Bakgrund: Allt fler människor är i behov av livsstilsförändringar. Människor sitter allt mer stilla och har osunda kostvanor vilket kan resultera i olika sjukdomar. Även användning av tobak, rökning och överdriven alkoholkonsumtion kan leda till ohälsa. Arbetet med livsstilsförändringar är viktigt för både distriktssköterskor och patienter. I det hälsofrämjande arbetet kan hälsorisker upptäckas. Distriktssköterskor ska främja god hälsa genom att förmedla och uppmuntra till goda levnadsvanor hos patienter. Syfte: Att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av att arbeta med livsstilsförändringar inom hälsocentralen. Metod: Studien har genomförts utifrån kvalitativ metod med induktiv ansats. Data insamlades genom semistrukturerade intervjuer med fem stycken distriktssköterskor på tre olika hälsocentraler. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier: Att covid-19 pandemin har påverkat arbetet med livsstilsförändringar, Att i samråd med patienten motivera till livsstilsförändringar, Att vilja ha fler förutsättningar för att kunna arbeta med livsstilsförändringar och Att ha ett givande arbete trots utmaningar. Slutsats: Distriktssköterskors erfarenheter var att allt fler patienter hade fått fler symtom på sjukdom under covid-19 pandemin och att hälsocentralerna hade prioriterat vilka som fått komma på besök. Distriktssköterskor ville ha bättre förutsättningar för att kunna arbeta med livsstilsförändringar. Detta genom att få mer tid, mer utbildningar och det material som behövdes till exempel blodtrycksmanschetter. Trots att arbetet med livsstilsförändringar kunde vara utmanande trivdes distriktssköterskor med sitt arbete.

Bakgrund: Diabetes typ 2 innebär ökad risk för kognitiv sjukdom. Forskning visar att båda sjukdomarna kommer öka markant de kommande 20 åren, framför allt på grund av en allt äldre befolkning men också av den kraftig ökningen av livsstilssjukdomar som fetma och insulinresistens. Distriktssköterskor har en viktig roll när det kommer till att begränsa den utvecklingen. Genom det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet kan distriktssköterskan synliggöra hälsoproblem, ta hänsyn till patientens unika livssituation med copingstrategier och därefter tillsammans med patienten utarbeta en plan för förändringsarbete mot en mer hälsosam livsstil. Samarbetet och det delade ansvaret stärker patientens position och självkänsla. Under förändringsarbetet kan sjuksköterskan finnas för att ge stöd och råd för att personen ska komma vidare i adaptionsprocessen. En framgångsrik modell som kan användas för ett personcentrerat sjukdomsförebyggande arbete är Riktade hälsosamtal. Syfte: Syftet med studien var att undersöka förekomsten av diabetes typ 2 och/eller kognitiv dysfunktion hos personer över 60 år i SNAC-B-studien, om det finns ett samband mellan sjukdomarna samt vilka riskfaktorer som har stor betydelse för att förebygga sjukdomarna. Metod: Studien var en deskriptiv tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats som utgått från data ur SNAC-B (The Swedish National study on Aging and Care) i Blekinge. Resultat: Studien visade inget statistiskt samband mellan diabetes typ 2 och kognitiv dysfunktion men det finns ett antal riskfaktorer som har stor betydelse för respektive sjukdom och flera av dessa är kopplade till levnadsvanor. Slutsats: Ohälsosamma levnadsvanor ökar risken för diabetes typ 2 och kognitiv dysfunktion. Högt långtidsblodsocker, visceralt fett och övervikt ökar risken mest för diabetes typ 2. Utöver ålder och utbildningsnivå var det alkoholvanor, fysisk aktivitet och högt långtidsblodsocker som mest ökar risken för kognitiv dysfunktion. / Background: Type-2 diabetes implies an increased risk of cognitive disease. Research shows that both diseases will increase significantly over the next 20 years, primarily due to an increasingly elderly population, but also due to the considerable increase in lifestyle diseases such as obesity and insulin resistance. District nurses play an important role when it comes to limiting that development. By health promotion and disease prevention efforts, the district nurse can make health problems visible, take into account the patient's unique life situation with coping strategies and then, in cooperation with the patient, frame a plan for change towards a healthier lifestyle. The cooperation and the shared responsibility strengthen the patient's position and self-esteem. During the work for change, the nurse is able to be there to provide support and advice for the person to progress in the adaptation process. A successful model that can be used for person-centred disease prevention work is ‘Individual health dialogue’. Aim: The aim of the study was to investigate the occurrence of type-2 diabetes and/or cognitive dysfunction in people over 60 years of age in the SNAC-B study, whether there is a connection between the diseases and which risk factors are of great importance in preventing the diseases. Method: The study was a descriptive cross-sectional study with a quantitative approach, based on data from SNAC-B (The Swedish National study on Aging and Care) in Blekinge. Results: The study showed no statistical relationship between diabetes type-2 and cognitive dysfunction, but it showed a number of risk factors that are of great importance for the respective disease, and several of these are connected to lifestyle habits. Conclusion: Unhealthy lifestyles increase the risk of type-2 diabetes and cognitive dysfunction. High long-term blood sugar, visceral fat and obesity increase the risk of developing type-2 diabetes. In addition to age and education level, alcohol habits, physical activity and high long-term blood sugar increase the risk of cognitive dysfunction.

