<p> </p><p> </p><p>Uppsatsen är en litteraturvetenskaplig analys av Vladimir Majakovskijs<em> Vägglusen (Клоп). Vägglusen</em> är en humoristik pjäs som utspelar sig dels under den unga Sovjetunionens NEP-period och dels i ett framtida socialistiskt samhälle. Uppsatsen syftar till att undersöka hur den komiska effekten i pjäsen uppstår samt att studera vilken roll som science fiction-miljön spelar för denna komik. Analysen har genomförts med hjälp av de generella humorteorier som presenterats av Olle Ferm och Paul Lewis samt teorier om science fiction och främmandegöring hämtade från verk av Viktor Šklovskij och Peter Stockwell. Avsnittet ”Tidigare forskning” innehåller en redogörelse för hur V<em>ägglusen </em>analyserats av slavister som Bengt Jangfeldt och Edward J. Brown. Till skillnad från dessa tolkningar utgår min undersökning i mindre utsträckning från ett biografiskt perspektiv vilket kastar nytt ljus på Majakovskijs verk. Uppsatsen är till stor del en exemplifiering av ovanstående teorier samt en klassificering av pjäsens stilistik och tematik. Utöver detta mynnar resultaten även ut i en reflektion kring de använda humorteorierna och hur de kan utvecklas.</p><p> </p><p> </p><p> </p>

No description available.

Uppsatsen är en litteraturvetenskaplig analys av Vladimir Majakovskijs Vägglusen (Клоп). Vägglusen är en humoristik pjäs som utspelar sig dels under den unga Sovjetunionens NEP-period och dels i ett framtida socialistiskt samhälle. Uppsatsen syftar till att undersöka hur den komiska effekten i pjäsen uppstår samt att studera vilken roll som science fiction-miljön spelar för denna komik. Analysen har genomförts med hjälp av de generella humorteorier som presenterats av Olle Ferm och Paul Lewis samt teorier om science fiction och främmandegöring hämtade från verk av Viktor Šklovskij och Peter Stockwell. Avsnittet ”Tidigare forskning” innehåller en redogörelse för hur Vägglusen analyserats av slavister som Bengt Jangfeldt och Edward J. Brown. Till skillnad från dessa tolkningar utgår min undersökning i mindre utsträckning från ett biografiskt perspektiv vilket kastar nytt ljus på Majakovskijs verk. Uppsatsen är till stor del en exemplifiering av ovanstående teorier samt en klassificering av pjäsens stilistik och tematik. Utöver detta mynnar resultaten även ut i en reflektion kring de använda humorteorierna och hur de kan utvecklas.

I uppsatsen undersöks Christina Ouzounidis tre dramatexter Heterofil, Naturen, vanorna, tiden, moralen och Spår av Antigone, vilka alla tre bär undertiteln sensus communis. Med en teoretisk bakgrund av dramatexten, postdramatik och dekonstruktion analyseras dramatexterna utifrån teaterhändelse, tema, innehåll och form.  Ouzounidis dramatexter granskar och skärskådar vår samtid. Rollfigurer och handling, två klassiska dramelement är av mindre betydelse. Ouzounidis formulerar en dekonstruerad dramatik som inte vill förhålla sig, utan som hela tiden verkar vilja bryta med det förväntade och med de givna formerna.  Dramatexternas fragmentariska stil bidrar också till uppfattningen om en dekonstruerad dramatik, rollfigurernas repliker överlappar varandra, de fyller i varandras meningar och rösterna flätas samman i röstspel. Pauserna, där replikerna får landa eller ifrågasättas, fungerar också som ett ifrågasättande av rytmen och formen som skapas. Stilen och formen kan hela tiden förändras.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur förgänglighetstematiken tar sig uttryck i Kristina Lugns lyrik respektive dramatik. Jag analyserar en diktsamling och ett drama: Hej då, ha det så bra!från 2003, respektive Nattorienterarnafrån 1998. I min analys utgår jag från en tematisk läsning för att ta fasta på förgänglighetstematiken, för att vidare undersöka hur tematiken tar sig uttryck i respektive genre. Jag tar bland annat hjälp av begreppet ”genericitet”, som ser genre ”som ett material som texten produktivt bearbetar”. Analysen visar att förgänglighetstematiken är påtaglig i de båda verken. Analysen visar också att förgänglighetstematiken tar sig uttryck på olika sätt i respektive genre; dramatiken uttrycker förgänglighetstematiken på ett teatraliskt och humoristiskt sätt, medan lyriken uttrycker förgänglighetstematiken på ett mer avskalat och direkt sätt. Förordet till Nattorienterarna, där Kristina Lugn skriver om sitt förhållande till respektive genre, underbygger min tolkning. Lugn låter allvaret komma närmre läsaren genom sin lyrik.

