Bakgrund: Sjuksköterskor som arbetar prehospitalt ska kunna bedöma om en patient är kritiskt sjuk samt kunna påbörja en adekvat behandling. Det är sällsynt med komplikationer vid luftvägshantering men det kan i stället ha allvarliga konsekvenser. Tidigare forskning presenterar att det visar en brist på utbildning vid luftvägshantering inom de prehospitala verksamheterna, där utbildning saknas för att bibehålla en viss kompetens hos sjuksköterskorna. Syfte: Syftet var att undersöka hur utbildning påverkar sjuksköterskans hantering av en ofri luftväg prehospitalt.  Metod: En litteraturstudie med kvantitativ ansats med elva vetenskapliga studier. Datainsamlingen hämtades i databaserna PubMed och Cinahl. Resultat: Genom utbildning ökade kunskap och självkänslan hos sjuksköterskor som arbetar prehospitalt. Utbildningen bör hållas frekvent för att bibehålla kompetensen hos de prehospitala sjuksköterskorna. Efter utbildning av supraglottiska enheter för luftvägshantering, insåg personalen som arbetar prehospitalt att den är både lättare att hantera och går snabbare att använda jämfört med endotrakeal intubation.  Konklusion: Det är nödvändigt med en fortsatt kontinuerlig forskning i den prehospitala vården för att kunna ge och upprätthålla en säker vård till patienterna. / Background: The pre-hospital nurses must be able to assess if a patient is critically ill, as well as start adequate treatment for the patient. Complications in respiratory management are rare but can have serious consequences. Previous research indicate that airway management is worsening in pre-hospital settings, where there is a lack of training to maintain a certain level of competence within the nurse staff. Aim: The aim of the study was to investigate how training affects the nurse’s management of an airway obstruction in a pre-hospital setting. Method: A literature review based on eleven scientific studies. The data collection was collected from the databases PubMed and Cinahl. Results: The training increased the knowledge and self-esteem of the pre-hospital nurses and should be offered regularly to maintain the competence of the staff. After the training period with supraglottic airway management devices, the pre-hospital nurses realized that the devices were easier to manage and faster to use compared to endotracheal intubation. Conclusion: Continuous research in prehospital care is necessary in order to provide and maintain safe care to patients.

