom och har svårigheter att få vardagslivet att fungera. Genom att få kännedom om hur unga vuxna med diabetes upplever sin sjukdom och livssituation kan sjuksköterskans stödjande roll utvecklas. / Background: Living with a chronic disease like type 1 diabetes requires a daily control of the lifestyle. As a young adult, several changes in life occurs. During this time of life, it might be a challenge to also have a chronic disease and learn to live with the disease and the feelings who may emerge from it. Aim: The aim of this study is to describe the experiences of young adults living with type 1 diabetes. Method: A literature review based of 13 qualitative studies with different designs. A systematic search in the databases Pubmed, Cinahl and PsycINFO was conducted. Result: The reviewed studies showed that living with diabetes while growing up and becoming an adult, many times felt difficult. Fear of being different from other peers, feelings of losing control and fears for the future and for complications was common. The young adult often felt limited and had difficulties with integrating routines for self-management in daily life. Family and friends often had an important role for the young adult. However, the young adults could feel ambivalent in family and friend’s participation in self-management and their own responsibility for their health and illness. In contact with the health services, young adult experienced some shortages and discontent. Conclusion: Many young adults experience negative feelings about their illness and have difficulties in everyday life. By gaining knowledge about how young adults with diabetes experience their disease and life situation the supporting role from the nurse can develop.

Bakgrund:Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom som oftast drabbar barn och unga vuxna upp till 35 års ålder. Unga vuxna är den grupp med diabetes typ 1 som särskiljer sig genom att inte följa nationella och internationella riktlinjer för egenvård. Syfte:Att undersöka hur unga vuxna med diabetes typ 1 upplever livskvalitet och förmåga till egenvård. Metod:Denna studie är en litteraturöversikt med deskriptiv design. Femton kvalitativa artiklar inkluderades för att besvara frågeställningarna. Litteratursökningen gjordes i PubMed, CINAHL och PsychInfo. Resultat:Unga vuxna med diabetes typ 1 är i behov av olika typer av stöd och hjälpmedel för att genomföra god egenvård. Rädslan för hypoglykemi, brist på anpassad miljö och brist på stöd och kunskap från omgivning är det som påverkade unga vuxna med diabetes typ 1 upplevda livskvalitet negativt. Faktorer som hindrade unga vuxna från god egenvård bestod av stigmatisering, diabetesrelaterad stress, bristande socialt stöd och brist på anpassad miljö. En optimistisk attityd, stöd av familj och vårdpersonal, användning av teknik och att ta en aktiv roll i sin diabetessjukdom var faktorer som underlättar förmågan till egenvård.  Slutsats: Litteraturöversikten visar att unga vuxna med diabetes typ 1 har en mångdubblad sårbarhet under övergångsperioden från barn- till vuxenliv och ställs inför en ökad uppsättning utmaningar genom att parallellt axla övergången från barn- till vuxen och samtidigt ta eget ansvar för sin diabetessjukdom. Att minska det diabetesrelaterade stigmat, öka tillgång till platser för egenvård och ett individanpassat stöd kan främja livskvalitet och förmåga till egenvård hos unga vuxna med diabetes typ 1. / Background:Type 1 diabetes is a chronic condition wich usually appears in childhood but can be developed in people aged up to 35 years of age. Young adults with Type 1 diabetes is the patient population which exhibit poor treatment adherence by not ensuing the recommended the national and international guidelines for self-care. Aim:To describe quality of life and ability to engage in self-care in young adults with Type 1 diabetes. Method:This study was made a literature review with a descriptive design. To answer the issues of this study 15 original articles were included. The literary search was made in PubMed, CINAHL and PsychInfo. Results:Young adults with Type 1 diabetes is in need of different types of support and resources to perform self-management. The fear of becoming hypoglycemic, absence of a suitable environment and support, lack of knowledge in society affected the quality of life in young adults with Type 1 diabetes. Health-related stigma, stress related to diabetes, a lack of social support, using techniques and engaging in self-managing behaviours was associated with better better treatment adherence. Conclusion:The literary review showed that young adults with Type 1 diabetes have a multiplied vulnerability during the transitioning from adolescence to adulthood and are faced with an increased set of challenges by transitioning whilst taking full responsibility of their condition. The possibility of privacy for self-care and increased individualized support can promote the quality of life and the ability to self-care in young adults with type 1 diabetes.

