I uppsatsen studeras de femton filmer som som vunnit en Guldbagge för bästa dokumentärfilm 2000-2014. Filmernas uttrycksform har analyserats med stöd av Bill Nichols teoretiska modell om olika modus inom dokumentärfilmen. En jämförande studie av trender inom den internationella dokumentärfilmen visar hur de svenska filmerna förhåller sig till dokumentärfilm i omvärlden och till det senaste decenniets nya uttrycksformer, som olika former av interaktiva dokumentärfilmer. Då filmerna är utvalda som bästa dokumentärfilm under respektive år bör en analys av filmerna ge en bild av vilka kvaliteter som premierats av nomineringsgruppen och juryn för Guldbaggen under 2000-talet. Uppsatsens resultat är att filmskaparnas val av uttrycksform varierar under tidsperioden, men att ett modus dominerar, samt att det utifrån de uttrycksmedel som filmskaparna använder går att se ett genomgående mönster i de filmer som belönats med en Guldbagge.

Den här rapporten beskriver ett projekt som gick ut på att undersöka några av de metoder och tekniker som en dokumentärfilmare kan använda sig av i sitt arbete. Metoden som användes gick ut på att dels läsa litteratur på ämnet men huvudsakligen att producera en egen dokumentärfilm för att på så vis ta reda på hur olika tekniker fungerade och vilka för och nackdelar som fanns med dem.Väldigt mycket information kom fram genom arbetet, så mycket så att en hel del inte kunde tas med i rapporten på grund av tidsbrist. En subjektiv bedömning gjordes i slutändan för att bestämma vad som var intressant nog för rapportens mål.Rapporten beskriver först bakgrunden till problemet och går sedan vidare med att kronologiskt beskriva arbetsmetoden och de olika situationer som uppstod under arbetets gång. Därefter beskrivs några av de tekniker som användes på ett objektivt vis och slutligen kommer en subjektiv tolkning av resultatet.

Ständigt förs diskussion om etiska dilemman inom journalistikens yrkesområden. Vad bör allmänheten få veta? När ska man släppa professionen och istället agera som medmänniska? Uppsatsen utgår från dokumentärfilmen som journalistisk berättarform. Tidigare forskning har fokuserat på etik gentemot läsaren eller ur filmskaparens perspektiv. Men hur upplever subjekten i dokumentärfilmer sin medverkan? Syftet med studien är att svara på ovanstående fråga. För att kunna göra det har begreppet ”det social kontraktet” myntats i uppsatsen, vilket påvisar oskrivna regler för hur en relation är utformad. Uppsatsens frågeställning är: upplever subjekten i nio svenska dokumentärfilmer sända mellan januari 2016 och mars 2017 att det sociala kontraktet upprättat mellan dem och filmskaparen har efterföljts? Studien som genomförts är en kvalitativ intervjustudie med nio informanter. Studiens resultatet visar att de flesta informanter upplevt att det sociala kontraktet efterföljs och att de, när så sker, upplevt processen som positiv. Subjekt som har porträtterats som hjältar är mest positiva kring den färdiga dokumentärfilmen. Resultatet påvisar också etiska dilemman, speciellt då subjekt befinner sig i psykisk ohälsa. Uppsatsen diskuterar och analyserar maktasymmetrier mellan parterna, motiv för subjekt att medverka i dokumentärfilm samt olika etiska förhållningssätt för dokumentärfilmare (främst i ljuset av Spelreglerna för press, radio och tv och närhetsetiken). Studiens slutsats understryker vikten av en bredare diskussion, och vidare forskning, kring moral gentemot subjekt i dokumentärfilmer. Uppsatsen argumenterar också för att diskussionen skulle kunna mynna ut i ett regelverk riktat mot dokumentärfilmare.

Hur gestaltas sanningsanspråket i mockumentärer i förhållande till dokumentärer? Denna uppsats tjänar till att undersöka hur/om ungdomar i 15 och 16 års ålder är kapabla att se skillnad på mockumentärfilm och dokumentärfilm.

Syftet med den här uppsatsen är att djupstudera hur publiken uppfattar sanningshalten i dokumentärfilmen Sacrificio av Erik Gandini och Tarik Saleh som sändes i Sveriges Television år 2001. Filmen handlar om vem som avslöjade gerillaledaren Che Guevara. Vi har utgått från tre grupper som fått agera publik och tittat på dokumentärfilmen under tre separata tillfällen. Dessa grupper har sedan blivit intervjuade som en enhet och därefter har svaren tolkats som tre enheter. Grupperna har varit åldersbaserade och bestått av fyra till fem personer. Uppsatsen har ett hermeneutiskt perspektiv. Vi har i denna uppsats utgått från frågeställningar som efterfrågat hur publiken upplevde sanningshalten i den visade filmen, varför/varför inte och i hur stor grad publiken tyckte att filmen var trovärdig/övertygande. För att komma åt frågeställningarna i denna uppsats har gruppintervjuerna utgått från en intervjumanual. Den manualen har behandlat många olika aspekter av den valda dokumentärfilmen; trovärdighetsfrågor, gestaltningsfrågor, karaktärsfrågor och miljöfrågor. Alla dessa frågor har utvecklat studien och gett en djupare förståelse för hur publiken kan uppfatta dokumentärfilmen Sacrificio i synnerhet, och med detta som grund, dokumentärfilm i allmänhet via en fallstudie. Resultatet av den utförda studien pekar på att det finns en mer eller mindre kritisk syn på den utvalda dokumentärfilmen från alla tillfrågade grupper. Samtidigt har vi kunnat göra kopplingar som tyder på att publikens förförståelse i ett visst ämne påverkar hur de ser på filmen. Till exempel svarade den äldre gruppen som var i åldrarna 69 till 80 att filmen inte rätade ut några frågetecken. De talade om en tydlig agenda i filmen. Den yngre gruppen, med mindre kunskap om Che Guevara och händelserna kring gerillaledaren, anmärkte på tekniska aspekter och detta kan bero på att deras generation har större förkunskaper inom teknikämnet. Medelåldersgruppen resonerade kring att det finns flera sanningar i en film beroende på vad som väljs att ta med. De visade viss skepsis till hur dokumentärfilmen Sacrificio gestaltats.