Bakgrund: Livsstilsrelaterade folksjukdomar gör att miljoner människor världen över årligen dör i förtid. En äldre befolkning i kombination med ohälsosamma levnadsvanor bidrar till ökad risk att dö i folksjukdomar, såväl globalt som i Sverige. Fysisk aktivitet har visat sig både behandla och förebygga många av dessa livsstilsrelaterade folksjukdomar. I Sverige kan all legitimerad vårdpersonal ordinera fysisk aktivitet på recept (FaR). Detta tycks dock vara en underanvänd åtgärd i svensk hälso- och sjukvård, trots att effekterna ger stora folkhälsovinster. Inom svensk primärvård arbetar distriktssköterskor som har kunskap om hur fysisk aktivitet kan behandla och förebygga sjukdomar. Eftersom distriktssköterskor inom primärvården har en betydande roll i att främja hälsa och goda levnadsvanor är det av stort intresse att djupare beskriva deras erfarenheter av att använda FaR.  Motiv: Fysisk aktivitet på recept är ett viktigt men underanvänt verktyg i den förebyggande och hälsofrämjande vården. Den föreliggande studien kan bidra till kunskap om distriktssköterskors förskrivning av FaR och därmed fungera som underlag för förändrings- och utvecklingsarbete i primärvården. Syfte: Syftet med studien är att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av att förskriva fysisk aktivitet på recept inom primärvården. Metod: Individuella semistrukturerade intervjuer med åtta distriktssköterskor genomfördes. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades genom kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Erfarenheterna av att förskriva fysisk aktivitet inom primärvården varierade. Det fanns faktorer som påverkade förskrivningen i både positiv och negativ riktning. Analysen utmynnade i fyra kategorier: “Finns omständigheter som styr och påverkar”, “Kompetens och arbetsmiljö har betydelse”, “Förhållningssättet har betydelse” och “Finns variationer i rutiner kring FaR”.  Konklusion: Det fanns variationer i arbetssätt gällande FaR. Det som kunde påverka förskrivningen låg både inom och utanför distriktssköterskors kontroll. För en lyckad förskrivning var ett personcentrerat förhållningssätt betydelsefullt. Resultatet kan användas för att främja distriktssköterskors förutsättningar till ökad förskrivning av FaR. Detta kan i sin tur leda till ökad funktion och livskvalité hos enskilda individer och skulle kunna bidra till ökad folkhälsa. / Background: Lifestyle related public health diseases makes millions of people all over the world die in advance. An increasingly elderly population combined with unhealthy living habits contributes to a higher risk of dying in public health diseases, global as well as in Sweden. Physical activity has shown to both treat and prevent many of these lifestyle related public health diseases. In Sweden all legitimated health care personnel can prescribe physical activity on prescription (PAP). For some reason PAP seems to be underutilized in Swedish healthcare, even though the effects generate great public health benefits. In Swedish primary healthcare district nurses have the knowledge about how physical activity can treat and prevent diseases. Since district nurses within the primary healthcare have a significant role in promoting health and healthy living habits, it is of great interest to describe their experiences of using PAP more deeply.  Motive: PAP is an important but underutilized tool in the preventive and health promoting care.  The present study can contribute to knowledge about district nurses’ prescribing of PAP and thereby serve as a basis for change and development work in primary health care. Aim: The aim of this study is to describe district nurses’ experiences of prescribing physical activity on prescription within primary healthcare. Methods: Individual semi-structured interviews with eight district nurses were conducted. The interviews were recorded, transcribed and analyzed by qualitative content analysis. Result: The experiences of prescribing PAP in primary healthcare varied. There were factors that affected the prescription in both positive and negative directions. The analysis resulted in four categories: “There are circumstances that control and influence”, “Competence and work environment have importance”, “The approach has importance” and “There are variations in routines regarding PAP”. Conclusion: There were variations in working methods regarding PAP. Things that could affect the prescription were both within and without the control of the district nurses. A person-centred approach was important for a successful prescription. The result can be used to promote district nurses’ opportunities for increased prescribing of PAP. This in turn can lead to increased function and quality of life in individuals and could contribute to increased public health.