Stroke är den näst vanligaste dödsorsaken i världen och den tredje vanligaste orsaken till funktionshinder. I Sverige drabbas cirka 25 000 personer årligen. Patienter med stroke är den enskilda sjukdomsgrupp som står för flest vårddagar på svenska sjukhus. I akut behandling av stroke används termen ”Time is Brain”, då det dör cirka två miljoner hjärnceller vid varje minuts fördröjning. Det har utförts stora ansträngningar i två decennier för att effektivisera akuta vårdkedjan vid stroke. Endast två till 13 procent av patienterna får möjlighet till behandling på sjukhus med trombolys och antalet trombektomi är mycket lägre. Av de patienter som får trombolys är det cirka en till tio procent som får trombolys inom en timme efter symtomdebut. Främsta orsaken till underbehandling är att patienter inte når sjukhuset tillräckligt snabbt för att undersökas och behandlas inom det smala terapeutiska fönstret. I Sverige år 2016 anlände 33 procent av patienterna med stroke inom tre timmar till sjukhus och antalet har inte ökat sedan 2011. Det var angeläget att beskriva befintlig kunskap om hur ambulanspersonal kan påskynda behandlingen för patienter med stroke. Syftet var att belysa ambulansteamets betydelse för att minska tiden från symtomdebut till behandling av stroke Metoden för studien var en litteraturöversikt med 16 vetenskapliga artiklar publicerade mellan åren 2012 och 2017. Artiklarna söktes i databaserna PubMed och Cinahl. Resultatet som framkom av de valda artiklarna kunde sammanställas genom två huvudkategorier och fem underkategorier. Den ena huvudkategorin handlade om ambulanspersonalens omhändertagande av patienter med stroke. Den andra huvudkategorin handlade om ambulanspersonalens kunskap. Resultatet visade att ambulanspersonal kunde genom teamarbete i ett ambulansfordon med en inbyggd röntgenapparat, kallad Mobile Stroke Unit (MSU), förkorta tiden från symtomdebut till behandling. MSU var mellan 25 till 81 minuter snabbare, jämfört med konventionell ambulans. Dörr-till-nål tiderna (tiden från det att patient ankommer till sjukhus till start av trombolys) förbättrades med fem minuter när ambulanspersonal förvarnade sjukhusen med strokelarm. Ambulanspersonal förbättrade inte akuta vårdkedjan med hjälp av telemedicin. Patienter med stroke i bakre cirkulationen hade en timmes prehospitala fördröjningar jämfört med patienter med stroke i främre cirkulationen. Akuta vårdkedjan förbättrades inte när ambulanspersonal fick en timmes föreläsning om stroke. Slutsatsen var att ambulansteamet förkortade tiden från symtomdebut till behandling genom teamarbete i Mobile Stroke Unit. Ambulansteamet förbättrade inte akuta vårdkedjan med hjälp av telemedicin. Det skedde prehospitala fördröjningar för patienter med stroke i bakre cirkulationen. Ytterligare forskning av MSU behövs. Framtida randomiserade studier bör undersöka kliniskt utfall och kostnadseffektivitet. Det bör även forskas i området om hur ambulansteamet kan minska tiden från symtomdebut till behandling av stroke i en konventionell ambulans. Nyckelord: stroke, ambulanspersonal, tid, prehospital trombolys, Mobile Stroke Unit. / Stroke is the second most common cause of death in the world and the third most common reason cause for disability. In Sweden approximately 25000 people are affected annually. Patients whit stroke are the group that accounts for most care days in Swedish hospitals. In acute stroke treatment, the term "Time is Brain" is used, as about two million brain cells die at every minute delay. Despite two decades of substantial efforts to streamline systems of care in stroke, only two to 13 percent of patients receive the treatment thtombolysis in a hospital and the rates of delivery of thrombectomy are far lower. Of the patients who are treated with thrombolysis, approximately one to ten percent receives thrombolysis within one hour after symptom on set. The main reason for such undertreatment is that patients do not reach the hospital quickly enough to be assesed and treated within the narrow therapeutic window. In Sweden 2016, only 33 percent of patients with stroke arrived to the hospital within three-hours after symptom on set and the rates has not increased since 2011. It was important to describe existing knowledge about how the ambulance staff can shorten the time from symptom on set to treatment for stroke patients. The aim was to highlight the importance of the ambulance staff to reduce the time from symptom on set to stroke treatment. The method of the study was a literature review of 16 scientific articles published between the years 2012 and 2017. The articles were searched in the PubMed and Cinahl databases. The results obtained from the selected articles were compiled by two main categories and five subcategories. One main category was about the care of ambulance staff in patients with stroke. The second main category was about the ambulance staff's knowledge. The result showed that ambulance staff can shorten the time from symptom on set to treatment though teamwork in an ambulance with an inbuilt CT-scan, called Mobile Stroke Unit (MSU). MSU was between 25 minutes and 81 minutes faster, compared to conventional ambulance. Door-to-Needle time (time from patient arriving to hospital until start of thrombolysis) improved with five minutes when ambulance staff warned the hospital with a strokealarm. Ambulance staff did not improve the system of care using telemedicine. Patients with stroke in the posterior circulation had one hour of prehospital delays compared with patients with stroke in the anterior circulation. The system of care did not improve when ambulance staff received an hour's lecture on stroke. The conclusion was that ambulance staff shortened the time from symptom on set to treatment through teamwork in the Mobile Stroke Unit. Ambulance staff did not improve the system of care using telemedicine. There where prehospital delays for patients with stroke in the posterior circulation. Further research of MSU is required. Further randomized studies should investigate clinical outcome and cost-effectiveness. It should also be researched in the area of how the ambulance staff can shorten the time from symptom on set to treatment in a conventional ambulance Keywords: stroke, emergency medical service, time, prehospital thrombolysis, Mobile Stroke Unit.

No description available.