Bakgrund Trots kända hälsovinster med fysisk aktivitet (FA) visar studier att >60% av patienterna med diabetes typ 1 inte når upp till rekommenderad mängd. Syfte Undersöka vilken information och vilket stöd kring FA personer med diabetes typ 1 får från vården och vilken vårdprofession som ger detta. Samt eventuella skillnader i hur nöjda personer som uppnår, respektive inte uppnår, rekommendationerna för FA är med dessa faktorer. Metod I tvärsnittsstudien deltog 256 personer med diabetes typ 1 (77,0% kvinnor, medelålder 38,1 år, SD=13,1). En webbenkät om information och stöd kring FA publicerades på två Facebooksidor för diabetiker. Resultat Vanligast var information gällande anpassning av insulindos vid FA (64,8%), vilket även flest önskade mer information kring (53,9%). Majoriteten (76,6%) hade ej fått stöd och flest önskade detta gällande träningsprogram samt motivation och målsättning kring FA (13,5% vardera). Stöd kring FA gavs av sjuksköterska till 60,7% och av fysioterapeut till 16,1%. Deltagarna som nådde upp till rekommendationerna var mer nöjda med informationen och stödet de fått (p=0,027, p<0,001). Konklusion De som utövar mer FA är mer nöjda med den information och stöd de fått från vården. Detta indikerar att en satsning gällande informationen och stödet som ges till diabetiker skulle kunna bidra till ökad grad FA hos patientgruppen. / Background Despite the known positive health effects of physical activity (PA) >60% of patients with type 1 diabetes do not reach recommended amount. Purpose To examine what information and support regarding PA people with type 1 diabetes get from the health care providers. In addition, examine the possible differences in how pleased people who reach or doesn't reach the recommended level for PA are regarding these factors.​ Method In the cross sectional study there were 256 participants with type 1 diabetes (77,0% women, mean age 38.1 years old, SD=13.1). An online survey regarding information and support about PA was published on two Facebook pages for diabetics. ​ Results Information regarding adjustment of the dosage of insulin during PA was most common (64,8%), and what most participants wanted more information about (53,9%). The majority (76,6%) had not had support, and most participants wanted it regarding exercise programs as well as motivation and goal setting for PA (13,5% each). Support about PA was mostly given by nurses (60,7%) and sometimes by physiotherapists (16,1%). Participants who reached the recommended level were more pleased with received information and support (p=0,027, p<0,001). Conclusion Those who undertake more PA are more pleased with the received information and support. This indicates that an investment within the health care regarding the information and support that is given to diabetics could contribute to an increased level of PA within the patient group.

No description available.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom som påverkar hela patientens vardag. Det krävs kontinuerliga kontroller och behandling för att hålla en stabil blodsockerhalt. Till hjälp finns det bland annat insulinpumpar och blodsockersensorer. Sjukdomen är en utmaning och kan leda till allvarliga följdsjukdomar, men också psykisk påverkan och lidande under hela sjukdomsperioden. Forskning har visat på att kvinnor upplever sin sjukdom lite annorlunda än män och därmed skulle det kunna förekomma individuella skillnader mellan könen inom diabetes också. Syfte: Syftet var att belysa kvinnors upplevelser av att leva med diabetes typ 1. Metod: Studien gjordes med en kvalitativ ansats med ett vårdvetenskapligt perspektiv. En manifest innehållsanalys enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2012) genomfördes på fem bloggar skrivna av kvinnor med typ 1 diabetes. Resultat: Fyra kategorier och nio underkategorier framkom som belyste hur det är att leva med diabetes typ 1. Kategorierna var ”Positiva och negativa aspekter med diabetes”, ”För- och nackdelar med insulinpump och blodsockersensor”, ”Diabetes är ett heltidsjobb” samt ”Relationen till omvärlden”. Slutsats: Diabetes är en ständig kamp för att uppleva hälsa. Även om sjukdomen inte behöver ta över vardagen så orsakar den stort lidande. Dagens teknik har inneburit en positiv utveckling mot större frihet och flexibilitet i vardagen. Samtidigt finns det brister i kunskapen hos både vårdpersonal och andra icke-diabetiker.

Den kroniska sjukdomen diabetes typ 1 ökar runt om i världen. Komplikationer vid diabetes typ 1 är allvarliga. Det är en autoimmun sjukdom som oftast utvecklas i tidig ålder och därmed blir även familjemedlemmarna berörd utav den. Familjefokusrad omvårdnad är ett förhållningsätt som används i dagens vård och omsorg. Familjerelaterade omvårdnad innebär att vårdgivaren har fokus på familjemedlemmars betydelse för patientens upplevelse av ohälsa och sjukdom. Tidigare studier fokuserar på sjuksköterskans roll i omvårdnadsarbetet och få studier finns kring familjeperspektivet. / The chronic disease type 1 increases around the world. Complications of type 1 diabetes are serious. It is an autoimmune disease that usually develops at an early age and thus also the family members are affected by it. Family-focused nursing is an approach that is used in today's nursing and care. Family-related nursing means that the healthcare provider focuses on the importance of family members for the patient's experience of illness and disease. Previous studies focus on the nurse's role in the nursing work and few studies are available on the family perspective.

