Bakgrund: Inom primärvården möter läkare och distriktssköterskor dagligen patienter som söker hjälp för symtom som är direkt relaterade till rökning. Att arbeta sjukdomsförebyggande genom livsstilsförändringar är en viktig del av distriktssköterskans ansvarsområde. Enligt Socialstyrelsens (2011) nationella riktlinjer finns tydliga rekommendationer för hur distriktssköterskor ska gå till väga med patienter som söker hjälp för att sluta röka. Syfte: Syftet var att belysa distriktssköterskans erfarenheter av arbetet med rökavvänjning för patienter samt vilka arbetsmetoder de använder för detta. Metod: En kvalitativ metod användes och 14 semistrukturerade intervjuer utfördes med distriktssköterskor som arbetar med rökavvänjning inom primärvård i ett län i södra Sverige. Vid dataanalysen användes manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen av data resulterade i två kategorier: Distriktsköterskans tillvägagångssätt och Faktorer som påverkar rökavvänjning med fem underkategorier under vardera kategori. Resultatet i studien visar att distriktssköterskornas arbetsmetoder vid rökavvänjning består av Motiverande samtal MI (Motivational Interviewing) och kvalificerade rådgivande samtal med patienter. Distriktssköterskornas erfarenhet är att dessa två arbetsmetoder är de mest effektiva att använda för att kunna finna ut hur beslutsam samt hur motiverad patient är till rökstopp och hur de tillsammans kan planera vägen dit. Distriktssköterskornas erfarenhet av rökavvänjningsarbetet är att det ger positiv energi när patienten lyckas bli rökfri.  Det ger också ny energi till att fortsätta med motivationsarbetet. En generell svaghet som konstaterats är bristerna i uppföljning av om patienternas rökfrihet varit varaktig efter avslutad behandling. Slutsats:  Motiverande samtal i kombination med nikotinersättningsmedel beskrevs av distriktssköterskorna som betydelsefullt i strävan efter att stödja patienter till rökfrihet. Stöd av kollegor i form av nätverksträffar, utbildning inom samtalsmetod samt arbetslivserfarenhet var viktiga delar för distriktssköterskorna och underlättade för dem i arbete med att försöka stödja patienter till varaktig rökfrihet. / Background: In primary care physicians and district nurses faces on a daily basis patients seeking help for symptoms that are directly related to smoking. Working disease prevention through lifestyle changes is an important part of the district nurse's responsibility. According to the National Board of Health (2011) National guidelines there are clear recommendations for district nurses to proceed with patients seeking help to quit smoking. Objective: The objective was to highlight the district nurse practice and experience of working with smoking cessation for patients in primary care. Method: A qualitative method was used, and 14 semi-structured interviews were conducted with district nurses in Southern Sweden. The data was analyzed according to the method manifest qualitative content analysis. Results: The analysis of the data resulted in two categories: The primary nurse approaches and factors affecting smoking cessationwith five sub-categories in each category. The results of the study show that the district nurses working methods consists of Motivational Interviewing, MI and qualified advisory conversations with patients and smoking cessation. District nurses common experience that these two methods are the two most effective to use to find out how determined and how motivated the patient is to quit smoking and how they together can plan the way to quit smoking. District nurses experience from smoking cessation is that it gives them positive feedback when they manage to get the patient non-smoking and it gives positive energy to continue with the motivational work. An identified general weakness are shortcomings in monitoring whether patients' abstinence has been sustained after the treatment is finished.  Conclusion: Motivational interviewing and nicotine replacement medicine was described by the district nurses as important in the quest for supporting patients to quit smoking. Support of colleagues, training in communication technique in the form of network meetings and work were important parts of the districts nurses and facilitating them in their work is often very difficult and important task to try to support patients to smoke.