Bakgrund: Kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) är en folksjukdom och många miljoner personer lever med sjukdomen globalt. För att patienter med KOL ska uppnå en god livskvalité genom minskade sjukhusinläggningar krävs en god palliativ vårdinsats som ska ges i hemmet. Distriktssköterskor inom kommunal hemsjukvård har en central roll inom palliativ vård. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hinder för distriktssköterskans palliativa vårdinsatser till patienter med KOL i hemmet. Metod: Studien var en systematisk litteraturstudie baserat på tio artiklar. Sökningen, granskningen och analysen av samtliga artiklarna gjordes enligt Bettany-Saltikov & McSherrys modell. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier: bristande kunskap och kompetens, kommunikationsproblem och teamsamarbete, initiering av palliativ vård och brister i organisationen inom hemsjukvård. Slutsats: Ökad kompetens genom kunskapsutveckling, välstrukturerad organisation inom hemsjukvård såsom personalbemanning, och multidisciplinär teamssamverkan ger distriktssköterskor goda förutsättningar att klara av palliativa vårdinsatser till KOL-patienter i hemsjukvården. I resultatet framkommer att dessa viktiga faktorer brister, vilket förhindrar distriktssköterskor att ge en god palliativ vård till patienter med KOL. Förslag på vidare forskning är en intervjustudie med distriktssköterskor inom hemsjukvården samt med deras chefer med frågor kring kunskap, kompetens, utbildning och organisation. / Background: Chronic Obstructive Pulmonary Disease (COPD) is a public health disease that affects millions of people globally. To improve quality of life with reduced hospital admissions, palliative care at home are important for patients with COPD. District nurses in municipal home care have a central role in palliative care. Aim: The purpose of this study was to describe obstacles to the district nurse’s palliative care efforts to patients with COPD at home. Method: The study was a systematic literature review based on ten articles. The search, review and analysis of all the articles was done according to Bettany-Saltikov & McSherry’s model. Results: The results revealed four categories: lack of knowledge and competence, communication problems and team collaboration, initiation of palliative care and shortcomings in the organization in home care. Conclusion: Increased competence through knowledge development, well-structured organization in home care such as staffing, and multidisciplinary team collaboration give district nurses good conditions to cope with palliative care efforts to COPD patients in home care. The results show that these important factors are lacking, which prevents district nurses from providing good palliative care to patients with COPD at home. Suggestion for further research explore district nurse´s knowledge and understanding through an interview method.