Bakgrund: Diabetes är en kronisk metabol sjukdom och det finns två sorter. Typ 1 kallas den som orsakas av bristande insulinproduktion. Nordiska riktlinjerna för barn och ungdomar rekommenderar 60 minuter fysisk aktivitet per dag.   Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa vikten av fysisk aktivitet hos barn och ungdomar med typ 1 diabetes samt vilka faktorer som påverkar deras fysiska aktivitet.   Metod: En litteraturstudie innehållande 16 vetenskapliga artiklar som erhållits genom databaserna PubMed och Cinahl. Dessa har granskats, kvalitetsbestämts och sammanfattats. Resultatet har därefter analyserats och presenterats under två huvudteman med tillhörande subteman.   Resultat: Efter granskning av de involverade artiklarna framkommer det att den fysiska aktiviteten är viktig för barn och ungdomar med typ 1 diabetes. Det är viktigt för att de ska ligga på en bra glukosnivå, men även för att motverka exempelvis framtida sjukdomar och övervikt. De hinder som de kan drabbas av är bland annat hypoglykemi men även val av metod för tillförsel av insulin, som kan begränsa dem i vilken form av fysisk aktivitet de kan utföra.   Slutsats: Den fysiska aktiviteten är viktig för barn och ungdomar med typ 1 diabetes och bör ses som en behandlingsmetod. Vården bör vara personcentrerad för att kunna mota de hinder som kan uppstå och för att nå fram till barnen och ungdomarna. / Background: Diabetes is a chronic metabolic disease and there are two types. Diabetes type 1 is known as the one caused by lack of insulin production. A Nordic guideline for children and adolescents recommends 60 minutes of physical activity per day.   Objective: The aim of this study was to highlight the importance of physical activity in children and adolescents with diabetes type 1 and their potential barriers to physical activities.   Method:  In total 16 scientific articles were included after searches in the databases PubMed and Cinahl. The articles were quality audited, summarised and analysed. In total two themes and four subthemes were obtained.   Results: After analysed the involved articles it reveals that the physical activity is necessary for the children and adolescents with diabetes type 1. It’s necessary for keeping the glucose level stabile, but also to prevent future diseases and obesity.  The obstacles that they can suffer are for instance hypoglycaemia, but also the choice of method to take insulin can limit them in what physical activity that they can perform.   Conclusion: Physical activity is important for children and adolescents with diabetes type 1, and should been seen as a treatment method. The healthcare should be person-centred to be able to face the obstacles that may arise and to reach the children and adolescents.