Bakgrund: Patienter tillbringar längre tid på akutmottagningen under 2018 jämfört med året innan. De lämnas ofta ensamma under många timmar i väntan på handläggning eller vårdplats. Kommunikationen och informationen mellan vårdpersonal och patienter är stundtals bristfällig vilket kan påverka patientens upplevelse av vistelsen på akutmottagningen. Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelse av kommunikation och information vid ett besök på akutmottagningen. Metoden som användes var en allmän litteraturöversikt av både kvantitativa och kvalitativa artiklar. Sexton artiklar inkluderades. En innehållsanalys gjordes på artiklarnas resultat inklusive identifiering av meningsbärande enheter, kodning och syntetisering av innehållet till kategorier. Resultatet bildade tre huvudkategorier: Upplevelse av organisationen, upplevelse av vårdmiljön och upplevelse av vårdrelationen. Patienterna var i behov av en tydligare information gällande verksamhet och handläggning. Även brister i kommunikationen gällande exempelvis uppdatering av väntetider, undersökningar och provresultat framkom. Patienterna önskade en mer frekvent interaktion med sjukvårdspersonalen och kunde stå ut med väntetiderna bara de fick kontinuerlig information om förseningarna. Slutsats: Patienter kan känna sig övergivna och bortglömda på akutmottagningen. Att arbeta med personcentrerad vård på en akutmottagning är en utmaning även om behovet finns. En förbättrad kommunikation mellan vårdpersonal och patient kan påverka patientens upplevelse av akutsjukvård i en redan sårbar situation. / Background: Patients are spending more time at the emergency department in 2018 compared to the previous year. They are often left alone for many hours while waiting for treatment or care. A lack of communication and information between healthcare professionals and patients might affect the patient's experience of the stay at the emergency department. The aim of the study was to describe patients’ experience of communication and information during a visit at the emergency department. The method used was a general literature review of both quantitative and qualitative articles. Sixteen articles were included. A content analysis was performed, including identifying meaning units, coding and synthesizing the content into categories. Results: Three main categories emerged: Experience of the organization, experience of the care environment and experience of the care relationship. Patients were in need of clearer information about the expected course of events and management. Also lack of communication such as updating of waiting times, examinations and test results were identified. The patients wanted more frequently interactions with the healthcare staff and could endure the waiting times if only they were given information about the delays. Conclusion: Patients might feel abandoned and forgotten at the emergency department. To use a person-centered care at an emergency department is a challenge, even if the need exists. An improved communication between nursing staff and patients might affect the patient's experience of emergency care in an already vulnerable situation.

No description available.

Bakgrund: Akutsjukvårdens syfte är att tillgodose personer som drabbats av akut skada eller sjukdom en god och säker vård genom hela den akuta vårdkedjan. Brister inom hälso- och sjukvården leder årligen till att patienter skadas. Förutom stort lidande hos patienter och anhöriga belastar detta ett redan hårt pressat vårdsystem. I vårdövergångarna kan misstag eller missförstånd ske som gör att information som ges tolkas olika eller helt går förlorad. För att kunna arbeta förebyggande och minimera antalet vårdskador för patienterna måste risker samt vart dessa uppstår synliggöras. Syfte: Syftet var att belysa patientsäkerhetsrisker vid patientens övergång från ambulanssjukvård till akutmottagning. Metod: En litteraturöversikt med en systematiskt ansats där 15 vetenskapliga artiklar användes. Artiklarna kvalitetsgranskades innan inkludering för att säkerställa ett resultat av god kvalitét. Resultatet sammanställdes genom en integrerad analys. Resultat: Det framkom patientsäkerhetsrisker kopplades till brister i organisationen och bristande förvaltande av vårdrelationen. Organisatoriska brister var förlust av information om patientens tillstånd, bristande fokus på patienten och dennes omvårdnadsbehov. Avsaknad av tydlighet kring vem som bar ansvaret för patienten och dennes vård i vårdövergången samt risker för patienten kopplade till personalens kompetens. Bristande förvaltande av vårdrelationen manifesteras genom avsaknad av samsyn kring patientens situation och sjukdomsförlopp samt bristande bemötande gentemot patienter som ofta besökte akutmottagningen och/eller var i behov av ambulans. Slutsats: För att kunna säkerställa en patientsäker vård förutsätter det att det finns organisatoriska förutsättningar samt att patienten sätts i fokus. Idag ses flera patientsäkerhetsrisker och det behöver ske en förändring i akutsjukvårdens organisation och förhållningssätt för att kunna säkra en god vård för patienten. / Background: The purpose of emergency healthcare is providing people who have suffered an acute injury or illness a good and safe care throughout the emergency care chain. Deficiencies in healthcare lead to patients being injured annually. In addition to suffering patients and relatives, this burdens an already hard-pressed healthcare system. In care transitions, mistakes or misunderstandings can occur, which means information given is interpreted differently or is lost. To be able to work preventively and minimize the number of care injuries for patients, risks and where they occur must be made visible. Aim: The aim was to highlight patient safety risks during the patients transfer from ambulance care to the emergency department. Method: A literary review using a systematic approach including 15 research articles was used. The articles were quality checked before being included to secure a result with a good quality. The result was concluded through an integrated analysis. Results: Patient safety risks were identified linked to deficiencies in the organization and lack of management of the care relationship. Organizational deficiencies were lost of information about the patient’s condition, lack of focus on the patient and their care needs. Lack of clarity of who was responsible for the patient and patients care during the care transition and risks for the patient linked to staff competence. Lack of management of the care relationship manifested through lack of consensus for the patient’s situation and course of disease and lack of treatment toward patients that often visited the emergency department and/or needed an ambulance. Conclusion: To ensure patient safety, there needs to be organizational prerequisites and focus on the patient. Today, major patient safety risks are seen and there needs to be a change in the organization and the approach of emergency healthcare to ensure good care for the patient.

