ÄMNE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR Coaching innebär fokus på mål, handlingsåtagande, starka sidor, resurser, lösningar och lärande. En del av samarbetet mellan coach och fokusperson är upplevelsen av att bemästra uppgifter och situationer genom återkoppling. Coaching bygger på jämlik relation, en coach ställer kraftfulla frågor och lyssnar aktivt. Coaching är en samtalsteknik som går åt två håll; den som coachar ställer kraftfulla frågor och fokuspersonen kommer med svar. Omvänt ställer fokuspersonen frågor till coachen. I. Hur används coaching och förebilder i dokumentärfilmen Catwalk från Glada Hudik till New York? II. Hur återskapas förebilder i dokumentärfilmen Catwalk från Glada Hudik till NewYork? INSAMLINGSMETOD/INSAMLINGSTEKNIK Det insamlade materialet, det vill säga empirin är pusselbitarna i uppsatsen som består av olika monologer och dialoger mellan skådespelarna/personerna i dokumentärfilmen Catwalk från Glada Hudik till New York. Skådespelarna/personerna i filmen gestaltar coachingens verbala språk, i olika situationer där kontexten har betydelse. Insamlingsmetoden/ Insamlingstekniken är observation genom tolkning. VIKTIGASTE SLUTSATSERNA Coaching är konserverande, stabiliserande och hållbart!

Den här uppsatsen granskar dokumentärfilmen Könskriget från 2005 i syfte att undersöka hur filmstilistiska val formar dess sanningsanspråk. Eftersom uppsatsens genomförande förutsätter att filmen faktiskt har lyckats med detta inkluderas en övergripande redogörelse för filmens politiska och samhällsmässiga konsekvenser vilket ska verka för att legitimera uppsatsens utgångspunkt. Analysen utgår från en närläsningsmetod utifrån vilken en teori om sanning och dokumentärfilm appliceras på filmen. Med utgångspunkt i Louise Spences och Vinicius Navarros teoretiska resonemang erbjuder uppsatsen en grundläggande förståelse för sanningsbegreppets förhållande till dokumentärfilm för att i analysen fokusera på klippning, kameraarbete och ljud i relation till konstruerandet av ett sanningsanspråk. Mer specifikt undersöks dessa faktorer utifrån hur de förhåller sig till hur filmen strukturerar sina argument, vilka som agerar vittnen, hur vittnesmålen behandlas samt hur ljud och bild samverkar. Slutsatsen sammanfattar vad analysen visar och återkopplar till den tidigare forskningen och till den del som behandlar filmens samhällskonsekvenser.

Vårt mål med uppsatsen är att ge en bild av vad användandet av film i klassrummet kan ha för effekter på elevers lärande i SO-undervisning, med fokus på religion. Vi vill även försöka fylla det tomrum som vi upplever finns i forskningsfältet kring filmens praktiska användning i SO-undervisning. Hur digitala redskap kan användas på ett effektivt sätt har det inte lyfts fram tillräckligt om genom lärarprogrammets gång. Detta tycker vi är beklagligt eftersom film och digitala medier tar allt större plats i skolan samt i klassrummet. Ett andra mål är att få en bättre förståelse kring filmens fördelar och nackdelar i SO-undervisning. Syftet med vår uppsats är därför att undersöka hur SO-lärare förhåller sig till film som didaktiskt verktyg i SO-undervisning. Vi vill ta reda på hur lärare använder eller kan använda filmen som didaktiskt verktyg i sin undervisning, för att ta del av verksamma lärares åsikter kring ämnet.För att besvara vårt syfte och frågeställningar valde vi att genomföra kvalitativa intervjuer med fyra verksamma SO-lärare i årskurs 4–6. Till våra intervjuer utformades en intervjuguide med frågor till lärarna. Vi valde att lägga fokus på hur film praktiskt används i SO-klassrummet, för- och nackdelar med att använda film i SO-undervisning samt vilka effekter användandet av film kan ha på elevers lärande. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades sedan med hjälp av hermeneutisk tolkningsmetod.Resultatet av undersökningen visar att alla lärare i studien använder någon typ av film i sin SO-undervisning. Alla lärare lyfter såväl fördelar som nackdelar med filmens användning samt deras egna erfarenheter kring filmens effekter på elevers lärande i klassrummet. Däremot har alla lärare olika tankar och idéer om hur filmen kan användas i undervisningssyfte.