<p>Föreliggande uppsats syftar till att undersöka metaforiken i Federico Garcia Lorcas drama Yerma. Undersökningen tar sin utgångspunkt i föreställningen att metaforiken är betydelsebärande för dramat. Metaforiken fokuseras genom en analys som syftar till att blottlägga struktur hos metaforerna. Denna analys fungerar som övergång till en tolkning med hermeneutisk prägel. I strukturanalysen tillämpas Max Blacks interaktionsteori och tolkningen utgår framförallt från Paul Ricoeurs hermeneutiska fenomenologi, vilken även ligger till grund för kombinationen av strukturanalys och hermeneutisk tolkning. Uppsatsen undersöker på detta vis metaforikens speciella karaktär i dramat och dess referens till verkets värld. Metaforerna ses som ingående i ett större nätverk i dramat och gemensamma mönster för uppbyggnad och uttryck urskiljs.</p><p>Nyckelord: Metafor, Metaforik, Federico Garcia Lorca, Yerma, Paul Ricoeur, dramatik, spansk litteratur.</p>

Föreliggande uppsats syftar till att undersöka metaforiken i Federico Garcia Lorcas drama Yerma. Undersökningen tar sin utgångspunkt i föreställningen att metaforiken är betydelsebärande för dramat. Metaforiken fokuseras genom en analys som syftar till att blottlägga struktur hos metaforerna. Denna analys fungerar som övergång till en tolkning med hermeneutisk prägel. I strukturanalysen tillämpas Max Blacks interaktionsteori och tolkningen utgår framförallt från Paul Ricoeurs hermeneutiska fenomenologi, vilken även ligger till grund för kombinationen av strukturanalys och hermeneutisk tolkning. Uppsatsen undersöker på detta vis metaforikens speciella karaktär i dramat och dess referens till verkets värld. Metaforerna ses som ingående i ett större nätverk i dramat och gemensamma mönster för uppbyggnad och uttryck urskiljs. Nyckelord: Metafor, Metaforik, Federico Garcia Lorca, Yerma, Paul Ricoeur, dramatik, spansk litteratur.

No description available.

Uppsatsen har haft för avsikt att ge ett bidrag till forskningen om nutida svensk dramatik genom attapplicera Bertholt Brechts teaterteori kring den episka teatern och distanseringsbegreppet på dramat”Tant Blomma” av Kristina Lugn. Många av de sätt och stilmedel som Brecht kallade fördistanseringar finns att upptäcka i denna text. Bland annat använder sig Lugn av sång, dans, ettmånga gånger lyriskt och orealistiskt språk, metafiktion och citat på ett sätt som fjärmar publikenfrån illusionen om att det är verkligt liv som gestaltas på scenen. Dessutom finns det drag ireplikerna som måste sägas vara distanserande, bland annat genom att rollen kommenterar sig självi tredje person.Min slutsats är då att min analys av ”Tant Blomma” visar att det finns många stildrag somskulle kunna verka distanserande, och det finns stöd för ett episkt spelsätt i replikerna. Jag trordessutom att distanseringarna skulle kunna bli fler och förtydligas ytterligare i en uppsättning avpjäsen. Men i analysen diskuteras också frågan huruvida pjäsen är episk eller absurdistisk. Dettamåste man själv tolka när man sätter upp dramat. För att kunna kallas episk, bör regissören somsätter upp ”Tant Blomma” göra ett medvetet val att vilja ge publiken en möjlighet att se vårtkonstiga samhälle utifrån och därefter tänka till om det är så vi vill ha det. Denna läsning är fulltmöjlig enligt min analys.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur den existentiella utsattheten gestaltas i Kristina Lugns diktsamlingar om jag inte och Bekantskap önskas med äldre bildad herre. Lugns dramer Idlaflickorna och Nattorienterarna undersöks också kortfattat i ljuset av lyriken. I avsnittet före analysdelen ges en kort förklaring till den tradition som fört fram ironin hos svenska kvinnliga lyriker, vilket bland annat innefattar fransk existentialism och absurdism. De teman som framstått tydligast i om jag inte är moderskapet, ensamheten, döden och förhållandet mellan män och kvinnor. Analysen tar bland annat upp influenserna från Sonja Åkesson, barns utsatta situation och ensamma kvinnor i folkhemmets bakgård. Dessa vardagliga teman är även representativa för Bekantskap önskas, även om både intensitet och fokus skiftar. Här finns bitande ironi, ensamma, desperata mammor, men inte samma nattsvarta ton som i debutsamlingen. Döden är konkret och ständigt närvarande i båda samlingarna. Den jämförande analysen av Idlaflickorna och Nattorienterarna betonar uttryckssättet i dramatiken jämfört mot lyriken. Det poetiska språket är typiskt för Lugns dramatik. Influenserna från Samuel Beckett och absurdismen är också påtagliga. Slutligen konstateras att den existentiella utsattheten inte är lika tydlig i dramatiken - på ytan. Under ytan är det symboliska och fragmenterade språket minst lika existentiellt.