Bakgrund: I sjuksköterskeutbildningen ingår kliniska placeringar som har för avsikt att integrera studenten från högskola till yrkesliv. Det ingår i sjuksköterskans roll att handleda. Handledare har en betydande roll i hur studenten kommer uppleva sin praktik. En god relation är grundläggande. I dag finns en stor brist på erfarna sjuksköterskor. Miljön inom akutsjukvården är ofta stressig och sjuksköterskan måste ständigt anpassa sig, vilket kan påverka den personcentrerade vården och patientsäkerheten. Syfte: Att belysa sjuksköterskors upplevelser av att handleda sjuksköterskestudenter inom akutsjukvård. Metod: Kvalitativ forskningsdesign med fem semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatanalysen omfattar tre kategorier sjuksköterskors upplevelser av att handleda sjuksköterskestudenter: Givande, Stress och utmaning samt Relation och ömsesidighet. Slutsats: Vilja och motivation till att handleda bör finnas. Även en ömsesidig relation mellan handledare och student. Akutsjukvården genomsyras av tidsbrist och stressig arbetsmiljö där patientsäkerheten kan riskeras. För god handledning och relation behövs öppen kommunikation. Studien kan appliceras i större skala för att främja förbättringsarbete. / Background: In nursing education there are clinical placements with the intention to integrate the student from the university to a professional life. A part of the nurse's role is to mentor nurse students. Mentors have an important role regarding how the student will experience their clinical placement. A mutual relationship is fundamental. Today there is a great shortage of experienced nurses. The environment within emergency medical services is often stressful and nurses must constantly adjust themselves, which can impact on patient-centered care and patient safety. Aim: The aim of this study is to illustrate nurses’ experiences of mentoring nurse students in emergency medical care. Method: The study is of qualitative semi-structured interviews with five respondents. The interviews were analysed through a qualitative content analysis. Result: The result analysis generated three categories regarding nurses' experiences. Gratifying, Stress and challenge and Relationship and mutuality. Conclusion: A will and motivation to mentor should exist. Even so, a mutual relationship between mentor and student. Emergency medical services are imbued by a lack of time and a stressful work environment which can risk patient safety. For good mentorship, open communication is required. The study can be applied on a larger scale to promote work of improvement.

Bakgrund: Patienters utsatthet och sårbarhet är överhängande inom akut och ambulanssjukvård och kan ses bero dels på situationen de befinner sig i men även då de är i en beroendeställning till vårdpersonalen i ambulansen eller på akutmottagningen. Detta skapar risker i patientsäkerheten om överrapporteringen mellan dessa vårdgivare inte är optimal. Syftet var att beskriva hur patientsäkerheten påverkas vid överrapportering mellan specialistsjuksköterskor på akutmottagning när patienten anländer med ambulans. Metod: Denna magisteruppsats är en litteraturstudie med integrerad analys vilket innebär att arbetet sker i flera steg. Avsikten är att eftersöka relevant vetenskaplig litteratur inom ett specifikt område, granska det och sedan sammanställa materialet. Resultat: Granskningen resulterade i två stycken kategorier med sex stycken underkategorier. Kategorierna i resultatet var “risker för patientsäkerheten vid överrapportering” med underkategorierna “stress”, “miljö” och “verktyg”, samt “förutsättningar för patientsäkerhet vid överrapportering” med underkategorierna “förberedelse”, “kommunikation” och “struktur”. Slutsats: Överrapportering är en vanligt förekommande arbetsuppgift för Specialistsjuksköterskor inom Ambulans- och Akutsjukvård. För att patientens väg genom sjukvården ska bli så säker och trygg som möjligt behöver rapporten innehålla en viss mängd medicinsk information men även det mellanmänskliga, det personliga och ges under rätt förutsättningar för att kunna anses som patientsäker. Faktorer som påverkar kvaliteten och innehållet i rapporten är bland andra; yttre faktorer, så som stress, miljö och brist på utrustning. Förutsättningar för patientsäkerhet kan vara; en god struktur, förberedelser och kommunikation. / Background: Patients' vulnerability is imminent in emergency and ambulance care and can be seen to depend partly on the situation they are in but also when they are in a position of dependence on the care staff in the ambulance or in the emergency department. This creates risks in patient safety if the handover between these care providers is not optimal.   Aim: The purpose was to describe how patient safety is affected by handovers between specialist nurses in the emergency department when the patient arrives by ambulance. Methods: This master's thesis is a literature review with integrative analysis, which means that the work takes place in several stages. The intention is to search for relevant scientific literature in a specific area, review it and then compile the material. Results: The review resulted in two categories with six subcategories. The categories were "risks for patient safety in the event of over-reporting" with the subcategories "stress", "environment" and "tools", and "conditions for patient safety in the event of overreporting" with the subcategories "preparation", "communication" and "structure". Conclusion: Handing over a patient is a common task for Specialist Nurses in Ambulance and Emergency Care. In order for the patient's path through healthcare to be as safe and secure as possible, the report needs to contain a certain amount of medical information but also the interpersonal, the personal and given under the right conditions to be considered patient safe. Factors that affect the quality and content of the report include; external factors, such as stress, environment and lack of equipment. Prerequisites for patient safety can be; a good structure, preparation and communication.