På senare år har dokumentärfilmsgenren hamnat i skottlinjen för en kritik som riktar sig mot sanningsrelativism och falska nyheter. Den här uppsatsen undersöker hur svenska dokumentärfilmare förhåller sig till de krav på äkthet och transparens som förväntas av dem, och i vilken mån dessa krav avspeglar sig i filmarnas arbete. Intervjuer med fyra svenska dokumentärfilmare ligger till grund för uppsatsen och frågorna som ställts står i direkt koppling till den debatt som florerat de senaste åren kring huruvida dokumentära berättelser i likhet med journalistik och nyheter riskerar att bli sanningsrelativa. Forskning visar på ett samband mellan dagens medieklimat och urvattnandet av sanningsbegreppet genom framväxten av exempelvis trollsidor och ”fake news”, vilket delvis också förändrat samtalet om sant och falskt på den dokumentära arenan. Resultatet av undersökningen visar att filmarna tagit intryck av den förändrade diskurs som på senare år växt fram kring dokumentärfilmens autenticitetskrav, men att detta inte förändrat deras sätt att närma sig sitt material och hur de ser på sin yrkesroll. Däremot finns en stor medvetenhet kring vikten av en öppen dialog, transparens kring den kreativa processen och värdet i en informerad publik.

Uppsatsens syfte är att undersöka hur ett material som produceras kan tänkas speglas i upplevelsen av den bakomliggande filmklippningsprocessens rytm och arbetsmiljön inom vilket den tar form. Materialet som studeras utgörs av dokumentärfilmerna Almost There (2016), The Raft (2018) och Corona Film Club (2021), inom vilka den isolerade individen, det isolerade kollektivet, samt vad som kan ses som en kombination, skildras. Filmernas användning av visuella grepp studeras i en formanalys, där fokus riktas mot den varierande rytmen och den fysiska inramningen i bildkompositionen. Vidare utfördes kvalitativa intervjuer med filmernas upphovsmän och klippare, där tankar kring visuella grepp och rytmskapande behandlades. I uppsatsens narrativa analys sammankopplades upplevelserna av processerna och belyste orsakssamband. Den forskning som lyfts fram i studien redogör för den skildrade isoleringens visuella grepp samt klipparens kognitiva och perceptiva funktioner där användningen av kinestetisk empati diskuteras som grundläggande för dennes intuitiva förmåga att formge rytm. Sammantaget landar studien i att klippningsprocessernas klipprum och rutiner till stor del liknat varandra men att en rytmisk spegling i stället går att se i hur filmerna formgivits i en beständig eller föränderlig arbetsmiljö, där de bearbetats av en och samma klippare eller samklippts av fler.

<p>From a postcolonial and feminist perspective this paper examines how gender, ethnicity and the Other is being created in documentary films about the conflict between Israel and Palestine. When and in what way are gendered metaphors and subtexts used? Are stereotypes of gender and ethnicity being empowered or enforced? When and in what way are boundaries created between Israel and Palestine and against Sweden? The aim of this study is to point at how postcolonial imaginations affect stories about the Other.</p> / <p>Studien granskar kritiskt dokumentära filmer och reportage om konflikten mellan Israel och Palestina ur ett genus och etnicitetsperspektiv. Med utgångspunkt i postkolonial och feministisk teori tittar vi på hur dessa skildrar kön, etnicitet och de Andra. När och hur används könade markörer, metaforer och subtexter? Förstärks eller utmanas stereotypa bilder av kön och etnicitet? När och hur skapas gränsdragningar mellan Israel och Palestina och gentemot Sverige? Studiens syfte är att lyfta fram de postkoloniala föreställningar som i hög grad påverkar berättelser om de Andra. </p>