Bakgrund: Med en ökande prevalens av diabetes typ 2 globalt, är behovet av effektiv omvårdnad och stöd för livsstilsförändringar viktigt. Distriktssköterskor spelar en nyckelroll i att främja hälsosamma beteenden hos dessa patienter. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur distriktssköterskor motiverar patienter med diabetes typ 2 till att genomföra livsstilsförändringar. Metod: Studien baseras på en kvalitativ intervjuundersökning med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med distriktssköterskor inom primärvården, i studiens fall vårdcentraler. Data analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys där det reflekterades över innehåll och eventuella mönster i distriktssköterskornas upplevelser och praxis identifierades. Resultat: Studien visar att personcentrerad vård, aktivt lyssnande och empati är avgörande för att motivera patienter med diabetes typ 2 till livsstilsförändringar. Distriktssköterskorna betonar anpassning av stödet till varje patients unika behov och vikten av patientinvolvering i vårdbeslut. Teamarbete och samarbete över professionella gränser är också centrala för att erbjuda koordinerad vård. Diabetesskolan och anhörigas involvering framhålls som viktiga resurser för att stödja och motivera patienterna. Konklusion: Studien understryker distriktssköterskors centrala roll i att främja livsstilsförändringar hos patienter med diabetes typ 2 och föreslår ytterligare forskning för att utveckla riktlinjer och utbildningsprogram som stärker denna aspekt av diabetesvården. / Background: With an increasing prevalence of type 2 diabetes globally, the need for effective care and support for lifestyle changes is important. District nurses play a key role in promoting healthy behaviors in these patients.  Aim: The aim of the study is to investigate how district nurses motivate patients with type 2 diabetes to implement lifestyle changes.  Method: The study is based on a qualitative interview survey with an inductive approach. Semi-structured interviews were conducted with district nurses in primary care, in this study health care centers. Data were analyzed through qualitative content analysis by reflecting on the content and identifying any patterns in the district nurses' experiences and practices.  Findings: The study shows that person-centered care, active listening and empathy are essential to motivate patients with type 2 diabetes to make lifestyle changes. The district nurses emphasize the adaptation of support to each patient's unique needs and the importance of patient involvement in care decisions. Teamwork and collaboration across professional boundaries are also central to offering coordinated care. The diabetes school and the involvement of relatives are emphasized as important resources for supporting and motivating the patients.  Conclusion: The study highlights the central role of district nurses in promoting lifestyle changes in patients with type 2 diabetes and suggests further research to develop guidelines and educational programs that strengthen this aspect of diabetes care.

The purpose of this study was to investigate breast cancer patients’ experiences of their illness and of traditional nursing care (TNC) or supportive nursing care (SNC) respectively, as well as nurses' experiences of support and of caring for cancer patients. An intervention including extended co-operation between the surgical ward and primary health care, shorter waiting times, and changed routines concerning the information about the diagnosis, as well as training and systematic clinical supervision for the nurses, was implemented. Newly diagnosed breast cancer patients (n=47) from two county councils in the south-east of Sweden were interviewed (IV, V). Thirty-four of them completed scales about well-being, burnout, hopelessness, anxiety and depression (VII). The women who had TNC reported lack of professional support during the initial phase of the disease and suggested changes in the care similar to those implemented in the SNC. In the SNC group the women expressed feelings of safety and security after the professional support and the organizational changes in the care. There were significantly more single women and women who had had breast conserving surgery in the SNC group than in the TNC (VII). The hopelessness scores in the SNC group were significantly higher than in the TNC group. Thirty-nine district nurses (DNs) were interviewed at baseline (I), and thirty-three of them completed scales about burnout, empathy, and sense of coherence (SOC) before and after systematic clinical supervision (VI). Twenty-three of the 39 DNs, as well as 9 hospital nurses (HNs) who participated in the clinical supervision, were interviewed about their experiences of this intervention (III). Twenty-nine tape-recorded supervision sessions in three groups of DNs (n=23) were analysed (II). Baseline interviews and analyses of the content of the supervisory sessions strongly emphasized that DNs experienced problems in the home care of seriously ill cancer patients. Deep human contacts were a source of both strain and enrichment. The clinical supervision was said to provide relief from undesirable thoughts and