Inadvertent tracheal tube misplacement and particularly endobronchial intubation are well-known complications of emergency endotracheal intubation (ETI) in pediatric trauma patients, which require repositioning of the tube to avoid impairment of gas exchange. The main aim of study was to identify the frequency of tube misplacement and associated factors of pediatric trauma patients who received ETI either by prehospital physician-staffed emergency medical service (EMS), or at emergency department (ED) admission to a single level-1 trauma center. Sixty-five patients (median age 14 years and median injury severity score 29) were included. Of these, 30 underwent helicopter EMS ETI, 29 ground EMS ETI, and 6 ED ETI. Seventeen cases (26%) of tracheal tube misplacement were recognized. After multivariable analysis, tracheal tube misplacement was independently negatively associated with body weight (OR 0.86; 95% CI, 0.76–0.99; p = 0.032) and helicopter EMS ETI (OR 0.20; 95% CI, 0.04–0.97; p = 0.036). Two of nineteen patients received tube thoracostomy due to endobronchial intubation. Mortality and length of stay were comparable in patients with misplaced tubes and correctly placed tubes. The results suggest that particularly small children require attention to avoid tracheal tube misplacement, which emphasizes the need for special training. Helicopter EMS physicians’ expertise might be beneficial in prehospital pediatric trauma patients requiring advanced airway management.

Electronic health records (EHRs) led to improvements in patient safety, care delivery, and efficiency; however, they have also resulted in significant increases in documentation time. EHR documentation burden, defined as “added work (e.g., documentation) or extraneous actions (e.g., clicks) performed in the EHR beyond that which is required for good clinical care”, has been linked to increased medical errors, poorer patient outcomes, reduced care quality, cognitive overload, and ultimately, burnout among clinicians. Relative to other clinical practice settings where patient flows are more predictable and of lower intensity, emergency department (ED) clinicians report markedly higher workload. Furthermore, EHR implementation research in the ED indicates that incongruities between EHR design and usability and the clinical workflow may intensify clinician workflow fragmentation. In our prior work, we identified workflow fragmentation, which we define as task switching, as one potential approach for evaluating documentation burden in ED practice settings. Yet, no standardized, scalable measures of documentation burden have been developed. Despite shortcomings, there have been increasing efforts to leverage information from EHR event logs as an alternative to direct clinical observation methods in evaluating user-centric behaviors and interactions with health information technology systems. Using EHR event logs, this dissertation aims to advance the study of evaluating burden by investigating EHR-mediated workflow fragmentation as a measure of EHR documentation burden among physicians and registered nurses (hereinafter interchangeably referred to as “clinicians”) in the ED. First, I review the literature on the existing quantitative approaches employed for measuring clinician documentation burden in clinical practice settings. Next, I explore EHR factors perceived to contribute to clinician documentation burden as well as the perceived role of workflow fragmentation on clinician documentation burden in the ED. Lastly, I investigate data-driven approaches to abstract clinically relevant concepts from EHR event logs for studying EHR documentation burden—culminating into a computational framework to evaluate ED clinician documentation burden in the context of cognitive burden. Collectively, the work conducted in this dissertation contributes computational methods that are foundational for investigating clinician documentation burden measurement at scale using EHR event logs, informed by current evidence and clinician perspectives, and grounded in theory.