Bakgrund: I Sverige ska vårdcentraler erbjuda grundläggande vård vid behov till alla samhällsmedlemmar. Vårdcentraler kan vara de första instanser föräldrar kontaktar när hälsoproblem uppstår hos deras barn. Föräldrar har en central roll i sina sjuka barns liv. Deras delaktighet vid vårdsituationer är betydande för att barn ska känna sig trygga. Tryggheten stärks av en förtroendefull relation mellan förälder, barn och vårdpersonal. Syfte: Att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av vårdande relationer med föräldrar på vårdcentral. Metod: Semistrukturerade intervjuer med induktiv ansats. Datamaterialet bestod av tio individuella intervjuer med distriktssköterskor på vårdcentral. Analysen utfördes med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I analysen framkom att distriktssköterskor arbetar för att främja den vårdande relationen genom att möta föräldrar, att stödja föräldrar samt att verka för en trepartsrelation. Slutsats: Distriktssköterskors erfarenhet av den vårdande relationen med föräldrar på vårdcentral innebär att möta föräldrar antingen genom fysiskt möte eller i telefonrådgivning. Det framkommer att det finns en komplexitet i mötet med föräldrar som påverkar utfallet av den vårdande relationen. Om en vårdande relation etableras främjas samarbetet vilket stärker föräldrarna till att utföra egenvård.

ABSTRAKT   BAKGRUND Att inte se patienten men samtidigt ge säkra, goda och evidensbaserade råd och bedöma rätt vårdnivå är en stor utmaning för distriktssköterskan i telefonrådgivning. Att arbeta med telefonrådgivning är en stor del av distriktssköterskans arbete på en vårdcentral. SYFTE Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskans upplevelser av att arbeta med telefonrådgivning. METOD Kvalitativ induktiv ansats har använts med semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio distriktssköterskor och en kvalitativ latent innehållsanalys användes för att analysera textmassa. RESULTAT Resultatet bygger på ett tema och fem kategorier. Temat är; Svårt att möta allas behov med begränsade möjligheter men också utmanande och Kategorierna är; Det svåra arbetet med telefonrådgivning, När resurser saknas är det svårt att arbeta med telefonrådgivning, Att känna sig utsatt tar energi, Olika faktorer för ett bra arbete i telefonrådgivning och Ett arbete som är en utmaning. Resultatet visar att arbeta med telefonrådgivning på en vårdcentral upplevs som svårt när distriktssköterskan och patienten inte förstår varandra och det är svårt att alltid känna att de fattat rätt beslut. Det upplevs svårt att arbeta med telefonrådgivning och endast ha fyra till fem min/samtal och det är svårt att bedöma vård när läkartider inte finns. Distriktssköterskorna upplever att arbeta med telefonrådgivning är en stor utmaning KONKLUSION Att arbeta som distriktssköterska i telefonrådgivning mot primärvården är en utmaning. Att inte se patienten kan göra det svårt att fatta beslut. Att inte patienten kommer fram till sin vårdcentral skapar ett vårdlidande för patienten.

Bakgrund: Tidigare forskning visar på aspekter som påverkar implementeringen i en förändringsprocess såsom kommunikation, delaktighet och ledarskap, verksamhetens kultur och förutsättningar. Hälso- och sjukvårdsorganisationer har ett ansvar i bedrivandet av evidensbaserad vård och förbättringsarbete ingår i distriktssköterskans arbetsuppgifter. Det finns även styrdokument och riktlinjer som ställer krav på verksamheter inom hälso- och sjukvård att de kontinuerligt säkrar och utvecklar kvalitén i vården. Syfte: Att undersöka vilka förutsättningar distriktssköterskor upplever sig behöva för att utföra förbättringsarbeten på vårdcentraler. Metod: Intervjustudie av kvalitativ design, åtta distriktssköterskor blev intervjuad. Data analyserades med hjälp av en manifest innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: De förutsättningar distriktssköterskorna ansåg sig behöva vid förbättringsarbeten resulterade i tre huvudkategorier: Tid för förbättring, Kulturen på arbetsplatsen och En organisation för förbättring. Sju underkategorier framkom: Tidsbrist, Tid som en