Syftet med denna magisteruppsats är att undersöka två musiklärares uppfattning om kunskap i musik. Uppsatsen baseras på en diskursanalys där jag i intervjuer med två musiklärare ställt frågor som berör deras kunskapssyn. Utsagorna vittnar om två ganska skilda beskrivningar där det musikaliska uttrycket betonas i den ena medan vikten av att eleverna har de verktyg som krävs för och musicera i grupp den andra. Även om utsagorna skiljer sig åt verkar instrumentalspelet och sången spela en viktig roll. I ena fallet som en form av kanal för det musikaliska uttrycket medan det i det andra fallet fungerar som en typ av färdighetsmässig nyckel till den gruppgemenskap som musicerandet innebär. I sina beskrivningar av andra moment som musikteori och musikhistoria framstår de som betydelsefulla först då det vävs samman med instrumentalspelet och sången. I musiklärarnas utsagor framträder en bild där vissa kunskapsmoment värderas högre än andra vilket också får betydelse för musikundervisningen.

Studien har behandlat representationen av Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) i barnböcker och hur detta förhåller sig till de rådande diskurserna kring NPF samt forskning kring funktionsnedsättningar. Studien har haft särskilt fokus på Attention deficit hyperactive disorder (ADHD) och Autism, där vi genom en diskursiv text- och bildanalys har granskat böckernas innehåll och undersökt huruvida de reproducerar eller nyanserar de rådande diskurserna. Studien har utgått ifrån diskursteorins tankar om världen och dess uppbyggnad, där världen beskrivs som en social konstruktion som skapas och upprätthålls genom språket. Världen består av olika föreställningsramar som grundar sig i en gemensam sanning, även kallad diskurs. Diskurserna och den gemensamma förståelsen är inte konstanta utan är beroende av dess kontext.   Studien har utgått ifrån en litterär kontext som genom granskning av det tidigare forskningsläget och dess koppling till innehållet i böckerna, försökt att få syn på dessa diskurser och eventuella skiftningar i dem. Resultatet av studien visar på att bilderböcker till största del reproducerar och förstärker de rådande diskurserna men visar även på att det finns en viss nyansering i representationen av NPF. I de granskade böckerna var det en av diskurserna som inte fanns representerade.

Denna studie skrivs vårterminen 2024 på institutionen för bild och slöjdpedagogik på Konstfack. Studiens frågeställningar Vilka diskurser framträder i bildlärares utsagor kring deras val att utbilda sig till, men sedan sluta/inte börja arbeta som bildlärare? Vilka diskurser framträder i studenternas utsagor kring deras val att utbilda sig till bildlärare? Vilka strukturer synliggörs i samtalen? Genom intervjuer med lärarstudenter och bildlärare ställs syftet till studien om varför en del examinerade ämneslärare i bild inte börjar arbeta som bildlärare, alternativt slutar arbeta som bildlärare efter ett antal år. Med denna studie ämnar jag att synliggöra och diskutera diskursen kring bildämnet och bildläraryrket. Studien grundar sig i existentiella tankar och frågor kring bildämnet och bildläraryrkets framtid och hur jag, likt mina klasskompisar kommer att vilja arbeta som lärare i grund-/gymnasieskolan efter avslutad examen. Utöver den skriftliga studien var jag en del av ett symposium där jag ledde ett panelsamtal för att tala om bildämnet och bildläraryrkets betydelse för Konstfack, elevernas kunnande för framtiden och för bildlärares egen profession. Detta tillsammans med personer som arbetar inom dessa olika fält. Studiens resultat visar hur olika strukturella och personliga perspektiv kan krocka innan, under och efter studieperioden vilket kan inverkar på huruvida vi väljer att börja arbeta i skolan eller inte, alternativt slutar efter att antal år.