<p>This Bachelor thesis deals with fictional documentaries, and the aim is to show the aesthetics and the problems with the constructed reality that these films contain. The main focus is how this reality is constructed, which documentary aesthetic methods can be found and in what way you can see that it is a fictional movie and not a documentary. The analysis deals with the three movies, Rampljus, The Blair Witch Project and Påtryckaren. The movies are analysed from a documentary perspective and the method beeing used is constructed for this thesis to find some answers behind the fictional ocumentaries.</p> / <p>Uppsatsen behandlar fiktiv dokumentärfilm och vill lyfta fram dess estetik samt belysa den problematik kring det veklighetsanspråk som dessa filmer spelar på. Tyngdpunkten ligger på hur detta verklighetsanspråk skapas, vilka dokumentärt estetiska grepp som finns samt på vilket sätt det går att skönja att det är en spelfilm och inte en dokumentärfilm. I analysen behandlas de tre filmerna Rampljus, The Blair Witch Project och Påtryckaren. Filmerna analyseras utifrån ett dokumentärt perspektiv och den metod som använts är konstruerad för denna uppsats för att få svar på frågorna den fiktiva dokumentärfilmen. </p>

This Bachelor thesis deals with fictional documentaries, and the aim is to show the aesthetics and the problems with the constructed reality that these films contain. The main focus is how this reality is constructed, which documentary aesthetic methods can be found and in what way you can see that it is a fictional movie and not a documentary. The analysis deals with the three movies, Rampljus, The Blair Witch Project and Påtryckaren. The movies are analysed from a documentary perspective and the method beeing used is constructed for this thesis to find some answers behind the fictional ocumentaries. / Uppsatsen behandlar fiktiv dokumentärfilm och vill lyfta fram dess estetik samt belysa den problematik kring det veklighetsanspråk som dessa filmer spelar på. Tyngdpunkten ligger på hur detta verklighetsanspråk skapas, vilka dokumentärt estetiska grepp som finns samt på vilket sätt det går att skönja att det är en spelfilm och inte en dokumentärfilm. I analysen behandlas de tre filmerna Rampljus, The Blair Witch Project och Påtryckaren. Filmerna analyseras utifrån ett dokumentärt perspektiv och den metod som använts är konstruerad för denna uppsats för att få svar på frågorna den fiktiva dokumentärfilmen.

From a postcolonial and feminist perspective this paper examines how gender, ethnicity and the Other is being created in documentary films about the conflict between Israel and Palestine. When and in what way are gendered metaphors and subtexts used? Are stereotypes of gender and ethnicity being empowered or enforced? When and in what way are boundaries created between Israel and Palestine and against Sweden? The aim of this study is to point at how postcolonial imaginations affect stories about the Other. / Studien granskar kritiskt dokumentära filmer och reportage om konflikten mellan Israel och Palestina ur ett genus och etnicitetsperspektiv. Med utgångspunkt i postkolonial och feministisk teori tittar vi på hur dessa skildrar kön, etnicitet och de Andra. När och hur används könade markörer, metaforer och subtexter? Förstärks eller utmanas stereotypa bilder av kön och etnicitet? När och hur skapas gränsdragningar mellan Israel och Palestina och gentemot Sverige? Studiens syfte är att lyfta fram de postkoloniala föreställningar som i hög grad påverkar berättelser om de Andra.

Uppsatsen är gjord i form av en stilistisk analys med mål att utforska dokumentärfilmens autenticitet och mer specifikt en analys av mockumentärfilmers stilelement. Tanken är att genom att analysera vilka stilelement som används i mockumentärfilmer och analysera hur filmskaparna använder dem inom en film skapad ur fiktion, att se ut som en dokumentärfilms form av autenticitet. För analysen valde jag ut tre mockumentärfilmer: This Is Spinal Tap (1984), Man Bites Dog (1992) och Exit Through The Gift Shop (2010). Dessutom valdes ytterligare nio dokumentärfilmer ut, som används i analysens del för att kunna ge exempel från mockumentär till dokumentär. Analysen visar att filmskapare av mockumentärfilmer och dokumentärfilmer använder samma stilelement, men skillnaden ligger i hur filmskaparna använder dem. En mockumentärfilmskapare använder dokumentära stilelement med avsikt att filmen ska få samma utseende som en dokumentärfilm. Analysen visar också att en stor skillnad mellan dokumentärfilmen och mockumentärfilmen finns inom kontraktet till tittaren. Mockumentärfilmskapare knyter ett kontrakt till tittaren för att få åskådaren att förstå att filmen är fiktion. Med hjälp av detta kontrakt och samma förståelse av filmens mockumentära innehåll ger detta åskådaren det fulla spektrumet av filmens innehåll.