No description available.

<p>Föreliggande uppsats syftar till att undersöka metaforiken i Federico Garcia Lorcas drama Yerma. Undersökningen tar sin utgångspunkt i föreställningen att metaforiken är betydelsebärande för dramat. Metaforiken fokuseras genom en analys som syftar till att blottlägga struktur hos metaforerna. Denna analys fungerar som övergång till en tolkning med hermeneutisk prägel. I strukturanalysen tillämpas Max Blacks interaktionsteori och tolkningen utgår framförallt från Paul Ricoeurs hermeneutiska fenomenologi, vilken även ligger till grund för kombinationen av strukturanalys och hermeneutisk tolkning. Uppsatsen undersöker på detta vis metaforikens speciella karaktär i dramat och dess referens till verkets värld. Metaforerna ses som ingående i ett större nätverk i dramat och gemensamma mönster för uppbyggnad och uttryck urskiljs.</p><p>Nyckelord: Metafor, Metaforik, Federico Garcia Lorca, Yerma, Paul Ricoeur, dramatik, spansk litteratur.</p>

Föreliggande uppsats syftar till att undersöka metaforiken i Federico Garcia Lorcas drama Yerma. Undersökningen tar sin utgångspunkt i föreställningen att metaforiken är betydelsebärande för dramat. Metaforiken fokuseras genom en analys som syftar till att blottlägga struktur hos metaforerna. Denna analys fungerar som övergång till en tolkning med hermeneutisk prägel. I strukturanalysen tillämpas Max Blacks interaktionsteori och tolkningen utgår framförallt från Paul Ricoeurs hermeneutiska fenomenologi, vilken även ligger till grund för kombinationen av strukturanalys och hermeneutisk tolkning. Uppsatsen undersöker på detta vis metaforikens speciella karaktär i dramat och dess referens till verkets värld. Metaforerna ses som ingående i ett större nätverk i dramat och gemensamma mönster för uppbyggnad och uttryck urskiljs. Nyckelord: Metafor, Metaforik, Federico Garcia Lorca, Yerma, Paul Ricoeur, dramatik, spansk litteratur.

I fokus för denna uppsats står barndomens metaforik i två litterära verk, nämligen Agnes von Krusenstjernas Tony växer upp (1922) och Inger Edelfeldts Breven till Nattens Drottning (1985). Syftet men uppsatsen är att undersöka hur uppfattningen om barndomen konstrueras och förändras i litterära verk från skilda tider. Metoden bygger på att den jämförande analysen lyfter fram likheter och skillnader i gestaltningen av Krusenstjernas respektive Edelfeldts huvudpersoners själsliv och deras mognadsprocess – ett begrepp som hänger ihop med barndomens skiftande betydelse. Genom att relatera romanerna till 1900-talets psykoanalytiska teorier av Jung, Freud, Fromm och Berne visar textanalysen att Tony från Krusenstjernas berättelse och Edelfeldts romanfigur George Daniel går igenom likadana utvecklingsfaser innan de upplever en slags försoning med livet och övervinner det inre främlingskapet: mötet med Skuggan (personlighetens mörka sida), fascination av döden som smälter samman med kärlek till mänskligheten, det religiösa tvivlet, kroppsliga plågor och saknad efter ömhet. Barndomen skildras som en dramatisk process vars syfte är att uppnå den nya livsfasen då människan känner sig mer mogen och säker. Ur texterna framträder dock en annan uppfattning av barndomen som ett psykiskt ursprungligt jagtillstånd som alltid finns kvar i människans psyke i form av det kärleksfulla och lekfulla barnet. Hos Krusenstjerna konstrueras den unga Tonys intuitiva världsbild. Huvudpersonens barndom gestaltas som en såväl psykisk som fysiologisk process som även präglar den blivande vuxnes varseblivning. Barndomens metaforiska betydelse innebär det verkliga konkreta barnets förlorade oskuld, det lyckliga omedvetna och spontana tillståndet som visar sig i Tonys fantasier och kärleksdramer. Edelfeldts sätt att skildra tonåringens mognadsprocess är däremot analytiskt. I Georges psyke är det levande inre barnet förträngt till förmån för en intellektuell medvetenhet och rationella lekar vilket resulterar i en bild av någon universell schematisk karaktär som saknar åldersgräns och det verkliga ansiktet. I Edelfeldts roman blir barndomen en slags litterär modell av de psykologiska processer som pågår i den moderna människans själsliv. Barndomens metaforik tar sig uttryck i det förlorade arketypiska barnets förbrukade symbol som i olika former förekommer i Georges drömmar och fantasier. Uppsatsen tangerar också skillnaden inom det narrativa perspektivet i berättelserna. Den tragiska intonation som ligger i Krusenstjernas roman förvandlas till ett intertextuellt spel i Edelfeldts roman. Krusenstjernas verk saknar den ironiska intonation som genomsyrar Edelfeldts skildring. Tony anses som författarinnans alter ego, bäraren av Krusenstjernas verkliga rädslor och komplex. George D. Bratt i Edelfeldts roman blir däremot upphovsmannens marionett; hans dagbok kan uppfattas som skärningspunkt för psykoanalytiska, filosofiska och bibliska diskurser.