feelings, confirmation of themselves both as individuals and in their professional role, a broader and deeper knowledge and increased self-confidence. There were no significant differences in the burnout, empathy, and SOC scores between the supervisory group (n=21) and a comparison group (n=12) at the first and second measures, nor over time within the groups. There were some correlations between these phenomena and the Karolinska scales of personality, as well as cor­relations between burnout, empathy and SOC. The groups of women were not entirely similar as regards demographic and medical characteristics, and the sample size of patients and nurses was small. It is obvious that patients in the TNC missed those factors that were implemented in the SNC, at the same time the latter women expressed hopelessness more often than those who had received TNC. This result may be due to the fact that support from nurses had made the women more prepared to express their feelings, that support had not been provided to an adequate extent or in the right way, or that the applied scales were not appropriate. The finding that the nurses experienced the clinical supervision as very positive but that, despite this, there were no significant differences in attitudes measured by scales within or between the groups, can be interpreted in a similar way. Consequently, further research is needed to judge the effects of intervention. The study has, above all, produced qualitative descriptions of patients' experiences of the nursing care after discharge from hospital, and of DNs’ experiences of the care of cancer patients in their homes, and of systematic clinical supervision. / <p>Diss. (sammanfattning) Umeå : Umeå universitet, 1995, härtill 7 uppsatser.</p> / digitalisering@umu

Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av vad som underlättade och hindrade evidensbaserad vård av ben- och fotsår inom primärvården. Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta distriktssköterskor. Samtliga arbetade på hälsocentraler i södra Hälsingland. Intervjuerna transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Som teoretisk referensram användes PARIHS modellen. Huvudresultat: I studien framkom olika faktorer som underlättar respektive hindrar distriktssköterskor inom primärvården att arbeta efter en rutin för ben- och fotsår. Det som underlättade var ett välfungerande teamarbete på arbetsplatsen, att rutinen var anpassad så att den var lätt att arbeta efter och att den fanns lättillgänglig i datasystemet, specifik kunskap om sårvård och ett engagemang för patienten och för ämnet sårvård samt att patienten behöver stöd och utbildning för att kunna medverka i vården. Det som hindrade var bristande förståelse och engagemang från chef och kollegor, svårigheter att motivera patienterna till att medverka till behandling samt att journalsystemet inte var anpassat efter ben- och fotsårsrutinen. Slutsats: I studien framkom olika faktorer som underlättade och hindrade distriktssköterskor att använda sig av evidensbaserad vård av ben- och fotsår i det dagliga arbetet. Det som påverkade distriktssköterskornas användning av rutinen var i störst utsträckning faktorer i omgivningen. För att underlätta för distriktssköterskor att kunna arbeta enligt evidensbaserad sårvård måste ansträngningar göras för att undanröja hinder. PARIHS modellen kan användas som stödjande verktyg före, under och efter implementeringsprocessen. / Purpose: The purpose of the study was to describe district nurses' experiences of the facilitating and preventative factors that influence the use of evidence-based wound care in primary healthcare. Method : A qualitative interview study with semi-structured interviews was conducted with eight district nurses. All worked at health centers in southern Hälsingland. The interviews were transcribed and analyzed by qualitative content analysis. As a theoretical reference frame, the PARIHS model was used. Main outcome : The study revealed different factors that facilitate or prevent district nurses in primary healthcare to work for a routine for leg and foot ulcers. What facilitated was a well-functioning team work at the workplace, that the routine was adapted so that it was easy to work after and was easily accessible in the computer system, specific knowledge about wound care and commitment to the patient and on the subject of wound care and that the patient needs support and education to be able to participate in healthcare. What was prevented was insufficient understanding and commitment from the boss and colleagues, difficulty in motivating patients to participate in treatment and that the journal system was not adapted to the leg and foot routine. Conclusion : The study identified various factors which facilitated and prevented district nurses from using evidence-based care of leg and foot ulcers in their daily work. What influenced the use of the routine by district nurses was to the greatest extent factors in the environment. In order to facilitate district nurses to work according to evidence-based wound care, efforts must be made to eliminate obstacles. The PARIHS model can be used as a supporting tool before, during and after the implementation process.