Denna diskursanalys har sin bakgrund i min frustration över att inte förstå användandet av ordet kulturarv i skolans styrdokument och i andra texter och medier. Syftet med arbetet är att bidra till diskussionen om kulturarv i läro- och kursplaner samt i skolundervisningen, speciellt i bildämnet. I uppsatsen diskuteras användningen av ordet/begreppet kulturarv i skolans styrdokument från 1969 och framåt, hur ett antal människor inom skolvärlden använder begreppet samt hur dessa människor menar att läroplansformuleringarna om kulturarv bör återspeglas i bildundervisningen. Det empiriska materialet består förutom styrdokumenten av transkriptioner av intervjuer, texter från kommunala hemsidor och Riksantikvarieämbetets hemsida. I resultatet syns en diskursiv kamp mellan begreppen kultur och kulturarv. Kulturarv tycks användas synonymt med kultur, och det framgår att både intervjupersoner och skolans styrdokument hanterar begreppet kulturarv på ett osäkert sätt. Styrdokumenten tycks definiera det som immateriella värden men hanterar det även som om det gällde materiella värden. De använder kulturarv för att tala om en egen kultur eller specifik kultur men kultur för att tala om andra/andras kultur/-er, vilket får en särskiljande verkan. I de senaste läroplanerna finns en specifik mening, som inte kunnat tolkas: "Medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg identitet...". Slutsatsen är att ordet 'kulturarv' i de flesta fall bör bytas ut mot 'kultur' i styrdokumenten. Kulturarv är ett urval av kulturella tillgångar, och Riksantikvarieämbetet vill betona att urvalet förändras med tiden, men för många uttolkare låter kulturarv som något ålderdomligt eller något stelnat, likt en kanon att bevara och hävda som "sitt".

Uppsatsens syfte är att undersöka hur chefens identitet diskursivt konstrueras i tidningen Chef under perioden 2011-2013 genom att urskilja de diskurser och subjektspositioner som finns i tidningen. Utifrån diskursteori analyseras hur tidningen genom språket konstruerar chefensidentiteten och vilka retoriska tekniker som används för att nå fram till läsaren. Jag kunde urskilja två diskurser som i sin tur erbjöd fyra subjektspositioner. De övergripande diskurserna var den humanistiska diskursen och den affärsmässiga diskursen och de fyra subjektspositionerna benämns medmänniskan, inspiratören, den starke och den affärsmässige. Med detta som utgångspunkt diskuteras hur chefens identitet konstrueras i tidningen Chef samt hur de båda diskurserna påverkar chefen och dess position gentemot organisationen och medarbetarna.

I denna uppsats görs en undersökning av tidskriften lambda nordica (1989-2016) och det diskursiva utrymme för icke-binära subjekt som skapas i denna. lambda nordica är en vetenskaplig tidskrift som har haft inriktning först mot homosexualitetsstudier och senare mot queerteori och HLBTQ-studier. Undersökningen inleds med en kvantitativ innehållsanalys för att kunna se de stora dragen över tid i talet om trans* i allmänhet. Som ett andra steg görs en kvalitativ innehållsanalys för att tematiskt karaktärisera olika förhållningsätt till icke-binära subjekt som finns i materialet när trans* berörs. Tre huvudkategorier av förhållningssätt identifieras: explicit namngivning, implicita öppningar och uteslutning, och det går att se en ökning av de två första förhållningssätten under tidsintervallet 2008-2016. Slutligen analyseras dessa förhållningssätt utifrån de diskursteoretiska begreppen objektivitet, det politiska, hegemoniska interventioner och dekonstruktion. Baserat på denna analys dras slutsatsen att en subjektsposition för icke-binära etableras, implicit eller explicit, i ett fåtal texter, och analysen informeras av denna etablering i en liten delmängd av dessa. Trots att synligheten för icke-binära subjekt i viss mån ökat, så är den huvudsakliga slutsatsen att dessa subjekt till största del är uteslutna i materialet som helhet och att förekomsten av faktisk analys av icke-binära subjekt är mycket begränsad.