No description available.

I denna studie undersöks metaforbruket och metonymibruket i sju broschyrer från Försäkringskassan. Det som undersöks är om broschyrerna innehåller oetablerade metaforer och metonymier, och om det i så fall finns några mönster i användningen. Resultaten visar att det förekommer ytterst få metaforer och metonymier i materialet: endast tre belägg hittades. Två av dessa finns dock i broschyrernas avslutningar, vilket kan bero på att dessa avsnitt handlar om hur en läsare kan agera, medan övriga avsnitt har en informerande funktion. En troligare förklaring är att båda beläggen behandlar kommunikation, ett område som ofta är abstrakt, varför metaforer kan göra det mer begripligt för många läsare. En tredje förklaring, som ligger nära den föregående, är att Försäkringskassan vill få så många läsare som möjligt att använda tjänsterna istället för att kontakta en handläggare, genom att få dem att framstå som enkla att använda. Att texterna innehåller få metaforer är väntat, eftersom det är underförstått att bildspråk bör användas med försiktighet och helst undvikas i myndighetstexter. Dessutom kan språklagen tolkas som att den ger stöd åt ståndpunkten att myndigheter inte bör använda bildspråk.

No description available.

Metaphors and their use as a rethorical vehicle are examined. Two texts, one in Chinese and one in Swedish, are compared and analyzed to determine the extent to which the associations they create successfully capture the author's intent. Seecondarily, a shift from the assumptions that rhetorical analyses often assume (read: antiquity and Aristotles) to a more abstract internal human platform is suggested. Neurological and cognitive research is cited in support of this shift. The essay examines the question: How can metaphoric contribute to conveying the communicator's intention? By comparing metaphorics used by an historical Chinese rhetor with those used by a contemporary Swedish rhetor. In the former, Zuozhuan describes how Ji Zha commented on Shijing in 770-430 BCE. In the latter, Johan af Donner defends himself in court in 2010. The study culminates in recommendations for a more poetic approach to metaphor. / Utgångspunkten för föreliggande uppsats är att undersöka metaforik. Syftet med studien är att undersöka användningen av metaforen som ett retoriskt medel, i ett kinesiskt exempel och i ett svenskt exempel, och att jämföra dem, samt att resonera kring vilka associationsfält dessa skapar och om de är framgångsrika eller inte. Sekundärt är det också uppsatsens syfte att föreslå en förflyttning av den plattform retoriska analyser ofta utgår ifrån (läs antiken och Aristoteles) till en mer abstrakt inre mänsklig plattform. Studien tar stöd i neurologisk och kognitiv forskning i detta. Uppsatsens frågeställning är: Hur kan metaforik bidra till förståelse för avsändarens intention? Studien jämför metaforer som används av en retor i en tidig kinesisk situation; Zuozhuan berättar om hur Ji Zha kommenterade Shijing, 770-430 f.v.t. och en retor från en svensk nutida situation; Johan af Donner försvarar sig i tingsrätten 2010. Studien mynnar ut i rekommendationer till ett mer poetiskt förhållningssätt till metaforik.

Den här är en korpusbaserad studie över sammansättningar med efterledet -bubbla under 2000–2014. Följande ord har studerats ingående: bostadsbubbla, lånebubbla, finansbubbla, aktiebubbla, småbolagsbubbla, husbubbla, lönebubbla och hyresbubbla. Studien har funnit att sammansättningarna är etablerade, att metaforiken bubbla är konventionaliserad att sammansättningarna används i en ekonomisk diskurs och mer allmänt. Studien för även en vidare diskussion kring nyord och metaforik och föreslår en offentlig konversation med ekonomijournalister och språkforskare. / This is a corpus-based study of compound words with the modifier -bubble in texts from 2000 to 2014. The following compound words were studied closely: housing bubble, credit bubble, the financial bubble, the stock bubble, small cap bubble, real estate bubble, salary bubble and the rental bubble. Results indicate that these compound words are established, that the metaphor bubble is conventionalized, and that the compound words are used both in economic discourse and more generally. Further, new words and metaphors are discussed. A public conversation with financial journalists and linguists is suggested.