resurs, Kollegors inverkan på förbättringsarbeten, Ledarskapets inverkan på förbättringsarbeten, Individens ansvar, Den enskilda vårdcentralen och Verksamhetsutvecklarens roll i förbättringsarbeten. Slutsats: För att distriktssköterskan ska ha ökade förutsättningar att genomföra ett förbättringsarbete bör det finnas tid, en stödjande verksamhetschef som initierar till förbättringsarbeten, samverkan med andra verksamheter och kollegor som är positiva till förändring. En verksamhetsutvecklare och full arbetsstyrka underlättar genomförandet av ett förbättringsarbete. / Background: Previous research shows aspects that affect implementation in a change process, these are communication, participation and leadership, culture and the prerequisites of the organization. Healthcare organizations have responsibility in the practice of evidence-based care. It is also part of the district nurse's duties to work towards improvements in the care-process. Governing documents and guidelines require healthcare organizations to ensure that they continually secure and develop the quality of care. Aim: To investigate the conditions that district nurses consider themselves needed to carry out improvement work at healthcare centers. Method: Interview study of qualitative design with eight district nurses. A manifest content analysis with inductive approach was carried out. Results: Conditions that district nurses considered necessary for improvement work resulted in three main categories: Time for improvement, The culture at the workplace and An organization for improvement. Seven subcategories emerged: Not enough time, Time as a Resource, Colleagues role in improvement work, The leadership role in improvement work, The responsibility of the individual, The individual Healthcare Center and The role of the organization developer in improvement work. Conclusion: In order for the district nurse to have increased opportunities to carry out an improvement work there should be time, a supportive operations manager, collaboration with other healthcare centers, colleagues that are positive to change, a business developer and full workforce.

Inom kommunal hemsjukvård utfärdar distriktssköterskor ofta läkemedelsdelegering till omvårdnadspersonal i hemtjänsten. Tidigare studier och kartläggningar har visat på svårigheter att följa gällande föreskrifter kring läkemedelsdelegeringar. När föreskrifterna inte följs kan det få till följd att patientsäkerheten inte upprätthålls. Tidigare studier har framförallt fokuserat på distriktssköterskans erfarenheter av läkemedelsdelegering. Syftet med studien är att beskriva läkemedelsdelegering utifrån hemtjänstpersonalens erfarenheter. Studien hade en fenomenologisk ansats med en livsvärldsteoretisk grund. Åtta intervjuer med vårdbiträden och undersköterskor inom hemtjänsten inkluderades i resultatet. Intervjuerna analyserades utifrån beskrivande innebördsanalys vilket resulterade i tre innebördsteman. Läkemedelsdelegering innebär ett oundvikligt åtagande på gott och ont. Det ses som en självklarhet att arbeta utifrån läkemedelsdelegering eftersom i stort sett all personal inom hemtjänsten har en delegering. Uppgiften kan upplevas påtvingad men också rolig och utvecklande. Läkemedelsdelegering innebär en skyldighet att ta ansvar för uppgiften och följa de regler och rutiner som finns. För att kunna göra det har hemtjänstpersonalen rätt att få den utbildning och det stöd som krävs från distriktssköterskan. Läkemedelsdelegering kan innebära att hemtjänstpersonalen självständigt behöver hantera svårigheter som uppstår vid läkemedelsadministreringen. Det kan skapa en känsla av utsatthet. När samarbetet med distriktssköterskan inte fungerar tillfredsställande eller distriktssköterskan har en nedvärderande attityd kan också en känsla av utsatthet och ensamhet uppstå. Genom att identifiera svagheterna i processerna kring läkemedelsdelegering kan de säkras för att skapa en hållbar utveckling. Här har distriktssköterskan ett ansvar att se till att hemtjänstpersonalen har den kompetens som krävs för uppgiften samt ett ansvar att skapa goda relationer mellan yrkesgrupperna.