Bakgrund: Inom den kommunala äldreomsorgen har sjuksköterskan ett omvårdnadsansvar i vilket det ingår att se till att äldre som bor på särskilda boenden eller har någon form av hemsjukvårdsinsatser erhåller en säker vård. Omvårdnadspersonalen har närmst kontakt med de äldre inom den kommunala omsorgen. För att verksamheten ska fungera delegerar sjuksköterskor medicinska arbetsuppgifter till omvårdnadspersonalen. Dock får delegering endast ske då det är förenligt med en god och säker vård, något som enligt forskning visat sig vara en utmaning för sjuksköterskorna. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av delegering av medicinska arbetsuppgifter inom kommunal äldreomsorg. Metod: Studien utfördes som en kvalitativ intervjustudie med semistruktuerade intervjufrågor där sju sjuksköterskor som arbetade inom kommunal äldreomsorg medverkade (varav en var sjuksköterska och sex var distriktssköterskor). Det material som framkom genom intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med utgångspunkt i Graneheim och Lundmans metodbeskrivning. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier: Villkor från verksamheten för delegering, teamets betydelse för delegering som gemensam uppgift, stå som ansvarig för delegering samt förbättringsförslag utifrån erfarenheter i samband med delegering. Kategorin Villkor från verksamheten för delegering handlar om arbetsmiljö, rutiner och utbildning i samband med delegering. Kategorin Teamets betydelse för delegering som gemensam uppgift handlar om kompetensen och kommunikationen i teamet. Kategorin Stå som ansvarig för delegering handlar om att ansvara för att skapa en säker delegeringsprocess och kategorin Förbättringsförslag utifrån erfarenheter i samband med delegering handlar om förslag på förbättringsarbete. Slutsats: Resultatet visade att sjuksköterskorna kunde känna press från organisationen och på grund av tidspress samt att de kände en kluvenhet mellan att hitta den bästa lösningen för patienten men samtidigt skapa en säker vård i samband med delegering. Resultatet har lett till ökad förståelse och ökade kunskaper kring delegeringsförfarandet. / Background: In municipal elderly care, the nurse has a nursing responsibility which includes ensuring that the elderly who live in special housing or have some form of home care interventions receive safe care. The nursing staff has the closest contact with the elderly in municipal care. In order for the operation to work, nurses delegate medical tasks to the nursing staff, however, delegation may only take place when it is compatible with good and safe care, something which according to research has proven to be a challenge for the nurses. Aim: The aim was to investigate nurses' experiences of delegating medical tasks within municipal elderly care. Method: The study was conducted as a qualitative interview study with semi-structured interview questions in which seven nurses working in municipal elderly care participated (of which one was a nurse and six were district nurses). The material that emerged from the interviews was analyzed through qualitative content analysis based on Graneheim and Lundman's method description. Result: The analysis resulted in four categories: Conditions from the activities for delegation, the team's importance for delegation as a joint task, being responsible for delegation and improvement proposals based on experience in connection with delegation. The category Terms from the activities for delegation deals with the work environment, routines and training in connection with delegation. The category The team's importance for delegation as a common task is about the competence and communication in the team. The category Stand as responsible for delegation is about being responsible for creating a secure delegation process and category Improvement proposals based on experience in connection with delegation is about proposals for improvement work. Conclusion: The results showed that the nurses could feel pressure from the organization and due to time pressure and that they felt a gap between finding the best solution for the patient but at the same time creating a safe care in connection with delegation. The result has led to increased understanding and increased knowledge of the delegation procedure.

Abstrakt Bakgrund: En del av den sjukvård som utförs i hemmet av distriktssköterskor är palliativ vård, som syftar till att lindra lidande och främja livskvaliteten hos personer vid livets slut. Personer i behov av vård i livets slutskede har komplexa behov som behöver tillgodoses ur ett helhetsperspektiv. Syfte: Syftet var att beskriva distriktssköterskors upplevelser av vård i livets slutskede inom hemsjukvård. Metod: Studien har en kvalitativ design, med en induktiv ansats. Datainsamlingen genomfördes via individuella semistrukturerade intervjuer med åtta distriktssköterskor med erfarenhet av vård i livets slutskede. Analysen genomfördes med en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier: Att främja en trygg relation till personen, Att främja en god relation och ett gott samarbete med närstående, Att lindra lidande och främja välbefinnande, Att vara en del av ett team och Att vara i behov av mer resurser. Slutsats: För att säkerställa en hög vårdkvalitet för personer i behov av vård i livets slutskede, skulle arbetsmiljön inom hemsjukvården behöva utvecklas så att distriktssköterskor får förutsättningar att använda nödvändiga resurser. Tillräckliga resurser, såsom bland annat tid, skulle öka deras möjligheter att främja hälsa och välbefinnande hos de svårt sjuka personerna samt öka deras egen arbetstillfredsställelse till följd av minskad stress