Det är mycket svårt, om inte omöjligt att göra en opartisk dokumentärfilm. I minundersökning skapade jag en särskild mall som jag sedan följde då jag genomförde endokumentärproduktion. Mallens innehåll är baserat på teoretisk forskning jag gjortinom dokumentärteori och hade som mål att eliminera de största faktorerna sombidrar till det till synes omöjliggörandet av opartiskhet. En viktig del av den teoretiskaforskning jag gjort är de teorier Stella Bruzzi ställer angående performance. Jag valdepolitik som ämne för min produktion i hopp om att få två polariserade åsikter om ettämne för att därmed utmana regissörens opartiskhet så mycket som möjligt. Filmenvisades för respondenter som fick svara på en enkät. Jag gjorde även tre djupintervjuermed respondenter. Respondenternas reaktioner visar att jag lyckades göra en nästintillhelt opartisk film, men som var tråkig att se på.

Malik Bendjelloul vann en Oscar 2013 med dokumentärfilmen Searching for Sugar Man. Det varSveriges första Oscar för en dokumentärfilm sedan Arne Sucksdorff belönades för Människor i stad1949. Searching for Sugar Man handlar om den amerikanske musikern Sixto Rodriguez somspåddes en lysande karriär i början av 1970-talet. I Sverige har filmen hyllats i medierna. Vissakritiker har dock ställt frågan om det går att välja bort vad som inte passar in i en dokumentär.Malik Bendjelloul har i filmen gjort valet att inte nämna Sixto Rodriguez karriär i Australien ibörjan av 1980-talet.I uppsatsen studeras hur filmen förhåller sig formmässigt och ämnesmässigt tilldokumentärfilmshistorien samt om dess uppbyggnad är påverkad av den klassiska Hollywoodfilmen.En studie görs också över hur synen på autenticitet inom dokumentärfilmen kommer tilluttryck hos recensenter och filmforskare. Frågan ställs om en bra berättad historia ur ett konstnärligtperspektiv medger ett lägre krav på autenticitet? Uppsatsens slutsats är att vidare forskning behövs,ett förslag är publikundersökningar, för att undersöka om påverkan från reality-TV lett till enförskjutning i synen på autenticitet inom dokumentärfilmen.

Dokumentärberättelser om utsatthet är fängslande i beaktande att de berör sociohistoriska händelser om människors livsöden. Det övergripande syftet med denna studie är att genom en semiotisk bildanalys av dokumentärproduktionerna He named me Malala (2015), Exodus: Our Journey to Europe (2016) och Min oro (2017) studera hur berättelser om utsatthet skildras i dokumentärfilm. Studiens huvudsakliga frågor kretsade kring: Hur gestaltas utsatthet genom bildkomposition? Vilka metoder bidrar till att tittare kan knyta an till de framställda aktörerna? och På vilket sätt presenteras aktörerna i dokumentärfilm -som offer eller som handlingskraftiga? Resultatet visade att filmmakarnas val av berättarkomponenter tydligt framhäver handlingskraften hos de framställda aktörerna. Således blev slutsatsen att de berörda framställs som mångfacetterade människor, som har besegrat ett mödofyllt livsöde trots att de hamnar i offerstatus i samhället. Detta har till följd att åskådaren kan knyta an till dem vederbörande oavsett skillnader i produktionsförhållanden.

Den här uppsatsen består av en samling texter som jag skrivit under tiden jag arbetat med filmprojektet ME och relaterar till tankar och idéer som jag känt ett behov av att formulera. Texterna ligger kronologiskt i den ordning de skrevs, över en period på cirka 2 år. Texterna är hämtade från mobilanteckningar, utdrag från min produktions-loggbok, skriv-övningar, samt nedtecknade reflektioner skrivna för denna uppsats. Jag ser på texterna som dokumentära spår att följa. Min utgångspunkt har varit att arbeta med textmaterialet på samma sätt som jag jobbar med filmat material. Jag har därför begränsat mina möjligheter att ändra på eller skriva om texterna.

My master essay consists of two sections: the first part is explanatory and contextualizes my art; the second part is formed as a fictitious letter to the chinese mosquito repellent millionaire Mr Li, written in the voice of a naive, uncontrolled and neurotic person, full of desire. The contextualization is a self-reflection and deals with concepts such as utopia, desire, failure, the pathetic and identity / [I examensarbetet ingår utställningen "The businessman, the mosquito and the dragon":] To present my obsession with chinoiserie, I worked as an investigator through a documentary-filmmaker approach, and also as an utopist for a dreamt world which is actually born in my upsidedown mind. The films are presented in a spatial installation in the form of a labyrinth. Material/Teknik/Längd på video: Installation/Mixed media/dokumentärfilm ca 40 min. / <p>Examensarbetet består av en skriftlig del och en gestaltande del. </p>