Bakgrund: Den äldre befolkningen ökar och allt fler kommer behöva sjukvårdande insatser i hemmet. Distriktssköterskan är en av flera vårdprofessioner som arbetar i hemsjukvården och ska arbeta hälsofrämjande och förebyggande. Det finns flera kvalitetsregister som är utvecklade för att användas i det hälsoförebyggande arbetet inom hälso- och sjukvården. Senior Alert är ett av kvalitetsregistren som är användbart hjälpmedel i hälsoförebyggande arbetet. Syfte: Att undersöka distriktssköterskans erfarenhet av Senior Alert och dess nytta inom förebyggande hälsoarbete i kommunala hemsjukvården. Metod: I studien användes kvalitativ innehållsanalys utifrån beskrivning av Elo & Kyngäs. Datainsamlingen utfördes genom semistrukturerade frågor och intervjuer gjordes på tretton distriktssköterskor inom den kommunala hemsjukvården i åtta kommuner i Sverige. Vid analysen av materialet användes induktiv innehållsanalys. Resultat: Tre huvudkategorier framkom, och stor betydelse och   sex underkategorier. Konklusion: Deltagarna hade varierande erfarenhet av kvalitetsregistret Senior Alert. Det var svårt att få till implementering av kvalitetsregistret.

Långvarig smärta anses som ett lidande som påverkar individens livskvalité. Av vårdsökande personer i primärvården är det 20-40 % som anger smärta, hälften av dem har smärta som pågått längre än tre månader. Syftet är att beskriva äldre patienters erfarenheter av vilket stöd de får av distriktssköterskan i hemsjukvården för att lindra långvarig smärta. En ökad insyn i patienternas beskrivning av distriktssköterskans stöd, kan bidra till en ökad förståelse över patienternas situation. Förståelsen kan leda till en insikt för distriktssköterskan i arbetet med att förbättra vårdrelationen mellan distriktssköterskan och patienten med långva-rig smärta. För att klarlägga och belysa syftet valdes som metod en kvalitativ intervjustudie, med en induktiv ansats, som analyserats med hjälp av innehållsanalys. Tre kategorier har identifierats i resultatet. De olika kategorier som framträdde i analysen av intervjuerna, bottnar i deltagarnas strävan efter lindring av smärta ur olika aspekter för att få en lindring av smärtan och trygghet i sin situation. Resultatet visar att patienterna med långvarig smärta beskriver distriktssköterskans stöd genom att få hjälp med läkemedel i hemmet, det värdefulla vårdande samtalet och en trygg vårdande relation. I diskussionen beskrivs professionellt förhållningssätt ur tre aspekter som de äldre patienterna i studien beskriver som lindrande för deras smärta. De beskrev att smärtan begränsade livet, vilket innebar svårigheter att sköta sin hälsa, men det gav även en känsla av isolering och svå-righet att göra aktiviteter. Värdet av att bli lyssnad på för att få tala om sin situation beskrivs, men även att få information om sin behandling. Genom att ha en kontinuerlig kontakt med samma distriktssköterska uppstår en nära vårdande relation mellan den äldre patienten och distriktssköterskan. Att distriktssköterskan har kunskap om patientens situation och smärta ger trygghet. Distriktssköterskans professionalitet ger också lindring mot den långvariga smärtan. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Globalt sett har intaget av energität mat och dryck ökat samtidigt som en stor del av befolkningen rör sig allt mindre. Ohälsosam livsstil är det som i högst grad bidrar till sjukdom i Sverige. Det ställs allt högre krav på att distriktssköterskor skall hålla hälsofrämjande samtal kring kost och fysisk aktivitet. Därtill bör även nämnas att dietisters närvaro på vårdcentralerna har minskat. Syftet är att belysa distriktssköterskors erfarenheter av förutsättningarna för att genomföra hälsofrämjande samtal kring kost och fysisk aktivitet. För att uppnå syftet genomfördes en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Intervjumaterialet analyserades med hjälp av innehållsanalys, vilket mynnade i fem huvudkategorier, sexton underkategorier och ett tema. Analysen av intervjuerna visar att förutsättningarna för att hålla hälsofrämjande samtal påverkas av såväl patientens som distriktssköterskans personliga förutsättningar. Grunden för allt hälsofrämjande arbete är att distriktssköterskan skapar en relation till patienten