Digitala verktyg har fått en allt större roll i många avseenden i dagens samhälle, så även i utbildningssammanhang. Det är upp till varje lärare att iscensätta undervisning med och kring digitala verktyg, vilket ställer krav på läraren ur flera perspektiv. Många faktorer påverkar användandet av digitala verktyg i utbildningssammanhang vilket beskrivs i tidigare forskning, men närmare studier av aspekten pedagogers kompetens saknas. En webbaserad enkätundersökning används som metod för studien som bidragit med kunskap kring hur pedagogers digitala kompetens kan inverka på förekomsten av digitala verktyg i undervisningssammanhang. Ramfaktorteorin har använts som studiens teoretiska perspektiv, begreppet inre ram har använts synonymt med pedagogers digitala kompetens och yttre ram synonymt med förskolans läroplan. Studiens resultat pekar på att majoriteten av respondenterna i undersökningsgruppen har angett att de är säkra kring vad som förväntas av dem gällande de reviderade skrivningarna kring digitala verktyg och digital kompetens i läroplanen. Dock förekommer respondenter i undersökningsgruppen som inte känner sig säkra på vad läroplansskrivningarna medför för förväntningar på dem. Det finns en tendens i undersökningsgruppen att säkerheten kring läroplansskrivningarna är aningen högre hos de respondenter som fått fortbildning inom digitala verktyg än hos de som inte fått det. Studiens resultat pekar på att respondenterna anser att deras digitala kompetens påverkar deras användande av digitala verktyg i undervisningssammanhang och i deras utsagor framkom digital kompetens som såväl en möjlighet som en begränsning.

Studien utgår ifrån förskollärarnas skildringar kring arbetet med digitala verktyg för att främja flerspråkiga barn. Syftet med studien är att uppmärksamma förskollärarnas berättelser kring deras arbete med digitala verktyg för att utmana flerspråkiga barn i språkutvecklingen. Utifrån syftet bildades två frågeställningar: “Hur beskriver förskollärarna att de stöttar barns flerspråkighet?” och “Hur skildrar förskollärarna användningen av digitala verktyg för att främja barns flerspråkighet?”. Socialkonstruktivismen och det sociokulturella perspektivet är de teorier som studien tar ansats i. Data samlades in via sex semistrukturerade intervjuer. En tematisk analysmetod användes för att analysera empirin. Resultatet ledde fram till följande slutsats: respondenterna använder digitala verktyg som ett kompletterande verktyg i verksamheten mer än vad de använder digitala verktyg för att stödja flerspråkigheten. Studien har bidragit med kunskap om olika strategier som förskollärare använder för att stötta flerspråkiga barn, samt har synliggjort en lucka då förskollärarna inte använder digitala verktyg som flerspråkighetsstödjande verktyg.

Syftet är att beskriva hur lärarna använder de digitala verktyg i gymnasiesärskolan och hur användandet upplevs av lärarna. Studien syftar till att svara på följande frågor:I vilka sammanhang berättar lärarna att de använder digitala verktyg i sin undervisning och vilket lärande blir möjligt? Vilka pedagogiska utmaningar i undervisningen med digitala verktyg i skolan blir synliga enligt lärarna samt hur upplever lärarna användningen i förhållande till sin egen kompetens?Analysen skedde i flera steg. Först gjordes en förberedande observation inför intervjufrågorna. Därefter genomfördes intervjuerna samt en analys utifrån det sociokulturella perspektivet.Med hjälp av artefakt begreppet visade analysen att de digitala verktygen användes på olika sätt. Alla lärarna använde de primära artefakterna som ett kompensatoriskt stöd och planerade inför lektionerna hur datorerna skulle användas som en förlängning av kroppen. Vid mina intervjuer framkom att då datorn användes gav det möjlighet till sekundära artefakter såsom att använda olika arbetssätt där lärarna använde appar och programvaror som stöd till eleverna. Analysen visade hur elever i särskolan via de digitala verktygen ges möjlighet till tertiära artefakter såsom individanpassning och delaktighet.Resultatet av analysen visade att ur ett sociokulturellt perspektiv blev samspelet mellan eleverna bättre. Eleverna hjälpte varandra mer spontant och lärarna planerade för samspel på ett medvetet sätt. Lärarna planerade för att använda digitala verktyg i olika sammanhang för att skapa delaktighet och för individuellt arbete.En slutsats jag drar av min studie är att om lärarna har kunskap i användandet av sekundära artefakter såsom arbetssätt för att använda appar och programvaror möjliggörs tertiära artefakter såsom individanpassning samt delaktighet genom kommunikation/samspel.Studien visade att för att kunna använda de digitala verktygen fullt ut behöver lärarna få möjlighet till att utbilda sig mer i användandet av digitala verktyg.