Background: Dexcom G5, a continues glucose monitoring system, includes a follower function that gives people the possibility to see other people's glucose levels in real time. During the adolescents the metabolic control often deteriorate, When the responsibility for the diabetes care is shared between the parent and the youth there is better possibility to achieve a good metabolic control (Olinder, Nyhlin och Smider 2011). Purpose: The purpose of this study is to investigate how adolescents perceive the follower function in Dexcom G5. Method: A qualitative interview method with inductive onset. Eleven adolescents have been interviewed using a question guide with semi structured questions. The material was analysed with content analysis by Graneheim and Lundman (2014). The theoretic framework  used is person centred  care (Ekman et al., 2011). Result: The conclusion from the analysis were one theme, three categories and eight subcategories. The theme is a means of adolescents to liberation using the follower function. The categories are use of technology, safety and liberation. The adolescents had a positive perception of the follower function and they felt safe, especially during the night and when there was a risk for hypoglycaemia. They felt that their parents was safer which led to fewer diabetes related conflicts and more liberation. The adolescents felt that it was easier to get help with the self-care. Some could feel some restrictions to their integrity and they could experience some stress by being responsible for their self-care. Most did not perceive the follower function as offensive to their integrity. They could understand that their parents used it with their welfare in mind. Conclusion: The follower function can be helpful when adolescents gradually take responsibility for their self-care. It is useful both in that it makes the adolescents feel safe, but it also provides a means for parents to let go. There are times when the adolescents may feel supervised and the follower function restrict their integrity. In such cases good communication is important. This is where the diabetes nurse has an important role to play. / Bakgrund: Till Dexcom G5, en kontinuerlig glukosmätare, finns en följarfunktion som ger möjlighet att följa andras glukosvärden i realtid. Under adolescensen försämras ofta den metabola kontrollen. När ansvaret för egenvården delas mellan föräldrar och ungdomar finns det bättre förutsättningar för att god metabol kontroll uppnås (Olinder, Nyhlin och Smide 2011). Syftet: Syftet med denna studie är att undersöka ungdomars upplevelse av Dexcom G5s följarfunktion. Metod: En kvalitativ intervjumetod med induktiv ansats. Elva ungdomar har intervjuats med en frågeguide med semistrukturerade frågor. Materialet har analyserats med hjälp av innehållsanalys utifrån Graneheim och Lundman (2004). Den teoretiska referensram som använts är personcentrerad vård (Ekman et al., 2011). Resultat: Vid analysen framkom ett tema, tre kategorier och åtta subkategorier. Temat var ungdomars väg till frigörelse med hjälp av följarfunktionen, kategorierna var handhavande av teknik, trygghet och frigörelse. Ungdomarna var positiva till följarfunktionen och kände sig trygga framförallt på nätterna samt vid risk för hypoglykemier. De upplevde att deras föräldrar var tryggare, vilket ledde till färre diabetesrelaterade konflikter och en större frihet. Ungdomarna upplevde att de lättare kunde få hjälp med egenvården. Några kände sig delvis inskränkta i sin integritet, och kunde ibland uppleva det stressande att alltid ställas till svars för hur de skötte sin egenvård. De flesta upplevde dock att följarfunktionen inte var kränkande för deras integritet, de förstod oftast att föräldrarna använde sig av den med gott uppsåt. Slutsats: Följarfunktionen kan vara till hjälp för att ungdomarna successivt ska kunna ta över ansvaret för sin egenvård. Den är till nytta både för att ungdomarna ska känna sig trygga, men också för att föräldrarna ska våga släppa taget. Det fanns dock tillfällen då ungdomarna kände sig övervakade och att följarfunktionen inskränkte på deras integritet. I dessa fall framkom det att kommunikation var extra viktig. Här har diabetessjuksköterskan en viktig roll.

No description available.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en kronisk, autoimmun sjukdom där kroppen har en otillräcklig mängd insulin som med tiden upphör helt. Med goda egenvårdskunskaper samt stöttning från föräldrar och sjuksköterska kan ungdomen leva ett gott liv med diabetes. Syfte: Belysa föräldrars upplevelser av att leva med en ungdom med diabetes typ 1. Metod: 10 valda artiklarna sammanställdes i flera steg och utgör grunden av en litteraturöversikt som är analyserade med en kvalitativ innehållsanalys enligt Segesten (2017b). Sökningen genomfördes i databasen CHINAHL. Resultat: Fyra teman identifierades: Rädsla för lågt blodsocker, som uppkom framförallt på natten då inte samma förutsättningar fanns till uppsyn som på dagen. Att släppa taget, där föräldrar upplevde svårigheter att lämna över sitt ansvar över sjukdomen till ungdomen. Hantering av oro, där föräldrar upplever en konstant oro och försöker på olika sätt hanteradet på lämpligaste sätt. Behov av stöd och kunskap, där föräldrar upplever brist påinformation samt känslomässigt stöd från sjukvården. Konklusion: Rädsla för lågt blodsocker var betydligt hos föräldrarna samt deras behov av information och känslomässigt stöd. Kunskap kring sjukdomen visade sig vara central för att kunna fatta bra beslut i ungdomens sjukdom och vård. / Backgrund: Type 1 diabetes is a chronic, autoimmune disease in which the body has an insufficient amount of insulin to then cease completely. With good self-care knowledge and support from parents and nurses, young people can live a good life with diabetes. Aim: Illustrate parents experience of living with an adolescence with type 1 diabetes. Method: 10 selected articles were compiled in several steps and forms the basis of an literature review which were analyzed with a qualitative content analysis (Segesten, 2017b). The search was performed in the database CHINAHL. Results: Four themes were identified: Fear of low bloodsugar, which arose mainly at night when the same conditions were not in place as during the day. Letting go showed difficulties for parents in handing over responsibility over the disease to the adolescence. Management of anxiety, where parents experience a constant anxiety and try in different ways to handle it in the most appropriate way. Need for support and knowledge, where parents experience a lack of information and emotional support from the healthcare. Conclusion: Fear of low bloodsugar was significant for the parents and the need for information and emotional support. Knowledge about the disease proved to be important inorder to be able to make good decisions regarding the adolescents care.