Detta är en kvalitativ studie om islamofobi och hur skolan arbetar förebyggande för att motverka diskriminering och att islamofobiska yttringar och attityder förekommer inom skolmiljön. Detta utifrån Skolverkets riktlinjer och styrdokument. Tre verksamma utbildare varav två är aktiva religionslärare på gymnasiet samt en samordnare och utbildare i likabehandling har intervjuats utifrån semistrukturerade intervjuer. Detta har gjorts för att klargöra vad respondenterna uppfattar som bidragande faktorer för elevernas uppfattning av islam och muslimska kulturer. Intervjuerna har tolkats utifrån diskursteorins grundläggande principer där studien avsett att klargöra hur de tillfrågande lärarna arbetar för att nyansera bilden av islam och muslimer. Studiens resultat visar att de avgörande faktorerna för hur elever uppfattar religionen islam och dess utövare utgörs av medias porträttering av islam och muslimer, elevens sociala sammanhang i vilket hen befinner sig i samt bristerna i elevernas förhållningssätt till källkritik. Studiens resultat visar även att respondenterna arbetar aktivt för att nyansera bilden av islam och muslimer samt att dessa förhåller sig mycket väl till de riktlinjer och styrdokument som Skolverket ger.

År 2009 lämnade Girjas sameby in en stämningsansökan mot svenska staten för att få ensamrätt till jakt och fiske på sina traditionella marker ovanför odlingsgränsen. I en tid då mänskliga rättigheter har större betydelse än någonsin och konflikter mellan urfolk och andra aktörer är vanligt förekommande fenomen är det intressant att undersöka hur diskurser skapar maktrelationer och identiteter i en debatt om urfolks rättigheter.  Denna studie undersöker språkets roll i skapandet av maktrelationer och identiteter i en svensk-samisk kontext. Sveriges Radios rapportering från Girjasrättegången utgör föremål för undersökningen då detta är ett samtida exempel på en konflikt om rättigheter mellan urfolk och stat. Ernesto Laclau och Chantal Mouffes diskursteori är grunden för studiens metodologi. Diskursanalysen visar att tre diskurser i huvudsak reproduceras i debatten, vilka är en identitetsdiskurs, en forskningsdiskurs och en rättighetsdiskurs. Samebyn dominerar debatten då de gynnas av att reproducera de dominerande diskurserna. Studien påvisar även hur statens komplexa roll och identitet, vilken framkommer i en analys av det diskursiva fältet, begränsar vilken argumentation som används. Aktörer tillskriver sig själva och varandra olika identiteter vilket i huvudsak är orsak till den diskursiva kamp som förs mellan parterna.

Denna uppsats har som syfte att analysera säkerhetisering av trygghet med fokus på den diskurs som används av Sverigedemokraterna och partiledare Jimmie Åkesson. Det teoretiska ramverk som används i studien bygger på Laclau och Mouffes diskursteori samt säkerhetiseringsteori, för att dekonstruera diskursen och dra slutsatser kring huruvida det kännetecknar ett säkerhetiserande agerande. Materialet som analyseras är Sverigedemokraternas särskilda principprogram från 2011 samt Jimmie Åkessons bok Det moderna folkhemmet. Genom diskursanalysen framgår en konstruktion av ett existentiellt hot mot det svenska samhället, vilket legitimerar en användning av okonventionella verktyg och akuta åtgärder utanför det normala inom politiska processer. Det argumenteras därmed att alla kännetecken för en säkerhetiserande diskurs framgår i artikulationer av Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna. Denna studie bidrar med vissa nya insikter om säkerhetisering av trygghet i koppling till högerpopulism, som kan utgöra grund för framtida forskning inom ämnet.

The aim of this study is to examine which notions of women exist within three different nationalist parties by analyzing how women are visually represented for political purposes. The aim is also to examine how these notions relate to a nationalist cultural policy. A semiotic analysis as well as a contextual idea analysis using ideal types was implemented in order to distinguish different notions of women in the material. The result shows five different representations of women, which can be summarized as two dominant notions. “The good woman” represents the nation and is depicted as natural, attractive, domesticated, warm, feminine, heterosexual and in need of protection. “The bad woman” does not represent the nation and is depicted as unattractive, cold, selfish, rebellious and queer. Given the nation-building purpose of the nationalist culture policy, these notions of women could entail a restriction of women’s cultural expressions as a consequence.