Syftet med denna studie är att studera hur förskollärare använder digitala verktyg i undervisningen med grund i läs-och skrivförståelse. Studien inriktar sig på att besvara frågeställningarna: på vilka sätt påverkar förskollärares digitala kompetens den digitala läs-och skrivundervisningen i förskolan?och hur kan förskollärarnas digitala läs-och skrivundervisningen implementeras i den traditionella läs-och skrivundervisningen?  Studien utgår från hermeneutiken och pragmatismen, där vi via tolkning och förförståelse undersökt förskollärares förhållningssätt till den digitala läs-och skrivundervisningen. Utifrån syfte och frågeställningar har vi använt oss av en kvalitativ metod, med inriktning på semistrukturerade intervjuer. Genom de semistrukturerade intervjuerna har vi kunnat närma oss ett sätt att utvinna förskollärarnas egna erfarenheter som ligger till grund för kunskapen. Genom att systematiskt upprepa, kritiskt granska och korrigera empiri. Resultatet visar att den digitala undervisningen är betydelsefull för läs-och skrivundervisningen i förskolan, där det digitala bör ses som ett komplement i förskolans vardag. Vidare resultat syftar på att förskollärare önskar en utvecklad läroplan som omfattar beskrivning av de digitala riktlinjerna och målen, detta i relation till hur det kan bedrivas i undervisningen. Slutligen tyder studieresultatet på att förskollärares attityd och inställning till det digitala kan kopplas till hur pass bred digital kompetens förskolläraren har, följdvis kan detta påverka hur den digitala läs-och skrivundervisningen i förskolan bedrivs.

Samhället blir alltmer digitaliserat och i och med det blir det mer angeläget att använda digitala verktyg i undervisningen. Tidigare studier visar även på att digitala verktyg i undervisningen kan öka elevers motivation och enligt Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet ska elever ges tillfällen för att använda digitala verktyg i undervisningen. Studien syftar till att undersöka om och på vilket sätt elever finner motivation av att använda digitala verktyg på matematiklektionerna. Vidare syftar studien att undersöka eventuella skillnader mellan de demografiska variablerna, kön, årskurs och erfarenhet kopplat till graden av generell motivation. Slutligen undersöks eventuella samband mellan generell motivation samt inre och yttre motivation. Detta gjordes genom en deskriptiv analys, en korrelationsanalys samt flertal t-tester. Resultatet visade att graden av motivation var generellt hög, samt en tendens till signifikant skillnad mellan kön. Både inre och yttre motivation påvisade signifikanta samband till den generella motivationen, där flickor hade högre inre motivation än pojkar. Slutsatsen understryker att motivation till digitala verktyg är generellt hög och att det inte spelar en signifikant roll kring de demografiska variablerna gällande graden av motivation.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare i idrott och hälsa upplever ämnet när undervisningen tvingats genomföras på distans med digitala hjälpmedel. Studien syfte är även att kartlägga hur lärarna uppfattar möjligheten till att realisera läroplanen i en sådan miljö. Frågeställningarna har varit: Vilka för- respektive nackdelar upplever lärare med en digitaliserad distansundervisning i ämnet idrott och hälsa? och Hur upplever lärare möjligheten till att kunna realisera kursplanen för idrott och hälsa på distans? Studien är utförd med en kvalitativ ansats där fem olika lärare i Nordvästra Skåne intervjuades. Intervjuerna hade en semistrukturerad form och urvalet av lärare gjordes inledningsvis med hjälp av bekvämlighetsurval för att sedan gå över till ett så kallat snöbollsurval. Intervjuerna transkriberades och den empiriska data som samlats analyserades med hjälp av en teoritriangulering. Teorierna som studien använder sig av är ramfaktorteorin, läroplansteori och Bernsteins (2003) klassifikation och inramning. Resultatet visade på tre olika teman där lärarna (1) presenterade olika fördelar med distansundervisning (2) presenterade olika nackdelar med distansundervisning (3) gav sin syn på möjligheten att realisera kursplanen i en digital miljö. Slutsatsen av studien är att lärares upplevelser av distansundervisning till övervägande del var negativa. Detta går i linje med tidigare forskning som också kunnat påvisa lärares upplevda problem och hinder i samband med distansundervisning. Det framkommer också i denna studie att en realisering av kursplanen upplevdes som mycket utmanande eller rent av omöjlig om undervisning tvingas genomföras på distans under längre perioder.

Studien har fokuserat utforskandet av förskollärares identitet och förskolläraruppdrag irelation till förskolans digitalisering. Syftet var att beskriva och kritiskt diskuteraförskollärarnas upplevelser utifrån professionsroll, professionsidentitet ochförskolläraruppdraget med koppling till digitalisering i undervisning. Studien utgår från ettsocialkonstruktionistiskt perspektiv där förskollärarnas intervjuer och observationeranalyserades i studien. För att synliggöra detta användes en kvalitativ djupintervju ochobservation där fyra förskollärare deltog. Resultatet visade att en övervägande del avförskollärarna är positivt inställda till digitala verktyg och anser sig ha goda kunskaper omdigitala verktyg.En slutsats som kunde dras är att en del av förskollärarna upplevde digitalisering som svåroch utmanande. Det finns förskollärare som utvecklar sina kunskaper genom friståendekurser, läsning och utforskande av material. En ytterligare slutsats är att förskollärarnaupplever att de lär sig mycket av barnen, exempelvis genom kunskapsutbyten omdigitalisering.

Studiens syfte är att ta reda på och diskutera vilka erfarenheter grundskollärare med inriktning i årskurserna f-3, har kring användningen av digitala verktyg i läsundervisningen för yngre elevers läsinlärning. Studien bygger på det sociokulturella perspektivet. I studien använde vi oss av kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer där vi intervjuade sammanlagt åtta verksamma f-3 grundskollärare. Resultatet visar att alla de intervjuade lärarna upplever att användningen av digitala verktyg borde fungera som ett komplement i läsundervisningen där analoga redskap inte ska uteslutas. Dessutom har lärarna erfarenhet av att de digitala verktygen underlättar och stödjer elevernas läsinlärning, då de bidrar med mer varierat och personligt läromedel. Bland annat innefattar de digitala verktygen funktionen att skriva sig till läsning, ASL som stödjer elevernas läsutveckling. Lärarna upplever även att motivationen hos eleverna ökar vid användning av digitala verktyg i läsundervisningen. Däremot upplevs användningen av de digitala verktygen som störande i läsundervisningen när det förekommer tekniskt strul. Studien avslutas med förslag på framtida forskning kring ämnet

Digitala verktyg tar allt större plats i både vår vardag och i våra verksamheter.Syftet med denna studie är att bidra till kunskap om förskollärares arbete med digitala medier i förskolan: Särskilt intresse har riktats mot användandet av digitala verktyg i relation till barns erövrande av litteracitet. Den teoretiska utgångspunkten som använts under studiens gång är postmodernt perspektiv. Undersökningen genomfördes med en enkät som besvarades av 129 förskollärare. Det övergripande resultatet visar på möjligheter för förskollärarna att skapa goda förutsättningar för barn att erövra litteracitet genom användning av digitala verktyg. En faktor som lyfts fram är vikten av sociala och mellanmänskliga relationer i samband med barnens utforskande genom användning av digitala medier. Vidare visar resultatet en tendens på skillnader i erfarenhet i undersökningsgruppen. Skillnaderna utgörs av att de med mer erfarenhet av yrket verkar för en mer varierad användning av digitala verktyg i samband med undervisande aktiviteter medan de med mindre erfarenhet visar en större användning av lärplattan. En slutsats är att meningsskapande utgör en betydelsefull faktor för förskollärares arbete med digitala verktyg i avsikt att stödja barns erövrande av litteracitet. Det kollegiala lärandet innebär att förskollärare skapar mening i samarbete med varandra som bidrar till barns förutsättningar att erövra litteracitet med hjälp av digitala verktyg.

Den här studien har ett syfte att undersöka vilka uppfattningar förskollärare har gällande användning av Ipad i undervisningen i förskolan utifrån den reviderade läroplan som kom 2018. Det framkommer i den reviderade läroplanen från Skolverket att arbete med digital kompetens ska ske samt att det är en del av förskollärarnas pedagogiska uppdrag. Eftersom dagens samhälle blir mer digitalt så har den här studien sin fokus på vilka uppfattningar förskollärare har kring användandet av Ipad som ett digitalt verktyg i sin undervisning. Därför är valet för den här studien att utgå från ett fenomenografiskt perspektiv. Det för att skapa en förståelse för vilka uppfattningar och upplevelser som finns för Ipad hos förskollärare genom de intervjuer som genomförs. I resultatet framgår det först och främst att användning sker genom dokumentation av en undervisningssituation medIpads, både utan och tillsammans med barnen. Det går även att utläsa att det finns en positiv bild av användning av Ipads i undervisning men att det även finns en viss osäkerhet om att använda den med barnen som ett läromedel.