och är följsam under mötet. Distriktssköterskan är dessutom beroende av samverkan och påverkas av vilken möjlighet till hälsofrämjande arbete och utveckling som organisationen medger. Det framkommer en önskan om en mer strukturerad och gemensam strategi för det hälsofrämjande arbetet. Under kliniska implikationer belyses betydelsen av att i alla möten med patienten arbeta för att skapa en god relation och sedan lägga tonvikt på ett följsamt arbetssätt. Det är vidare viktigt med fortlöpande utbildning. Då en stor del av arbetet handlar om att följa patienten genom förändringsprocessen och motivera densamme bör även pedagogiska utbildningar erbjudas. Utbildningarna som erbjuds skall hålla en hög kvalitet och det bör också finnas en plan för hur de skall implementeras. Vårdcentralerna bör genom gemensamt engagemang och struktur lägga vikt vid att söka finna patienter som är i behov av livsstilsförändringar innan hälsoproblem uppstått. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

En distriktssköterska ansvarar för sårvård inom hemsjukvård. I hemmen varierar den hygieniska standarden och distriktssköterskan får anpassa sig till rådande omständigheter utan att frångå de basala hygienrutinerna all sjukvårdspersonal är ålagda att följa. Syftet med denna studie var att beskriva distriktssköterskor erfarenheter beträffande hygien i samband med sårvård i hemmet. Åtta kvalitativa intervjuer genomfördes och dessa analyserades enligt en mall för kvalitativ innehållsanalys.Resultatet visade att det ansågs självklart att följa de basala hygienrutinerna. Dock kan slarv förekomma, när distriktssköterskan känner tidpress eller stress. Informanterna betonar användningen av underlägg för att skapa en ren miljö för såromläggning samt att vårdtagarnas egenbestämmanderätt bör respekteras för att bibehålla en god vårdrelation. En tendens till kunskapsluckor angående basala hygienrutiner framkom, vilket författarna menar belyser vikten av kontinuerlig fortbildning. Om vårdrelationen tillåter, anser författarna att det kan vara hälsofrämjande att påtala en oren hemmiljö, om det kan resultera i bättre sårvårdsmiljö. Även om detta kan vara ett känsligt ämne.Några tänkbara kliniska implikationer är att regelbundet diskutera hygienfrågor på arbetsplatsträffar, kontinuerlig fortbildning för vårdpersonal samt förvara såromläggningsmaterial i plastlådor som är lätta att rengöra istället för en väska. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

I dagens samhälle rör sig människor allt mindre och detta är negativt för folkhälsan. Inaktivitet under en längre tid ökar risken att drabbas av bland annat hjärt- kärlsjukdomar, diabetes, övervikt och cancer. Detta är något som måste hejdas och distriktssköterskan har en stor utmaning i att arbeta hälsofrämjande- och förebyggande bland annat genom att använda sig av metoden FaR, fysisk aktivitet på recept. Tidigare forskning visar på att FaR ger bättre resultat än att endast få muntlig information. Syftet med studien är att undersöka distriktssköterskans erfarenheter av att arbeta med metoden FaR, vilka svårigheter och möjligheter som kan finnas. För att få svar på syftet användes en kvalitativ metod med en deskriptiv design. Författarna genomförde öppna intervjuer med sex distriktssköterskor i två olika län. Intervjuerna spelades in och blev ordagrant transkriberade. Resultatet presenteras under fyra huvudkategorier, arbetsstrukturens betydelse vid FaR förskrivning, distriktssköterskans förhållningssätt vid FaR förskrivning, MI som arbetsmetod ses som en möjlighet samt varsam interaktion med patienten för att ge information. I resultatet framkommer att distriktssköterskan har en viktig roll i att vägleda och stötta patienten vid FaR förskrivning och detta kräver intresse, erfarenhet och kunskap inom ämnet. Det framkommer även att distriktssköterskan bör vara lyhörd inför patientens egna tankar och att skapa en god relation med patienten ökar chanserna till ett bra resultat. Slutsatser som dras i studien är att det krävs tydlig arbetsstruktur, mer personalresurser, kontinuerlig utbildning och ökad kunskap både inom FaR och Motiverade samtal (MI) för att FaR som metod ska kunna tillämpas i arbetet. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska